I brist på bättre och utan att ha blivit slagen av vishetens slev så blir detta ett "hänt idag"- inlägg. Först ut: Dilemmat med den fete katten. De två katter som huserar i det jag kallar hem är något av motpoler. Det ena är en näpen bondkatt, tuff på distans men med alla rovdjursinstinkter intakta. Det andra är en korsning mellan en stor katt och en bäver. En tjock sak, svart som synden med ett lysande gult öga. Hade han förlorat det andra i en vildsint kamp med ett lodjur hade det varit en sak men det föll offer för en tumör. För tjock att hoppa upp någonstans och för lat att ens försöka plägar han ligga på rygg i hallen eller vardagsrummet, mer hundlik än de flesta hundar i den storleken. På grund av storleken har min bättre hälft bestämt sig för att han behöver motion. Det behöver han som fiskar behöver vatten. Problemet är dock att han inte rör sig om han inte vill. Om det surrar flugor kring huvudet på honom och det blir irriterande går han därifrån. Inte en tillstymmelse till kattlika reflexer. Det enda vi kan tänka oss för att tvinga fram lite rörelse är att flytta matskålen. Efter en del dividerande så är nu tanken att ställa matskålen på städskåpet i köket och bygga någon form av elegant trappa upp dit. Vid närmare eftertanke så kanske man kan nyttja en del i konstruktionen som hylla att ställa kokböcker och dylikt. Med dylikt menar jag eventuellt alla porslinsfigurer som skulle råka hitta sin väg in hit. De skulle platsa alldeles lysande i den fetes väg. Kanske, kanske, kan de ramla ner och gå sönder då. Denna konstruktion tänkte jag hur som helst skissa lite framöver.

Jag kan tänka mig att gå lite oftare på bio. Det finns en minimal biograf här i närheten, byggd någon gång innan Jesus gick på vattnet och idag var jag där och såg Änglar och Demoner. Den var helt ok. Inte lysande men ändå underhållande. Framför allt var den bättre än boken, vilket mig veterligen är första gången jag tyckt det om en film baserad på en bok. Boken var visserligen spännande och Dan Brown kan upprätthålla spänning under en lång tid och blanda det med spännande fakta, i detta fall om Vatikanen men samtidigt är han inte någon bra författare. Det kan vara så att mycket har försvunnit i översättningen men han verkar sakna känsla för språket och karaktärerna är platta. Verkligen platta. Det som skiljer ut Robert Langdon från mängden är att han är hypersmart, vet allt och har en Musse Pigg - klocka. Det är allt. I filmen gestaltas han av Tom Hanks vilket gör det lite bättre, då han är Tom Hanks. Hans andra filmer ger Robert Langdon lite djup. Det retar mig också att man inte har någon som helst möjlighet att vara med om att få lösa ens en liten bit av de mysterier som blir lösta; bara Langdon kan det. Däri har filmen och boken något gemensamt. Vad bättre är, har man ändrat slutet något. Den som var skurk i boken är skurk i filmen men man har låtit bli att filmatisera det absurda som i boken räddar Langdons liv bara några sekunder från en säker död. Det tackar jag för. Först trodde jag att jag läst fel, men det hade jag inte. Det hade lika gärna kunnat stå att ett tefat kom ner och räddade Langdon i grevens stund, likt Brian blir räddad undan romarna vid ett tillfälle i den underbara filmen Life of Brian.(Varför kyrkan hade något emot den filmen övergår för övrigt mitt förstånd; den handlar ju inte om Jesus utan om en snubbe som blir förväxlad med honom.) Hur som helt hade jag en trevlig stund på biografen men en lagom underhållande film som för övrigt är recenserad av Björn, om ni vill ha någon annans åsikt.