Ett kontrainlägg om musiksmak
Med stor risk för att låta min blogg bli en del i ett semiofficiellt bloggkrig måste jag ändå ge svar på tal i generationskampen syntare vs. hårdrockare. Förvisso håller jag med Anki att hårdrockare ser illa ut, androgyna varelser i tajts och pudelpermanentat hår, men det är ointressant. Det spelar inte heller någon roll att synthare står som hjärndöda zombies på scen med varsin dator, som om de vore försäkringskassearbetare gone wild. Det är musiken som är det viktiga. Och där fastställer jag här och nu att rock är bra. Oberoende av att rock innefattar Twisted Sisters (Har ni sett hur de jävlarna ser ut?!) och knarkgurun Ozzy (visserligen skithäftigt att han lever än men allvarlig, hur kul är hans liv?). Bland annat därför tycker jag att människor som känner sig tvingade eller tvingar sig själva och andra att anpassa sitt "mode" efter musiken är patetiska. Ni är inte speciella för att ni lyssnar på viss musik, ni är inte häftiga för att ni har mörka kläder, skum frisyr, skinnväst eller långrock. Ja medgivet, ni är lite kontroversiella. Om man använder ordet som synonym för "larvig".
Helt osökt kommer jag härmed in på en sak jag länge funderat över att göra, nämligen att presentera en lista över saker jag tycker genuint illa om. Originell som jag är tänkte jag kalla listan "Saker som jag tycker genuint illa om". Den kommer inte att presenteras i någon bestämd ordning utan allt eftersom jag konfronteras med tankar om dessa urjobbiga saker.
Som #1 i listan "Saker som jag tycker genuint illa om" hamnar således:
- Folk som klär sig som de tycker att deras musiksmak kräver.
Sluta upp med det. Ni som lyssnar på hårdrock och klär er därefter ser "bonniga" och efterblivna ut. Ni som lyssnar på synth och gör det, ni ser ut som om ni säljer knark och huvuddelen av befolkningen fattar inte det ironiska i att lyssna på synt och bära gamla tyska uniformspersedlar. Nämnde jag att ni ser efterblivna ut? En skyddsmask är ett verktyg, inte en accessoar.
För att inte tala om hiphoppare (dra upp byxorna) och rejvare, som ser ut som om de överfallit östtyska turister och stulit deras kläder. På nittiotalet.
Lyckligtvis brukar det vara tonåringar som spökar ut sig. De flesta kommer över det när de börjar växa till sig. Och det är väl just markerad det är också. Folk klär ut sig och det känns inte spontant. Ingen kan inbilla mig att någon tycker det är bekvämt och praktiskt med tuppkam, tajta läderbrallor i 20 graders värme osv..
För oss som lyssnar på musiken och fokuserar på musiken och inte kläderna...ibland tar man på sig någon rockig detalj. Ett nitbälte kanske till annars en vardaglig outfit.
Jag gillar att musik-kultur smittar av sig på design och uttryck genom kläder. Men det måste vara med måtta. Ananrs blir det mest "hej jag är konstig och knepig" och musken blir inte längre fokus.
Jag har dock alltid hävdat att man inte behöver klä sig efter sin musiksmak. Jag lyssnar på allt från grunge till Rapmetal men inte klär jag mig i någon av dessa stilar för det. Jag gillar musiken. Men jag kan ändå förstå mig på 15 åriga emos, de söker tillhörighet och att detta sker via deras klädstil är ju ett sätt för dem att visa vad de står för. När de dock blir vuxna kommer de nog att inse att man inte behöver gå klädd så bara för att de gillar musiken, det är helt enkelt en mognads fråga.
