Nordkorea är ett trevligt ställe. I alla fall ser det ut så om man läser officiell statistik om landet. Folket kan till 99% läsa och skriva, dödligheten är låg och alla är lyckliga. Lyckligast är de över att ha en sådan förstående ledare i Kim Jong Il  som under så lång tid lett landet efter att ha efterträtt sin far Kim Il Sung som i sin tur besegrade de imperialistiska styrkorna under USA och dess vasaller i FN och hindrade dem från att att kuva det fredsälskande koreanska folket.

Hela bilden är så Disney-lik så att det blir löjligt. Den leende ledaren vars blotta närvaro får barn att le och fåglar komma flygande i en snövitliknande orgie av puttenuttigt får mig gång på gång att förundras över hur de gör för att behålla idyllen. Faktum är att Nordkorea är ett helt stängt land. Ingen reser in eller ut utan myndigheternas tillåtelse. I synnerhet är det ”ministeriet för folkets säkerhet” som beslutar om de viktigare sakerna som vad som visas på TV eller spelas i radio. För visst finns det media och möjlighet att ta del av denna. Med speciella radio – och TV-apparater i vilka man enbart kan emotta signaler från statlig radio . Allt annat är förbjudet. Den stängda marknaden och planekonomin har dessutom inneburit att Koreas folk har levt runt svältgränsen sedan i princip alltid. En nordkoreansk tant uttryckte sig om Kina med hänförelse då man kunde köpa ris utan ransoneringskort. Samtidigt finns det i Pyongyang ett snabbmatställe och karaokeställen. Dock så skiljer sig dessa något från vanliga diton. Snabbmatstället serverar bland annat ”köttfärs med bröd” för ca 13 kronor; mer än halv dagslön i genomsnitt. Karaokeställerna är statliga och för höga partifunktionärer. Det spelas enbart musik som är godkänd. Privata diton har funnits men är numer förbjudna i syfte att "krossa fiendens ränksmideri och för att fullständigt utmana dem som hotar det socalistiska systemets existens". Det finns internetkaféer som erbjuder sina kunder tillgång till ett par godkända sidor på world wide web. Förmodligen är det ett intranät. Morgonsur har skrivit ett inlägg om hur internet förmodligen hade sett ut om det hade kommit i början av 80-talet. Läs det så kanske ni kan skapa er en uppfattning om hur det ser ut i Nordkorea på den fronten.

Det som fascinerar mest är dock det fullständiga ignorerandet av hur världen faktiskt ser ut och hur saker i realiteten är. Utan problem kan man enkelt hävda det man vill utan att bekymra sig om bevis eller annat. Man håller fast vid inslagen linje och kallar alla som vågar utmana denna med bevis för imperialistiska gangsters i USA:s ledband eller något motsvarande. Läsning på Nordkoreas officiella hemsida är intressant och skrämmande, då det som står där är den verklighet de lever i. Av en outgrundlig anledning finns också många i Sverige som faktiskt tror på detta enligt formeln USA=Onda, vilket innebär att motståndare till USA med automatik är goda. Det krävs inte långvarigt sökande på vänsterkanten som på allvar stöder allsköns regimer just av den anledningen. Det värsta är att dessa individer sällan lyssnar på sådant som man i allmänhet kan anse vara bevis som  dokument från människorättsorganisationer mm då dessa självfallet är i maskopi med USA och därmed bara svartmålar olika socialistiska paradis. Ett exempel på detta är den officiella historieskrivningen som gör gällande att Kim Jong Il är och alltid har varit bäst på allt. Och om det går för långt så hotar man lite snabbt med totalt krig. Denna gång med kärnvapen.

“Pyongyang and the today's North Korea is a socialist paradise where all the people have a life with dignity, without poverty and more than ever demonstrate the invincibility and union of the masses around the Leader.” (http://www.korea-dpr.com/koreajuche.htm)