Ofta sägs det att "fri media" är ett viktigt inslag i en demokrati. De som främst hävdar detta är självfallet media. De har en förvisso en poäng i det men samtidigt är media också ett hot mot demokratin. Jag har kort varit inne på ämnet tidigare men tänkte förtydliga lite vad jag menar. Vår tro, vår uppfattning, är att media rapporterar om händelser, liksom ett fönster visar vad som sker utanför. Utöver detta får vi reda på vad som skedde innan händelsen och idel spekulationer om vad som ledde till att det blev som det blev. Ogärna vill vi att media skall vara orsaken till händelser men så är det. Ofta. Kortfattat går det till på följande sätt: Media rapporterar om ett hot, som i sig inte är ett egentligt hot. Folk uppfattar det som hot och läser i tidningen vad myndigheter gör för att rädda dem från det inbillade hotet. Har dessa inte gjort något (eller för lite) i medias tycke, rapporteras detta "faktum" kritiskt. Fortfarande är hotet inte reellt. Politiker och myndighetschefer tvingas då agera för att minska effekterna av detta påstådda hot. Politikerna är folkvalda, folket har valt sina företrädare, men summan av det hela blir att media ser till att politiker agerar, även om det inte behöver ligga i folks intresse. Vägrar politikerna, blir de inte omvalda, då de svartmålas.

"Nej men så är det ju inte", tycker ni. "Jo, så är det ", säger jag och pekar på vad som sker nu.

Svininfluensan. Till följd av denna influensa har sex länder, däribland Ryssland och Kina, slutat importera levande grisar och delvis också griskött från Mexiko och USA. Egypten har beslutat sig att dräpa en hel massa bacondjur för att förhindra panik. Kraftiga åtgärder, alltså. Men vad har svin med svininfluensan att göra? Svaret är: Ingenting. Virus är mycket snabba att förändra sin genuppsättning för att fungera bäst.  Just denna variant som härjar i Mexiko just nu ett vanligt influensavirus, ett mänskligt sådant och mycket likt det som varje vinter härjar runt om i världen. Det speciella med just detta, en ny variant av A/H1N1, är att denna innehåller genetiskt material från ett influensavirus som stammar från människor, fåglar och grisar.

Människoinfluensan - Låter inte bra, är för långt

Fågelinfluensan - Har vi redan använt, vi behöver något nytt

Svininfluensan - Där har vi det!

Just nu kallar forskare det hela för novel flu, den nya influensan. Svininfluensa har inget med svin att göra, ingen har blivit smittad av svin och man kan inte få den om man äter gris.

Media hittar på ett ord som passar bra på löpsedlarna och politikerna reagerar. Utan anledning.

Quod erat demonstrandum



"Frisk som en häst", sade doktorn.

Mera läsning: Die Zeit

Vår alltså. En enligt mig något onödig årstid, liksom höst. De är bara mellanlandningspunkter mellan sommar och vinter och för min del skulle det gott räcka med en vecka vardera. Utan att vara allergisk eller tycka särskilt illa om regn har jag kanske inga skäl att tycka så men nu gör jag det. En sak som våren för med sig, eller vad som dyker upp i tö om man så vill, är fjolårsgräs. Varje år. Förra året, detta och även nästa år. Verkligen varje år. Så fort det blir lite varmare och solen lyser, så torkar det och blir snustorrt. Så fort det blir lite varmare och solen lyser, så ska folk ut och sköta om sina trädgårdar. Det innefattar också ofta uppeldning av löv och ris. Eld och snustorrt fjolårsgräs brukar vara en riktigt dålig kombination och är man vuxen, vilket de flesta som äger trädgårdar är, så borde man inse att det är en riktigt dum idé att elda sitt löv i april, maj, när fjolårsgräset är som torrast. Ändå gör folk det. Vartenda år brinner djur, hus och skog inne eller ner bara för att vissa inte fattar att det är skitdumt att elda när det är torrt. Det är så vansinnigt dumt att de som ändå gör det borde bli bestraffade för det, även om jag inte tycker att det borde förbjudas. Visserligen en paradox, men jag anser någonstans att folk måste tvingas att tänka efter själva. Hur vore det men en annons i tidningen med namn och adress på vederbörande?  Den borde börja med: " Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag är dum i huvudet."Dessutom borde de få bära en orange hjälm minst en vecka för att verkligen visa att de är idioter.

Som #7 på listan hamnar idioter. Inte de med en IQ under 75 utan de som inte lyckas se de uppenbara konsekvenserna av sina handlingar eller inte tar ansvar för dem.


EDIT - Hittade denna på nätet. Jag vet inte vem som har sagt det men den passar bra här:

"The problem with the world is stupid people.
I'm not advocating capital punishment for stupid people.
I'm just suggesting we remove all the warning labels and let the problem solve itself"

Tnr.292346

Då numera svininfluensan toppar samtliga nyhetssändningar och jag tycker att de överdriver, tänkte jag lägga in lite fakta. För att sätta siffrorna i paritet med de siffror som presenteras i medierna upprepar jag det jag sista jag lade in i inlägget "Pandemi".

En pandemi inträffar när en infektionssjukdom sprids över stora delar av världen och drabbar en stor andel av befolkningen i varje land. Utmärkande är en hög sjuklighet på 15-30 procent av befolkningen och ett ökat antal dödsfall. Under 1900-talet uppkom tre stora influensapandemier: Spanska sjukan 1918-20, Asiaten 1957-58 och Hongkong 1968-70. Källa: Socialstyrelsen, Socialstyrelsen

Det innebär att minst 16 681 768 mexikaner måste ha insjuknat, samt att motsvarande antal människor i större delen av världen måste vara drabbade för att få kalla det för pandemi. Innan dess anser jag att varje tidning som använder sig av ordet i rubriker gör sig skyldiga till, om inte annat, ett vårdlöst beteende.

Så. Nu till talen:

13 smittade i EU, 64 i USA, 33 i Mexiko och 14 i Nya Zeeland. 1 död i USA och 7 i Mexiko. I dessa fall har svininfluensan blivit bevisad. I övriga fall är det antaganden.

Är det då befogat med dessa rubriker?

Symptomen är de samma som vid en vanlig influensa, vilket innebär att varenda kotte som är det minsta hypokondrisk kommer att springa till sjukvården, vilket i sin tur kan resultera i att folk som behöver hjälp inte får den i tid. I Mexiko har sjukhus redan stängt igen sina portar, överfulla som de är. En vanlig Influensa skördar offer den med. Faktiskt flera tusen procent fler än det antalet som nu förmodats ha dött i svininfluensa. Enbart i Sverige dör upp till 3000 personligen årligen i influensa. Återigen, mediernas rapportering är oerhört ansvarslös.

I vintras stod jag vid en säkerhetskontroll på en flygplats och hade för tredje gången gått igenom en metalldetektor som hade gett utslag. Någonstans i härvan av kläder fanns fortfarande metall kvar. När jag försökte hitta det objekt som hindrade mig från att tillhöra den skaran som redan tagit sig igenom säkerhetsproceduren och förmodligen drack kaffe, mumlade jag fram någon lågmält svordom som den ena kontrollanten uppfattade. Han såg överseende på mig och hävdade att det ju vore för min egen säkerhet dessa regler tillkommit. Jag replikerade då att det inte var för min säkerhet, utan främst för att upprätthålla illusionen av säkerhet dessa regler finns. Han, å sin tur, tyckte att det kunde stå för mig. Det kunde det. För den gången. Jag kände inte att det skulle hjälpa mig i mina ansträngningar att nå planet att börja diskutera detta, så jag tog av mig kängor, jacka och byxor och travade igenom kontrollen utan dessa.

"Säkerhet" är ett ytterst spännande begrepp, då den upplevda säkerheten oftast inte har ett dugg med hur säkert något är i verkligheten. Att flyga upplever många som mindre säkert att åka bil, trots att det är betydlig mindre risk att förolyckas i en flygplansolycka än i trafiken.  Denna tankevurpa leder i flygplatssammanhang till att man exempelvis förbjudit att ta med vätska på planet, annat än förpackat i löjliga påsar. Varför? Jo för att en kille bestämde sig för att spränga ett plan med någon form av binärt sprängämne. Två flytande substanser, som tillsammans skulle bringas till detonation. Hur troligt är det att det sker stup i kvarten, och framför allt hur kan någon tro om någon är smart nog att ta fram detta sprängämne, att denne skulle vara för dum att ta sig igenom kontrollen med sprängämnet i en tandkrämstub i en löjlig påse?
Om man sitter på en mindre flygplats och betraktar säkerhetsrutinerna, märker man mycket snabbt att förmodligen bara en typ av potentiell gärningsman kommer att stoppas; den som tänker impulskapa ett flygplan. Visst, det finns galningar till allt men det är knappast den hotbilden en normal trygghetsnarkoman ser framför sig när denne snällt lämnar in sin medhavda vattenflaska. Det finns säkerligen mängder av exempel men just nu kommer jag inte på något annat, där det så tydligt framgår att säkerhetsåtgärderna främst syftar till att upprätthålla illusionen om säkerhet.

Peter Englund skrev igår ett kort inlägg i sin blogg som jag funderat lite kring. Det handlar om biografier, och hur det samtida biografiskrivandet har förändrats. Biografier handlar visst mindre och mindre om stora människor, snarare om misslyckade diton.

Antingen så menas med att det att fler och fler stora historiska figurer på ett tydligare sätt blir avklädda sin storhets mantel med det att man visar på de mindre goda sidorna och personliga svagheter denne hade, eller att personen som behandlas i sig aldrig varit någon storhet. I det förstnämnda fallet, så ser jag det som en tidstypisk trend att påvisa att exempelvis Karl X var ett notoriskt matvrak, som Peter själv gjort i Den Oövervinnerlige. Tidigare biografier har annars ofta haft en släng av nationalromantik (när det gäller exempelvis våra stormaktskungar och krigare från denna epok) och är ofta skrivna av personen själv eller någon som haft ett syfte med berättandet utöver berättandet i ärligt uppsåt.

Jag tror mer på den sistnämnda tanken. Biografier om folk som inte är kända utan snarare ökända. Rånare, skattefifflare, deltagare i dokusåpor eller andra obskyra program och den sortens kändisar får mer och mer utrymme i media och därigenom är steget litet att de tar mer plats i litteraturen.  Jag är rädd att gränsen mellan orden "känd" och "ökänd" allt mer har suddats ut. Huvuddelen av dem som idag kallas kändisar hade förmodligen fått sitta i stocken för inte allt för länge sedan, eller blivit jagade till skogs. Så är det inte längre. Tyvärr. Nu blir i stället biografier skrivna och även om jag kan tycka att det kanske är bra, androm till skräck och varnagel, så blir effekten nog den motsatta.

