För ett tag sedan fick jag tag i OSS Manual for simple sabotage. OSS var, som många kanske vet, Office of Stragegic Services och föregångaren till den amerikanska underrättelsetjänsten CIA. Hur som haver så utbildade denna organisation exempelvis vanliga människor i att göra motstånd mot ockupationsmakter, bland annat genom denna manual. Manualen i sin helhet är mycket underhållande läsning och rekommenderas varmt. Det roliga är att det är så enkla saker att de inte kommer att uppmärksammas som sabotage, exempelvis uppmanas tågpersonal att vid transport av soldater servera dålig mat, köra ryckigt, ropa ut alla stationer i högtalarna – i synnerhet nattetid, kontrollera biljetterna efter midnatt, kräva jämna pengar samt byta lappar på bagage och mycket mer.

Det absolut mest underhållande stycket är samtidigt det mest tragiska. Det stycket avhandlar sabotage i myndigheter och organisationer och känns skrämmande bekant ifrån möten med allsköns myndigheter och organisationer i landet, bland annat Försäkringskassan, Arbetsförmedling med flera. Nedan följer det kapitlet i sin helhet. Läs och känn igen er i myndighetssverige:

(11) General Interference with Organisations and Production
(a) Organizations and Conferences

(1) Insist on doing everything through "channels." Never permit short-cuts to be taken in order to expedite decisions.
(2) Make "speeches." Talk as frequently as possible and at great length. Illustrate your "points" by long anecdotes and accounts of personal experiences. Never hesitate to make a few appropriate "patriotic" comments.
(3) When possible, refer all matters to committees, for "further study and consideration." Attempt to make the committees as large as possible — never less than five.
(4) Bring up irrelevant issues as frequently as possible.
(5) Haggle over precise wordings of communications, minutes, resolutions.
(6) Refer back to matters decided upon at the last meeting and attempt to re-open the question of the advisability of that decision.
(7) Advocate "caution." Be "reasonable" and urge your fellow-conferees to be "reasonable" and avoid haste which might result in embarrassments or difficulties later on.
(8) Be worried about the propriety of any decision — raise the question of whether such action as is contemplated lies within the jurisdiction of the group or whether it might conflict with the policy of some higher echelon.

(b) Managers and Supervisors

(1) Demand written orders.
(2) "Misunderstand" orders. Ask endless questions or engage in long correspondence about such orders. Quibble over them when you can. (3;) Do everything possible to delay the delivery of orders. Even though parts of an order may be ready beforehand, don't deliver it until it is completely ready.
(4) Don't order new working materials until your current stocks have been virtually exhausted, so that the slightest delay in filling your order will mean a shutdown.
(5) Order high-quality materials which are hard to get. If you don't get them argue about it. Warn that inferior materials will mean inferior work. (6) In making work assignments, always sign out the unimportant jobs first. See that the important jobs are assigned to inefficient workers of poor machines.
(7) Insist on perfect work in relatively unimportant products; send back for refinishing those which have the least flaw. Approve other defective parts whose flaws are not visible to the naked eye.
(8) Make mistakes in routing so that parts and materials will be sent to the wrong place in the plant.
(9) When training new workers, give incomplete or misleading instructions.
(10) To lower morale and with it, production, be pleasant to inefficient workers; give them undeserved promotions. Discriminate against efficient workers; complain unjustly about their work.
(11.) Hold conferences when there is more critical work to be done.
(12) Multiply paper work in plausible ways. Start duplicate files.
(13) Multiply the procedures and clearances involved in issuing instructions, pay checks, and so on. See that three people have to approve everything where one would do.
(14) Apply all regulations to the last letter. 

(c) Office Workers

(1) Make mistakes in quantities of material when you are copying orders. Confuse similar names. Use wrong addresses.
(2) Prolong correspondence with government bureaus.
(3) Misfile essential documents.
(4) In making carbon copies, make one too few, so that an extra copying job will have to be done.
(5) Tell important callers the boss is busy or talking on another telephone.
(6) Hold up mail until the next collection.
(7) Spread disturbing rumors that sound like inside dope.

