Trots den idiotiska titeln är denna artikel rätt så intressant. Inte så mycket innehållet utan grunden till den. Artikeln handlar om en kvinna som gick i kloster när hon var 16 och som 30-åring lämnade klosterlivet för att ånyo ansluta sig till det liv de flesta av oss känner oss hemmastadda i. Då det är Aftonbladet som ligger bakom hade jag inte förväntat mig en djupare analys men man kan ändå själv börja fundera. Vad gör vi fel? När man har gjort på ett visst sätt tillräckligt länge har man oftast accepterat problemen och ser inte de enklaste lösningarna. Det borde finnas en hel del saker som då denna person ställer frågan om varför man gör på ett visst sätt. Är svaret inte uppenbart kanske det sättet vi trott var rätt inte är vidare smart. Hur skulle hon gjort? Varför? Det hade varit intressant och kanske lärorikt att prata om en hel del med denna före detta nunna.

Betraktar man sitt eget samhälle är det svårt att vara objektiv, då man är en del av det. I en så skyddad verkstad som klosterlivet verkar vara, är man inte delaktig och kan därför betrakta alla de dumheter vi gör, förundras, studera, reflektera och kanske förbättra samvaron. Det kanske inte så att denna ex-nunna skulle kunna bidra till magnifika upptäckter men jag tror nog att andra perspektiv kan hjälpa oss att utveckla och att rätta till.

Dragit ett steg längre borde det forskas mer på hur andra uppfattar vår kultur och hur vi uppfattar andras diton. Vi utgår ifrån att vi är norm, på helt felaktiga grunder. Om hur vi ser på oss själva och tidigare generationer skrev jag om här och den där beskrivna tanken är applicerbar inte bara på tidigare generationer utan i viss mån också på andra kulturer.