"Rappakalja" är ett lustigt ord som kommer ifrån finskan. Lustiga ord gör det ibland. Det är hur som helst en betydelseutveckling från ordet rapakalja som betyder "osilat spisöl". Grumligt med andra ord.

Dawit Isaak sitter fängslad i Eitrea, en otrevlig diktatur mellan Sudan och Etiopien. Även om det är synd om honom, inte så lite heller, så har det sina fördelar att han sitter där han sitter. DN, Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet fick för ett tag sedan nog av den svenska "tysta diplomatin" och har sedan dess gett ett relativt stort utrymme i sina respektive tidningar för historien. Om Dawit Isaak inte hade suttit fängslad där, hade nog bara rastafaris och historieintresserade haft det minsta koll på Eritrea. Sedan några veckor tillbaka har informationen varit både riklig och varierande. Dessutom visar historien inte den vanliga avmattningstendensen tidningars reportage om hemska ställen brukar ha. Normalfallet är annars att något händer, tidningarna målar upp händelsen med lite bakgrundsfakta och sedan glöms det bort. Sudan nämns knappt mera. Har det blivit bättre? Knappast. Burma en mönsterstat? Skulle inte tro det. Pakistan ett nytt semesterparadis? Set till att ha en mycket god försäkring. Så är inte fallet med Eritrea, vilket är bra. Genom de nämnda tidningarnas ansträngningar behålls detta land i fokus och folk kanske får möjligheten att lära sig något. Att släppa Dawitt Isaak, skulle vara bra för den sittande regeringen, men dåligt för Eritrea och de flesta eritreaner, då tidningarna omedelbart kommer att släppa hela historien och ägna sig åt det de gör för det mesta. Att chockbehandla ämnen. Ta upp något, presentera det med ett väldans ståhej och sedan släppa det igen.

Just nu är det alltså bra för Eritrea att Dawit är fängslad. Synd för honom bara, att han inte är amerikan.

Hur kommer det sig att hur många böcker som än ligger och väntar på att bli lästa så kan jag inte låta bli att snoka reda på och införskaffa fler? Kan det vara en kompensation för min avsky mot shopping, måntro? Likheterna finns där förvisso; jag dras till bokstånd och dito affärer, jag kan inte låta bli att rota i lådor innehållandes böcker, jag blir glad som en lärka (varför nu de skulle vara speciellt glada) när jag hittar ett exemplar av en bok jag länge funderat på att införskaffa och beställer jag en bok över nätet så går jag varje dag och ser förväntansfullt ner i brevlådan, trots att jag vet att den omöjligen kan ha hunnit fram. Problemet är som sagt att jag införskaffar böcker i en raskare takt än jag läser dem, vilket leder till att vissa böcker står olästa i mina hyllor år ut och år in och därifrån dagligen påminner mig om att jag är en dålig människa. Det finns en uppsjö av böcker jag anser att jag verkligen borde läsa, både deckare, faktaböcker, romaner och böcker som anses höra till världslitteraturen. Jag skäms över att jag aldrig läst Dostojevkijs Brott och straff och skäms likaledes över att jag fortfarande inte påbörjat Hans-Joachim Noacks biografi om Helmut Schmidt. Där emellan kan jag nämna minst 25 andra böcker som jag också borde läsa och som jag redan har i min ägo.  Jag ska läsa dem så småningom, men då jag hela tiden drar hem nya litterära mästerverk (i och för sig ofta populärlitteratur, men ändå)förblir de olästa. Slutsatsen är således att jag måste isolera mig med mina böcker, utan någon möjlighet att införskaffa nya. Om sanningen skall fram är det dock ett relativt angenämt problem som knappast platsar ens under epitetet "I-landsproblem".

EDIT - Om en mening börjar med ordet "hur" bör den självfallet avslutas med ett frågetecken och inte med en punkt. Tnr. 261617

Idag är det Simkunnighetens dag, vilket ju passar bra då jag är simkunnig. Sett på det viset så hade igår passat med men idag var jag faktiskt, intet ont anande, och simmade. Jag undrar om det finns någon djupare ironi bakom det faktum att britterna idag för 94 år sedan försökte sig på en landstigning vid Gallipoli, som gick åt skogen. De hade, dagen till ära, öppet i hela 30 minuter längre än en vanlig lördag. Simhallen, alltså. Jag simmade i cirka 40 minuter och var helt ensam i hallen i 30. Antingen är jag den ende i kommunen som kan simma, eller så verkar det inte gått ut till allmänheten att detta är en speciell dag. En familj dök upp i slutet och ägnade sig helhjärtat åt att plaska i barnpoolen och förbättra sitt hundsim. På denna hemsida kan man läsa följande om dagen: " Simkunnighetens dag är ett betydelsefullt projekt när det gäller att sprida vikten av simkunnighet till hela svenska folket, både barn och vuxna. Det är också ett tillfälle för simanläggningar och simidrottsföreningar att visa upp anläggningar och verksamhet." Ja, vad säger man. Någon har uppenbarligen inte skött sitt jobb. Kanske det är samma person som organiserar 1 maj-tåget här i staden. Sist jag bevittnade ett sådant utgjorde musikkåren bedömt två tredjedelar av hela tåget. Mycket underhållande. Varför man får ledigt denna dag har jag aldrig begripit, men man ska helst vara sur och arg, verkar det som.



Simkunniga?

De som känner mig vet säkerligen om att jag fört en fåfäng kamp mot det anglosaxiska inflytandet i det svenska språket. Ett tag valde jag att kalla det ett korståg mot detsamma, men glömde bort det igen. Vissa ord låter lite bättre på engelska och då har vi helt enkelt knyckt det. "Shopping" är ett sådant ord, då det inte riktigt innebär samma sak som "inköp" eller "butiksrond". Åtminstone inte för mig. Ibland blir det bara löjligt. "Spinning" föreslås vara den engelska termen för något så svenskt som (grupp)motionscykling. Hur bra låter det? (grupp)motionscykling borde man rimligtvis kunna bedriva utomhus under det att man faktiskt förflyttar sin kropp genom landskapet. Spinning, i min ringa mening, låter oss inte göra det. Spinning kräver en lokal som luktar svett och ångest, samt att cykeln i fråga har ett hjul för lite och inte rör sig framåt nämnvärt. "Tejp" är ett annat exempel. Detta är en lite ny upptäckt för mig och även om jag inte vill gå så långt att jag skulle kalla mig liberal på äldre dagar, så finns det faktiskt ord som är bättre på engelska. Trots denna uppvisning av svaghet så bör man undvika att använda för många ord stulna från engelskan om det finns bättre ord på svenska. Vissa engelska ord fungerar dessutom väldigt dåligt ihop med det svenska språket, framför allt i skrift. En container, flera containers är inte bra, trots att det är rätt. Ibland blir det bara fel. "An athlete "är exempelvis inte samma sak som en "atlet". Det förstnämnda är en friidrottare eller gymnast medan det sistnämnda främst är benämningen på "en stark man". På grund utav detta kan det lätt uppstå förbistringar som redan, utan att krångla till det ytterligare, är relativt vanliga. Folk som ideligen måste blanda in engelska ord i sitt tal, i synnerhet om det finns en fastställd nomenklatur att luta sig emot är härvid inte till stor hjälp.

Jag är lite förbannad på domaren som dömde The Pirate Bay (eller rättare sagt de personer som drev TPB) och dennes agerande. Även om hovrätten fastställer att det inte var jäv, så har han genom sitt agerande, eller snarare brist därpå, urholkat medborgarnas förtroende för rättväsendet, vilket är oerhört väsentligt i varje stat (läs om kontraktet). Åtminstone hävdar jag att han gjort det och de 40 anmälningar till JO tyder därpå. Utöver detta så kan detta skada Sveriges anseende utomlands, då rättegången mot TPB har varit en stor nyhet i världen. Redan i dag går det att läsa om detta bland annat i Die Zeit och BBC, dock ännu utan analyser. Det är nog befogat att hävda att det är skamligt skött då rättegången har blivit en gigantisk cirkus. Tankarna vandrar snabbt till bananrepubliker och totalitära regimer, där skenrättegångar närmast är folksport. Även om jag inte tror det är så illa, så är det inte bra. IPRED har nog inte så mycket med saken att göra, förutom att den mediala uppmärksamheten ökade. Min tro är att lagen kommer att visa sig vara lika tandlös som i Danmark. En effekt utav denna uppmärksamhet är nog att Piratpartiet med största sannolikhet kommer att hamna i Europaparlamentet, trots att det är ett enfrågeparti . De hycklar inte om detta faktum heller, vilket är både trevligt och ovanligt i politiska sammanhang. Hur som helst har det blivit dåligt skött av de ansvariga och jag undrar om folk i sitt arbete är medvetna om vilken medial uppmärksamhet de kan få. Till mediernas stora förtjusning verkar de inte ha mediatränats, vilket nog kommer att ske de närmaste åren. Jag hoppas dock inte på USA-inspirerade rättegångsspektakel framöver, bland annat då jag tror att detta kommer att driva upp skadeståndskraven in absurdum.

Idag är det världsbokdagen. I Norrbotten firas den en hel vecka och elaka tungor (min) hävdar att det beror på att de inte läser så snabbt. Hur som haver tänkte jag i alla fall uppmärksamma detta och dagen till ära färglägga några sidor i den bok jag äger.

Enligt den allvetande Wikipedia så är dagen en temadag instiftad av UNESCO 1995 för att uppmärksamma boken och upphovsrätten. Osökt kommer man då in på nyheten om att domaren som dömde The Pirate Bay kan ha varit jävig. Trodde han att ingen skulle upptäcka det? Varför sade han inte som det var? Idiot. Nog om detta, det får banne mig bli ett eget inlägg.

Nu senast läste jag Peter Robinsons I djävulens sällskap, ytterligare en bok med kriminalkommissarie Banks vid rodret. Det är en lättläst lektyr och jag erkänner villigt att jag har perioder då jag slöläser en bok i stället för att se på tv eller att häcka framför datorn.  Idag tog den boken slut och de sista kapitlen läste jag med spänning. Det roliga med Robinsons böcker i denna serie är att det går åt skogen allt som oftast. Visst, de löser morden men samtidigt är det mycket på det personliga planet som inte stämmer. Jag undrar om de dricker så mycket i verklighetens engelska poliskår.

Närmast ligger Roslund och Hellströms Flickan under gatan. De brukar inte vara så lättsmälta men skall läsas innan jag ger mig i kast med de första banden i en ny serie om det första världskriget jag har ståendes i hyllan. Peter Englunds Stridens skönhet och sorg gav mersmak och väckte min kunskapstörst inom denna period som jag visste förvånansvärt lite om.

