Världen förklarad

Kommunism och till viss del socialism bygger till viss del på att människor är givmilda och vill andra väl utan baktanke. Jag tror det brister rejält här och hävdar att större delen av befolkningen gör något av drivkraften att det gynnar dem längre fram, på något sätt. Undantag finns, men är mycket få. Det fina med denna teori är att jag kan hävda att drivkraften är egoism i nästan varje fall och det skulle vara oerhört svårt att motbevisa detta, då det oftast gynnar den som utför goda gärningar.

-       Men, jag hjälpte en gammal tant att ta sig över vägen! Det ger mig ju inget.

-       Jo, du mår bra och andra tror att du är en hyvens grabb. Det kommer gynna dig.


Fundera på detta: Ökar eller minskar givmildheten om andra får reda på att man bidragit?




Dagens Lindström - 090404, dvs klicka på bannern till höger idag för bättre bild ->


Kommentarer
Postat av: Sandra

Jag tror det är mer komplicerat än så. De flesta är nog redo att fatta beslut som inte nynnar dem för någon annans skull. Ibland jämför man och gör det som är mest gynnsamt för någon annan. Om vi båda är hungriga men jag vet att det var två dagar sedan du åt mat och bara några timmar sedan jag själv åt så kan jag utan att blinka ge dig min portion. Jag tror att även det är ett mänskligt beteende. Det är ju inte alltid man har en baktanke med allt.



Och kanske just det faktum att man känner att man gör rätt är en form av egoism eftersom det tillfredställer ens eget behov av att göra det som känns rätt.



Ett exempel är kanske det vi pratade om sist. Om man skulle välja sin hund eller ett främmande barn ur ett brinnande hus....

Att det är självklart för mig att välja ett barn framför vartenda jävla jycke i världen beror också delvis på egoism. Eftersom jag kan leva mig in i barnets och föräldrarnas situation kan jag också förstå dem och kan föreställa mig den förtärande själsliga smärta som detta innebär. Det finns inget värre på jorden. Att förlora en hund eller katt och lipa över det är rent ut sagt skrattretande om man jämför med förlusten av ett barn. Jag hade helt enkelt inte kunna leva med smärtan efter att ha gjort ett annat val än att ta ut barnet.

Visst att jag gillar min katt. Men kärleken till min katt i jämförelse till föräldrarnas kärlek till ett barn är ju inte ens jämförbart. Alltså väljer jag barnet. Att jag förlorar Lusse gör ont ett tag, men det kommer inte att fördärva mitt liv som det andra valet hade inneburit för föräldrarna. Alltså är valet löjligt enkelt. Det hade inte ens kännts som ett högt pris. En katt för en människa? Inga problem. Även om det var min egna lilla Lusse.



Dock är jag en cynisk jävel. Jag fullständigt föraktar människor som är så ego så att deras små bekvämligheter går före människoliv. Då kan jag till och med känna att mina husdjur går före. Men i en situation på liv och död hade jag nog ändå räddat en egoistiskt människa framför ett djur (det finns dock gränser på vilka kräk jag skulle rädda). Jag menar att det finns en god form av egoism och en dålig. De som mår bra av att hjälpa människor är bra egoister. Sedan kvittar det om man tjänar på sin goda handling. En egoism som gynnar många är alltid bättre en egoism som bara gynnar en.

2009-04-04 @ 11:36:46
URL: http://munkakvarn.blogg.se/
Postat av: Lindberg

Min poäng är lite att det inte är svårare än så. Jag tror säkert att du skulle lämna ifrån dig din mat om jag inte ätit på dagar om du själv skulle få mat senare. Jag tror inte det är en aktiv process generellt utan att samhället bygger på att vi hjälper varandra för att det gynnar oss själva. I ditt exempel så kommer du att förutsätta att jag gör samma sak för dig om du är i samma situation, eller hur? Du skulle känna dig sviken om jag inte gjorde det. Därför bryr vi oss också mindre om folk, ju längre bort de befinner sig

Hund eller barn - frågan kommer jag inte ihåg då jag anser det självklart att mänskligt liv går före egendom. Frågan var snarare vilket barn som skulle räddas varvid det mycket snabbt framkommer att man inte värderar alla människor lika, i den situationen, man agerar egoistiskt.

Goda eller dåliga egoister vet jag inte. Nyckelordet är måttfullhet.

2009-04-04 @ 16:00:08
URL: http://minsvartvitavarld.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0