I förrgår läste jag en bok, Krigets färger av Arkadij Babtjenko. Det är verkligen skrämmande läsning. Författaren berättar med inlevelse om sin tid som värnpliktig i Ryssland, under Tjetjenienkrigen. Jag trodde allvarligt att förhållanden så småningom blivit bättre i den armé som i 50 år stod redo att försvara kommunismen. Boken tyder dock på det motsatta. Pennalism verkar vara den drivande faktorn bakom allt. De gamla värnpliktiga misshandlar regelbundet de yngre, underofficerarna misshandlar de äldre, officerarna misshandlar underofficerarna, löjtnanterna får stryk av kaptenerna, majorerna av överstarna. Förutom misshandeln finns det en annan sak de har gemensamt; stöld. Alla verkar stjäla vad de kommer åt för att senare avskriva det som förluster i strid. Soldaterna säljer sina vapen och ammunition till fienden, kvartermästarna säljer mat medan soldaterna slaktar hundar som de äter. Bataljoncheferna säljer lastbilar med innehåll, regementscheferna hela konvojer och vapensystem.  Vad som i synnerhet skrämmer är den underliggande känslan av smuts, ohyra, blod och människoförakt som genomsyrar boken på ett gripande sätt.

Det hela går helt i linje med andra böcker om dagens Ryssland. Skrämmande läsning, som borde öppna ögonen på dem som tror att Ryssland går mot en öppnare demokrati. Är man intresserad av vad som sker i det stora landet i öst är detta mycket intressant läsning. Anna Politkovskajas Putins Ryssland och Lars Gyllenhaals  Ryssland och den svenska nedrustningen kan varmt rekommenderas för dem som är intresserade.