Enligt en tysk studie med namnet "Kevin är inget namn, det är en diagnos" (min översättning), så är barn med vissa namn i många fall dömda i förväg; Kevin, Justin, Marvin, Cedrik, Chantalle, Vanella, Angelina eller Mandy är namn man bör undvika om man vill ge sitt barn en bra start i livet. Bland andra. Undersökningen visade nämligen att de deltagande lärarna associerade inlärningsproblem och anpassningssvårigheter till dessa namn. Studien i sig tror jag inte är särskild anmärkningsvärd, då det sedan tidigare finns en del forskning på ämnet föräldrarnas utbildningsnivå och barnets namn. Om inte annat har de flesta hört talas om att pojknamn som slutar på – y, såsom Conny, Ronny, Sonny, mfl. är överrepresenterade i svenska fängelser. Förmodligen är det en skröna men bara ryktet visar ju på att fördomar finns och frodas. Det utgör en del i mänskligt förhållande.

Källa: Der Spiegel

En svensk major tjänstgörande i Kongo har fått sparken efter att han söp sig full och tog med sig en lokal fömåga hem till det hus han delade med sin chef. Chefen upptäckte det hela och kvinnan kastades ut. Nu har Försvarsmaktens personalansvarsnämnd beslutat att majoren ska få kicken.

Min stora fråga är nu om han får sparken från Försvarsmakten eller från utlandsstyrkan? Det är en väsentlig skillnad om han har blivit av med sin tidsbegränsade anställning eller sitt jobb.

Om det är värt att sparka honom från en kommendering, varför i helvete blir han inte degraderad? Varför blir ingen det i Sverige? Även om någon blir avskedad från försvarsmakten så är det min tro att de behåller sin grad, vilket verkar helt befängt. Vore det inte bättre att degradera vederbörande till kapten eller  löjtnant och ge honom en kommendering på något enskilt skjutfält någonstans? Varför är vi så oerhört mjäkiga i Sverige?

Källa: Svd, DN, Ab

mer läsning om händelsen:
DN

EDIT - I den sista länken står det att mannen är reservofficer, vilket gör frågan om degradering än mer intressant; majoren borde då rimligtvis återgå till sitt civila jobb. Tnr 181608 

Idag är det 65 år sedan dag två i Operation Market Garden påbörjades. Operationen var från början ett högrisktprojekt men då det innan dess igångsättande blev känt att II SS-Panzerkorps  9 SS.Pz Div (Frundsberg) och 10 SS-Pz Div (Hohenstaufen)hade förlagts i området blev det än värre. Brittiska 1st Airborne Divisions chef var mycket kritisk till planen, då flygfotografier visade att det stod tyska vagnar i direkt anslutning till de platser där luftlandsättningen planerats. Han blev entledigad från planeringsarbetet. Anfallet gick åt skogen. Tyskarna reagerade snabbt och säkrade de viktigaste punkterna, den allierade framryckningen hejdades tillfälligt och hela planen för anfallet föll i tyskarnas händer.

Efter fyra dagar var det hela över och större delen av den brittiska styrkan stupade, sårades eller blev tillfångatagen. Operation Market Garden var ett ambitiöst projekt som redan misslyckades i planeringsstadiet, vilket gör operationen än mer intressant. Det togs knappt någon hänsyn till terrängen eller tiden. När man dessutom blankt struntade i de underrättelser man fått om fiendens styrkor var misslyckandet ett faktum.

Att jag tar upp detta har flera anledningar. Det visar på att vi knappast blivit smartare de senaste 65 åren, för även idag planeras mycket efter hur vi vill att omgivningen ser ut, inte hur den de facto ser ut. Utöver det finns det mycket att lära av båda sidor gällande både ledarskap och användandet av infanteri och pansar i kombination, eller brist därpå. Slutligen är Arnhem en mycket fin stad och jag åker gärna dit igen. Bara jag slipper köra; i princip är alla vägar enkelriktade.



Från filmen "a Bridge too far"



Samma bro, Arnhem Bridge, senare John Frost Bridge



2004. Hål efter splitter och kulor syntes tydligt i byggnaden till höger

I München blev en 50-årig man dräpt av två män i 18-årsåldern. Orsaken var att mannen hindrat dem att råna fyra barn. Han försökte först tala dem tillrätta, ringde sedan från tåget där de befann sig till polisen och klev av med barnen vid nästa station. Där bragtes han helt sonika ur livet medelst slag och sparkar. Ingen hjälpte till.

 Ett samhälle består av individer. Samhällsansvar är därmed teoretiskt allas, i praktiken ingens ansvar. Samhället får inte frånta individer ansvaret för sina egna handlingar. Jag kände att jag behövde nämna det. Jävla odågor.