Journalisterna Niklas Ekdahl och Petter Karlsson ger ut en bok den 6 maj som avhandlar historiens 100 viktigaste svenskar. I DN kan man se en kortfattad version av denna lista som byggs på fram till utgivningsdatum. Mycket kortfattat och humoristiskt kan man här läsa om personligheter som bland andra Greta Garbo, Ivar Krüger och Drottning Kristina. Engelbrekt Engelbrektsson nämns som "Sveriges Che Guevara", den kvinna som för alltid ändrade Sverige genom att komma på att sprit kunde brännas av potatis nämns, liksom Rudbeck, som hävdade att Adam och Eva var svenskar. Att Volvos grundare aktivt lär ha bidragit till att förändra vår genpol genom att att vidga parningsradien utanför cykelavstånd var för mig ett nytt sätt att se saker och ting. Det hör nog till allmänbildningen att känna till huvuddelen av dessa män och kvinnor. Läsvärt är det i alla fall.

EDIT - Skriver fortfarande som en kratta. tnr 221921

Om jag behöver något har jag möjligheten att gå och införskaffa detta eller att välja att det nog inte är så viktigt att äga just detta ändå. Processen kan ta en längre tid, oftast beroende på det finansiella läget eller den subjektiva känslan av "behov"; om jag tycker att jag behöver något. Flera olika saker kan ligga och skvala i bakhuvudet samtidigt, i en pågående process och olika stimuli kan få mig att blixtbedöma behovet av just en sak och få mig att köpa denna på impuls.  Renodlade impulsköp, där jag ser något och utan att tidigare ens tänkt tanken inhandlar detta något är mycket ovanliga. Vad jag inte gör, är att flanera i varuhus och köpcentra för att "se om jag hittar något". Jag går inte in i en kläd - eller skohandel om jag inte behöver det ena eller det andra och jag testar inte sakerna "för att se om de passar". Det som i folkmun kallas shopping anser jag platsa i kategorin "skumma mänskliga företeelser" och jag förstår mig inte på dem. Det kan ha att göra med att jag ogillar att prova kläder och skor, vilket shopping oftast går ut på. Om det inte är kö i butiken har jag oftast handlat klart inom 15 minuter, med varierande resultat. Jag är expert på att köpa kläder som passar sådär. Shopping platsar hur som helst utan problem i min lista över saker jag genuint ogillar och får således # 6.

EDIT - Skriver som en kratta. tnr 221424

En intressant artikel i SvD behandlar romarrikets fall och olika teorier därom, vilket osökt leder mig in på en fundering jag sedan länge haft. Hur kommer det sig att folk under grovt räknat 500 år efter Västroms fall bildligt vadade i sin egen dynga? Från att ha haft hög läs- och skrivkunnighet, goda hygieniska förutsättningar, långt gången arkitektur, en formidabel militärapparatur, massproducerade varor till rimliga priser och hög standard samt en väl fungerande administration gick man in i ett till synes totalt mörker. I stället för att verbalt beskriva hur eländigt det blev, lägger jag in en filmsnutt som visar hur det verkligen blev. För det mesta regnade det säkert med. Observera kärringen som piskar mattan med en katt.

Något överdrivet, visserligen, men Monty Python understryker poängen i mitt inlägg. Hur kommer det sig att nästan inget av det som gjorde Rom storslaget behölls? Mina teorier har varit få och inte särskilt uttömmande men jag vill nämna två:

Religion. Rom hade ett hundratal gudar och mångfald föder kreativitet, monoteism som likriktar tänkandet leder till motsatsen.

Makt. Ur Romarrikets ruiner dyker ingen ny stormakt upp utan en oräknelig massa små riken. Det ledde till att dessa rikens ansträngningar begränsade sig till dess överlevnad och inte till skapande.

Någon som har någon smaskig teori?

Eftermiddagens konferens om rasism i FN:s regi bröt samman, då Irans president Mahmoud Ahmadinejad bland annat beskyllde Israel för att vara en rasiststat och en mängd delegater lämnade i protest salen. Detta verkar vara en av dagens större nyheter men var väntad. I stället för att analysera Irans president tänkte jag sammanställa andra saker han kläckt ur sig.
Han har bland annat:

• Hävdat att George W. Bush har särskild vägledning från Satan
• Hävdat att han själv har direktkontakt med Gud
• Anordnat en utställning av satirteckningar på temat Förintelsen som svar på Jyllands-Postens Mohammedteckningar
• Hävdat att Förintelsen är en myt
• Hotat utplåna Israel från kartan
• Allierat sig med Zimbabwe för att bekämpa de västliga supermakterna och deras onda system
• Kallat filmen "300" för en del i en psykologisk krigföring mot Iran för att hindra dess utveckling
• Kallat Oliver Stone för en del av den Store Satans kulturella etablissemang
• Hävdat att Iran är världens mäktigaste land och att kapitalistiska superstater står på randen till kollaps
• Hävdat att det Iran inte finns några homosexuella, till skillnad från i USA

Kul kille. Hur som helst är det föga oväntat att just Mahmoud Ahmadinejad gör sådana uttalanden, speciellt när ett Iranskt val står att vinna i juni.

Visst är det något barnsligt att yttra sig på det sättet presidenten gör men det finns en poäng att hämta här, nämligen att ger man sig in i leken, får man leken tåla. Jag talar om demokrati. Hur idiotiska åsikter man än har, måste man få framföra dem. Det kan omöjligt vara svårt att bemöta retorik som befinner sig på sandlådenivå. Vill man att folk skall tycka på ett sätt och vägrar lyssna så kanske inte FN skall vara en organisation för alla, utan mer en organisation för alla som tycker lika. Det var nog Voltaire som inte alls sa "jag avskyr er åsikt, men är beredd att dö för er rätt att framföra den"  

EDIT - Vissa internationella medier anser att uppståndelsen kring konferansen visar på den ökande krisen inom FN; dels fanns det delegater i salen som höll med president Ahmadinejads uttalanden, dels så visar en bojkott att man inte är beredd att ta diskussioner mot oliktänkande. Något som kan vara kontroproduktivt i processen att bekämpa just rasism. tnr. 202217

Programledaren i Robinson, Linda Isacsson, har i Expressen uttryckt sig kritiskt över att folk har bett om att bli hemröstande och kommenterat detta på följande sätt: " Jag tycker hellre att man ska hoppa av än be om att få bli hemröstad. Det blir en manipulerad process som inte är bra i tv". Det tycker jag var bra sagt då det är uppenbart att Robinsonkonceptet på intet sätt främjar manipulation. Nej, tvärtom är det ju alltid så att den minst manipulative individen med mest överlevnadskunskaper vinner. Det hade annars varit enkelt. Avskaffa röstning, inför tvekamper i det laget som förlorar. Förloraren åker. Detta är dessutom andra gången hon uttryckt sig på detta sätt om samma sak. (Förmodligen har expressen bara använt det uttalande hon gjorde förra gången samma sak inträffade och har inte fått fler kommentarer) Det roliga förra gången var i synnerhet det faktum att det omröstningen fick göras om, så att det inte skulle märkas att en av deltagarna hade bett om att få bli utröstad. Manipulativt? Kanske en aning.

Jag skulle absolut se en överlevnadstävling med gladiatortema. Nu menar jag inte Gundes program med mjuka kuddar, utan det gamla goda romerska spelet som går ut på att i envig, med jämna motståndare som försöker ta kål på varandra.  Jag kan väl sträcka mig så långt att deras vapen kanske inte behöver vara för vassa, men jag kommer i nuläget inte på något som är så jämt. De olika vapenalternativen har på ett snillrikt sätt för- och nackdelar så att det inte finns någon från början given vinnare utan det handlar enbart om gladiatorns skicklighet.
Det borde vara en given succé.
Tyvärr skulle även det programmet läggas ner efter en säsong, eftersom det skulle ha för få intriger. Se på Camp Malloy, i mitt tycke det bästa i den klass som någonsin visats. Där kan vi snacka om vinnare! Hyllades de? Nope. Inte intressant för tabloiderna.

Nu när det blir ljusare och ljusare tänkte jag stanna upp och slå ett slag för mörkret. Rädslan för mörkret grundar sig oftast i rädslan för det okända i kombination med vår oslagbara fantasi som i sin tur får hjälp på traven av alla hemska reportage, framför allt i kvällspressen. Som parentes kan nämnas att de flesta våldtäkterna exempelvis, begås inte i mörka parker och ensliga gator utan i hemmet av någon närastående. Mörker kan jag uppleva som något tryggt, som sluter sig runt en, som en filt av sammet. Lite som att nakenbada i en djup tjärn på kvällen när vattnet ligger spegelblankt. Problemet med mörker är främst att det är opraktiskt.

Paradoxen ligger i hur vi bekämpar mörkret på de ställen det upplevs hotfullt nämligen genom belysning av exempelvis vägen. Nog blir vägen upplyst alltid, men effekten blir att mörkret på ömse sidor av vägen blir ogenomträngligt. Står man vid sidan av, syns man inte alls men ser allt upplyst. Resultatet av denna tanke blir att man borde känna sig betydligt säkrare i mörkret.  I syfte att förjaga skuggorna och ge överhanden till den som vandrar på stigen borde således området på ömse sidor av vägen lysas upp, medan själva vägen låg i mörker. Som vanligt är det absolut viktigaste att illusionen av trygghet upprätthålls.

Anki hänvisade till en dikt som passar rätt bra. Det blir premiär för dikter i och med detta.

Var inte rädd för mörkret
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

Erik Blomberg
ur diktsamlingen "JORDEN", 1920

Jag måste bara kommentera denna artikel i Expressen idag. Inte innehållet, utan dess rubrik. "AMF:s krav: Betala tillbaka Elmehagen" innebär att antingen Elmehagen själv är valutan eller att Elmehagen är den som ska få pengarna. Kommasättning är viktigt för innebörden, ty underrubriken lyder: "Företaget vill att han betalar tillbaka 28 miljoner[sic] Elmehagen: "Nu kan vi äntligen sätta oss vid förhandlingsbordet". "Alltså är rubriken missvisande, det är Elmehagen som krävs på pengar. Och allt för att det saknas ett komma. Aftonbladet har i alla fall gjort rätt i sin rubrik om samma sak.

Som förtydligande på hur betydande kommatering kan vara så tänker jag återge ett klassiskt skolexempel: En dödsdömd hade bett om att bli benådad av härskaren i det rike han satt fängslad. Strax innan domens verksällande kom en skriven lapp från nämnda härskare: "Hänges icke friges".

