Det blir ett nyårsinlägg. Aftonbladet hade ånyo en skojjig artikel som helt klart har utgått ifrån att någon ringt och skvallrat om sina bekymmer. Hela händelsen är sjukt kul, då den i korthet handlar om en 48-årig far som ger sin 16-åriga dotter porr i julklapp. Vilka julrim man skulle fått till!
Läs artikeln här

Bilden är ändå det som tar priset. En nöjd familjefar med porr helt enkelt. Hoppas den var bra, p-rullen.

För övrigt anser jag att alla rubriksättare på aftonblaskorna bör avrättas.


Gott nytt år alla mina (tre) läsare!

Vissa kallar det "Hollywoods förbannelse", jag kallar det evolution.

HA!

Samtidigt som ni nu med förtröstan kan trycka i er fet mat fundera på om det inte kan vara sockret som varje jul är boven.
Utöver det vill jag påpeka att Coca Colas jultomte borde bojkottas och, om det behövs ett sagoväsen, slå ett slag för julbocken.

Ha en trevlig jul.

Vem får för sig en sådan idioti? Hur är man funtad i huvudet? Men, för all del; det är väl bara att stifta en lag så är problemet löst. Eller?
Till yttermera visso anser jag att rubriksättare på kvällstidningarna borde straffas för sina infernala övergrepp mot det svenska språket.

Se på bilden. Se på den! Se vad synd det är om de små liven. De kunde dött. På riktigt.
Jag skäms när jag läser artiklar som denna. Skäms över att vara delaktig på något sätt; att ha läst den, att vara svensk, att tillhöra denna civilisation helt enkelt. Det låter drastiskt men allvarligt. Var skall detta självömkande i allsköns mediala sammanhang sluta? Det värsta är nog att barnen får vara med. Jag har skrivit om det förut och gör det igen.

Jag skäms för att det är helt uppenbart att någon, förmodligen i familjen, ringt aftonblaskan. Det är pinsamt att läsa om att någon gnäller offentligt om att ett batteri kortslutits. Hur kan detta ske i ett land som Sverige? Skandal! De t hela verkar varit en oerhörd traumatisk upplevelse. Lär ungen att hantera motgångar istället för att tvätta byken offentligt. Jag blir så trött på att saker som inte borde vara problem framställs som sådana. I stället för att analysera en händelse och dra lärdomar, så verkar i alla fall dotterns (offrets) slutsats vara att man inte skall vara tärna till Lucia utan tomte. För då brinner man minsan inte inne.
Vi har det för bra och ju bättre vi har det, desto fler problem ser vi.
Skärp er!

Ja, se vad synd det är om de små liven. De kunde dött. På riktigt.

Det var ett tag sedan som gasledningen genom Östersjön klubbades igenom, då miljöpåverkan inte sades vara så stor. På vänsterkanten protesterades det lite grand för att snart tystna. Det har visst blivit ont om ål där med, av någon anledning. Annat var det 1660, då det var rikligt med fet ål. Orsaken var att den svenska och holländska flottan ansträngde sig till det yttersta att ta död på varandra. Båda lyckades hyffsat väl med det och såmed kunde ålbeståndet i de näringsrika vattnen växa ordentligt.
Vad jag försöker beskriva är den positiva effekt en säkerhetspolitisk misstag kan ge. Emedan Karl X nödvändigtvis skulle ge sig på dansken bara något år efter freden i Roskilde och därmed av misstag gynnade ålarna har dagens beslutsfattare helt struntat i det säkerhetspolitiska och enbart sett på miljöpåverkan när det gäller frågan om North Streams gasledning.

Att tillåta denna ledning är ett beslut jag tror kommer att ge konsekvenser inom en inte alltför fjärran tid.

Efter kalla krigets slut har vi i Sverige haft ett paradigmskifte i vår säkerhetspolitik; ett skifte som innebär att vi på något sätt utgår ifrån att den eviga freden numer brutit ut. Trots detta fanns det till och med försvarsbeslutet 2004 en tanke om att återta förlorad förmåga ifall ryssen började rassla med sabeln igen. De tydligaste tecknen att så skedde, och detta har jag helt okritiskt samt utan att rodna det minsta stulit från Wisemen´s utmärkta blogg var då:
En negativ demokratisk utveckling i Ryssland (1)
Återtagning av landstigningsförmåga i Östersjön (2)
Återtagen förmåga att genomföra storskaliga luftlandsättningar (3)
Ökad närvaro globalt (4)

Dessa fyra punkter har blivit sanning idag, utan att detta ens debatterats offentligt. Säkerhetspolitik i Sverige verkar handla mest om helikoptrar i Afghanistan, vilket i sig är viktigt men helt ställs i skuggan av att Sverige inte kan försvaras samt att de säkerhetsgarantier vi så storsint lämnat till våra grannländer inte är värda det papper de är nedskrivna på.

