Aftonbladet bjuder på dagens lektion i rim och reson. Det börjar med en del av ett citat, "Väldigt livshotande", som genast fick mig att läsa vidare. "Hela citatet löd: " Alltså, de har ju ingen lungfunktion. Det är ju väldigt livshotande." Själv hade jag kanske valt att kalla lungfunktionen som sådan vital, men så är jag ju inte chefsläkare heller. Är en brusten mjälte eller en hjärnblödning bara lite livshotande, då? Hur resonerade man för att göra den bedömningen? Är någon som nyligen avlidigt mindre död än någon som dog för ett år sedan?

Den andra delen som är lite intressant är att en hög andel av dem som blivit svårt sjuka är unga. Hela fyra stycken. Fortfarande så hävdar jag att det där med svininfluensan är ett satans humbug som främst drabbar oss genom den medföljande hysterin, men vad som menas med denna "höga andel" är alltså jämfört med en vanlig influensa, där främst äldre drabbas. Vid en vanlig influensa är antalet dödsfall dock högre an vid denna, vilket får mig att glatt utbrista att jag har rätt i mitt tidigare påstående, som jag vill sammanfatta på följande sätt:

-Folk är idioter som genom medias försorg än en gång visat att de är får som borde omyndigförklaras. Eller i alla fall förlora rösträtten, så att media inte kan få folka att i sin tur tvinga politiker att ta idiotiska beslut.

Avslutningsvis vill jag påpeka att jag tror att den nu ökade användningen av desinfektionsmedel såsom alco-gel kommer att försämra våra chanser när skiten träffar fläkten på riktigt. Blir jag nu sjuk så skulle jag uppskatta ironin; mitt påstående vore därmed dock inte motbevisat.

Tänk vad enkelt vissa nationer har det. Vad jag tänker på är främst de som inte behöver bekymra sig om sådana petitesser som realitet. Man hävdar helt enkelt att det ligger till på ett visst sätt och ändrar inte en tum på sin historia, hur osannolik den än må vara och hur mycket än fakta talar emot detta. Exempel på sådana saker har främst kommit från gamla sovjetstater samt Ryssland, Nordkorea och Burma. Jag blir varje gång slagen av häpnad hur officiella uttalanden så uppenbart är påhittade utan att någon verkar reagera nämnbart. När det gäller väststater i allmänhet är mörkläggningar oftast något mer genomtänkta och uppbackade med fakta som kanske är äkta. Sådant har Kina, Burma med flera inga som helst behov att fabricera. De hävdar helt enkelt att det de säger stämmer och försöker inte ens övertyga tvivlare. Om vissa tvivlare ändå inte ger sig så tar de till världens äldsta knep och hävdar att tvivlaren enbart tvivlar för att denne är rasist, antisemit, hatar ryssar, kineser eller vad det nu må vara. Lätt som plätten är man onåbar och kan lugnt luta sig tillbaka och se hur tvivlarna lägger all energi för att övertyga om att de inte alls hatar landet, folkslaget eller religionen. Mycket spännande det där med politik.
När jag var yngre utgick jag ifrån att fakta var fakta, oberoende av vem jag var och vad jag trodde på. Så är det inte. Realitet är subjektiv.

Tyvärr leder vår rädsla för att bli beskylld att vara en dålig människa (kvinnohatare, homofober, rasister, kommunister och så vidare) också till att det kan vara mycket svårt att på ett konstruktivt sätt kritisera enskilda personer.  Slutklämmen är väl att det är alldeles för enkelt att kränka någon och därmed har man fel oberoende av fakta. Och om nationer är inblandade i sådant är det bara absurt.

Ibland är det bara enkelt. Stellan Skarsgård förklarar varför Gud inte finns.



Upplägget till inlägget (klippet) har jag stulit av Björn.

Nu är det som så att jag inte längre är med i Svenska kyrkan. Dels ser jag inte poängen med att någon annan ska sköta sambandet mellan mig och Gud. Om Han vill mig något, så löser han den kommunikationen på något sätt. Därmed tycker jag det verkar dumt att betala kyrkoskatt. Visserligen finns andra tjänster jag inte använder mig av men betalar skatt för men just denna kan jag faktiskt välja bort. Kyrkan är inte min grej och när staten och kyrkan separerade fick jag hem ett brev och fick då välja. Tills skatten kom det året så trodde jag att jag avsagt mig bekantskapen med kyrkan. Så var det dock inte och jag bestämde mig för att genast gå ur. Det gjorde jag inte. Jag ringde en gång och fick ett krångligt svar, därefter hade jag inte tid.