(d) Employees

(1) Work slowly. Think out ways to increase the number of movements necessary on your job: use a light hammer instead of a heavy one, try to make a small wrench do when a big one is necessary, use little force where considerable force is needed, and so on.
(2) Contrive as many interruptions to your work as you can: when changing the material on which you are working, as you would on a lathe or punch, take needless time to do it. If you are cutting, shaping or doing other measured work, measure dimensions twice as often as you need to. When you go to the lavatory, spend a longer time there than is necessary. Forget tools so that you will have to go back after them.
(3) Even if you understand the language, pretend not to understand instructions in a foreign tongue.
(4) Pretend that instructions are hard to understand, and ask to have them repeated more than once. Or pretend that you are particularly anxious to do your work, and pester the foreman with unnecessary questions.
(5) Do your work poorly and blame it on bad tools, machinery, or equipment. Complain that these things are preventing you from doing your job right.
(6) Never pass on your skill and experience to a new or less skillful worker.
(7) Snarl up administration in every possible way. Fill out forms illegibly so that they will have to be done over; make mistakes or omit requested information in forms.
(8) If possible, join or help organize a group for presenting employee problems to the management. See that the procedures adopted are as inconvenient as possible for the management, involving the presence of a large number of employees at each presentation, entailing more than one meeting for each grievance, bringing up problems which are largely imaginary, and so on.
(9) Misroute materials.
(10) Mix good parts with unusable scrap and rejected parts.

Tidningen "TVGuiden" kostar fem kronor i butik men i motsats till de flesta tidningar så skyltar de inte med extrapris om man prenumererar, dvs förbinder sig att köpa ett visst antal nummer. I nämnda tidning ligger det nämligen en lite lapp som skyltar med att om man prenumererar på tio nummer så kommer detta att kosta enbart 69 kronor, 19 kronor mer än vid lösnummerköp. Är det obefogat självförtroende eller en stor tillit till människans lathet som ligger bakom det knepet, måntro?



Tidningen är för övrigt inte värd fem kronor. En ytterligare betraktelse får ni helt gratis; nyhetsvärdet i artiklarna i denna tidning och aftonbladet/expressens är närapå lika högt.

Enligt en tysk studie med namnet "Kevin är inget namn, det är en diagnos" (min översättning), så är barn med vissa namn i många fall dömda i förväg; Kevin, Justin, Marvin, Cedrik, Chantalle, Vanella, Angelina eller Mandy är namn man bör undvika om man vill ge sitt barn en bra start i livet. Bland andra. Undersökningen visade nämligen att de deltagande lärarna associerade inlärningsproblem och anpassningssvårigheter till dessa namn. Studien i sig tror jag inte är särskild anmärkningsvärd, då det sedan tidigare finns en del forskning på ämnet föräldrarnas utbildningsnivå och barnets namn. Om inte annat har de flesta hört talas om att pojknamn som slutar på – y, såsom Conny, Ronny, Sonny, mfl. är överrepresenterade i svenska fängelser. Förmodligen är det en skröna men bara ryktet visar ju på att fördomar finns och frodas. Det utgör en del i mänskligt förhållande.

Källa: Der Spiegel

En svensk major tjänstgörande i Kongo har fått sparken efter att han söp sig full och tog med sig en lokal fömåga hem till det hus han delade med sin chef. Chefen upptäckte det hela och kvinnan kastades ut. Nu har Försvarsmaktens personalansvarsnämnd beslutat att majoren ska få kicken.

Min stora fråga är nu om han får sparken från Försvarsmakten eller från utlandsstyrkan? Det är en väsentlig skillnad om han har blivit av med sin tidsbegränsade anställning eller sitt jobb.

Om det är värt att sparka honom från en kommendering, varför i helvete blir han inte degraderad? Varför blir ingen det i Sverige? Även om någon blir avskedad från försvarsmakten så är det min tro att de behåller sin grad, vilket verkar helt befängt. Vore det inte bättre att degradera vederbörande till kapten eller  löjtnant och ge honom en kommendering på något enskilt skjutfält någonstans? Varför är vi så oerhört mjäkiga i Sverige?

