Om jag behöver något har jag möjligheten att gå och införskaffa detta eller att välja att det nog inte är så viktigt att äga just detta ändå. Processen kan ta en längre tid, oftast beroende på det finansiella läget eller den subjektiva känslan av "behov"; om jag tycker att jag behöver något. Flera olika saker kan ligga och skvala i bakhuvudet samtidigt, i en pågående process och olika stimuli kan få mig att blixtbedöma behovet av just en sak och få mig att köpa denna på impuls.  Renodlade impulsköp, där jag ser något och utan att tidigare ens tänkt tanken inhandlar detta något är mycket ovanliga. Vad jag inte gör, är att flanera i varuhus och köpcentra för att "se om jag hittar något". Jag går inte in i en kläd - eller skohandel om jag inte behöver det ena eller det andra och jag testar inte sakerna "för att se om de passar". Det som i folkmun kallas shopping anser jag platsa i kategorin "skumma mänskliga företeelser" och jag förstår mig inte på dem. Det kan ha att göra med att jag ogillar att prova kläder och skor, vilket shopping oftast går ut på. Om det inte är kö i butiken har jag oftast handlat klart inom 15 minuter, med varierande resultat. Jag är expert på att köpa kläder som passar sådär. Shopping platsar hur som helst utan problem i min lista över saker jag genuint ogillar och får således # 6.

EDIT - Skriver som en kratta. tnr 221424