Hur tolkar man det? Det var skoj, så jag bjuder på en till:
"Fungerar ej trasig"

EDIT- Expressen har ändrat sin rubrik och infogat ett komma på rätt plats. Tyvärr är det troligare att någon har kommenterat på artikeln än att författaren skulle ha läst min blogg...tnr.181706

Med våren kommer de vanliga naturtecknen, som framför allt folk som inte insett att en svala, eller i detta fall några fina dagar, inte gör någon sommar. De drar på sig både kortbyxor och kortärmat, trots att det är 12-13 grader och bevisar än en gång att dagens mode går ut på att lida samt att alla under 21 inte har alla hästar hemma. Ett annat vårtecken är alla människor som på balkonger, verandor och uteplatser envisas med att sola. Detta är sak jag genuint ogillar. Inte att folk solar, utan närmare bestämt att sola själv. Jag ser inte syftet. Det är olidligt varmt, det är oerhört tråkigt och umgås man med folk som gärna solar har man dessutom ingen att leka med utan får, om man är på stranden, för varje halvtimma springa och doppa sig själv för att inte avlida av tristess och värme, springa upp igen, blöta ner de lata asen och sedan försjunka i en god bok i femton minuter innan det är dags igen. Och varför? - För att man skall vara brun. Med detta i åtanke börjar folk redan innan solsäsongen smyga iväg på solarium och betalar alltså pengar för att se ut som någon som legat under solen och latat sig i timmar. Hela konceptet "att sola" är en så pass dum företeelse att den hamnar som #5 i min lista.

Min syster gav mig en IPOD för att hedra mig och minnas den dagen då jag naken, blodig och svärandes för första gången såg dagens ljus. Inte för att hon kommer ihåg just den dagen men sådant skall visst firas. Hur som haver försökte jag förra veckan få tekniken att fungera, utan framgång. Min slutsats var således att den var kass och omedelbart borde returneras. Så var det inte. IPOD:en i fråga behövde ett program att fungera, ITunes. Det kan göra mig uppriktigt förbannad. Varför ska man tvingas att ladda ner program man inte vill ha, när det oftast är enklare att bara klickdra de låtar man på ett eller annat sätt kommit över och har på sin dator? Utan att ha sett efter kan jag sätta pengar på att detta program startas varje gång Windows startar tills jag stängt av detta och dessutom ger sig ut på jakt på nätet, utan att jag vet om det. Jag gillar inte program som gör det och jag gillar inte företag som tvingar mig att använda sina eländiga program. Itunes kanske är en bra tanke, vad vet jag? Jo, jag vet att jag har femtioelva låtar som heter "Track" och lika många album som heter "album". Kul. Det som gör mig allra mest upprörd är att IPOD:en, trots dess idiotiska namn verkar vara en bra manick. När den väl är fulltankad är den säker användarvänlig med och jag kommer att använda den, men vad hände med enkla lösningar?

Då jag kom på mig själv att använda detta ord och förmodligen aldrig använt det tidigare, sparar jag det här, att användas betydligt oftare.

Ordet är kverulera, hemfalla åt kverulans och betyder att klaga ofta, i onödan och på ett irriterande sätt, och utan att försöka göra något åt saken. Ordet stammar från tyskans querulieren, och det har i sin tur sitt ursprung i medeltidslatin.

Källla: NE, Nordstedts etymologiska ordbok

Folk i allmänhet sägs vara dåliga på att klaga direkt när något är fel eller stör en personligen. Detta sägs av någon anledning vara en folklig egenskap som ligger oss till last. Man bör ändå fundera över om den kritiken man så gärna vill framföra är befogad och om den är det, framför allt passa sig så att den inte blir missriktad. Under "missriktad kritik" kan falla att skälla på en växeltelefonist/receptionist, för att de hon arbetar för har gjort fel, gapa åt tågpersonal för att Sj är försenat, klaga på läraren för att ens unge har fått IG i samma ämne för tredje året i rad, trots att denne haft olika lärare, stå på ICA och kverulera över att innehållsförteckningen är skriven för finstilt; ja, att kverulera över huvudet taget. Det enklaste sättet att undvika detta är att uppvisa en självdisciplin som är något större än den genomsnittlige sprutheroinistens och därefter försöka att reda ut; "vad vill jag?" "Hade jag kunnat göra något åt det?" och slutligen "Vem kan ändra på det nuvarande tillståndet?" Förmodligen blir kritiken mer befogad, nyanserad och hamnar förhoppningsvis där den hör hemma

På plats #4 på min lista över saker jag genuint ogillar, hamnar således folk som gnäller om ting som är befogade,  fast därvid gnäller på fel människor.

Döden är det mest naturliga som finns i livet efter födseln. Det absolut enda vi kan vara säkra på här i livet är det faktum att vi dör. Förr eller senare. Livet efter döden kan vi bara spekulera om, aldrig veta. Jag tror inte att det finns något efter döden, oberoende av livsform. Ingenting alls. Ändå är jag ambivalent till min egen död, då jag å ena sidan inte tror att det spelar någon roll vad som händer med min kropp, å andra sidan skulle tycka det vore kul med någon form av magnifik grav eller motsvarande. Detta beror med säkerhet på det faktum att jag lever och från det perspektivet kan föreställa mig min egen begravning, mitt likbål eller vilka absurditeter jag nu kan komma på. Ett gigantiskt monument i svart marmor, exempelvis. Nåväl, det löser sig post mortum.

Idag är det torsdag och därför ska det handla om mat, närmare bestämt matvaruförfalskning. Då jag i skrivande stund är osäker på om det blir ett boktips eller allmänt gnäll om hur illa det är ställt med det mesta väljer jag att kringgå problematiken och behandla bådadera.

Som jag tidigare skrivit om här, är produkter av alla de slag inte vad de varit. Det fuskas hejvilt för att senare marknadsföras som högkvalitativa produkter. Detsamma gäller för mat. Det finns olika aspekter av fusk här men den främsta anledningen till att det fuskas är självfallet vinstmaximering. I klartext innebär det att man använder så billiga råvaror som möjligt, förlänger hållbarheten till ett maximum och där det går drygar ut sin produkt med exempelvis vatten. Är det vatten insprutat i produkten används stabiliseringsmedel för att köttbiten eller vad det må vara över huvudet taget skall hålla ihop. I princip allt innehåller tillsatser som är onödiga för konsumenten. Nästa gång ni har handlat, kontrollera hur många av era varor som exempelvis innehåller arom. Aromer används för att kompensera ett naturligt smakämne i syfte att spara pengar. Dessutom har man i den industriella processen tillsatt så många kemikalier att maten helt enkelt inte smakar gott utan aromer. Aromer framställs på konstgjort sätt och behöver inte på något sätt ha något att göra med ursprungsprodukten förutom att smaken påminner om denna. Vaniljarom kan exempelvis framställas utav bland annat rötad gran. Det stora problemet är att vi har vant oss. För 60 - 70 år sedan utdelades det hårda straff på matvaruförfalskning. Idag höjer knappt någon på ögonbrynen

Om detta och mera skriver Mats-Erik Nilsson i sin bok "den hemlige kocken". Dessutom visar han på vad som döljer sig bakom ord som "Hemlagat", "Nybakat", "Färskt" och "Naturligt". Vidare avslöjar han vad jag tycker är rent fusk. Ett exempel på detta är balsamvinäger, som kostar runt 700kr och uppåt för 100ml. Det som står i affären är vanlig vinäger som blandats med druvmust och färgats med brun karamellfärg. För någon vecka sedan såg jag en flaska balsamvinäger- tryffel. Den var dyrare än balsamvinäger och innehöll en tryffelarom. Dock ingen tryffel.

Mer läsning: Den hemlige kocken, aftonbladet

Inlägget får nog ligga under "böcker" ändå.

I Dagens Nyheter finner vi idag en artikel som väcker visst intresse samt ett löjets skimmer över musikindustrin. Den avhandlar olika upphovsrättstridigheter genom tiderna. Bland annat tas kassettbanden, ljudfilmen, hammondorgeln och diskotek upp, som allesammans sades stjäla pengar av musikerna. Artikeln skrivs med bakgrund av att en kommande dom mot The Pirate Bay förkunnas på fredag. Sett på det sättet kan man bara konstatera att den antipiratfilmsnutten som visas i början när man ser en DVD-film är rätt larvig. Föreställ er samma filmsnutt( "you wouldn´t steal a car", osv. lägger till en något alternerad video nedan), fast med hammondorglar istället för filmkopiering. Även de mest inbitna IPRED- anhängarna borde inse det absurda.

Utöver detta är det intressant att när de första reglerna om fildelning kom för 4 år sedan ägnade sig över en miljon svenskar åt detta. Hur många är det nu? Historiskt sätt har det visat sig att det är omöjligt att stoppa teknikutvecklingen, utan musikindustrin och olika band har varit tvungna att anpassa sig och finna nya vägar. Kan det vara ett framkomligt sätt, igen? Kan det leda till att band får se till att hålla konserter om de vill bli rika som troll?

Det finns en hel del ord som i sig själva är rätt vackra. Om de till råga på allt verkligen låter som dess innebörd, är det än bättre.

Sedan finns det fula ord. Ett av de fulaste ord jag känner till är "bäbis". Det skrivs visserligen oftast "bebis" men då många uttalar det som den förra varianten använder jag det som exempel. Det låter som en blandning mellan ett verktyg, motorfett och trolldeg. "Fittpiercing" är också ett groteskt fult ord.

Det finns ord som är roliga att använda, av eller annan anledning, exempelvis "infantil", som ju betyder barnslig, stammar från latin och har samma ursprung som ordet "infanteri". Roligt, för att det är sant.

Andra fina ord är; enär, ehuru, annorstädes, fordom, betagenhet, misär, stiltje, tordön, arv, damm, hage, karg, kärv, morgongåva, mareld, norrsken, oäven, löskekarl, beläte, sovel och sinnlighet.

Berika mig gärna med andra ord ni tycker är vackra eller fula.

