Grubblar

Nu när nyheten nått oss att ännu två svenskar stupat i Afghanistan är det lätt att tycka till om Sverige skall vara där eller ej. Det tänker jag inte göra här, det är regeringens och riksdagens uppgift. Däremot anser jag at tde gjort ett ytterst dåligt jobb att sälja sitt beslut till den svenska befolkningen. Ett vansinnigt dåligt jobb.

Det jag funderar över är de som talar om ickevåldslösningar, ofta då de anser att våld är förlegat, barbariskt och inte hör en civiliserad värld till. De må tycka vad de vill men samtidigt undrar jag hur de kan misslyckas att inse att de för en kamp mot realiteten. I den riktiga världen så kan man inte alltid genom god argumentation hindra andra att bruka våld mot människor. Det spelar ingen roll hur mycket man förklarar sina ideal och söker sprida upplysningens sken över en pundare som står i begrepp att råna någon i en tunnelbana. Faktum är att pundaren vill ha kontanter och det som kommer att hindra honom från att ta det är våld eller hot om våld. Lika lite som att det går att tala sig ur varje hotfull situation, lika lite går det att skicka bistånd utan skydd till Afghanistan. Det går säkert att övertyga eller muta vissa Talibaner och försöken med det har också startat men det går inte med alla. Om medborgarens kontrakt med staten har jag skrivit flera gånger och Afghanistan är ett exempel på de länder, där det inte fungerar. I den bästa av världar har staten monopol på makt och den som förbryter sig mot någon annan blir bestraffad. Den afghanska staten har ingen monopol och ISAF försöker vinna den för att senare överlämna den till den afghanerna.

Våld löser definitivt inga problem som universallösning men det gör inte samtal heller. Det tragiskomiska är att det ofta är de som skriker mest mot användningen av militärt våld är de som kräver hårdare straff mot hustrumisshandlare eller kastration på pedofiler. Varför är det då ingen som kommer på den brillianta idén att tala dessa män (oftast) tillrätta?

" People sleep peaceably in their beds at night only because rough men stand ready to do violence on their behalf", som George Orwell kan ha sagt.

Tack Sandra för priset jag fick, vars regler jag självfallet inte kommer att följa.

Dagens svammel

Dagens svammel plockar jag från Svenska Dagbladets "Brännpunkt" Titeln på alstret är "Polisens prejningar skadar nollvisionen" och redan där blev jag skeptiskt men läste igenom hela artikeln för att konstatera att den inte verkar särledes genomtänkt. Artikelförfattarna, en före detta polis och en docent i trafikmedicin, har byggt upp artikeln på ett vettigt sätt och jämför fordonsutbildningen med vapenutbildningen. De har onekligen en poäng i att om man får använda sitt fordon som vapen och preja andra billister bör detta föregås med en gedigen utbildning. Nu tycker jag i och för sig att även vapenutbildningen borde förbättras men självklart måste fordonsutbildningen bli en återkommande del i polisutbildningen och också vidareutbildningen av poliser. Denna slutsats missar dock författarna när de i stället påstå att konsekvensen borde vara att poliser hädan efter förbjuds att preja andra fordon, då detta beteende är kontraproduktivt i åtagandet mot en nollvision i trafiken. Jag blir förstummad.
För det första anser jag att en nollvision aldrig kommer att uppnås så länge det finns bilar och folk som kör dem. Om man lagstiftar bort folk som kör bil i Sverige tror jag knappast vi skulle bli lyckligare. För det andra är det just en vision vilket innebär att man utan problem kan undanta just fordon prejade av poliser under tjänsteutövning ur statistiken. För det tredje tycker jag att de regler som idag redan begränsar polisers möjlighet att upprätthålla lag och ordning är fullt tillräckliga. För det fjärde så är inte bättre vägar liktydigt med mer säkerhet alla gånger. Bättre vägar innebär högre hastigheter. Om vägarna vore usla och det inte går att köra snabbare än säg 15km/h så skulle antalet dödsolyckor minska drastiskt.

Avslutningsvis har jag tänkt om; Dessa två författare kan omöjligen vara så korkade att de drar den slutsatsen de skrivit ner. Min helt nya åsikt i fallet är att de vill skapa debatt och egentligen vill förbättra fordonsutbildningen för poliser. Problemet är att den slutsats de nämner, att ta bort möjligheten för poliser att preja, är en ständigt återkommande  lösning på problem i Sverige. Om poliser skjuter många vådaskott och inte längre får ha vapen minskar man ju entydigt vådaskotten.

