Då var det dags igen för världens mest sekulariserade land att fira den kristna högtiden påsk. Detta sker genom att vi äter god mat, en massa godis, dricker must, super kopiösa mängder samt regelbundet kör ihjäl oss. En förlängning av jul med epitetet "påsk" framför mat och dryck, bara. Utöver detta så spökar ut våra barn till påskkärringar och skickar dem att terrorisera grannarna. Detta sker främst genom en idiotisk byteshandel. Som granne får man fula kort, ibland egenhändigt ritade, av den anskrämligt klädda, ofta tandlöse, ungen som gör sitt livs klipp. I utbyte mot denna totalt värdelösa papperslapp får ungen oftast godis men ibland även pengar, vilket gör omaket att klä ut sig till en liten kärring klart uthärdligt. Nu kan man tro att jag avskyr barn och det är inte sant. Det är sällan barns fel när det slår slint. Dessutom älskade jag påsken av den enda anledningen att man kunde tjäna massor och få massor av godis till en MYCKET begränsad arbetsinsats. Påskkorten massproducerades dagar innan och rutten planerades noggrant. Åren innan visade nämligen att ju längre bort ifrån de barntäta områdena man befann sig, desto mer pengar. Det var enkel matematik; förväntade sig folk inte besök från påskkärringar hade de inte förberett sig med godis. Hur kan man förvägra ett barn som har gått igenom en sådan möda en rättfärdig belöning?  Tradition med mera. Alltså fortsätter vi, år ut och år in och  en generation efter den andra växer upp med detta fenomen. Man knallar runt i schalett, får lite godis och inser att det är en rätt bra idé, tills man inser det geniala i det hela. Tyvärr kommer denna insikt mycket kort innan man tycker det är störtlöjligt och att det inte alls är värt besväret att skämma ut sig.

Tyvärr är jag lite dåligt inläst på bibeln och vet inte riktigt vilken veckodag som de små kapitalistiska påskkärringarna knackar på ens dörr. Det lär väl märkas.  



För att anknyta till överskriften; en aktuell bild av påskharen. Eller delar av.