I en doktorsavhandling har det framkommit att lärarna på yrkeskolor (här endast hotell/restaurang) ger betyg till elever som snarare är grundade på deras yrkeskultur än de nationella betygskriterierna. I klartext innebär detta att en elev som förväntas klara sitt jobb efter skolan får "g", trots att de nationella betygskraven är lägre. Det visar entydigt på att någon har gjort fel. Formellt har lärarna nog begått det felet men då skolan är tänkt att förbereda eleven mot ett yrkesverksamt liv är det uppenbart så att de nationella betygskriterierna är satta på tok för lågt. För lågt ställda krav gynnar ingen. Aldrig någonsin. Det urholkar systemet och leder till problem, både för elever och, i ett senare skede, arbetsgivare. Doktoranden säger att det nog inte handlar om illvilja utan att de [lärarna] ska klara jobben efter skolan. Lysande, tycker jag och undrar hur det kan komma sig att elever i teoretiska ämnen får så mycket högre betyg. Förmodligen beror det inte på att de är veritabla genier som lägger ner sin själ i skolan, utan att de får sina betyg för enkelt. Det borde inte vara så att man får ett godkänt betyg utan att prestera något, lika lite som man borde få en löneförhöjning utan att ha visat att man är värd den.

Den sneda fördelningen torde vara resultatet av en förkastlig skolpolitik som förts alldeles för länge. För att fler elever skulle fortsätta på gymnasiet och senare universitet och högskola reformerades hela systemet. I klartext sänktes kraven. Resultatet är att fler elever läser på gymnasium, högskolor och universitet samtidigt som de kan mindre än tidigare. Om skolan skulle kunna koncentrera sig på att utbilda för livet istället? Jag vill på inget sätt säga att lärarna inom den ej yrkesbundna utbildningen gör ett dåligt jobb, utan att det generellt sätts för låga krav. Studentexamen bör vara en tydlig markering att man uppnått något, inte bara fysiskt befunnit sig i skolan huvuddelen av tiden. Kvantitet är inte en måttstock på kvalité. Det är inte ett mått på hur duktiga vi är i Sverige om huvuddelen av alla elever tar studentexamen. Det är ett tecken på idioti.

Läs gärna detta inlägg, som delvis avhandlar samma ämne, och självfallet artikeln detta inlägg grundar sig på.

Vidare läsning: "Skolan struntar i hur barns hjärnor fungerar". 

Min länge efterlängtade beställning trillade nyss ner i brevlådan, Nordstedts etymologiska ordbok. Mycket spännande. Om jag nu bara kunde komma ihåg vilka ord jag hade tänkt slå upp...
Hur som helst är risken stor att det i närtid dyker upp en hel radda med spännande ord. Jag tycker det har blivit något öde under den kategorin. Om inte annat så kanske bläddrandet i detta verk hindrar mig att i framtiden använda mig utav franska låneord i större utsträckning. Utom "kommunism" och andra ord som hindrar ifrån att någon över huvudet taget förstår vad jag menar. Det är nog svårt nog som det är ibland.

Svamp. Det är Djävulens påfund. Totalt onödig i matlagningssammanhang och lika näringsrik som tidningspapper. Vad som gör den än mer avskyvärd är det faktum att svamp fungerar lite som naturens njurar. Det var därför det var ajabaja att plocka och äta svamp efter Tjernobyl. Inget ont som inte för något gott med sig, alltså.

Innan det kommer upprörda skrik ifrån svampkramare vill jag förtydliga:

Bra svampar är: tvättsvamp, Svampen (ett vattentorn i Örebro), Zvampen och den svampen som penicillin framställs på. Eventuellt tryffel.

Varför köper vi prylar? Svaret borde vara att vi behöver dem, vilket oftast inte är riktigt sant. Sant är däremot att de ting vi köper sällan håller måttet, det är till och med så att saker med avsikt produceras för att efter ett tag gå sönder. Detta trots att det utan problem går att framställa stryktåliga saker som håller en lång tid. Därför är det extra kul att hitta någonting som håller. Ofta har företagen som tillverkar dessa saker inte ens bemödat sig särskilt att marknadsföra prylarna, de säljer ändå.  Två saker jag köpt kommer jag på direkt. Min kniv från Fällkniven och mitt multiverktyg från Leatherman. Värda varenda krona, om inte mer och om jag inte tappar bort dem, kommer jag nog inte behöva ersätta dem någonsin. En sak till kommer jag på; min Fjällräven Kånken. Av dessa slet jag i och för sig ut två stycken under min skoltid men det i sig är en bedrift, förmodligen släpade jag ryggsäcken i gruset när jag, barfota, gick de 2,7 milen till skolan varje dag. I uppförsbacke och motvind. Både på dit - och hemvägen. Hur som helst höll de förvånansvärt länge med tanke på hur jag använde dem.

Vad jag vill komma åt är att det fuskas i samtliga branscher. Fusket går ut på att låta folk tro att de säljer bra grejer, när företagen själva vet att de inte gjort allt de kunnat. Skamligt, tycker jag och slänger en blick in i historien. För detta måste ha börjat någon gång. Någon gång måste människor ha vant sig vid att produkterna de köpte inte var bättre. Om jag ska våga mig på en gissning, så säger jag 60-70-talet. Orsaken att jag gissar på den tiden är främst att stora företag konkurerade ut många små vid denna tid, som till dess levde på att de tillverkat kvalitetsprodukter. De kunde helt enkelt inte hålla samma låga priser varför många av dem försvann. Detsamma gäller för övrigt mat, men det är ett helt annat tema.

Det svåra är nog att hitta riktigt bra saker och att vägra nöja sig med halvkassa prylar. Två saker kan eventuellt hjälpa till vid valet; Företaget litar långtgående på att produkterna är bra och gör inte särskilt mycket reklam för dem och man har hört att de är bra, helst av någon som testat. Bra prylar säljer sig själva och konsumenterna är nöjda. Kan det vara ett mått på kvalité, måntro?

Mediernas företrädare måste förtjust slicka sig om munnen för att inte dregla på tangentbordet. Pirater. Bara det räcker ju för en bra historia. Enda sedan man som liten grabb såg "Captain Blood" med Errol Flynn har pirater haft något speciellt över sig. (att man senare tyckt filmen var rätt larvig, ändrar inget på det.; jag ser den gärna igen, liksom Ivanhoe, som likaväl är rätt töntig egentligen) Just skimret över piraterna med ett saltstänk av äventyr förstörs lite av det faktum att piraterna är somalier. Av en eller annan anledning måste de försovit sig när utseendet realiserades ut. Nog om det. Historierna i sig framställs gärna som de klassiska historierna om det andra världskriget, den ena sidan (den med John Wayne, Clint Eastwood, Kirk Douglas, Richard Burton, Gregory Peck, med flera) är de goda, medan den andra sidan är de onda. Inte bara lite onda heller. Så fort, i det här fallet tyskarna visas på film är de über-onda. Prompt måste de putta på oskyldiga bönder, så att dessa tappar vad de bär på och sedan skrattar de elakt. Vad jag vill åt är att pirathistorien är en enkel historia, som kan återges simplifierad, med en god sida och en ond. Sådana historier säljer och är enkla att återge. Frågan är om det är så enkelt som det framställs. Jag tror inte (vilket Tyskland vs Rubbet inte heller var). Förutom det uppenbara, att de som begår sjöröveri bör bestraffas för detta, finns det bakomliggande fakta som förklarar att fiskare lever rövare. Det ursäktar inget men borde framgå tydligare i rapporteringen. För det första så fiskar bland andra japanska och kinesiska fartyg längs Somalias kust och förstör därmed grunden för många fiskares existens. Kina sitter i FN:s säkerhetsråd, vilket innebär att de kan bete sig lite hur som helst (se på Sudan). Att fiskare då väljer att gå över till att bli pirater är ett logiskt steg, likaså att de då riskerar att bli skjutna eller satta bakom galler. Jag tycker det är mer än rätt att sätta hårt mot hårt och sänka piratskepp så fort man kommer åt, trots att det finns en orsak till sjöröveriet. Man måste dock inse att problemet inte kommer att upphöra innan man tar itu med bakomliggande faktorer. En annan sak är att många västerländska nationer indirekt understödjer piraternas härjningar genom att finansiera vapeninköp, mm. Detta sker genom betalning av lösen för de pantfångar och de skepp piraterna tagit. Även om de flesta nationer hävdar att de inte förhandlar med terrorister, pirater och dylikt sker detta alltså inofficiellt, vilket förvärrar problemen och skapar fler pirater, Allt detta sammantaget bör man tänka på när man läser om Kapten Richard Phillips och dennes fritagning, Förvisso är han och SEALS värda all heder för vad de gör och piraterna får skylla sig själva men det räcker inte att bekämpa enbart symtom.

"Dokument utifrån" visade en utmärkt film från Puntland, om pirater, förra söndagen. Se den till och med den 6 Maj.

EDIT - Hittade en länk i "Die Zeit" som behandlar bakgrunden till pirateriet mer ingående.tnr.131320

Ett bra tag nu har jag funderat på att slänga in ett boktips i bloggen. Skälen till detta är flera; dels så anser jag att böckerna är bra och vill varmt rekommendera dem, dels tycker jag folk läser för lite. Även om det låter mig framstå som synnerligen beläst kan man ju se det från mitt synsett. Utöver det så anser jag i vissa fall att de bör läsas av så många som möjligt, helt enkelt för att jag tycker att folk bör inse hur saker och ting ligger till. Detta är en sådan bok.

Tidigare har jag nämnt skolan och dess daltande med barn (här). Alla elever far dåligt av att prestationsskillnader helt enkelt ignoreras. Detta daltande kommer att leda till att dessa barn står handfallna när de för första gången konfronteras med arbetslivet. "Dagens skola ger oss därmed okunniga, otrygga och urförbannade före detta elever." Det leder vidare till att de generellt inte kan ta ansvar för sitt liv förrän i 20-25-årsåldern och knappt då. Media, hävdar jag, har här ett stort ansvar de inte tar, genom att genomgående kalla offer under 30 för "ungdomar". Gärningsmän över än 18 beskrivs däremot som "män" eller "kvinnor"(jag hörde häromdagen ordet "gärningskvinna". Kom igen! Kan inte en kvinna få vara gärningsman?).

David Eberhard är överläkare och chef på Stockholms läns psykiatriska akutmottagning vid St:Görans avdelning och undersöker statens sjukdomstillstånd, diagnostiserar och föreslår behandling av den sjukdomen som spridit sig genom alla samhällsskikt och riskerar att handlingsförlama Sveriges befolkning som kollektiv. I trygghetsnarkomanernas land - Sverige och det nationella paniksyndromet är ytterst läsvärd, trots att den i delar blir lite tjatig. Författaren bevisar att han har rätt gång på gång. Men då han har rätt i vad han hävdar, är det överkomligt. Hävdar jag.

Jag hade mycket gärna avslutat med en av författarens föreläsningar jag råkade se på tv förra året men Svt verkar ha slängt den.

