1) En "21-årig värnpliktig som misstänks vara aktiv nazist har fått göra värnplikten. Han har också fått gå högvakt, det vill säga vakta kungliga slottet."
Och? Inte ens om man eventuellt är nazist bör man dömas innan bevisbördan är klar. Vi är så vansinnigt odemokratiska så fort det kommer till kritan. Det borde knappast vara så att man tror att han, pågrund av sin påstådda ideologiska övertygelse, skulle göra ett dåligt jobb. Då tror jag mer på att inte låta republikaner gå högvakten.

2) Oppositionen skall satsa mer på välfärden igen och bland annat skapa 15 000 jobb innom komun och landsting. Varför är det ingen som inser att det för staten skulle vara billigare att elda upp pengar än att skapa jobb där. Den offentliga sektorn genererar ingen skatt, den kostar bara. Jobben MÅSTE skapas utanför den statliga tjänsten om det skall ge något. Tänk om, tänk rätt.

Källor: SvD och SvD

I dagens SvD publicerades en artikel med överskriften Penguin tvingas kasta boken om pasta som verkligen får mig att tvivla på människors förstånd. Utöver det är jag allvarligt bekymmrad över att folk orkar lägga kraft på saker som inte spelar någon som helst roll. Att bli "kränkt" å andras vägnar, eller att bli upprörd för att någon eventuellt blir "kränkt" är enligt mig ett närmast sjukiligt beteende. ("kränkt" inom situationstecken för att ordet är för starkt för att användas utom om man blir kränkt (eng: violatad)
Här kommer texten i sin helhet. Döm själva:

"Australiska Penguin har tvingats dra in 7000 exemplar av kokboken ”The Pasta Bible” efter upptäckten att ett recept med tagliatelle, sardiner och prosciutto även krävde ”salta och färskmalda svarta människor” istället för – som det skulle vara – ”black pepper”, svartpeppar. Receptet har kommenterats som kannibalistiskt och rasistiskt, dessutom kritiseras Penguins förlagschef för att ha avfärdat korrekturfelet som ett ”fånigt misstag” och med att han inte förstår varför någon skulle känna sig förolämpad."

Det finns faktiskt sådana, vilket jag upptäckte när jag läste Staffan Doppings blogg. Det tycker jag är trevligt men det verkar inte vara att tidningarna håller sig till dessa regler allt för ofta. Nedan tänker jag återge de sjutton regler som i sin helhet utgör de etiska reglerna för press, TV och radio. Läs igenom och ha dessa i bakhuvudet när ni läser löpsedlar, tidningar, både i pappersform och på nätet samt ser på TV eller lyssnar på radio. Om ni känner att ett brott mot dessa regler har begåtts (I.3 3. Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten. Hur ofta bryts det mot detta?) så hör gärna av er. Det skulle bli en liten oetisk samling som jag sedemera kan skriva något om.
Nåväl, här kommer reglerna:

Etiska regler för press, TV och radio
Press, TV och radio skall ha största frihet inom ramen för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som nyhetsförmedlare och som granskare av samhällslivet och för att kunna publicera det som är av vikt och betydelse för medborgarna. Det gäller dock att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet.
Etiken tar sig inte i första hand uttryck i en formell regeltillämpning utan i en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. De etiska reglerna för press, radio och tv är ett stöd för den hållningen.

I. PUBLICITETSREGLER

Ge korrekta nyheter

1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.

2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.

3. Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten.

4. Slå vakt om den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte utnyttjas på ett missvisande sätt.

Var generös med bemötanden

5. Felaktig sakuppgift skall rättas, när det är påkallat. Den som gör anspråk på att bemöta ett påstående skall, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle. Rättelse och genmäle skall i lämplig form publiceras utan dröjsmål och på så sätt att de kan uppmärksammas av dem som har fått del av de ursprungliga uppgifterna. Observera att ett genmäle inte alltid kräver en redaktionell kommentar.

6. Publicera utan dröjsmål Pressens Opinionsnämnds klandrande uttalanden i fall som rör den egna tidningen. Respektera den personliga integriteten

Respektera den personliga integriteten

7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

8. Iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om privatlivets helgd.

9. Visa alltid brotts- och olycksoffer och deras anhöriga största möjliga hänsyn.
Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.

10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.

Var varsam med bilder

11. Vad som i dessa regler sägs gäller i tillämpliga delar även om bildmaterial.

12. Bildmontage, retuschering på elektronisk väg eller bildtext får ej utformas så att det vilseleder eller lurar läsaren. Ange alltid i direkt anslutning till bilden om den är förändrad genom montage eller retusch. Detta gäller även vid arkivering.