Källa: Svd, DN, Ab

mer läsning om händelsen:
DN

EDIT - I den sista länken står det att mannen är reservofficer, vilket gör frågan om degradering än mer intressant; majoren borde då rimligtvis återgå till sitt civila jobb. Tnr 181608 

Idag är det 65 år sedan dag två i Operation Market Garden påbörjades. Operationen var från början ett högrisktprojekt men då det innan dess igångsättande blev känt att II SS-Panzerkorps  9 SS.Pz Div (Frundsberg) och 10 SS-Pz Div (Hohenstaufen)hade förlagts i området blev det än värre. Brittiska 1st Airborne Divisions chef var mycket kritisk till planen, då flygfotografier visade att det stod tyska vagnar i direkt anslutning till de platser där luftlandsättningen planerats. Han blev entledigad från planeringsarbetet. Anfallet gick åt skogen. Tyskarna reagerade snabbt och säkrade de viktigaste punkterna, den allierade framryckningen hejdades tillfälligt och hela planen för anfallet föll i tyskarnas händer.

Efter fyra dagar var det hela över och större delen av den brittiska styrkan stupade, sårades eller blev tillfångatagen. Operation Market Garden var ett ambitiöst projekt som redan misslyckades i planeringsstadiet, vilket gör operationen än mer intressant. Det togs knappt någon hänsyn till terrängen eller tiden. När man dessutom blankt struntade i de underrättelser man fått om fiendens styrkor var misslyckandet ett faktum.

Att jag tar upp detta har flera anledningar. Det visar på att vi knappast blivit smartare de senaste 65 åren, för även idag planeras mycket efter hur vi vill att omgivningen ser ut, inte hur den de facto ser ut. Utöver det finns det mycket att lära av båda sidor gällande både ledarskap och användandet av infanteri och pansar i kombination, eller brist därpå. Slutligen är Arnhem en mycket fin stad och jag åker gärna dit igen. Bara jag slipper köra; i princip är alla vägar enkelriktade.



Från filmen "a Bridge too far"



Samma bro, Arnhem Bridge, senare John Frost Bridge



2004. Hål efter splitter och kulor syntes tydligt i byggnaden till höger

I München blev en 50-årig man dräpt av två män i 18-årsåldern. Orsaken var att mannen hindrat dem att råna fyra barn. Han försökte först tala dem tillrätta, ringde sedan från tåget där de befann sig till polisen och klev av med barnen vid nästa station. Där bragtes han helt sonika ur livet medelst slag och sparkar. Ingen hjälpte till.

 Ett samhälle består av individer. Samhällsansvar är därmed teoretiskt allas, i praktiken ingens ansvar. Samhället får inte frånta individer ansvaret för sina egna handlingar. Jag kände att jag behövde nämna det. Jävla odågor.

Källa: Der Spiegel (På tyska)

[-gi´]_subst. ~(e)n •vemodig men njutningsfull längtan hem eller tillbaka till ngt förlorat _{särsk. om längtan till vissa miljöer e.d.}

Nostalgisk

_Adj. ~t som kännetecknas av nostalgi:  Ett ~t upphittande av godis vars tillverkning upphörde för länge sedan

Nu har Seven Eleven och Pressbyrån alltså beslutat sig för att införa en åldersgräns på energidrycker.

Det hela ska syfta till att inte de unga skall ”drabbas av ett beroende”. Nu tror jag inte att man drabbas av ett beroende utan ett beroende får man jobba sig till på ett eller annat sätt men det är inte pudelns kärna i denna mångfacetterade fråga. Lika lite som man kan skydda ihjäl en fiende kan man skydda ett barn genom livet. Det kan inte vara meningen heller att man ska göra det. Enligt mitt (barnlösa) liv går föräldraskapet ut på att förbereda ungen på livet, att ge den de verktyg denne behöver för att klara sig. Detta innefattar att saker och ting får gå på röven ibland. Föräldrar är en del av en hel hop av läromästare; Mamma, Pappa, Smärta, Rädsla, Lathet, Lärare, med flera. Ett förbud kommer att utgöra en lockelse för många. Personligen lär jag mig hellre av andras misstag än mina egna men det har definitivt inte alltid varit så och, let´s face it, tonåringar i gemen är inte särledes smarta. Det som står i vägen för att de skulle kunna agera på ett någotsånär moget sätt är nog ofta tron på sin egen förträfflighet. Enligt min ringa erfarenhet blir den tron större och större ju mer barnet har levt i en skyddad värld.