Att frågan om gasledningen behandlades som en ren miljöfråga anser jag vara ett symptomatiskt för inställningen i Sverige idag. Säkerhetspolitik är på något sätt inte längre rumsren utan förs hårdnackat av ett fåtal som över tiden beskylls för att sprida rysskräck. Det gigantiska land öster om oss söker upprätta forna dagars glans. Att våld kan ingå i den planen har både hävdats och visats.

Sveriges säkerhetspolitiska läge har förändrats avsevärt de senaste tio åren. Så ock vår förmåga till försvar; till det sämre.

Ålen som fångades åren efter slaget åts för övrigt inte.


EDIT- Jag börjar bli trött och har inte orkat söka stavfel. Hittar ni några, får ni behålla dem. Utöver det tänkte jag lägga in en bild av landstignings/helikopterhangarfartyget "Mistral" som ryssarna planerar köpa av Frankrike. Fartyget var dock så fult att jag valde en bild med robotkryssaren "Peter den store". Kirov-klass, tror jag. Tnr 052226

Ånyo ett avsnitt med den ilskne katten...

Demokrati borde innebära att man tycker och framför saker som i allmänhet inte anses vettiga, eller "politiskt korrekta". I realiteten är det sällan så utan man kan exempelvis förlora jobbet om man uttrycker fel åsikter. Uppvisar ett förhållningssätt som är oferenligt med gällande policy eller värdegrund. Lite skrämmande tycker jag allt att det är när man sätter sig över en grundläggande rättighet och censurerar åsikter. Åsikterna kommer med störtsa sannolikhet inte att försvinna bara för att de inte får yttras. Vad man dock kan göra är att tillåta att även idiotiska åsikter kan föras fram i syfte att diskussioner uppstår. Vad är man rädd för? Att "fel" sida får flera anhängare? Att ha "högt i tak" innebär ofta att man får tycka vad man vill, bara man tycker rätt.

"Svenssonrasism" verkar vara ett stort problem men frågan är om inte "Svenssoncensur" alltså den egna, självpålagda censuren är värre, i den mån man nu kan jämföra två så skilda ting. "Är du troende?", var frågan en av deltagarna i en diskussion om religion fick häromdagen. När svaret var nekande kom repliken: "bra, då kan vi ju prata om det här". Sådana uttalanden gör mig rätt irriterad. Borde inte diskussionen bli betydlig bättre om alla sidor är representerade?

I Köpenhamn har komunpolitiker aktivt arbetat mot prostitution för att de tycker det är dåligt. Samtidigt är det lagligt med prostitution i vårt södra grannland. Det känns konstigt att skattemedel används för att minska en laglig branschs intäkter. För att raljera lite så hade det blivit mer liv om en komun skulle propagera för att boykotta exempelvis advokater, men då det rör sig om en branch som allmänt ses genom en närmast religiös moral är det en annan sak. Eller?
När jag tänker på detta kommer jag alltid in på Österrike. Österrike som blev boykottat av europeiska nationer för att fel parti vann i ett nationellt val. ÖFP, tror jag partiet hette och Jörg Haider var dess frontfigur. ÖFP gick till val med en del frågor rörande invandringen och sågs allmänt som ett parti på högerkanten. "Högerpopulistiskt" tror jag det kallades. När de vann var det plötsligt hemskt. Demokrati är kanske inte så bra alla gånger men det är med avstånd det bästa system jag kan komma på. Om vi nu anser att demokrati är det vi ska ha så måste man nog svälja dess nackdelar, exempelvis att folk väljer "fel". Om nu Sverigedemokraterna kommer in i riksdagen så beror det på att folk antingen gillar deras politik eller så ogillas övriga partiers dito. Jag kan dock närapå garantera att det kommer uppstå diskussioner efter ett sådant valresultat som kommer att handla om att försöka reglera nästkommande val så inte något sådant händer igen.

Över huvudet taget borde den gamla devisen att folk har den regering de förtjänar fortfarande vara giltig. Av den anledning anser jag det vara närmast komiskt att upprepa folkomröstningar tills "rätt " sida vinner.

Någonstans har vår syn på demokrati blivit något skev. Det är dock upp till envar att försöka fixa till det hela.
Som Voltaire troligtvis aldrig sa: "Jag avskyr dina åsikter men är beredd att dö för din rätt att framföra dem".