Jag läste precis denna artikel, varefter jag ett ögonblick kände mig fnittrig som en skolflicka. I denna artikel, som är författad av fyra olika socialdemokratiska gruppledare, ordförande och vice diton, anser dessa ljushuvuden att mediadrevet riktat in sig på Mona och Monas ledarskap, vilket är orättvist, sexistisk (!) och onyanserad. Det är främst två saker jag anser vara så roliga att jag nästan spillde mitt morgonkaffe över tangentbordet:

1)      Författarna påstår att det inte är Monas fel att det går dåligt för socialdemokratin. Vad de därmed indirekt säger är att felet ligger hos socialdemokraterna som helhet, inte hos dess chef.

2)      All kritik mot Mona är sexistisk, ty inte kan en kvinna vara en dålig chef? Detta är de facto ett problem som är störande på riktigt. Det kan omöjligt vara så att någon ska få chansen att gömma sig bakom sitt kön, när det passar. (En larvig mening bildspråkligt sett, jag vet)

En kass chef är en kass chef, oberoende om denne är man eller kvinna.

Slutligen hoppas jag, för Sveriges skull, att samtliga partier rycker upp sig. Ett partis väl får aldrig stå i främsta rummet när det gäller vår nations framtid.

I många mediala sammanhang, liksom på nätet, nämns begreppen FRA och IPRED om vartannat. Det hävdas att båda lagarna "kränker den personliga integriteten" . Det finns dock en avgörande sak som gör att jag är pro FRA och kontra IPRED, varför jag helst skulle vilja se att de behandlas för sig. FRA-lagen ger Försvarets Forskningsanstalt (som dock inte lyder under myndigheten Försvarsmakten) möjlighet att på lagligt sätt inhämta information i syfte att värna om riket och dess intressen. En negativ aspekt är att det innebär att också folk som inte planerat spionage eller statskupp kan bli elektroniskt avlyssnade. Det anser jag vara fullkomligt ointressant, då FRA är ett statligt organ. Det innebär att de inte har nog med pengar att avlyssna alla (förmodligen har de knappt pengar att sköta sina huvudsysslor, så effektiva som myndigheter i gemen är) utan koncentrerar sig på det jobb de är satta att lösa. Vidare är det fullkomligt ointressant om FRA skulle läsa mina mejl, avlyssna mina telefonsamtal eller följa den väg mitt bankkort tar på semestern, eller för den delen min mobiltelefon. Vad skulle de göra med den informationen? Starta en blogg och hänga ut folk? Knappast. Med tanke på den mängd information som varje sekund byts över internet är det imponerande att de lyckas hitta vissa godbitar. Förmodligen lyckas de ibland. Vi vanliga dödliga kommer aldrig att få reda på det, av säkerhetsskäl, vilket gör det än lättare att kritisera myndigheten. Det är alltid samma visa; för att försvara demokratin måste man ibland göra inskränkningar i den personliga friheten.  En klyscha om någon men betänk att vi faktiskt har lagar och demokrati är inte innebär att man får göra vad man vill. Totalförsvarsplikten är ett exempel på en inskränkning av den personliga friheten i syfte att kunna försvara demokratin.

IPRED (Intellectual Property Rights Enforcement Directive)är en lag som instiftats för upprätthållandet av upphovsrättlagen. Det som stör mig med denna är att det är en lag som till synes försöker bromsa teknikutvecklingen i syfte att stora mediedistributörer skall kunna leva kvar i 80-talet och håva in pengar. Gällande musik så är intäkterna från cd-försäljning försumbara för artisten utan den stora förloraren på illegal nedladdning är just skivbolag, mm. Teknikutvecklingen har gjort att betydligt mer film, serier och musik än tidigare konsumeras, gratis, medan försäljningen har minskat. Dock inte proportionellt. På 80-talet var man tvungen att hyra en film eller se den på bio för att bedöma om den var bra nog att köpa. Det behöver man inte längre. Mycket snabbt kan 4-5 filmer ses varefter man kan göra en bedömning om den är värd att köpas. Detsamma gäller för musik. Förespråkarna hänvisar till lagliga nedladdningssajter men dessa är långt ifrån så effektiva, omfattande eller användarvänliga som de numera illegala alternativen. De flesta skulle nog med glädje betala en slant i månaden för att fortsätta ligga på förkant gällande serier, film och musik. Slutligen kan användandet av lagen leda till absurda utpressningsförsök, där enskilda individer hotas med rättegång om inte en summa betalas. Summan, så resonerade en av antipiratbyråns advokater i rättegången mot The Pirate Bay, bestod i summan av samtliga verk som laddats ner x 150 kronor om, om jag mins rätt. Det innebär att de på fullaste allvar tror att man hade köpt skivan, filmen, mm om man inte hade laddat hem den. Samma argument som har använts när TV, privatradio, MC eller VHS slog igenom används igen. Absurt.

Då jag redan här lovade en uppföljning om leken med pengar så ska jag försöka uppfylla detta löfte. Nåväl. Skatt är vad medborgarna i ett land betalar till staten och staten använder skattemedlen för att få det hela att gå runt. Så långt är det ett nollsummespel. Men pengar försvinner ut ur systemet, exempelvis om importen är större än exporten, om turister ger ut mer pengar utomlands än vad de spenderar här, och så vidare. Det innebär att det måste fyllas på med pengar från någonstans. Det finns många möjligheter till detta men två av dem är mest intressanta. Lån från andra stater och att trycka upp pengar (bildligt talat, då huvuddelen av alla pengar är siffror i datorer). När det gäller lån från andra stater förstår jag inte riktigt hur det hänger ihop, då lån skall betalas tillbaka, med ränta. Det innebär att utlandsskulden hela tiden ökar, för om man skulle betala tillbaka är man tillbaks på ruta ett, med för lite pengar. Alla stater gör på detta sätt (utom möjligtvis stater som Nordkorea, där systemet bygger på att pengar varken förs in eller tas ut) vilket i sin tur, mycket raljant, betyder att alla länder är skyldiga varandra en massa pengar utan att någon tänker betala tillbaka. Utom Norge som är rikt liksom ett troll, som har stora oljefyndigheter för sig. Genom detta finurliga sätt ökar pengamängden i nästan samtliga länder, pengar som i sin tur kan belånas ånyo och skapa ännu mera pengar. Det hela blir till inflation, vilket gör att pengasummans värde minskar samtidigt som mängden ökar. Fast inte riktigt i takt. Inflationen styrs till viss del av olika räntor, som kan höjas eller sänkas. Då det hela styrs av lånade pengar och lånade pengar måste betalas tillbaka med ränta innebär detta att den sammanlagda summan av lånade pengar + ränta är större än summan av pengar som finns. Längre än så är jag inte med, då det blir alldeles för absurt. I stället tänkte jag gnälla om aktier.

Aktier används av företag, för att öka likviditeten (än en gång mycket raljant). Ett företags samlade tillgångar räknas ihop, vilket resulterar i en viss summa. Denna summa delas sedan upp i antalet aktier som skall säljas vilket ger ett värde per aktie. När sedan dessa aktier släpps kan jag gå och köpa, säg 1 % av företaget. I den sekund som aktien blir utgiven stämmer aktiernas sammanlagda värde och företagets sammanlagda värde överens. Så fort folk börjar handla med dem stämmer det inte längre. Då är det folks tro på aktien som bestämmer värdet på densamma och företagets värde hänger numera ihop med aktien. Om det nu skulle bryta ut krig i säg Irak, sjunker aktiemarknaden. Detta för att aktiemarknaden alltid sjunker när något dylikt händer. Detta vet folk om och säljer aktier, alltså sjunker marknaden. Logiskt, eller hur? Ett företags värde kan alltså över natt halveras utan att någonting har förändrats i själva företaget. Ännu värre blir det när man tänker på att folk är mindre benägna att handla när det är dåligt väder, exempelvis på hösten. Det innebär att ett företag förlorar i värde när det är dåligt väder en längre tid. Därför tänker jag inte befatta mig med aktier. Jag kan omöjligt lämna över mina pengar i händerna på en massa folk som är så omåttligt styrda av känslor. Tyvärr håller inte det, då banken och olika pensionsbolag leker med mina pengar som de behagar.

Slutsatsen blir att vårt monetära system är så absurt och idiotiskt att det är ett under att det fungerar. Nej, just det. Det fungerar inte riktigt.

Idag är det fredag, och inte vilken fredag som helst utan just den fredagen som firas för att Jesus...dog? Hur som helst tänkte jag ta upp bettleri och dragspel. Det är nämligen så att det står en tjomme utanför mitt fönster som spelar dragspel. Mitt fönster vetter mot ingången på en större butik och framför dess dörrar står han alltså och spelar. Det är inte vackert. Jag hör till dem som kan tycka dragspelsmusik är lite skoj. Det är knätofsar o lite polka. Men detta är vederstyggligt. Killen som står utanför affären och spelar en och samma melodi, med ytterst få variationer, om och om igen. Nystart var 30:nde sekund. Varför, kanske ni undrar. Jo, längre än så hör inte den förbipasserande, som går in eller ut ur butiken. De som passerar och eventuellt slänger några mynt i den röda väska dragspelsmuppen har, hör aldrig slutet på den usla melodin. De hör inte heller att det den upprepas, två gånger varje minut. Det gör jag. Jag hör varenda usel ton från morgon, när dragspelsmarodörerna blir avlastade vid varsin affär, till kväll, då de blir upplockade. Min stora fråga, det stora mysteriet är nu: "Varför i helvete slänger folk mynt i väskan, när de går förbi?" Uppenbarligen gör de det inte för musiken, som de inte hinner lyssna på. Det måste finnas något inbyggt hos människor, att de måste kasta några kronor åt varje enskild gatumusikant bara för att han finns. Sluta göra det och tänk efter om det är värt det. Jag är nästan redo att betala för att de inte ska ge honom pengar.  Hur som helst är detta den första dagen han är här. Ett olidligt stort antal likadana dagar kommer att följa, tills det blir för kallt. Om någon har ett brukligt tips för att bli av med mannen och dragspelet, låt mig få veta..