Ett förbud kan mycket väl vara vettigt men vill man göra något åt ungdomars hälsa borde snarare läsk, godis, glass, kakor och allt annat som innehåller bland annat salt eller socker förbjudas. Det är nämligen beroendeframkallande . Sockret i synnerhet leder dessutom till fler dödsfall än alla energidrycker i världen gör. Det är dock inte intressant eftersom det inte är ett mediadugligt ämne. Om ni inte riktigt tror på detta kan ni ju snabbt ta och googla fram siffrorna på topp-tio-listan av vad vi dör av och jämföra den med topp-tio-listan vad det läggs pengar på att förhindra och sedan fundera på varför inte dessa stämmer överens.

Generellt när man förbjuder något så bör detta inte göras bara för att man känner att en sak är dålig. Det måste undersökas vilka fördelar som står att vinna gentemot nackdelarna. Dessutom måste förbuden ses över med jämna mellanrum och se om de haft avsedd effekt eller om tiden gjort förbudet förlegat. Mig veterligen sker inte detta idag vilket leder till att vi idag har många fler regler idag än för tio år sedan och om ytterligare tio år ännu fler. Problemet med regler är att de snabbt ersätter det sunda förnuftet. Man slutar helt enkelt att tänka efter, för allt är reglerat.

Åldersgräns på energidrycker är numera införd på Pressbyrån och Seven Eleven. Hur bra fungerar åldersgränsen för inköp av sprit och cigaretter idag? Och då är det inte bara två små butikskedjor som infört förbudet; det är en del av Svea Rikes Lag.

Mer läsning: Förbudet (DN, Svd), Unga och rökning (AF, SR), Unga och supandet (Svd, Systembolaget)

EDIT - Förbud är lösningen på allt - Aftonblaskan. En relativ illa vald liknelse, kan jag dessutom tycka. Tnr151359

Aftonbladet är som vanligt fylld med journalistiska mästerverk. Idag reagerade jag på denna artikel. Den börjar så här:

-          Har du dåliga tänder, är humorlös och gift?

Då har du tyvärr mindre chanser till en lyckad dejt.

Nu har jag inte så stor koll på det här med dejting, jag har mig veterligen aldrig varit på en, eller åtminstone aldrig kallat det så men det borde vara klart för envar att ens chanser att lyckas med en sådan minskar om man är ful, tråkig eller söker ett vid sidan av- nöje.  Det verkar inte vara så att alla fattar det för det finns något som heter dejtingexpert. I detta fall heter hon Marie Hagberg och hon har just givit ut en bok i ämnet. Hur blir man dejtingexpert? Söker man den befattningen eller väljer man att kalla sig så? Om man söker den, hur skulle då anställningsintervjun se ut? Antingen har personen dejtat en jävla massa och dragit erfarenheter eller så har ämnet avhandlats teoretiskt, dvs experten har i princip läst allt som går att läsa därom och kommit på en egen idé som prövats teoretiskt. Faktum är att jag misstror en kvinnlig dejtingexpert på grund utav våra olika utgångslägen; även en ful, tråkig tjej som samlar på uppstoppade hamstrar har lättare att få ragg än en medelmåtta kille. Sedan är ju alltid frågan vad man vill få ut av det.

Hela listan över saker som får en dejt att gå i stöpet ser för övrigt ut så här:

1. Opålitlig

2. Oförskämd

3. Humorlös

4. Gift

5. Besserwisser

6. Snål

7. Dominerande personlighet

8. Dålig andedräkt

9. Undergiven

10. Dåliga tänder

Slutsatsen jag drar av den listan är att en dejtingexpert som upplyser om detta med kraft motverkar evolutionen.