Stödgrupper på facebook, del två

Denna veckans Knappnytt tar på ett mycket tydligt sätt upp det jag skrev om för tolv dagar sedan. Knatten är som vanligt lite mindre subtil än jag. Poängen är solklar men tåls att upprepas; innan man agerar bör man ställa sig ta sig en funderare.



Språklig utveckling symtomatiskt för tidsandan?

Det är i alla fall vad jag tror. Tidsandan i detta fall, är att folk gör sitt yttersta att förekomma att någon blir kränkt eller stött, trots att det aldrig tidigare varit ett problem och trots att vi är människor och såmed förr eller senare kommer att bli kränkta, stötta, indignerade, irriterade, sårade eller förolämpade. Nu i veckan handlade det om en kyrka i Västerbotten, byggd som en lappkåta. Kyrkan heter, eller hette, "Kåtakyrkan". Nu har kyrkorådet i Storuman beslutat att den inte får heta så av ovan nämnda skäl och döpt om den till "Kyrkkåtan".
Jag blir trött när det läggs ner tid på så idiotiska saker av så idiotiska anledningar. I synnerhet när namnet enbart blir roligt om man är en illitterär sopa som inte vet vad en kåta är eller befinner sig någonstans mitt i puberteten då alla ord som ens påminner om sex blir lustiga.

Ursprungsartikeln ur DN
En språkforskare om namnbytet. Också det ur DN


Om ni känner er kränkta å samers vägnar för att jag liknat byggnaden vid en lappkåta tycker jag ni skall skriva ner era tankar på några ark, lägga arken i ett kuvert och slänga det. Alternativt skapa ännu en arg Facebook-grupp.

Facebook och vårt samvete.

Ni kanske har läst om att gruppen ”2kr per medlem till jordbävningsoffren i Haiti” bytte namn till ”Svenska nekrofilföreningen” i dagarna. Personligen tycker jag det är hysteriskt kul och tidningarna tar upp det hela som en nyhet (länkar nedan) men de har någonstans missat det väsentliga, nämligen att folk tror de kan göra något gott genom att lägga fem sekunder på att klicka på en ikon. Det finns hur många stödgrupper som helst och någonstans tror jag att det finns en hel del som tror att de gör skillnad genom att gå med i en facebookgrupp och därmed döva sitt samvete. "Jag bryr mig" tycks de tänka genom att någon annan på ett magiskt sätt skall donera pengar genom att gå med i en grupp. Det är inte så enkelt. Vill man donera pengar, tycker jag att man ska göra det. Att någon annan skall donera pengar för att jag gått med i en grupp på facebook anser jag vara högst suspekt. Vem skulle det vara? Vilken människa skapar en grupp och donerar sedan? Som allt annat anser jag det vara viktigt att tänka ett steg längre och i synnerhet att ställa en enkel fråga till sig själv. Frågan lyder: "är det rimligt?".

Någonstans bör man inse att man faktsikt måste anstränga sig för att hjälpa.

Länkar: Ab, Svd



För övrigt är jag livrädd för hur lite debatt Sveriges avsaknad av en hållbar säkerhetspolitik skapar.

Knatten om vargjakt


Surrogates

Kollade på denna film nyss och även om det inte är en jättebra film så är den ett intressant tankeexperiment. Detta blir inget filmreferat men kortfattat går filmen ut på att alla människor har en surrogatrobot genom vilken folk lever sina liv utan att gå ut ur lägenheten. Någonstans tror jag att det kommer finnas fler och fler människor som kommer att sköta sina liv genom nätet.  Nu är jag inte direkt teknikfientlig och dessutom något lat vilket ledde till att jag redan för tio år sedan retade mig på att jag inte kunde beställa hem mjölk från butiken på andra sidan gatan. Och tänk vad säkert det blir när man slipper gå ut i vida världen!

