Nordkorea är ett trevligt ställe. I alla fall ser det ut så om man läser officiell statistik om landet. Folket kan till 99% läsa och skriva, dödligheten är låg och alla är lyckliga. Lyckligast är de över att ha en sådan förstående ledare i Kim Jong Il  som under så lång tid lett landet efter att ha efterträtt sin far Kim Il Sung som i sin tur besegrade de imperialistiska styrkorna under USA och dess vasaller i FN och hindrade dem från att att kuva det fredsälskande koreanska folket.

Hela bilden är så Disney-lik så att det blir löjligt. Den leende ledaren vars blotta närvaro får barn att le och fåglar komma flygande i en snövitliknande orgie av puttenuttigt får mig gång på gång att förundras över hur de gör för att behålla idyllen. Faktum är att Nordkorea är ett helt stängt land. Ingen reser in eller ut utan myndigheternas tillåtelse. I synnerhet är det ”ministeriet för folkets säkerhet” som beslutar om de viktigare sakerna som vad som visas på TV eller spelas i radio. För visst finns det media och möjlighet att ta del av denna. Med speciella radio – och TV-apparater i vilka man enbart kan emotta signaler från statlig radio . Allt annat är förbjudet. Den stängda marknaden och planekonomin har dessutom inneburit att Koreas folk har levt runt svältgränsen sedan i princip alltid. En nordkoreansk tant uttryckte sig om Kina med hänförelse då man kunde köpa ris utan ransoneringskort. Samtidigt finns det i Pyongyang ett snabbmatställe och karaokeställen. Dock så skiljer sig dessa något från vanliga diton. Snabbmatstället serverar bland annat ”köttfärs med bröd” för ca 13 kronor; mer än halv dagslön i genomsnitt. Karaokeställerna är statliga och för höga partifunktionärer. Det spelas enbart musik som är godkänd. Privata diton har funnits men är numer förbjudna i syfte att "krossa fiendens ränksmideri och för att fullständigt utmana dem som hotar det socalistiska systemets existens". Det finns internetkaféer som erbjuder sina kunder tillgång till ett par godkända sidor på world wide web. Förmodligen är det ett intranät. Morgonsur har skrivit ett inlägg om hur internet förmodligen hade sett ut om det hade kommit i början av 80-talet. Läs det så kanske ni kan skapa er en uppfattning om hur det ser ut i Nordkorea på den fronten.

Det som fascinerar mest är dock det fullständiga ignorerandet av hur världen faktiskt ser ut och hur saker i realiteten är. Utan problem kan man enkelt hävda det man vill utan att bekymra sig om bevis eller annat. Man håller fast vid inslagen linje och kallar alla som vågar utmana denna med bevis för imperialistiska gangsters i USA:s ledband eller något motsvarande. Läsning på Nordkoreas officiella hemsida är intressant och skrämmande, då det som står där är den verklighet de lever i. Av en outgrundlig anledning finns också många i Sverige som faktiskt tror på detta enligt formeln USA=Onda, vilket innebär att motståndare till USA med automatik är goda. Det krävs inte långvarigt sökande på vänsterkanten som på allvar stöder allsköns regimer just av den anledningen. Det värsta är att dessa individer sällan lyssnar på sådant som man i allmänhet kan anse vara bevis som  dokument från människorättsorganisationer mm då dessa självfallet är i maskopi med USA och därmed bara svartmålar olika socialistiska paradis. Ett exempel på detta är den officiella historieskrivningen som gör gällande att Kim Jong Il är och alltid har varit bäst på allt. Och om det går för långt så hotar man lite snabbt med totalt krig. Denna gång med kärnvapen.