Nu kan jag tycka att man kan få åka vart man vill utan större problem. Men. Vissa länder är lite mer resvänliga än andra. Jag tycker att Pyongyang är en stad jag skulle vilja veta mer av men så länge det finns en kommunistisk diktatur i landet så finns risken att jag skulle säga något dumt och inte mera komma hem. Det VET jag redan innan en fet nordkorean (ursäkta den dåliga vitsen) stämplar mitt visum. Det är inte heller ok att båtluffa i Burma eller nakenbada i Iran. Lika lite tycker jag att Somalia lämpar sig som resmål för en solsemester, även om det finns fina stränder. Det tyckte den 19-åriga svenska som nu sitter fängslad i Pakistan, anklagad för terrorism. För andra gången. Första gången skulle paret, enligt den alltid sanna och framför allt nyanserade tidningen Expressen, semestra i Dubai över jul men bestämde sig för att åka till Somalia i stället för att få uppleva "äkta muslimsk kultur och vacker natur". Denna gång skulle de alltså till Mekka men greps av pakistansk säkerhetstjänst någonstans mellan Pakistan och Afghanistan. Personligen så tycker jag att man får skylla sig själv. Jag ska inte säga att de eventuellt har samröre med extrema organisationer men vad jag tänker hävda är att de är rätt jävla dåliga på att planera en återhämtande semester. Nästa gång, flyg charter till Mallorca.

Säkerhetspolisen (Den officiella förkortningen på Säkerhetspolisen är mig veterligen SÄK och inte SÄPO) jobbar bland annat med personskydd, varvid man mig veterligen i varje enskilt fall gör en hotbildsbedömning och en konsekvensanalys. Är hotet påtagligt eller konsekvenserna för Sverige om personen skulle stryka med oacceptabla finns livvakter vid personens sida, annars varierar skyddet från överfallslarm och skydd vid enstaka evenemang och så vidare. Hur som helst verkar inte riktigt rutinerna fungera och det är ju lite extra kul om det gäller skydd inom de egna leden, i detta fall länspolismästaren för polismyndigheterna i Stockholms län samt Gotland, Carin Götblad. Sagde länspolismästare lyckades med konststycket att krossa sitt ena knä i hemmet och tryckte således på larmknappen till Säkerhetspolisen (Expressen). Inget hände. Inget alls. Hon kröp då ut på gatan där hon låg i tre timmar innan hon blev upptäckt och körd till sjukhus. Flera aspekter i denna historia är intressanta. Det mest uppenbara är självfallet att Säkerhetspolisen inte verkar ta larm på större allvar. Alternativt såg det vem det var som larmade och bestämde sig att strunta i det. Hur som helst uppvisar de ingen större professionalitet, vilket i alla fall jag tycker att man kan avkräva en myndighet som är elementär för säkerheten i Sverige. Osökt får denna historia mig att tänka på Maud Olofssons livvakts eskapad med den påkörda renen. (Här väljer jag Aftonbladets länk eftersom den i vanlig ordning känns mest onyanserad och därför roligare)

Vidare kan man fundera hur länspolismästarens telefon låg då hon inte kunde nå den men ändå lyckades släpa sig ut på gatan. Hon fick visserligen tag i sin bärbara dator men det gick inte att maila till SOS. Hur som helst är det en ovärdig händelse för en länspolismästare.

I ett uppehåll i serien "Överlevarna" visades, i syfte att kunna visa mer reklam, nyheterna. I denna gjordes än mer reklam för serien, då en läkare på smittskyddsinstitutet kritiserade lämpligheten i att visa serien, samtidigt som han klargjorde att sjukdomsförloppet som visats är orealistiskt. Sändningen dominerades av det samt Sveriges seger i fotboll när ett antal fotbollsspelare under fem minuter fick kommentera hur de kände efter att ha vunnit en relativt viktig match. Inslaget inleddes med att nyhetsuppläsaren höll upp ett exemplar vardera av Aftonbladet, Expressen och GT. Sammanfattningsvis känner jag mig dumare efter att jag tittat på tv 4-nyheterna än innan.