Problemet är att säkerhet kommer till ett högt pris när det innebär att man måste sluta leva. Dessutom så måste man betänka att de flesta olyckor sker i hemmet. Igen, det är en oerhörd stor skillnad mellan den osäkerhet man känner och faktisk fara. Det verkar som om summan av de saker vi kan vara rädda för samtidigt är konstant, vilket innebär att vi i dagens samhälle gör oerhört mycket för att skydda oss emot saker som bara för några år sedan aldrig var några problem. De senaste 30 år sedan har vi gjort västvärlden till en oerhört säker plats; bilbälten och säkrare bilar, säkrar sjukvård och hem. flyg. Bättre sjukvård och renare hem. Fler gator är upplysta och folk blir allt äldre. Är vi lyckligare idag? Känner vi oss säkrare nu än vad folk gjorde för 30 år sedan? Jag tror inte det.  Om det inte är så, är det då vettigt att lägga vår kraft på att hela tiden öka just säkerheten? I synnerhet då vi rör oss allt mindre, har allergier som aldrig förr för att våra hem är för rena, överlever bilolyckor men klarar oss som kollin, lever längre men kommer ändå inte ha pension till drägligt levene och de sista fem åren med taskigt minne och vuxenblöjor är numer kanske tio år. Är det värt det?

Vi kommer nog alltid oroa oss,menom vi skulle ta och fundera över om det är befogat? Var förvissade om att alla dör förr eller senare och finn tröst i tanken att ingen kommer undan i det långa loppet.

EDIT- Så här stod det i min text: "Det verkar som om summan av den farkommer att blir ett de största problemet i framtiden att  vi kan hantera är relativt lika vilket innebär att vi i dagens samhälle gör oerhört mycket för att skydda oss emot saker som bara för några år sedan aldrig var några problem."
Varför reagerade ni inte? Varför var det ingen som skrev ett ilsket mail och upplyste mig om att jag är en illiterär sopa? Varför har inte min kära fru upplyst mig om att jag skriver idiotiska meningar utan nening? Skärp er! Tnr 122322


Achtung!

Om vi inte ens kan upprätthålla illusionen av säkerhet, vad har vi då kvar?

Skoj, skoj.
Men tänk om något händer, tänker ni. Jo, då tillkommer regler som ska begränsa möjligheten till episka misslyckanden. Misslyckanden som i grunden beror på att vi är människor. Men, om inte säkerhetspersonalen tar sitt jobb på allvar, varför måste vi då stå i kö så länge? Det är just det jag också skulle vilja veta. Jag har en del av ett svar; för att annars skulle någon idiot ringa till kvällspressen och gnälla om just den detaljen och den politiker som bestämde sig för att lätta på säkerheten blir inte omvald. Enkelt, eller hur?

Mer porr

I Dagens nätupplaga av DN finner vi en spännande artikel. Nakenskanning kan bryta mot barnporrlag. Mycket roligt. För att citera min kära fru: "Ja, det är ju fan så mycket bättre att de blir tafsade på av säkerhetskontrollanter".
Nåväl. Ett förslag till dem som känner sig kränkta av att bli scannade är att ni tar bussen.
Eller helt enkelt skiter i att bli kränkta/förödmjukade/förolämpade/indignerade eller motsvarande. Det är faktiskt inte så att man tar någon egentlig skada av det.


EDIT- I artikeln kan man läsa följande:
"Varningen utfärdas av Terri Dowty från organisationen Action for Rights of Children som säger att skanningen bryter mot den brittiska barnskyddslagstiftningen från 1978, som slår fast att det är otillåtet att skapa en oanständig bild eller en avbild av ett barn."
SLUTA LAGSTIFTA OM SUBJEKTIVA SAKER! Det funkar inte så länge inte alla människor har i princip samma uppfattning. Kan jag anmäla en fjortis för att denne har kränkt mig bara för att han går med byxorna kring benen? Hipphopp-lyssnande små kräk är vad de är men jag borde fan inte få anmäla dem. Tnr. 051942


