Då var rysaren avgjord och Alliansen får än bättre siffror än i förra valet. Dagens tidningar präglas självfallet till stor del av att SD kom in i Riksdagen och hur S kunde göra sitt sämsta val på 96 år.

Gällande det förstnämnda så anser jag det föga oväntat, då man både politiskt och medialt försökt ignorera problemen SD ser och uppenbarligen en hel del väljare med, för den delen. Denna artikel på newsmill sammanfattar problematiken ganska bra. I övrigt så tror jag inte många väljare verkligen läser partiprogrammen innan de röstar. Nu har vi ett extremt högerparti i riksdagen. Att vi haft ett extremt vänsterparti där i nästan 100 år är ingen längre som reagerar på.

Att S misslyckades så kapitalt har jag väntat på ett bra tag. I mina ögon beror det mindre på Sahlin och mer på samarbetet med kommunisterna. En ännu större anledning är att S inte har kommit över att de inte är Sverige längre. Att det S står för, arga arbetare som tar strid mot det kapitalistiska etablissemanget, knappt finns kvar i Sverige. Det är helt enkelt så att även arbetare är medelinkomsttagare och att de problemen de haft tidigare faktiskt till stor del genom S försorg försvunnit. Därmed har S gjort sig själva överflödiga samtidigt som retoriken inte förnyats. S får helt enkelt hitta en annan käpphäst eller göra ännu sämre ifrån sig vid nästa val

Vi får se hur det artar sig med regeringsbildning nu. Trots allt så tror jag att det hade varit illa med maktskifte, då Röd-grön har fört en för hård kamp mot realiteten.