En sak jag länge funderat på är hur väder påverkar människor. Att man kan få förfrysningar och dö vid sträng kyla är inget som uppmuntrar till någon djupare tanke. Att humöret ändras så oerhört vid väderlek som allmänt betraktas som sämre, är dock intressant. Visst är det lite trist med slask, regn, blåst med mera, men för det mesta är vädret på inget sätt direkt gränssättande men får ändå vissa att bli nedstämda och på dåligt humör.  Man borde ändå vänja sig då vi i Sverige faktiskt har väder, varje dag året runt. Dagarna med bara solsken bör dessutom rimligtvis vara mera sällsynta än de utan. Att ha sol året runt borde därmed vara som att ha födelsedag varje dag, inte särskilt märkvärdigt alls. Det klimat vi har, med temperaturskillnader upp emot 60 grader, borde tvärtom göra oss mer flexibla och anpassningsfähiga än folk från länder med mer moderat väder. Det finns utöver det kläder att tillgå som i mångt och mycket låter oss bortse ifrån vädrets inverkan. Trots detta finns det folk som verkar ta rådande väderlek som en personlig förolämpning. Beror det på att det är typiskt svenskt att klaga på saker utom vår kontroll för att därmed hävda en plats i Sveriges största kollektiv, kollektivet "Dem Det Är Synd Om"?

För några veckor sedan var jag för övrigt i Österbotten. Det är trevligt att se att folk har mössa på sig när det är kallt. På sydligare breddgrader fryser man visst hellre än att förstöra frisyren. Det verkar finnas en temperaturgräns för dumhet.