Döden är det mest naturliga som finns i livet efter födseln. Det absolut enda vi kan vara säkra på här i livet är det faktum att vi dör. Förr eller senare. Livet efter döden kan vi bara spekulera om, aldrig veta. Jag tror inte att det finns något efter döden, oberoende av livsform. Ingenting alls. Ändå är jag ambivalent till min egen död, då jag å ena sidan inte tror att det spelar någon roll vad som händer med min kropp, å andra sidan skulle tycka det vore kul med någon form av magnifik grav eller motsvarande. Detta beror med säkerhet på det faktum att jag lever och från det perspektivet kan föreställa mig min egen begravning, mitt likbål eller vilka absurditeter jag nu kan komma på. Ett gigantiskt monument i svart marmor, exempelvis. Nåväl, det löser sig post mortum.