Efter att något händer i världen som fångar medias intresse kan denna nyhet hålla världen i ett fast grepp i ett tag för att sedan ersättas med någonting annat. Det är ett känt faktum men det innebär inte att det är rätt. En stor nyhet som kan få konsekvenser för oss borde åtminstone sitta som notislapp på någon journalists dator, så att denne sedan kan följa upp vad som har skett till dags dato med jämna mellanrum. Än en gång hävdar jag att sådant inte sker för att prioriteringen ligger på aktuella skeenden, trots att det oftast rör sig om sådant som av de flesta skulle klassificeras som ”skvaller”. Om man skulle välja att inrikta sig mot nyheter utom skvaller skulle förmodligen också äldre nyheter fortfarande finnas kvar, om än i marginalen, för häri ligger nyhetsmedias styrka; att inte låta det som skett falla i glömska. Ty ibland finns det parter som mycket väl vinner på medias korta minne. Ett exempel är gåtan om MV Arctic Sea. Minns ni henne? Jag skrev, oerhört kortfattat, om händelsen här, när det begav sig och släppte det lika fort. Främst för att jag, efter att ha läst en del bloggar, kommit fram till att det inte var själva händelsen som var nyheten utan att det kunde ske; att vår ytövervakning var så dålig och vad det faktum att vi inte har kontroll över vårt territorium innebär för oss som nation. Det var det egentligen hela tiden relativt tyst om och efter att MV Arctic Sea återtagits av den ryska marinen glömdes också den händelsen bort, envisa rykten till trots att hon smugglat vapen, eventuellt luftvärnsrobotar av typen S-300, med destination Iran.  The Times online skrev om detta och påpekade då att luftvärnsrobotarna skall ha sålts av ryska före detta militärer med kopplingar till den undre världen och att Mossad tipsat Moskva som hann upp och bordade henne efter en insats med både yt – och undervattensfartyg. Vad hände med de åtta kaparna? Fyra estländare, två ryssar och två letter väntar troligtvis på rättegång, alternativt är de dömda och gömda. Här är några frågor som media skulle kunna gräva lite i:

1)      Har Iran fått några luftvärnsrobotar av typen S-300?
2)      Vad hände med de påstådda kaparna?
3)      Vad motiverade en så stor insats av den ryska marinen?
4)      Varför fick besättningen, kaparna och två undersökningsenheter samsas om inte mindre en tre Il-76:or med möjlighet att tillsammans lasta ca 150ton?
5)      Hur duglig är vår förmåga att övervaka svenskt territorium?
6)      Vilken slutsats kan man dra av händelser liksom denna i kombination med det faktum att vi sitter med en säkerhetsanalys från 2008 som blev inaktuell i princip innan den redovisades?

Det finns en hel del mer att ta fram om denna och andra historier men generellt verkar det vara viktigare att berätta om Annas hemliga flört än om Irans kommande status som kärnvapennation. De artiklar jag funnit på nätet om denna historia är allesammans daterade mellan slutet av augusti och början av september 2009.

Chefsingenjören har tagit upp denna och två andra historier på sin blogg, som är mycket läsvärd.


EDIT - Ändrade en mening. Tnr 142042