Tidigare så var tidningar och litteratur mycket normgivande för språkets utformning. Jag hoppas verkligen inte att det fortfarande är så och påstår vidare att man har ett ansvar så fort man producerar text för allmänt beskådande. Att en hel del bloggare, i synnerhet tonåringar, exempelvis inte gör det är fullt förståligt, då de dels inte besitter tillräcklig kunskap i språkets bruk och dels inte förväntas ta ansvar för något annat de gör heller (är färgen rosa orsak eller symptom, måntro?).  Hur som haver är jag mäkta upprörd över att folk som borde kunna skriva (Jag hoppas i alla fall att de egentligen kan det. Innerligt.) väljer att å det grövsta missbruka språket som de titt som tätt gör, ofta samtidigt som de aktivt bidrar till att journalistkårens anseende sjunker. I varje fall i mina ögon. Kanske gör jag dem orättvisa då jag använder exempel från text-tv men det får stå för mig. "Skräckfosterföräldrar inför rätta". Oberoende av vad texten innehåller, så är de inte dömda. Epitetet "skräck" framför ordet "fosterföräldrar" visar tydligt att man inte har en oberoende rapportering, utan skapar opinion. Ett återkommande problem i medial rapportering, som jag tidigare hävdat i samband med den nya influensan.  Förutom detta är det verkligen irriterande med dessa mediala, påhittade ord som exempelvis "sexövergrepp". Ordet "sex" verkar vara allmänt accepterat att använda i nya ordkonstellationer. Det slängs friskt med ord som, Sexchock, -brott, och - fest och det är upp till läsaren att tolka innebörden, då det inte finns definierat. Om man betraktar ordet "barnsex" och jämför det med ordet "gruppsex" kan man lätt få intrycket att det som avses är barn som har sex. I meningen "Svensk greps för barnsex", blir innebörden en helt annan. Jag bryr mig föga om meningen "Svensk greps för sexuellt utnyttjande av barn" blir invecklad och byråkratisk, då det förmodligen är det som har skett.

Vidare är det synnerligen dumt att rubriksättare inte verkar avkrävas att de gått igenom en gymnasial utbildning eller behöver läsa texten de sätter en rubrik för. "Hel skola stängd - på läkares order" står det, då det helt tydligt har skett i samverkan mellan ansvariga och en smittskyddsläkare. Det framgår ur texten, varför möjligtvis "ordination" vore ett lämpligare ordval. Det är inte samma sak som "order". Löpsedelspråket urholkar svenskan och gör det fattigare, varför detta ofog hamnar på plats # 8 i min lista över saker jag genuint ogillar