Dawit Isaak sitter fängslad i Eitrea, en otrevlig diktatur mellan Sudan och Etiopien. Även om det är synd om honom, inte så lite heller, så har det sina fördelar att han sitter där han sitter. DN, Aftonbladet, Expressen och Svenska Dagbladet fick för ett tag sedan nog av den svenska "tysta diplomatin" och har sedan dess gett ett relativt stort utrymme i sina respektive tidningar för historien. Om Dawit Isaak inte hade suttit fängslad där, hade nog bara rastafaris och historieintresserade haft det minsta koll på Eritrea. Sedan några veckor tillbaka har informationen varit både riklig och varierande. Dessutom visar historien inte den vanliga avmattningstendensen tidningars reportage om hemska ställen brukar ha. Normalfallet är annars att något händer, tidningarna målar upp händelsen med lite bakgrundsfakta och sedan glöms det bort. Sudan nämns knappt mera. Har det blivit bättre? Knappast. Burma en mönsterstat? Skulle inte tro det. Pakistan ett nytt semesterparadis? Set till att ha en mycket god försäkring. Så är inte fallet med Eritrea, vilket är bra. Genom de nämnda tidningarnas ansträngningar behålls detta land i fokus och folk kanske får möjligheten att lära sig något. Att släppa Dawitt Isaak, skulle vara bra för den sittande regeringen, men dåligt för Eritrea och de flesta eritreaner, då tidningarna omedelbart kommer att släppa hela historien och ägna sig åt det de gör för det mesta. Att chockbehandla ämnen. Ta upp något, presentera det med ett väldans ståhej och sedan släppa det igen.

Just nu är det alltså bra för Eritrea att Dawit är fängslad. Synd för honom bara, att han inte är amerikan.