Ok, jag tog inte itu med saken, retade mig på den skatt jag betalade en gång om året och bestämde mig för att träda ur. Det har inte blivit av tills nyligen. Det viktigaste skälet till mitt utträde är inte de jag inledde texten med, att jag inte behöver en medlare, utan snarare insikten att jag inte behöver en Gud. Behöver man inte det är hela konceptet med kyrkan en rätt dålig affärsidé. Jag tror inte på, har mig veterligen aldrig trott på och kommer med största sannolikhet aldrig tro på en gud. Skälen för det är många men det yttersta skälet bör vara att det är osannolikt, för att inte säga en omöjlighet. Bara för att en hel hop med människor tror på samma fantasifoster ökar inte sannolikheten ett dugg. Om däremot bara jag tror på daggmaskguden Urban är risken stor att jag blir idiotförklarad. Jag ser inte var skillnaden i sak skulle vara.

Därmed har alltså jag sagt upp bekantskapen med Svenska kyrkan, vilket de verkar ha accepterat. Förmodligen får jag ändå skatta innevarande år, vilket stör mig. Det var mot förmodan mycket enkelt att begära utträde; jag skrev ett mail.

FARC-gerillan i Colombia har , enligt Expressen, haft det svenskkonstruerade pansarskottet m/86 i sin ägo. Vapnet har sålts till Venezuela och har på något sätt hamnat i gerillans händer. Och?

Jag ser inte vad det har med Sverige att göra, då Bofors, som konstruerat vapnet, ägs i sin helhet av den brittiska firman BAE systems. Därmed ser jag inte varför Svenska freds - och skiljedomsföreningen ska gråta krokodiltårar. Det är som att gnälla på Ryssland för att Ak 47 eller RPG 7 används av i princip samtliga terroristorganisationer i världen.

I en relaterad fråga tycker jag det är synd att det inte längre är svenskt då det är ett bra vapen och bra vapen kan ge klirr i kassan. Vilket i sin tur gynnar Sverige. Svenska Freds gynnar inte Sverige. De bär upp bilden av Sverige som världens naivt drömmande lilla samvete. Det kan smärta att vakna ur den drömmen.




EDIT- Et tu, SvD, et tu...För övrigt hade det hela varit en nyhet om vapnet kommit ifrån Försvarsmaktens förråd. Tnr. 272032

Det är skönt att vara hemma. Även om resan varit helt fantastisk så är det ändå oerhört skönt att få komma hem. Arlanda var intressant. I normala fall tycker jag att det är vansinnigt fullt där men efter att ha varit i USA i tre veckor kändes det närmast tomt. Det är betydligt kyligare här, vilket av mig mottogs med lättnad.

Vad jag tänkte skriva om är Afghanistan ur ett något annorlunda perspektiv. I USA är nyheter från Irak och Afghanistan vardagsmat och tre dödade motståndare hade knappast blivit en nyhet. Frågan är, varför det blivit så här. Nog är det så att jag hade blivit synnerligen förvånad om några civila hjälparbetare hade dräpt talibaner efter att de blivit överfallna men den allmänna inställningen verkar vara att svenska soldater bär vapen bara för syns skull. Även om syftet med insatsen i Afghanistan inte direkt är att dräpa talibaner, så kan det vara ett av verktygen att nå till målet, ett säkrare Afghanistan. I detta fall så verkar det dessutom varit en försvarsstrid. De soldater som tjänstgör i Afghanistan är inte där för att enbart gulla med folk. Det tas inga krigsbyten och inga nya kolonier skapas.  De är där för att det inte går att hjälpa afghanerna att skapa ett fritt land utan vapen. Som jag tidigare skrivit så väljer den med fysisk makt om denne vill lyssna på god argumentation.

Fortfarande så tycker jag att svenska politiker inte har lyckats förklara varför Sverige är i Afghanistan, dvs vilket vårt mål är och hur mycket får det kosta. Utöver detta så kan vi inte försvara oss på hemmaplan, vilket är mer än skamligt.


Bild: Försvarsmakten

Dyrt men oerhört skönt. Besökare har jag ändå knappt haft nu i sommar så ni som ändå tittar in får vänta lite till. Så länge, håll till godo med Knappnytt.

Hägglunds har sedan 1990-talet tillsammans med Försvarsmakten forskat kring ett enhetsfordon, SEP (Splitterskyddad enhetsplattform, om jag mins rätt) men på grund utav besparingsskäl verkar dessa planer gå om intet. Dessutom så påstår Hägglunds att upphandlingarna inte har gått rätt till då Försvarsmakten valt att köpa in Patria i stället.