Källa: Der Spiegel (På tyska)

[-gi´]_subst. ~(e)n •vemodig men njutningsfull längtan hem eller tillbaka till ngt förlorat _{särsk. om längtan till vissa miljöer e.d.}

Nostalgisk

_Adj. ~t som kännetecknas av nostalgi:  Ett ~t upphittande av godis vars tillverkning upphörde för länge sedan

Nu har Seven Eleven och Pressbyrån alltså beslutat sig för att införa en åldersgräns på energidrycker.

Det hela ska syfta till att inte de unga skall ”drabbas av ett beroende”. Nu tror jag inte att man drabbas av ett beroende utan ett beroende får man jobba sig till på ett eller annat sätt men det är inte pudelns kärna i denna mångfacetterade fråga. Lika lite som man kan skydda ihjäl en fiende kan man skydda ett barn genom livet. Det kan inte vara meningen heller att man ska göra det. Enligt mitt (barnlösa) liv går föräldraskapet ut på att förbereda ungen på livet, att ge den de verktyg denne behöver för att klara sig. Detta innefattar att saker och ting får gå på röven ibland. Föräldrar är en del av en hel hop av läromästare; Mamma, Pappa, Smärta, Rädsla, Lathet, Lärare, med flera. Ett förbud kommer att utgöra en lockelse för många. Personligen lär jag mig hellre av andras misstag än mina egna men det har definitivt inte alltid varit så och, let´s face it, tonåringar i gemen är inte särledes smarta. Det som står i vägen för att de skulle kunna agera på ett någotsånär moget sätt är nog ofta tron på sin egen förträfflighet. Enligt min ringa erfarenhet blir den tron större och större ju mer barnet har levt i en skyddad värld.

Ett förbud kan mycket väl vara vettigt men vill man göra något åt ungdomars hälsa borde snarare läsk, godis, glass, kakor och allt annat som innehåller bland annat salt eller socker förbjudas. Det är nämligen beroendeframkallande . Sockret i synnerhet leder dessutom till fler dödsfall än alla energidrycker i världen gör. Det är dock inte intressant eftersom det inte är ett mediadugligt ämne. Om ni inte riktigt tror på detta kan ni ju snabbt ta och googla fram siffrorna på topp-tio-listan av vad vi dör av och jämföra den med topp-tio-listan vad det läggs pengar på att förhindra och sedan fundera på varför inte dessa stämmer överens.

Generellt när man förbjuder något så bör detta inte göras bara för att man känner att en sak är dålig. Det måste undersökas vilka fördelar som står att vinna gentemot nackdelarna. Dessutom måste förbuden ses över med jämna mellanrum och se om de haft avsedd effekt eller om tiden gjort förbudet förlegat. Mig veterligen sker inte detta idag vilket leder till att vi idag har många fler regler idag än för tio år sedan och om ytterligare tio år ännu fler. Problemet med regler är att de snabbt ersätter det sunda förnuftet. Man slutar helt enkelt att tänka efter, för allt är reglerat.

Åldersgräns på energidrycker är numera införd på Pressbyrån och Seven Eleven. Hur bra fungerar åldersgränsen för inköp av sprit och cigaretter idag? Och då är det inte bara två små butikskedjor som infört förbudet; det är en del av Svea Rikes Lag.

Mer läsning: Förbudet (DN, Svd), Unga och rökning (AF, SR), Unga och supandet (Svd, Systembolaget)

EDIT - Förbud är lösningen på allt - Aftonblaskan. En relativ illa vald liknelse, kan jag dessutom tycka. Tnr151359

Aftonbladet är som vanligt fylld med journalistiska mästerverk. Idag reagerade jag på denna artikel. Den börjar så här:

-          Har du dåliga tänder, är humorlös och gift?

Då har du tyvärr mindre chanser till en lyckad dejt.

Nu har jag inte så stor koll på det här med dejting, jag har mig veterligen aldrig varit på en, eller åtminstone aldrig kallat det så men det borde vara klart för envar att ens chanser att lyckas med en sådan minskar om man är ful, tråkig eller söker ett vid sidan av- nöje.  Det verkar inte vara så att alla fattar det för det finns något som heter dejtingexpert. I detta fall heter hon Marie Hagberg och hon har just givit ut en bok i ämnet. Hur blir man dejtingexpert? Söker man den befattningen eller väljer man att kalla sig så? Om man söker den, hur skulle då anställningsintervjun se ut? Antingen har personen dejtat en jävla massa och dragit erfarenheter eller så har ämnet avhandlats teoretiskt, dvs experten har i princip läst allt som går att läsa därom och kommit på en egen idé som prövats teoretiskt. Faktum är att jag misstror en kvinnlig dejtingexpert på grund utav våra olika utgångslägen; även en ful, tråkig tjej som samlar på uppstoppade hamstrar har lättare att få ragg än en medelmåtta kille. Sedan är ju alltid frågan vad man vill få ut av det.

