Problemen med kärnkraftverken i Japan visar, som vid de flesta katastrofer igen hur människan är funtad. Många har nog även tidigare varit skeptiska till förekomsten av kärnkraftverk och i synnerhet på 70- och 80- talet var frågan oerhört laddad med bland annat den globala rörelsen Atomkraft-nej tack och i samband med den folkomröstning 1980vari linje 2 vann med knapp marginal.

Mot bakgrund av Harrisburg och nu, en olycka som hade kunnat gå illa och Tjernobyl, där det gick käpprätt åt helvete, kan man anta att folk är rädda för att något liknande skall hända igen. Och nu, med brinnande reaktorhus i Japan, ökar igen kraven på att omedelbart stänga kärnkraftverk.

Vad motståndarna sällan nämner är dock sin egen vilja att ransonera el framöver. Sedan 1971 har den globala energianvändningen ökat med 71 %. Vill man ligga kvar på samma nivå utan kärnkraft så kommer det att bli problem. Dessutom ökar energiförbrukningen med ca 2 % per år och har gjort det de senaste 25 åren.

Alternativen till kärnkraft är bland andra kolkraft, vindkraft, vattenkraft, solenergi och bioenergi. Redan idag använder vi oss av dessa alternativ, samtidigt som våra kärnkraftverk producerar energi . Även om jag har full förståelse för att folk anser att det är mörka krafter i kostym med bonusar och fallskärmar som har lurat i godtrogna människor att inte satsa på utveckling och forskning av de alternativa källorna, har det endast underordnad betydelse i sammanhanget. Det stora problemet är att folk kräver förändring men samtidigt vägrar att ändra sin livsstil.

Folk i gemen brukar ha mycket svårt att inse att de är en del av problemet när solidaritet anses enbart vara av godo. Så fort människor kritiserar samhället eller staten så exkluderar hon sig från dessa begrepp vilket enbart leder till en cementering av situationen och en fördjupning av sprickan mellan styrande del av folket och resten.

I min lilla värld är det mycket enkelt: Atomkraft i sig är inte problemet. Det är förvisso ej förnyelsebar energi och risken finns att man dör horribelt när något går åt skogen. Problemet är energiförbrukningen och den kan man göra något åt.

Släng TV och dator, ha bara på värmen i de rum du främst uppehåller dig, släck ytterbelysning och all annan belysning du inte nödvändigtvis behöver, handtvätta mera, sluta damsug, sluta lyssna på musik, kräv att kommunen skall stänga av ytterbelysningen, kräv förbud mot lysreklam, köp endast närproducerat och bygg snarast ett eget litet vindkraftverk. Därefter tycker jag du kan kräva omedelbar skrotning av samtliga kärnkraftverk.

Sluta betrakta problem som om du vore en del av lösningen. Det är du inte. Trots att du gått med i fem olika facebookgrupper som stödjer dig i dina åsikter.

FN:s säkerhetsråd har lyckats enats om något! Bara det tycker jag är anmärkningsvärt, i synnerhet då FN:s säkerhetsråd mycket sällan lyckas ena om någonting. När man bestämde sig för att intervenera mot Nordkorea, som sedermera blev det som kallas Koreakriget, användes FN som det skulle. Kina företräddes av Taiwan och Sovjet hade i protest mot detta trätt ur och så kunde resolutionen om intervention antas.

Kina är en bromskloss när det gäller Afrika och jag anser att de, som emotsatts till oss, inte är drabbade av kolonialtidens hemska  arvskuld och utnyttjar detta maximalt genom en expansiv neokolonialism. Vilket innebär att vi inte får till något beslut i FN:s säkerhetsråd om Somalia eller Darfur. Kina har intressen där och är of0ta uppenbarligen del av problemet och inte av lösningen.

Hur som haver, så har ett beslut glädjande nog tagits. I förlängningen innebär detta att trupp kan komma att sättas in. Jag hoppas att man innan dess sätter sig ner och tar den tiden det att det faktiskt inse att det inte handlar om stråtrövare utan om en i alla fall semifungerande försvarsmakt med både stridsvagnar och flyg. Förmodligen hoppas man i nuläget kunna lösa situationen genom höghöjd- lågriskbombningar som skall leda till att Libyens befolkning själva kan ta makten. Att med marktrupp gå in kommer, även om det går bra, binda upp trupp under många år framöver.  Detta innan man dragit sig ur Kosovo, Afghanistan och Irak.

Obama är nog inte intresserad att skeppa över  soldater till Libyska öknen men lägger nog en hangarfartygsgrupp utanför för att övervaka flygförbudszonen. Storbritannien har nog med förluster i Afghanistan och Tyskland likaså, samtidigt som man lade ned sin röst i säkerhetsrådet.

Så vem ställer trupp? Norge har överraskande sagt sig beredd att ställa upp utan att specificera med vad. Annars då? Frankrike är de som gnällt högst (förmodligen för att de i början stödde Ghadaffi) och borde backa upp sina pompösa tal om intervention med vapenmakt. EU då? Det finns militära resurser som EU i alla fall indirekt har till förfogande men den nation som äger förbandet har veto-rätt och de är hur som helst för små, förbanden.

Slutsatsen är den samma som vanligt; FN har ingen egentlig makt utan behöver militära aktörer för att agera. Oftast NATO.

Kul ändå att FN lyckats rösta igenom en resolution om militärt ingripande i ett suveränt land. Vi får se hur det utvecklas.