Naken på flygplatsen

Nu hör jag till dem som anser integritet är överskattat och närmast löjligt i normala sammanhang men när det gäller den så kallade nakenskanningen på flygplatser är det störtlöjligt. Jag måste dock säga att jag är oerhört tveksam till ökad säkerhet på flygplataser då jag generellt anser att det inte leder till särskilt mycket högre säkerhet utan snarast att man upprätthåller en illusion av säkerhet. Det skall till oerhört många flygplanssprängningar till innan man ens är i närheten av att komma upp i de siffror döda som den vägburna trafiken, spritrelaterade skador eller olika sjukdomar genererar varje år. Det går alltså relativt snabbt att konstatera att rädslan för flygplanskapningar, rent statistiskt sett, är överdriven. Det finns dock en kvarstående risk med att leva, vilket icke skall förglömmas; Livet leder med 100% säkerhet till döden. Surt är det självfallet att någon tar och kapar ett flygplan och sedan störtar detta in i bebyggelse. Frågan är dock om man inte styr de som nu vill spränga folk i luften att söka sig till enklare mål. Tunnelbanor, bussar, inköpscenter, med mera. För där upprätthålls inte ens illusionen av säkerhet på konstgjord väg, då de flesta på dessa ställen känner sig relativt trygga. Än så länge. Vad blir motårgärderna efter att något sådant hänt? Metalldetektorer i alla offentliga byggnader? Vissa länder är redan där och det kommer inte bli färre regler och manicker för att ”upprätthålla säkerheten”, snarare fler och fler.

I denna anda så anser jag inte att vi ska ta och stegra villkoren för vår frihet genom små steg utan ta i rejält och skjuta in ett litet chip i alla svenskar , så att vi enklare kan ha kontroll. Det finns redan utvecklat för djur och i Sydamerika använder folk sådana på sina barn, med mera, då det finns en överhängande risk för kidnapning. Mig stör det inte det minsta och tänk vad säkert det blir!

I övrigt så tycker jag det lite smådumt att hävda att man ligger bakom en attack som ledde till att gärningsmannen eldade upp sina kalsonger. ”Tränad, utbildad och instruerad av Al- Qaida”. Det gick väl sådär…

Avslutningsvis en porrbild:

Rena snusket…

Mer läsning: Ab

Till yttermera visso vill jag än en gång uttrycka mitt förakt för kvällstidningarnas rubriksättare. "Nakenskannad"? 


Ett ärligt misstag...

Finn ett fel:



Jag hoppades det fanns någon språkkunnig som kontrollerar men så verkar inte vara fallet. Vem vet. Expressen har väl gjort en undersökning och kommit fram till att lika många skulle köpa tidningen även med usel (ännu uslare) svenska.
Nåväl. Jag hoppas i alla fall att Elin får skatta för milliarderna här. Och att hon kan sälja några beudrare på E-bay ifall de inte skulle passa

God fortsättning!


Nyårsspecial


Sjukt kul!

Det blir ett nyårsinlägg. Aftonbladet hade ånyo en skojjig artikel som helt klart har utgått ifrån att någon ringt och skvallrat om sina bekymmer. Hela händelsen är sjukt kul, då den i korthet handlar om en 48-årig far som ger sin 16-åriga dotter porr i julklapp. Vilka julrim man skulle fått till!
Läs artikeln här

Bilden är ändå det som tar priset. En nöjd familjefar med porr helt enkelt. Hoppas den var bra, p-rullen.

För övrigt anser jag att alla rubriksättare på aftonblaskorna bör avrättas.


Gott nytt år alla mina (tre) läsare!

Hollywoods förbannelse

Vissa kallar det "Hollywoods förbannelse", jag kallar det evolution.

Ett juligt "vad var det jag sa?"

HA!

Samtidigt som ni nu med förtröstan kan trycka i er fet mat fundera på om det inte kan vara sockret som varje jul är boven.
Utöver det vill jag påpeka att Coca Colas jultomte borde bojkottas och, om det behövs ett sagoväsen, slå ett slag för julbocken.

Ha en trevlig jul.

Idioter

Vem får för sig en sådan idioti? Hur är man funtad i huvudet? Men, för all del; det är väl bara att stifta en lag så är problemet löst. Eller?
Till yttermera visso anser jag att rubriksättare på kvällstidningarna borde straffas för sina infernala övergrepp mot det svenska språket.

Jul med Knatten


Konsten att skämma ut sig själv

Se på bilden. Se på den! Se vad synd det är om de små liven. De kunde dött. På riktigt.
Jag skäms när jag läser artiklar som denna. Skäms över att vara delaktig på något sätt; att ha läst den, att vara svensk, att tillhöra denna civilisation helt enkelt. Det låter drastiskt men allvarligt. Var skall detta självömkande i allsköns mediala sammanhang sluta? Det värsta är nog att barnen får vara med. Jag har skrivit om det förut och gör det igen.

