Vi ska nog vara glada för partier som SD, MP, V, C, KD mm. Små partier som ger oss mångfald och låter andra, större och mera intetsägande partier att framstå som rimliga alternativ. Ett politiskt system som i exempelvis USA minskar mångfalden, leder till kompromisspolitik, gör fler människor halvmissnöjda och ingen glad. Dessutom så är det roligt med människor som brinner för något och helst inte vill kompromissa. Wetterstrand och Ohly, tycker jag är skoj. De VILL verkligen något. Tyvärr, för dem, för de inte bara en kamp för sina hjärtefrågor, i mångt och mycket för de en kamp mot realiteten. SD är ett annat skojigt parti. Just nu har de problem med främlingsfientlighet i leden. Vem hade kunnat ana det? Även om SD SKULLE vara ett främlingsfientligt parti så är det fortfarande antalet röster som avgör om detta är gällande norm eller ej, allt enligt demokratins spelregler. (Dock inte praxis, minns bojkotten av Österrike). Hur som helst så finns inget annat parti för folk ute på högerkanten att ty sig till för dem som är "mer höger än allmänt accepterat". Likaså vänsterns arga idealister, vilket vänstern inte lider lika mycket då det mer eller mindre är norm att tycka att högern utgör ett större hot än vänstern. De största partierna håller till i mitten för att de har bredast åsikter om allt, och minst karismatiska ledare. Mycket är svartvitt: Säger ett parti ja, förlorar man väljare åt ena hållet, säger man nej, förlorar man väljare åt det andra. Därför svarar ingen "ja" eller "nej" utan i långa invecklade haranger som ger väljaren möjlighet att tolka innebörden efter eget behag. Så vinns flest röster. Det tycker jag är synd och därför tycker jag det är kul att Obama blev chef i Amerikat. Jag har inte en susning hur det går men han har karisma, något jag saknar hos våra ledare.

- I wouldn't go so far as to call a dog filthy, but it's definitely dirty. But, dogs got personality, personality goes a long way.