Då var det dags igen för världens mest sekulariserade land att fira den kristna högtiden påsk. Detta sker genom att vi äter god mat, en massa godis, dricker must, super kopiösa mängder samt regelbundet kör ihjäl oss. En förlängning av jul med epitetet "påsk" framför mat och dryck, bara. Utöver detta så spökar ut våra barn till påskkärringar och skickar dem att terrorisera grannarna. Detta sker främst genom en idiotisk byteshandel. Som granne får man fula kort, ibland egenhändigt ritade, av den anskrämligt klädda, ofta tandlöse, ungen som gör sitt livs klipp. I utbyte mot denna totalt värdelösa papperslapp får ungen oftast godis men ibland även pengar, vilket gör omaket att klä ut sig till en liten kärring klart uthärdligt. Nu kan man tro att jag avskyr barn och det är inte sant. Det är sällan barns fel när det slår slint. Dessutom älskade jag påsken av den enda anledningen att man kunde tjäna massor och få massor av godis till en MYCKET begränsad arbetsinsats. Påskkorten massproducerades dagar innan och rutten planerades noggrant. Åren innan visade nämligen att ju längre bort ifrån de barntäta områdena man befann sig, desto mer pengar. Det var enkel matematik; förväntade sig folk inte besök från påskkärringar hade de inte förberett sig med godis. Hur kan man förvägra ett barn som har gått igenom en sådan möda en rättfärdig belöning?  Tradition med mera. Alltså fortsätter vi, år ut och år in och  en generation efter den andra växer upp med detta fenomen. Man knallar runt i schalett, får lite godis och inser att det är en rätt bra idé, tills man inser det geniala i det hela. Tyvärr kommer denna insikt mycket kort innan man tycker det är störtlöjligt och att det inte alls är värt besväret att skämma ut sig.

Tyvärr är jag lite dåligt inläst på bibeln och vet inte riktigt vilken veckodag som de små kapitalistiska påskkärringarna knackar på ens dörr. Det lär väl märkas.  



För att anknyta till överskriften; en aktuell bild av påskharen. Eller delar av.

Särskrivning. När det gäller det svenska språket borde det för det mesta vara lätt att veta när man ska skriva två ord ihop.  Det heter således lekplats, stekbord, rökfritt, sjukskötare och herrtoalett. Om man skriver ord som hör ihop isär, blir innerbörden inte vad man tänkt sig från början. Lek plats är ingen plats där man leker utan en uppmaning till en plats att leka. Att man inte är en sjuk skötare får vi verkligen hoppas, inte bara för skötarens skull utan också för dem han sköter om. Det vore ju dumt om de smittas med. Heter det Herr toalett borde rummet bredvid rimligtvis bli kallat fru toalett eller fröken toalett. Ja, ni förstår. Svenskan är lite fiffig i dessa avseenden. Det finns två halvrimliga förklaringar till varför särskrivningen verkar vara poppis, nämligen det engelska språkets allt större inflytande över det svenska och T9. Anglofieringen tänkte jag lämna därhän tills vidare, då det kommer ta för mycket plats. T9 kallas det som stavar åt er i mobilen. Det går sådär. Framför allt finns de flesta sammansatta ord inte som sådana utan bara för sig. Det innebär att man måste vara lite aktiv för att skriva rätt. Skriver man alltså "fylleringning" eller "gränssättande", så måste man skriva orden för sig och sedan ta bort mellanrummet. Annars gör man fel.  Det kan vara bekvämt att sedan spara dessa ord i sin ordbok, så slipper man göra om hela proceduren varje gång.

På allsköns produkter är texten särskriven eftersom designern tycker att det ser bättre ut att skriva exempelvis "Havre" på ena raden och "flarn" på andra. Det ser inte bättre ut. Det ser ut som om en illitterär sopa designat paketet. I vissa fall verkar folk helt enkelt tappat konceptet helt. Särskrivningar gör det svårare att följa med i texter, föreläsningar med mera. Under en synnerligen viktig genusföreläsning fick vi exempelvis reda på att det var förbjudet att erbjuda någon "sex tjänster".  Det borde betyda att fem tjänster är helt i sin ordning. Sju tjänster med, för den delen. Likaledes var "sex anspelningar" inte accepterade, och så vidare. Min behållning från den föreläsningen var att föreläsaren var en idiot.

Avslutningsvis en tyvärr helt autentisk text jag hittade som kommentar till ett youtubeklipp:

"Toppen bra höjdar låt och kanon bra talang full låt skrivare, jätte tråkigt bak slag för musik sverige när han gjorde uppe håll i låt skrivandet och skiv inspelandet."

För att citera Knatten: "Din svenskalärare måste dö! Begå seppuku, nu!"

Med stor risk för att låta min blogg bli en del i ett semiofficiellt bloggkrig måste jag ändå ge svar på tal i generationskampen syntare vs. hårdrockare. Förvisso håller jag med Anki att hårdrockare ser illa ut, androgyna varelser i tajts och pudelpermanentat hår, men det är ointressant.  Det spelar inte heller någon roll att synthare står som hjärndöda zombies på scen med varsin dator, som om de vore försäkringskassearbetare gone wild. Det är musiken som är det viktiga. Och där fastställer jag här och nu att rock är bra. Oberoende av att rock innefattar Twisted Sisters (Har ni sett hur de jävlarna ser ut?!) och knarkgurun Ozzy (visserligen skithäftigt att han lever än men allvarlig, hur kul är hans liv?). Bland annat därför tycker jag att människor som känner sig tvingade eller tvingar sig själva och andra att anpassa sitt "mode" efter musiken är patetiska. Ni är inte speciella för att ni lyssnar på viss musik, ni är inte häftiga för att ni har mörka kläder, skum frisyr, skinnväst eller långrock. Ja medgivet, ni är lite kontroversiella. Om man använder ordet som synonym för "larvig".

Helt osökt kommer jag härmed in på en sak jag länge funderat över att göra, nämligen att presentera en lista över saker jag tycker genuint illa om.  Originell som jag är tänkte jag kalla listan "Saker som jag tycker genuint illa om". Den kommer inte att presenteras i någon bestämd ordning utan allt eftersom jag konfronteras med tankar om dessa urjobbiga saker.

 Som #1 i listan "Saker som jag tycker genuint illa om" hamnar således:

-          Folk som klär sig som de tycker att deras musiksmak kräver.

Sluta upp med det. Ni som lyssnar på hårdrock och klär er därefter ser "bonniga" och efterblivna ut. Ni som lyssnar på synth och gör det, ni ser ut som om ni säljer knark och huvuddelen av befolkningen fattar inte det ironiska i att lyssna på synt och bära gamla tyska uniformspersedlar. Nämnde jag att ni ser efterblivna ut? En skyddsmask är ett verktyg, inte en accessoar.

För att inte tala om hiphoppare (dra upp byxorna) och rejvare, som ser ut som om de överfallit östtyska turister och stulit deras kläder. På nittiotalet.

Jag börjar bli lite ambivalent till mitt bloggande. Uppenbarligen så gör jag det av en anledning, till ett visst syfte, Jag vet bara inte riktigt vilken anledning eller till vilket syfte. Det är kul att skriva och jag kan inte undvika att tycka att det är kul att få bekräftelse genom kommentarer, både på bloggen och personligen. Men utöver det? Kanske det är tillräckligt men någonstans känner jag att det inte är det. Hela grejen med bloggandet har jag Sandra att skylla; hon gav denna till mig när jag fyllde år senast, till min skräckblandade förtjusning. Henne kan jag dock inte beskylla för att jag använt den. Det faller helt och hållet på mig, likaså innehållet, som jag ibland funderar ett bra tag på men ofta också faller mig in medan jag skriver. En av anledningarna till skrivandet är nog viljan slänga ut en mer eller mindre väl formulerad tanke till allmän beskådan med den stora förhoppningen att någon annan tar sig tiden att läsa igenom alstret och sedan tycka till. En diskussion i skriftlig form är ofta mer givande än en muntlig dito då alla parter kan ta sig tid att fundera igenom innehållet och att formulera sig vist. Framför allt så hade jag nog hoppas på mer mothugg än jag fått. Det innebär att jag inte kan pröva mitt tyckande. Trots den subtila vink som bloggens namn ger så är det inte så att jag som liten unge fallit i visdomens gryta och därmed har alla svar. Väl medveten om att en betydligt större skara läsare hade samlats runt en blogg avhandlande enbart mode, vad jag ätit till frukost eller hur min avföring ser ut på måndagar väljer jag att inte göra det. I stället skriver jag om det som för tillfället upptar mina tankar för att få ut något ytterligare av det.

Även om min stil är ålderdomlig och min avsikt är att fortsätta skriva som den gubbe min bättre hälft anser mig vara själsligen (smaka på den!), är det ändå innehållet som är väsentligt. Så, ni tio-elva läsare jag kan tänkas ha, rasera det korthus av lögner, illa fabricerade fantasifoster och logiska kullerbyttor jag har haft den dåliga smaken att sätta på pränt och var delaktiga.

EDIT - redigerade länk. tnr 070715

Vid dagens funktionskontroll av internet hittade jag två länkar som var synnerligen intressanta. Det ena är Rikstermbankens hemsida, en sida som igår innehöll 53 000 uppslagsord. Det går att söka på allsköns facktermer och i många fall finns också översättningar till andra språk. Bra att ha om man inte vet vad exempelvis "ensning" eller "terrassering" betyder och vill veta det, kan slå upp det där.

Peter Englund uttalar sig idag på sin blogg oerhört skarpt över att religionsvetaren Mattias Gardell fått Jan Myrdals nyinstiftade Leninpris . Han har med denna bakgrund instiftat Pol Pot-priset och likaledes tilldelat Mattias Gardell detta. Skoj, men jag delar irritationen över den svagsinte fan som kommit på att uppkalla ett pris efter Lenin. Både DN och SvD nämner detta i oerhört korta ordalag (samma text från TT Spectra) och jag kan inte mer än fundera över vilket liv det hade blivit om priset hetat Idi Amin-priset, Saddam Hussein-Priset eller varför inte  Adof Hitler-priset

EDIT - jag hittade en felaktig preposition som jag geschvint rättade till. tnr 062207

Vi ska nog vara glada för partier som SD, MP, V, C, KD mm. Små partier som ger oss mångfald och låter andra, större och mera intetsägande partier att framstå som rimliga alternativ. Ett politiskt system som i exempelvis USA minskar mångfalden, leder till kompromisspolitik, gör fler människor halvmissnöjda och ingen glad. Dessutom så är det roligt med människor som brinner för något och helst inte vill kompromissa. Wetterstrand och Ohly, tycker jag är skoj. De VILL verkligen något. Tyvärr, för dem, för de inte bara en kamp för sina hjärtefrågor, i mångt och mycket för de en kamp mot realiteten. SD är ett annat skojigt parti. Just nu har de problem med främlingsfientlighet i leden. Vem hade kunnat ana det? Även om SD SKULLE vara ett främlingsfientligt parti så är det fortfarande antalet röster som avgör om detta är gällande norm eller ej, allt enligt demokratins spelregler. (Dock inte praxis, minns bojkotten av Österrike). Hur som helst så finns inget annat parti för folk ute på högerkanten att ty sig till för dem som är "mer höger än allmänt accepterat". Likaså vänsterns arga idealister, vilket vänstern inte lider lika mycket då det mer eller mindre är norm att tycka att högern utgör ett större hot än vänstern. De största partierna håller till i mitten för att de har bredast åsikter om allt, och minst karismatiska ledare. Mycket är svartvitt: Säger ett parti ja, förlorar man väljare åt ena hållet, säger man nej, förlorar man väljare åt det andra. Därför svarar ingen "ja" eller "nej" utan i långa invecklade haranger som ger väljaren möjlighet att tolka innebörden efter eget behag. Så vinns flest röster. Det tycker jag är synd och därför tycker jag det är kul att Obama blev chef i Amerikat. Jag har inte en susning hur det går men han har karisma, något jag saknar hos våra ledare.