Jag skäms för att det är helt uppenbart att någon, förmodligen i familjen, ringt aftonblaskan. Det är pinsamt att läsa om att någon gnäller offentligt om att ett batteri kortslutits. Hur kan detta ske i ett land som Sverige? Skandal! De t hela verkar varit en oerhörd traumatisk upplevelse. Lär ungen att hantera motgångar istället för att tvätta byken offentligt. Jag blir så trött på att saker som inte borde vara problem framställs som sådana. I stället för att analysera en händelse och dra lärdomar, så verkar i alla fall dotterns (offrets) slutsats vara att man inte skall vara tärna till Lucia utan tomte. För då brinner man minsan inte inne.
Vi har det för bra och ju bättre vi har det, desto fler problem ser vi.
Skärp er!

Ja, se vad synd det är om de små liven. De kunde dött. På riktigt.

Miljöfrågan i Östersjön

Det var ett tag sedan som gasledningen genom Östersjön klubbades igenom, då miljöpåverkan inte sades vara så stor. På vänsterkanten protesterades det lite grand för att snart tystna. Det har visst blivit ont om ål där med, av någon anledning. Annat var det 1660, då det var rikligt med fet ål. Orsaken var att den svenska och holländska flottan ansträngde sig till det yttersta att ta död på varandra. Båda lyckades hyffsat väl med det och såmed kunde ålbeståndet i de näringsrika vattnen växa ordentligt.
Vad jag försöker beskriva är den positiva effekt en säkerhetspolitisk misstag kan ge. Emedan Karl X nödvändigtvis skulle ge sig på dansken bara något år efter freden i Roskilde och därmed av misstag gynnade ålarna har dagens beslutsfattare helt struntat i det säkerhetspolitiska och enbart sett på miljöpåverkan när det gäller frågan om North Streams gasledning.

Att tillåta denna ledning är ett beslut jag tror kommer att ge konsekvenser inom en inte alltför fjärran tid.

Efter kalla krigets slut har vi i Sverige haft ett paradigmskifte i vår säkerhetspolitik; ett skifte som innebär att vi på något sätt utgår ifrån att den eviga freden numer brutit ut. Trots detta fanns det till och med försvarsbeslutet 2004 en tanke om att återta förlorad förmåga ifall ryssen började rassla med sabeln igen. De tydligaste tecknen att så skedde, och detta har jag helt okritiskt samt utan att rodna det minsta stulit från Wisemen´s utmärkta blogg var då:
En negativ demokratisk utveckling i Ryssland (1)
Återtagning av landstigningsförmåga i Östersjön (2)
Återtagen förmåga att genomföra storskaliga luftlandsättningar (3)
Ökad närvaro globalt (4)

Dessa fyra punkter har blivit sanning idag, utan att detta ens debatterats offentligt. Säkerhetspolitik i Sverige verkar handla mest om helikoptrar i Afghanistan, vilket i sig är viktigt men helt ställs i skuggan av att Sverige inte kan försvaras samt att de säkerhetsgarantier vi så storsint lämnat till våra grannländer inte är värda det papper de är nedskrivna på.

Att frågan om gasledningen behandlades som en ren miljöfråga anser jag vara ett symptomatiskt för inställningen i Sverige idag. Säkerhetspolitik är på något sätt inte längre rumsren utan förs hårdnackat av ett fåtal som över tiden beskylls för att sprida rysskräck. Det gigantiska land öster om oss söker upprätta forna dagars glans. Att våld kan ingå i den planen har både hävdats och visats.

Sveriges säkerhetspolitiska läge har förändrats avsevärt de senaste tio åren. Så ock vår förmåga till försvar; till det sämre.

Ålen som fångades åren efter slaget åts för övrigt inte.


EDIT- Jag börjar bli trött och har inte orkat söka stavfel. Hittar ni några, får ni behålla dem. Utöver det tänkte jag lägga in en bild av landstignings/helikopterhangarfartyget "Mistral" som ryssarna planerar köpa av Frankrike. Fartyget var dock så fult att jag valde en bild med robotkryssaren "Peter den store". Kirov-klass, tror jag. Tnr 052226


Knappnytt

Ånyo ett avsnitt med den ilskne katten...