En intressant artikel i SvD behandlar romarrikets fall och olika teorier därom, vilket osökt leder mig in på en fundering jag sedan länge haft. Hur kommer det sig att folk under grovt räknat 500 år efter Västroms fall bildligt vadade i sin egen dynga? Från att ha haft hög läs- och skrivkunnighet, goda hygieniska förutsättningar, långt gången arkitektur, en formidabel militärapparatur, massproducerade varor till rimliga priser och hög standard samt en väl fungerande administration gick man in i ett till synes totalt mörker. I stället för att verbalt beskriva hur eländigt det blev, lägger jag in en filmsnutt som visar hur det verkligen blev. För det mesta regnade det säkert med. Observera kärringen som piskar mattan med en katt.

Något överdrivet, visserligen, men Monty Python understryker poängen i mitt inlägg. Hur kommer det sig att nästan inget av det som gjorde Rom storslaget behölls? Mina teorier har varit få och inte särskilt uttömmande men jag vill nämna två:

Religion. Rom hade ett hundratal gudar och mångfald föder kreativitet, monoteism som likriktar tänkandet leder till motsatsen.

Makt. Ur Romarrikets ruiner dyker ingen ny stormakt upp utan en oräknelig massa små riken. Det ledde till att dessa rikens ansträngningar begränsade sig till dess överlevnad och inte till skapande.

Någon som har någon smaskig teori?