- I wouldn't go so far as to call a dog filthy, but it's definitely dirty. But, dogs got personality, personality goes a long way.

När man har tänkt sända humorprogram som "Wipeout" eller "Grillad" anser jag å det bestämdaste att man först bör kontrollera om den sortens humor gör sig i Sverige. Humor, vågar jag påstå, är nationellt eller i alla fall geografiskt förankrad, vilket innebär att ett program som fungerat i Japan eller USA inte nödvändigtvis fungerar här. Inget ont mot Tyskland men de är bättre på fordon och vapen än humor och jag vågar hävda att ingen någonsin kommit på tanken att importera ett humorprogram därifrån. Trots att det finns några bra, faktiskt. Varför köper man då från USA utan granskning? Wipeout funkar i sin enkelhet. Det är alltid kul att se på när folk gör sig illa frivilligt, men kommentarerna är jag inte för säker på. Har man sett programmet på engelska så fungerar det hjälpligt men på svenska blir det bara plumpt. Det ordet kan med fördel användas för Svt:s satsning "Grillat". Konceptet är väl beprövat i USA och ofta underhållande men det finns en stor skillnad länderna emellan. Grillar man folk som Anna Bok eller Sanna Bråding blir det inte skoj. Snacka om att sparka på någon som redan ligger. De är redan tragiska i sig och utan att ha sett allför mycket utgår jag ifrån att minst följande ämnen tas upp: Fetma, One-hit wonder, fängelse och knark. Synd att Christer Pettersson är död, han skulle nog göra sig utmärkt som kandidat och, liksom de redan nämnda, bespara komikern arbetet att komma på roligt material. Det är ju däri tjusningen ligger. Att ta en välkänd och välpresterande människa som dessutom är omtyckt och skämta på dennes bekostnad kan mycket väl vara kul.

Ballar av stål kommer visserligen från England som generellt har en humor som liknar vår egen men programmet tycker jag är groteskt ointelligent. Det är direkt ledsamt att se på tv och känna att man blivit dummare under de minuter programmet släpar sig fram.

Så här ligger det till: Kyrkan, och för den delen allmänheten därtill, har nu debatterat om kyrkliga homovigslar skall tillåtas. Rent generellt anser jag att det borde tillåtas, då jag tycker man får göra som man vill så länge man håller sig inom lagens råmärken. Gör det dig dessutom lycklig är det bara att gratulera. Det stora problemet som jag ser det är att kyrkan frångår sin handbok, bibeln, rätt rejält om man tillåter detta. Men visst, för all del, kör på. Med tanke på att det inte går så bra för svenska kyrkan nu för tiden har jag ytterligare förslag: Sälj reklamplats i kyrkan och tjäna lite på gudstjänster. Det är trots allt ingen bra affärsidé att hålla gratis föreläsningar. Sätt upp stånd i vapenhuset och sälj tilltugg (månglare, någon?). Det går säkert att komma på massor man kan göra.

Antingen köper man att Bibeln är Guds ord och har denna skrift som bas för en religion eller så skiter man i det. Går man åt det sistnämnda hållet, hyckla inte med det utan gå "all in". Kalla det Bibeln 2.0 eller hitta på något helt nytt. Är det Guds ord, måste man väl ändå utgå ifrån att det gäller, då som nu. Som tidigare sagt spelar det mig föra roll åt vilket håll man bestämmer sig att gå i frågan. Det man måste bestämma sig för är om Bibeln skall vara ett styrdokument eller mer riktlinjer och då hur långt man kan gå innan det blir larvigt. En sak man kan säga om katoliker - De är jävlarimig konsekventa i alla fall



Inte bara fyrkantiga till sättet....-Popemobile!

Kommunism och till viss del socialism bygger till viss del på att människor är givmilda och vill andra väl utan baktanke. Jag tror det brister rejält här och hävdar att större delen av befolkningen gör något av drivkraften att det gynnar dem längre fram, på något sätt. Undantag finns, men är mycket få. Det fina med denna teori är att jag kan hävda att drivkraften är egoism i nästan varje fall och det skulle vara oerhört svårt att motbevisa detta, då det oftast gynnar den som utför goda gärningar.

-       Men, jag hjälpte en gammal tant att ta sig över vägen! Det ger mig ju inget.

-       Jo, du mår bra och andra tror att du är en hyvens grabb. Det kommer gynna dig.

Fundera på detta: Ökar eller minskar givmildheten om andra får reda på att man bidragit?




Dagens Lindström - 090404, dvs klicka på bannern till höger idag för bättre bild ->

Veganer. Vilka annars? Dessa lusekoftsbeklädda, långhåriga haschrökande, vänstervridna, asociala trädkramare och broccolifascister har nu trappat upp kriget mot alla oss som står för allt som är gott rent och rättfärdigt i världen, oss köttätare. Men ett flertal köttätare vägrar att låta sig underkuvas av Al- Qanin, eller vad dessa terrorister nu kan kalla sig, och manar till kamp. Ät mera kött! För varje glasbit som hittas skall tio djur dö, gärna så groteskt och utdraget som möjligt. Och inte ska vi stoppa där, synthmusik skall ackompanjera dessa djur till slaktbänken för att tillfoga djuren smärta på flera plan.

Vad blir nästa steg? Hälla nubb i salladen? Den gängse uppfattningen tycks vara att detta sabotage är början på en monumental kamp mellan folk som har annorlunda uppfattning om föda.

Själv tror jag att det ligger till på följande sätt: Ett utpressningsförsök mot kronfågel beaktades inte, vilket ledde till sporadiska sabotage. Då det är relativt enkelt att skada ett företag, genom att skada dess namn, varumärke, kommer det drabbade företaget att undvika att läcka information om utpressningen. Den stora mediala uppmärksamheten har ju de facto lett till att flera kommuner undviker att servera kyckling helt. Denna uppmärksamhet har i sin tur lett till en hel del copy-cats på sina håll. Förmodligen människor som tror att de får miljonbelopp av de företag som är drabbade. Som tur är bor vi i Sverige och inte i USA, vilket innebär att man inte belönas finansiellt genom att vara dum i huvudet (exempelvis tanten på Mc Donalds med det heta kaffet, att torka hundar i micron, mm).

Angående veganer, så anser jag att man får göra som man vill, bara man inte påtvingar andra sin uppfattning. Då hamnar man i kategorin fundamentalist, och de är lika jobbiga hela bunten oberoende om de är kristna, muslimer, köttätare, veganer, republikaner, homofober eller feminister.
Ät vad ni vill, kräv generellt bättre mat och tugga maten 32 gånger så löser det sig nog



Millitant vegan?

Länge har jag påstått att en stor del av dem som säger att de blivit kränkta inte har det. Det beror främst på att jag tror att de bara har ett fattigt språk. Inte för att vilja skuldbelägga någon, men om det skulle hamna i rättegång får nog ansvariga utgivare av kvällspressen sitta inlåsta väldigt länge. Orsaken är att "KRÄNKT" passar på en löpsedel, "FÖRORÄTTAD" gör det inte. Inte heller "förolämpad", eller "förnärmad". Då jag anser att "kränkt" är ett ord som är så pass mycket allvarligare än övrigt nämnda, bör man använda dem med försiktighet. Detsamma gäller för övrigt "älska" och hata". Det är lite finessen med språk att vi kan använda en mängd olika ord för något som i sak är lika men där nivåskillnaden för vad vi vill uttrycka är avgörande. Att vara sur är exempelvis inte samma sak som att vara förbannad, vilket kan tyckas vara självklart. Det verkar inte vara lika självklart när det gäller ordet "kränkt", vilket leder till problem då man kan anmäla någon för kränkning och reglerna verkar vara sådana att det är upp till enskild individ om man de facto är kränkt eller inte. Känner jag mig kränkt är jag kränkt. Fundera på hur ordet används i dagligt tal, pressen och policies och jämför det med ordet "kvinnofridskränkning". Med ett större ordförråd kanske det går att undvika. Vill man dra till lite extra och visa sig på styva linan kan man alltid hävda att man känner sig indignerad.
 

Huruvida bilden är sann eller inte, vet jag inte, då jag inte lyckades med att kontrollera källan. Den är ändå trevlig, då den ger mina ord en viss tyngd.

-I Sverige, påstår ofta gemene svensk, är vi riktigt duktiga på det engelska språket, Att vi påstår det är kanske inte så konstigt då vi jämför oss själva med dem vi har kontakt med: finnar, danskar, norrmän, tyskar och på semestern spanjorer, Italienare, greker, thailändare och portugiser. Till syvende sist fransmän. Härvid gör vi någonstans fel, för att vara bra på ett språk är inte riktigt samma sak som att vara bättre än andra. I synnerhet om jämförande folkgrupp inte ens talar ett germanskt språk. För att kunna avgöra om man behärskar ett språk måste man självfallet jämföra sig med dem som talar det. Och där ligger vi i lä så in i helvete. Vi kan nog en hel del, kan ta oss fram, köper inte vintermössor när vi egentligen ville ha badbyxor och klarar med bravur ut att guida en engelsman genom IKEA [AJKIIA]. I alla fall när vi håller oss till det grova såsom bed, cupboard, living room och curtains. När det kommer till "förvaringsutrymme" så går det att omskriva eller använda sig av "space" i största allmänhet, men "vitrinskåp" är svårare. För att inte tala om alla köksredskap. Gå in i köket, öppna en låsa på måfå och kontrollera om du behärskar de engelska uttrycken för dessa redskap. (Jag utgår helt frankt att lådorna i köket till huvuddel innehåller just köksredskap.) Orsaken att jag skriver om detta är en artikel i SvD om detta som jag tyckte var läsvärd. Läs gärna kommentarerna. Vet man inte vad en hålslev är på svenska kanske man inte ska sätta sin ignorans på pränt...

Slutligen vill jag bara påpeka att det är så gott som omöjligt att komma upp på samma språkliga nivå som någon medelbegåvad, som har språket som modersmål. Det bör dock inte stoppa oss ifrån att försöka