Jag har flertalet synpunkter på detta. För att börja någonstans så är det helt vansinnigt att det inte finns enhetsplattformar i olika viktklasser redan. Tyskarna hade planer på detta i slutet av det andra världskriget och planerade då att samtliga fordon skulle följa en av fyra olika enhetsklasser, 25, 50, 75 och 100 ton. Ett av de stora problemen tyskarna hade var just att fordonen var mästerligt konstruerade men svåra att tillverka. Dessutom tog det lång tidper enhet. Om chassit i samtliga fordon nästintill är indentiska så får man så många fördelar därigenom att det inte ens är lönt att räkna upp. Vansinnigt minskade produktionskostnader och enklare att ta delar från riktigt trasiga fordon för att reparera mindre fel "frontnära" för att nämna några. Man spar på sikt pengar. Men som det ser ut kommer inte enhetsplattformen införas, 64 år sedan Tysklands kapitulation för att man i Sverige kortfristigt sparar pengar. Det finns ett flertal projekt som är lagda på is som redan kostat multum på grund utav dessa besparingskrav. I stället pratar man vitt och brett om att "köpa från hyllan", något som enligt många inte alls genererar besparingar utan snarare ger oss sämre materiel till högre pris. För mer information om detta se Wiseman´s Wisdoms utmärkta inlägg om detta. En annan aspekt är att SEP:en är tänkt att ha en dieselmotor vars energi används för att ladda upp batterier som i sin tur driver elektromotorer på axlarna. Inte för att jag är någon framstående tekniker men energiförlusten gentemot konventionella dieselmotorer borde minska. Utöver detta så har det tidigare fastslagits att klimathotet är det största hotet mot Sverige i nutid. Det borde alltså vara en satsning som i dessa dagar borde vara relevant och mycket väl skulle kunna leda till försäljning utomlands (naturligtvis gäller här plötsligt motköpsprincipen. Vad har Finland köpt av Sverige för tidigare köp av Patria och Sisu?) Hägglunds, som tidigare bland annat konstruerat bandvagnen och stridsfordon 90 är inte direkt kända för att vara födda i källartrappen utan har, så vitt jag vet alltid levererat bra materiel. I tider då var och varannan tidning skriver mer om finanskrisen än något annat har jag svårt att förstå hur man kan en finsk vapenmanufaktur framför en svensk. Fri marknadsekonomi i all ära men den funkar bara om alla spelar efter samma regler. Jag vill se den ryska regeringen som låter ett amerikanskt företag bygga ett hangarfartyg, oberoende av hur billigt det är. Det handlar dessutom också om tillit till materiellen som eventuellt kan komma att användas skarpt. Personligen hyser jag mina misstankar mot en kinesisk bössa, när det finns svenska att tillgå. I detta ligger inget vetenskapligt utan bara fördomar men det spelar föga roll när livet handlar om att lita på sin materiel.

Tillägg: Irriterad som jag är blir texten därefter. Här finns några länkar. Svd, Svd

Om man nu mot förmodan känner att kunskapstörsten inte riktigt släcks av lättsmälta deckare i sommarvärmen vill jag slå ett slag för läsning om Ryssland. Det finns oerhört mycket intressant att läsa och mycket som händer där berör oss på något sett. Trots detta står knappt något att läsa om utvecklingen i Ryssland i de svenska dagstidningarna. Ibland händer något som omnämns men knappt aldrig med någon djupare analys eller bakgrund, vilket jag anser vara skamligt. Exempel på detta är internetattacken mot Estland och gasbojkotten mot Ukraina som drabbade större delen av Europa. Den senaste nyheten som helt hamnat i skymundan är Rysslands kritik mot NATO-övningen "Loyal Arrow" som genomfördes på svensk mark. Att Ryssland ser Arktis som sin intressesfär och kallt räknar både Sverige och Finland härtill anser jag vara relativt viktigt. Med detta och mera därtill i åtanke tänkte jag lämna lite lästips för den vetgirige:

Först ut är Rysslandkännaren Lars Gyllenhaals tvådelade artikelserie om det säkerhetspolitiska läget på Nordkalotten

DEL1                   DEL2

Om man tycker det är intressant så kan jag varmt rekommendera ovan nämnde författares bok Ryssland och den svenska nedrustningen.

Ligger inte det i smaken kanske Anna Politkovskajas bok Putins Ryssland kan vara en lucköppnare till detta ytterst intressanta ämne.

Är det krigsskildringar ni söker så finns det en bok jag har skrivit om tidigare på bloggen, Krigets färger. Annars faller kanske Vera Efrons Kriget i Tjetjenien i smaken.

I bloggvärlden vill jag främst rekommendera diVERse och, Wiseman's Wisdoms. Den sistnämnde behandlar dock främst Ryssland ur ett svenskt säkerhetspolitiskt perspektiv.

Svt sänder av och till intressanta dokumentärer som ibland finns kvar ett tag efter sändning på Svt Play. Bland dessa kan nämnas Världen enligt Gazprom och Nätkriget. Får ni tag i dessa är de klart sevärda.

Utöver detta vill jag påpeka att den största invändningen folk i gemen verkar ha emot kritiska skildringar om Rysslands utveckling oftast är att USA är värre. Det är knappast ett argument emot något. Oberoende om hur man tycker så så är det ingen tävling.