Hör båda sidor

13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.

14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.

Var försiktig med namn

15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.

16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.

17. Observera att hela ansvaret för namn- och bildpublicering faller på den som återger materialet.


Källa: PO-PON (allmänhetens pressombudsman - pressens opinionsnämnd)

Jag vet i alla fall var jag ska satsa mina pengar.
Här.

Eller i några av de andra företagen på listan i nästa länk.
Här kan ni läsa varför. Det blir för övrigt än roligare om man börjar läsa kommentarena.

I den senaste tidens kritik riktad mot den katolska kyrkan på grund av dess företrädares övergrepp mot barn har många yttrat sig och en stor del verkar eniga om att ett av problemen är kyrkans löfte om celibat. Detta har fått en Kardinal, som i DN fått beteckningen ”vicepåve”, att dementera just detta och i stället komma med en ny förklaring; nämligen genom att påvisa en koppling mellan homosexualitet och pedofili. Detta är lite besynnerligt på en hel del sätt, främst för att problemet inte blir mindre på grund av detta utan kvarstår i samma utsträckning.

Om ett barn blir utsatt för en prästs övergrepp borde det vara ett lika stort problem om gärningsmannen är homosexuell, heterosexuell, gillar att tafsa på grisar i läderbälten eller tänder lite extra på norrländska vissångare med thailändskt ursprung. Barnen har likförbannat farit illa.
Spelar det någon större roll var problemet grundar sig i? Det kan förvisso förvärra den allmänna bilden av kyrkan, då de präster som begår övergrepp rimligtvis inte bara svikit sina medmänniskor utan även Gud. Det sistnämnda är dock inte upp till människan att döma utan enbart att fördöma.

Det ligger i och för sig i samhällsandan att offerförklara gärningsmän till höger och vänster genom att ange orsaken till deras brott med en dålig uppfostran, knarkberoende med mera men sett ur detta perspektiv är det bara löjligt. Det går faktiskt att hjälpa själen om köttet är vekt genom att reducera det. Kastration alltså.

Kardinalen hade lika gärna hade kunnat skylla på djävulen, även om många kanske redan menar att han gör det.

Det är för övrigt svårt att bli förvånad över att något sådant har hänt efter hundratals år av förtryck, tortyr, rättsövergrepp, maktmissbruk, krig och avrättningar. Det som är förbryllande är just över att folk blir överraskade.

Som jag förutspådde (hade jag haft fel hade rätt ord varit "gissade") för några dagar sedan har nu konspirationsteorierna börjat flöda. Än så länge viskas det bara men snart finns det med stor säkerhet "bevis" att visa upp. Det roliga när det gäller sådana teorier är att de inte behöver vara just bevis utan det räcker med indicier på att något skulle kunna vara skumt för att göra det till sanning. I detta fall ses det med mycket misstänksama ögon att Putin lovat att personligen reda ut vad som hände; en relativ tydlig markering i vanliga fall som självfallet mottas med stor skepsis. Vi får ju inte glömma att den före detta KGB-officeren Putin är moskovit av den gamla stammen!

DN

EDIT - Länk till mitt tidigare inlägg. Tnr.121217

EDIT2 - DN om konspirationsteorier kring flygolyckan, i vilken den polske presidentens död i en flygolycka jämförs med Dag Hammarskjöls dito för närmare 50 år sedan. Tnr192325

För en tid sedan skrev jag om Jill Ahlström, tjejen som sade upp sig för att jobbet hon hade ”inte var [hennes] grej”. Överskriften på nämnda inlägg var ”Nej, det är inte systemet, du är bara dum i huvudet.” . Jag har, hör och häpna, ändrat mig. Det är fortfarande idiotiskt av henne att bete sig på det sättet men jag måste se henne som en produkt av samhälle, ett samhälle som hela hennes uppväxt har berättat för henne att hon kan bli vad hon vill. Problemet med den inställningen är att den är helt befängd och jag ska försöka förklara varför. I grunden beror det på det enkla faktum att människor inte är lika, hur ofta vi än säger det och hur gärna vi än vill tro det. Människor har olika förutsättningar som beror på genanlag och miljö och varken det ena eller det andra kan lämnas därhän när en människa beskrivs.

