För ungefär sex år sedan läste jag en bokserie som var något utöver det vanliga. När jag säger läste som menar jag det självfallet men vill att ni ska föreställa er någon som ligger på sängen och inte ser eller hör något annat. Jag tror nog jag läste i tjugo timmar oavbrutet. Serien är inte värd något nobelpris och den är inte heller särledes välskriven. Det som utmärker det hela är att den beskriver en verklighet som hade kunnat bli. Inte fullt ut men ändå så att det känns. Jag var allvarligt förbannad på karaktärerna i boken (i synnerhet politikerna) blev arg och ledsen när en del folk dör. Det hela handlar om Sovjetunionens fall och hur det kunde ha gått.

I de flesta sovjetiska planer som behandlade "Krigsfall Väst", krig mellan Warszawapakten och NATO, gällde det att så fort som möjligt begränsa USA:s tillförsel av trupper till Europa över Atlanten. För att göra det behövs Norge och för att ta Norge ligger Sverige i vägen. Och gör det än. För att citera Rommel: "När man för världskrig måste man tänka kontinenter, inte länder.

Hur som haver handlar serien om att Sovjet startar ett begränsat krig i Norden för att förhindra inrikes splittring (mycket raljant; ni som nyligen läst, rätta mig gärna). Oförmågan att se hot, oviljan att göra någonting åt det hela, handlingsförlamningen som kommer ur en alliansfrihet och en styvnackad vägran att tala högt om vad som faktiskt kan ske gör att Sverige står relativt oförberett och ensamt mot björnen i öst. Det går relativt illa, trots att vi på den tiden hade 32 Brigader.

Serien heter Operation Garbo och skrevs av Harry Winter, en pseudonym för tre författare; redaktör Lars Christiansson, docent Ingemar Dörfer och Överste Bo Hugemark. Jag har alltid undrat, då dessa herrar verkade vara synnerligen insatta. Den sistnämnde har idag publicerat en debattartikel i expressen, vilket ledde till att jag skrev detta.

Utöver detta har idag riksdagen röstat igenom att slopa värnplikten. Detta gör de innan utredningen om personalförsörjningen, som ska utgöra ett beslutsunderlag, är klar.

Idag har jag för övrigt författat ett brev, där jag vänligt men bestämt avsäger mig vidare kontakt av finansiell art med Svenska kyrkan. Att jag inte gjort det hittills beror nog mest på lathet.

Det är min personliga mening. Ni får tycka vad fan ni vill så länge jag får tro vad jag vill och utgå ifrån att det inte finns någon gud. Eller själ för den delen. Vidare anser jag att det är lika befängt att tro på gud som att tro på spöken, voodo, förutsägningar baserade på kaffesump eller inälvor eller för den delen enhörningar.

Humanisterna lanserar nu en kampanj för att reflektera över religionens inverkan på samhället. Förmodligen är huvudsyftet att rekrytera medlemmar men det kvittar för det är ett lite småroligt test. Testet finns här och oberoende av resultat skulle det vara lite skoj med debatt, då det av respekt verkar vara tabu att diskutera religion. I alla fall så länge den är etablerad. Försök att hitta på en egen religion och se hur lång tid det tar innan du får prata med psykakuten. I alla fall om den påhittade religionen innehåller uppenbarelser. Det är i min ringa mening helt befängt att man inte får kritisera eller att man måste hysa den djupaste respekt för vansinniga idéer och villfarelser, bara för att det kallas religion.

I Georgia, USA har en rivningsfirma rivit ett hus efter att ha fått GPS-koordinater. De rev fel hus. Jag ar mycket skeptiskt till att lita för mycket på teknik. Även om den i många fall underlättar, anser jag att det måste finnas alternativ att tillgå om tekniken havererar. Hela vårt samhälle bygger idag på användandet av kretskort i olika utsträckning, som är konstruerade av människor och till yttermera visso är tillverkade av den billigaste producenten. Varenda bil har datorer i sig, telefonin är datoriserad, transaktioner sker över nätet och vårt liv styrs allt mer av mikroprocessorer. Nu tror jag inte att datorerna kommer att göra revolt och försöka döda allt mänskligt liv utan tänker mer på vad människor är kapabla till. Jag litar inte på konceptet, då det gör oss så oerhört sårbara för yttre och inre påverkan, genom andra människor. Gick en bil sönder för 15-20 år sedan kunde den händige fixa en hel del själv, medan det är stört omöjligt att få vissa bilar att gå i över 50 km/h när bromslampan gått sönder. Det finns så oerhört många smarta lösningar på mycket idag och det borde det ha funnits för femtio år sedan med. Då satt det säkert någon som skeptiskt betraktade olika sorters nymodigheter och förutsade allmänt förfall och katastrof. Min egen kritik kan kännas igen här men för mig är det viktiga att man funderar på hur man tacklar att system inte längre fungerar. Förr eller senare kommer något att hända och har man då tänkt igenom det hela har man en rimlig chans att fortsätta ändå. Härvid kan det räcka om man betraktar teknik som hjälpmedel och inte som lösningen. Lösningen är fortfarande människan. Apropå teknik så kan jag fortfarande skratta år idén "det papperslösa samhället" som dök upp när datorer introducerades på arbetsplatser i stor skala. Det har väl gott sådär bra, tycker jag.