Hela listan över saker som får en dejt att gå i stöpet ser för övrigt ut så här:

1. Opålitlig

2. Oförskämd

3. Humorlös

4. Gift

5. Besserwisser

6. Snål

7. Dominerande personlighet

8. Dålig andedräkt

9. Undergiven

10. Dåliga tänder

Slutsatsen jag drar av den listan är att en dejtingexpert som upplyser om detta med kraft motverkar evolutionen.

Nu kan jag tycka att man kan få åka vart man vill utan större problem. Men. Vissa länder är lite mer resvänliga än andra. Jag tycker att Pyongyang är en stad jag skulle vilja veta mer av men så länge det finns en kommunistisk diktatur i landet så finns risken att jag skulle säga något dumt och inte mera komma hem. Det VET jag redan innan en fet nordkorean (ursäkta den dåliga vitsen) stämplar mitt visum. Det är inte heller ok att båtluffa i Burma eller nakenbada i Iran. Lika lite tycker jag att Somalia lämpar sig som resmål för en solsemester, även om det finns fina stränder. Det tyckte den 19-åriga svenska som nu sitter fängslad i Pakistan, anklagad för terrorism. För andra gången. Första gången skulle paret, enligt den alltid sanna och framför allt nyanserade tidningen Expressen, semestra i Dubai över jul men bestämde sig för att åka till Somalia i stället för att få uppleva "äkta muslimsk kultur och vacker natur". Denna gång skulle de alltså till Mekka men greps av pakistansk säkerhetstjänst någonstans mellan Pakistan och Afghanistan. Personligen så tycker jag att man får skylla sig själv. Jag ska inte säga att de eventuellt har samröre med extrema organisationer men vad jag tänker hävda är att de är rätt jävla dåliga på att planera en återhämtande semester. Nästa gång, flyg charter till Mallorca.

Säkerhetspolisen (Den officiella förkortningen på Säkerhetspolisen är mig veterligen SÄK och inte SÄPO) jobbar bland annat med personskydd, varvid man mig veterligen i varje enskilt fall gör en hotbildsbedömning och en konsekvensanalys. Är hotet påtagligt eller konsekvenserna för Sverige om personen skulle stryka med oacceptabla finns livvakter vid personens sida, annars varierar skyddet från överfallslarm och skydd vid enstaka evenemang och så vidare. Hur som helst verkar inte riktigt rutinerna fungera och det är ju lite extra kul om det gäller skydd inom de egna leden, i detta fall länspolismästaren för polismyndigheterna i Stockholms län samt Gotland, Carin Götblad. Sagde länspolismästare lyckades med konststycket att krossa sitt ena knä i hemmet och tryckte således på larmknappen till Säkerhetspolisen (Expressen). Inget hände. Inget alls. Hon kröp då ut på gatan där hon låg i tre timmar innan hon blev upptäckt och körd till sjukhus. Flera aspekter i denna historia är intressanta. Det mest uppenbara är självfallet att Säkerhetspolisen inte verkar ta larm på större allvar. Alternativt såg det vem det var som larmade och bestämde sig att strunta i det. Hur som helst uppvisar de ingen större professionalitet, vilket i alla fall jag tycker att man kan avkräva en myndighet som är elementär för säkerheten i Sverige. Osökt får denna historia mig att tänka på Maud Olofssons livvakts eskapad med den påkörda renen. (Här väljer jag Aftonbladets länk eftersom den i vanlig ordning känns mest onyanserad och därför roligare)

Vidare kan man fundera hur länspolismästarens telefon låg då hon inte kunde nå den men ändå lyckades släpa sig ut på gatan. Hon fick visserligen tag i sin bärbara dator men det gick inte att maila till SOS. Hur som helst är det en ovärdig händelse för en länspolismästare.

I ett uppehåll i serien "Överlevarna" visades, i syfte att kunna visa mer reklam, nyheterna. I denna gjordes än mer reklam för serien, då en läkare på smittskyddsinstitutet kritiserade lämpligheten i att visa serien, samtidigt som han klargjorde att sjukdomsförloppet som visats är orealistiskt. Sändningen dominerades av det samt Sveriges seger i fotboll när ett antal fotbollsspelare under fem minuter fick kommentera hur de kände efter att ha vunnit en relativt viktig match. Inslaget inleddes med att nyhetsuppläsaren höll upp ett exemplar vardera av Aftonbladet, Expressen och GT. Sammanfattningsvis känner jag mig dumare efter att jag tittat på tv 4-nyheterna än innan.