Det finns de som har synnerligen goda förutsättningar att bli exempelvis fotbollsproffs och om förutsättningarna under uppväxten var de rätta och med en inte helt försumbar del tur kanske de blir det. Men kan alla bli fotbollsproffs? Knappast. Lika lite som att alla kan bli artister, astronauter eller brandmän. Ändå luras barn att tro det, i stället för att tidigt låta dem inse att det faktiskt finns skillnader och ta vara på sina bättre egenskaper. Ingen skulle någonsin få för sig att låta sig opereras av vem som helst och jag vill gärna tro att piloten på det planet jag sitter är lämpad att framföra det.

Då jag är relativt övertygad om att alla kan hålla med om ovanstående ställer jag mig frågan varför det ställs krav på lämplighet när man skall bli kirurg men inte i skolan? Hur kommer det sig att i princip alla anses lämpliga att ta studentexamen? Hur kan man släppa ut barn med denna examen i fickan, helt övertygade om sin egen förträfflighet, utan att ha utsatts för någon sorts gallring? Ordet kan anses vara negativt men jag hävdar att det skulle vara bra för alla.

Resultatet av att alla tror de är lika mycket värda innebär bland annat att knappt någon kan tänka sig jobba med jobb som är vitala för samhället men som betraktas som lågstatusyrken. Ingen kan heller tänka sig att arbeta för en i mina ögon skälig lön för ett jobb som vare sig kräver utbildning eller någon speciell begåvning.

Det kan verka som att jag lägger skulden på skolan här men skolan är bara det vi i samhället gjort det till. Skulden läger jag hos föräldrarna. De har inte uppfostrat sina barn ordentligt. Med uppfostran menar jag härvid inte att de lärt sina ungar att tacka för något de fått eller bordskick utan att handskas med livets svårigheter. Det innebär främst att barnen får lära sig att livet inte är rättvist, men att man kan bidra till att göra den bättre.  Tyvärr lär sig barnen ofta inte detta utan blir, på grund utav välvilja, myndiga som vare sig kan ta ansvar för sina egna handlingar eller inser sina begränsningar. The road to hell is paved with good intentions…

Överskriften skulle i det tidigare inlägget varit ” var ”Nej, det är inte systemet, dina föräldrar var bara dumma i huvudet”.

De generaliseringar jag gjort är för övrigt fullt överlagda och om texten kränkt någon, hör gärna av er. Bara så kan jag få reda på om jag gjort rätt.

Vanliga människor dör på ett vanligt sätt, insjuknar och dör så småningom eller råkar ut för en olycka och går hädan ospektakulärt.  Om en man eller kvinna från pöbeln, från leden av vanliga människor ändå skulle dö på ett ytterst ovanligt och våldsamt sätt, så höjs denne vanligtvis till att nog ha varit speciell ändå. Vi definierar kändisskap inte bara genom prestationer i livet utan också i döden, vilket får sitt uttryck i det bisarra att en ovanlig människa inte kan dö på ett ”normalt” sätt. Folk i gemen vägrar inse att en viktig människa kan dö på ett plumpt sätt. Däri ligger nog en stor del av förklaringen till att olika dödsfall genom historien, trots att det bevisligen inte ligger något bakom, ofta leder till konspirationsteorier. Sådana tycker jag är intressanta och underhållande men de bör tas med en skeppa salt. Några dödsfall som omgivits av vansinniga teorier och grubblerier de sista 300 åren är Karl XII död vid Fredrikshald, Elvis på toa, Palme på Drottninggatan, Buddy Holly, Richie Vallens och J.P. Richardson i ett flygplan, Marilyn Monroe, sedermera hennes påstådda älskare John Fitzgerald Kennedy, Dag Hammarskjöld och många fler. Gemensamt har de att de varit kända och därför på något sätt upplevts som immuna mot vanliga olyckor och dödsfall.

Orsaken jag idag tar upp detta är olyckan som kostat den polska presidenten, arméchefen, centralbankschefen samt ett stort antal dignitärer livet. Även om det visar sig att olyckan inte berodde på sabotage är jag övertygad om att spekulationerna kommer i närtid. Vidare tror jag att den ryska säkerhetstjänsten kommer vara den första att beskyllas.

En slutsats kan man i alla fall dra när det gäller denna olycka; hur miljömedveten man än är det aldrig en bra idé att samla ett lands högsta chefer i ett transportmedel.

Vare sig ni vill eller ej, så kommer det nya inlägg fra,över. Tills dess får ni nöja er med Knappnytt.