Det vare ett bra tag sedan jag skrev något och ännu längre sedan jag skrev något vettigt. Det känns just nu som om det kommer att bli mycket sporadiskt framöver av flera skäl. Skälen är jag själv inte helt säker på men det närmar sig semester med vettigare saker att göra än att skriva av sig. Dessutom har jag hamnat i någon form av mellanläge; jag har varken varit särledes irriterad eller glad utan det mesta bara rinner av mig som vatten av en gås. Jag har kommit halvvägs i Sandras exemplar av Dawkins Illusionen av Gud, som visserligen är mycket intressant men inte på något sätt uppseendeväckande. Den är nog mer spännande i USA där det är mer ovanligt att vara ateist. Utgår man ifrån att det inte finns någon gud i någon form är det på sin höjd intressanta aspekter författaren framför men ingalunda omskakande. Som jag tidigare nämnt tycker jag det är konstigt att man kan tro på en gud och håna dem som tror på magiker och spöken. Det som Dawkins tar upp som inte behandlats så mycket tidigare är respekten för religioner, att det verkar vara så att andras religioner måste respekteras till vilket pris som helst och inte får ifrågasättas, trots att själva grundidén är betydligt knasigare än att hävda att grisar kan flyga eller att universum vilar på en rosa elefant som lyssnar till namnet Gertrud.

Jag har retat mig lite över användandet av ordet "sommarplåga" i radio. Det kan omöjligen vara något positivt, trots ivriga försök att få det att låta så.
Rent allmänt verkar en hel del bloggar minskat på inläggen den senaste tiden och jag kommer inte på någon annan anledning än att det är sommaren om nalkas med stormsteg (visserligen är det den 5 juni idag men det hade lika gärna kunnat vara oktober om man ser ut genom fönstret) och med den känslan att ta paus ifrån allt, även självpålagda plikter såsom skrivandet av en blogg. Känner jag mig själv rätt så kommer det inte ta så oerhört lång tid innan jag måste rätta till något som är fel eller tycker att jag måste rätta till något.

Till dess,

Lev väl

EDIT - Den sista meningen blev mer än lovligt skum. Kontentan ska vara att jag formodligen återkommer tidigare än anat. Tnr. 061517

Igår drog Israel igång en civilförsvarsövning av rang. Det som simulerades var raketbeskjutningar från Gaza och Libanon, simultana anfall med robot från Syrien och Iran, palestinska självmordsbombare en masse och naturkatastrofer. Delar av dessa hemskheter samtidigt. De som övades är dels räddningstjänster, politiska organ som var tvungna att ta beslut i det simulerade händelseförloppet och även också civilbefolkningen som skall ta sig till skyddsrummen när luftförsvarssirenerna börjar tjuta. Övningen ska hålla på i fem dagar, varefter den självfallet ska utvärderas. Om man nu ignorerar de tydliga signaler Israel sänder ut till sina grannar, finns det fortfarande en grundläggande tanke bakom stora övningar som dessa. De räddar liv. Det går aldrig att teoretiskt räkna ut till punkt och pricka hur människor reagerar. Om en ambulans tar sig till sitt mål på 10 minuter i normalfall, är det inte alls säkert att den hinner fram på 30 minuter när skiten träffar fläkten. Förutom att finslipa rutiner och få möjligheten att upptäcka brister i planerna är människan sådan att hon har större chans att klara sig om hon har gjort det hela en gång tidigare. I Sverige övar vi inte av olika skäl. Det vore kanske inte så dumt med tanke på hur dåligt krisberedskapen var exempelvis vid Tsunamin. Det ska nu vara bättre då rutiner fått en översyn. Om det inte testas vet man dock aldrig. Förr stod en hel del av informationen i telefonboken. Det gör det än idag men då knappt någon använder telefonboken längre spelar det en mycket liten roll. Dessutom är det bara en liten del av det som brukade står där som återges idag. Fundera på det när larmet går vid 1500 idag. Var finns ditt skyddsrum? Vad betyder signalen?

Jag tror inte att det är så bra att vi är så oerhört indoktrinerade i tron att aldrig något kommer att hända. Inte så att det finns någon anledning till panik men går det på röven gör det det ordentligt, främst för att det är fult att öva för det hemska.
Källor: Al- Jazeera, Räddningsverket