Det bor runt 6865854500 människor på jorden. Du är en av dem. Visserligen unik i många avseenden men förmodligen mindre värd än vad du själv tror. Självfallet beror detta på ett flertal parametrar; det är inte lätt att säga vad som gör någon till en värdefull individ utan dessa. Från utgångsläget att alla är lika mycket värda borde en enskild individ, som du själv, vara värd 1/6865854500 av den totala summan. Det kan vara mycket men behöver inte vara det. Problemet är att, starka politiska krafter till trots, människans värde är subjektiv och därmed är det upp till var och en att bestämma hur mycket. Utöver det så finns det anledning att utgå ifrån att de flesta är sig själv närmast; en tanke som man oftast kan föreställa sig som ringar på vatten, där varje ring symboliserar ett steg utåt jag - familj- utökad familj - närmaste vänner – bekanta – folk man träffat på sociala forum och okända. I fallet okända människor så tror jag ringarna oftast är fördelade geografiskt utgående från det man kallar hemort mot landets gränser, om man inte råkar bo i gränsområden. Därefter blir det svårare då kulturella likheter spelar in. Hur som helst så tror jag bestämt att människan mer eller mindre fungerar så oberoende av var denne växt upp.

Det finns ett enkelt test att bedöma hur man ligger till själv. Föreställ dig att du står iniför en situation där du behöver göra ett val mellan att rädda an av två individer. Det kan vara ett brinnande hus eller något annat. Förutsättningen är att bara en kan räddas. Sedan är det bara att placera två valfria individer i denna situation och fundera. De allra flesta kommer direkt veta vem de tänker rädda men det gäller också att erkänna det för sig själv utan att försöka haka upp sig på detaljer vem som ligger närmast eller ifall man kan rädda båda.

När detta är gjort kan man fundera hur stora de egna inre ringarna är och föreställa sig storleken på de nätverk man INTE är med i och man kan få en ungefärlig uppfattning om hur mycket man subjektivt är värd ur ett globalt perspektiv.

Även om man ser sig själv som en liten kugge i ett stort maskineri så är de flesta med stor sannolikhet ersättningsbara .

Slutsatsen är att vi som individer är försumbara. Som individer sett är vi rätt meningslösa. Det finns ingen anledning att tro något annat. Trots detta finns heller ingen anledning att bry sig om detta. Inse fakta, släpp det och lev väl. Man behöver inte vara betydelsefull för att göra gott och göra rätt för sig.

Föreställ dig att du har ett barn och ger denne veckopeng; för enkelhetens skull säger vi ett hundra kronor. Samtidigt kräver du av din avkomma att göra rätt för sig och betala för sitt husrum, sin mat, sina kläder, hygienartiklar, el, vatten, värme avlopp och så vidare. Även om ungen inte betalar fullt så är det lätt att se att det inte blir mycket till veckopeng kvar.  Vore det inte enklare dessutom att inte ge pojken eller flickan pengarna utan att först dra av kostnaderna och sedan dela ut det som blir kvar?

Om man applicerar detta exempel på myndigheter och dess budget så blir i alla fall jag oerhört förvånad att det går till så, fast ännu lite värre. Staten ger myndigheten en budget och får sedan från denna budget betala för skatter, hyror, försäkringar och en hiskelig massa mer. Dessa pengar går alltså tillbaka till staten men skillnaden är att det finns en hel mängd människor anställda för att administrera. Så det som sker är helt enkel att pengarna snurrar runt mellan myndigheten och staten och därvid läcker pengar. Så länge alla summor är konstanta så går det ändå någonstans att budgetera för det man ändå  är ålagd av regering att lösa men så är det ju inte alltid. Skatter höjs, regler ändras och slutligen så är det så att statliga regler leder till att statliga myndigheter inte kan lösa de uppgifter de är ålagda eller löser dem betydligt sämre. En slutsats man borde ha dragit för länge sedan är att man inte bör åka karusell med mynt i fickorna.

Att helt enkelt göra undantag för myndigheterna borde vara enkelt och borde inte heller betyda mer än att myndigheterna kan koncentrera sig på att lösa sina respektive uppgifter.

Ponera att polisen hamnar i kläm när det gäller nya regler på hundar och gör bedömningen att skjuta ett antal polishundar och detta kom till allmänhetens kännedom skulle det bli ett ramaskri. Nu är mig veterligen inga hundar drabbade men företeelsen är densamma i alla myndigheter; effektiviteten minskar rejält för att pappa staten vill ha tillbaks veckopengen.