Danmark går snart till val igen och det återstår att se hur det går. Valet nämndes i radio innan och det spåddes då att det inte kommer att få särledes mycket uppmärksamhet i Sverige. Frågan jag ställer mig är hur mycket vi vet om Danmark och dess politiska system. De flesta vet nog vad Norges statsminister heter men är det verkligen rimligt att det ska till en bomb och ett massmord för att lära sig det? Hur många har koll på Finlands president eller Island? Om ni nu har namnen på dessa individer, vad heter motsvarande lands utrikes – samt inrikesministrar? Man borde nog snarare ha koll på dem än vem som leder allsång på skansen.

I ett helt avvikande ämne funderar jag försynt över varför det oftast går snabbare att få något levererat från exempelvis England än från Motala. Vid beställningar över nätet verkar det som om varorna levereras snabbare från andra länder än inrikes, vilket i förlängning torde leda till att den svenska näthandeln förlorar andelar till förmån för utrikes dito.

Service verkar inte vara något vi lägger så mycket vikt på i Sverige. Snabbkassor är ett bra exempel på detta. Snabbkassor, alltså obemannade kassor med själv-scanning, är en nedgång i service till samma pris. Utvecklingen från bemannade bensinstationer till snabbkassor med själv-scanning följer samma mönster; jobba mera själv och betala minst lika mycket som innan. Konceptet verkar tyvärr få allt mer genomslag vilket kommer att leda till fler sådana kassor, minskad personal och därmed högre priser för kunden samt större vinstmarginal för butikerna.

Jag kan tänka mig att betala mer för bättre service men inte att betala lika mycket för minskad dito. Då står jag hellre i kö o uthärdar stoiskt den framförvarande tantens försök att betala med kuponger och femöringar.

SvD med flera skriver idag om en brittisk soldat som skall ha samlat på talibaners fingrar. Att våga sig på en psykisk diagnos är helt enkelt befängt i detta läge. Trots detta så tror jag att det kommer att uppdagas, som så många gånger förut vid liknande händelser, att soldaten i fråga ur ett psykologiskt perspektiv är fullt frisk. Denna tron grundas på alla andra händelser där fullt normala människor begått avskyvärda brott och vid undersökningar befunnits friska. Mediers och allmänhetens uppfattning är oftast att någon som begått ett brott som faller långt utanför ramarna är psykiskt sjuk och jag tror att detta är en ren försvarsmekanism som grundar sig på att vi är konstruerade för att finna förklaringar. En så enkel förklaring som att döma någon psykisk sjuk täcker in så pass mycket att ytterligare efterforskning inte krävs.

Det finns dock en annan, minst lika enkel förklaringsmodell som i många fall ger en hel del svar. Det är helt enkelt så att normativt beteende skapas av människor. Människor i en onormal situation uppvisar ofta ett för samhället i stor abnormt beteende, som dock i den abnorma situation de befinner sig i inte behöver sticka ut särskilt mycket.

Lyndie England, som gav Abu Gharib-skandalen ett ansikte, hade kanske en något låg utbildningsståndpunk men mig veterligen är hon inte psykiskt sjuk; ej heller var hon det vid tillfället då hon tjänstgjorde i Irak. Hon befann sig i en onormal miljö där gränserna för vad som var normalt försköts mer och mer tills det uppdagades av utomstående med makt att förändra.

En soldat som tjänstgör i exempelvis Irak eller Afghanistan under stor psykisk och psykisk press har med största sannolikhet redan fjärmat sig från samhällets norm, då det i många fall inte bara är godtagbart utan ofta önskvärt att dräpa andra människor. Utan att aktivt reflektera över vad man gör och ifall det man gör är acceptabelt är det förmodligen lättare än vad många tror att hamna i en situation då samhällets normbild skiljer sig markant från den egna gruppens dito.

Att tro att vanliga svenska soldater inte skulle kunna hamna i en liknande situation är befängt. Det som krävs är en onormal situation under en längre tid och en stark grupp. Någon form av psykisk störning i medicinskt hänseende har mycket lite med detta beteende att göra.

Det värdegrundsarbete som bland annat Försvarsmakten och polisen håller på med är en del i arbetet att se till att något liknande inte sker men tyvärr handlar detta arbete mest om att stävja förolämpningar, könsord och porr. Därmed missar man nog huvudsyftet: anställda som agerar inom operativ ram.

Läs mera: David Eberhard

Orginal (?) - raporten från Sky News