“Pyongyang and the today's North Korea is a socialist paradise where all the people have a life with dignity, without poverty and more than ever demonstrate the invincibility and union of the masses around the Leader.” (http://www.korea-dpr.com/koreajuche.htm)

Synen på demokrati i vårt land är högt skattad av de flesta men egendomlig. Sverigedemokraterna kommer eventuellt komma in i riksdagen i år vilket innebär att det då är ett av de partier som är får kallas folkvalda. Trots detta verkar ingen ha granskat deras valprogram på ett vettigt sätt och den rapportering som sker känns långt ifrån objektiv. Det sker på politisk nivå inga försök att verbalt attackera SD, i ett försök att osynliggöra dem. Diskussioner har förts ifall de skall få tala i skolor och i vissa fall har skolorna beslutat sig för att inte släppa in några partier alls i uttalat syfte att hindra SD från att tala med ungdomar.

Det borde inte ha någon betydelse vad SD enligt media står för då det är ett registrerat parti och bör ha samma förutsättningar som alla andra till en valkamp.  Till yttermera visso kan agerandet med att ignorera SD bita de etablerade partierna ordentligt i baken om de kommer in i riksdagen. Den förberedde överlever.

Sammanfattningsvis är det mer än märkligt att demokrati och yttrandefrihet bara ska gälla om man har ”rätt” åsikter.  Om alla vill elda däck på torget så är det upp till partierna att hörsamma eller övertyga om att det är rätt dumt. Detsamma gäller hanteringen av SD.

Sedan igår finns det i Sverige inte längre någon allmän värnplikt. Fast det gör det. Den är vilande som det så fint heter. Hur som helst så kan jag för mitt liv inte förstå varför man hela tiden har ställt yrkesarmé och värnplikt emot varandra.; skulle de två inte mycket väl kunna vara kompletterande?

En nation med Sveriges yta kommer aldrig kunna försvaras med den expeditionskår som Sverige nu ställer upp och det har heller aldrig varit meningen. Det innebär också att om det i framtiden skulle blåsa ogynnsamma vindar, måste värnplikten återinföras, och det i tid. Hur troligt är det att någon tar det beslutet? Och om det skulle ske, hur troligt är det att det tas i tid?

En värnpliktskull blir aldrig bättre än vad man hinner utbilda den på relativt kort tid, vilket var en stor nackdel som nu kan åtgärdas. Nämnas bör jag dock att våra värnpliktiga blev förvånansvärt duktiga på den korta tid de utbildades. Flera saker som faktiskt var bra med värnplikten kommer nu att försvinna; i synnerhet så kom folk i kontakt med försvaret och insåg att jobbet skulle passa dem, trots att de aldrig tänkt tanken tidigare. Det kommer inte hända nu, om man bortser från att arbetslösa kan uppmanas att söka tjänster som soldat eller att riskera att förlora ersättning (Jag vet inte om det är så, jag spånar efter att ha sett en platsannons från Af) . Vidare lärde sig en stor del i befolkningen grunderna i sjukvårdstjänst och dylikt vilket skolan nu behöver överta. Man kan säga att skolan behöver lägga krut på en hel del saker som de inte har behövt de senaste hundra åren. Men skolan löser nog det raskt och övertar samtidigt soldatundervisningen, som i korthet gick ut på hur vår demokrati fungerade och varför den var värd att försvara.

Hade det inte varit enklare att behålla värnplikten parallellt med en yrkesarmé? Ryssland har en värnpliktsarmé. Och yrkessoldater. Tyskland likaså.  Mig veterligen har ingen ens nämnt det i debatt. Det jag hela tiden hört är att värnplikten är ”otidsenlig”. Måhända men det är väl våld också nu när vi är så civiliserade och förståndiga att det nästan gör ont. De båda hade kompletterat varandra bra och det som hade behövts är egentligen inte så mycket. Justera försvarsanslaget så att värdeminskningen blir medräknad och skrota fortverket. Därefter gäller det att man kommer på ett vettigt sätt att mäta effektivitet i något annat än pengar så att leken med låtsaspengar (interdebiteringen) upphör. Som sagt småpotatis, bara…