En av de viktigaste aspekterna i ett hållbart ledarskap är att ge syften till givna befallningar; detta för att underställda ska kunna lösa ställda uppgifter även om situationen ändras och rentav omformulera given order för att nå ett uppsatt mål. I Försvarsmakten kallas det att ”handla i chefens anda”. I diskussionen kring gummimadrasserna har bakgrunden något fallit mellan stolarna och aktörerna har i viss mån kommit undan billigt.

Sedan de övertog samtliga byggnaderna från Försvarsmakten är Fortverket är den myndighet som äger dessa. Sedan hyrs de ut till Försvarsmakten för marknadshyror. Fortverket har krav på sig att gå med vinst och så kan det vansinniga inträffa att Försvarsmakten inte längre har råd att bo kvar i de byggnader som i vissa fall under hundratals år ägts av den sistnämnda myndigheten. Härvid uppstår två intressant ting; dels så går en del av budgeten tillbaka till statskassan, dels så har Fortverket hamnat i en situation där man hyr ut kaserner till förband och samtidigt tar ut hyra från soldater. Frågan är om detta ens är lagligt.

Därmed är vi framme vid själva händelsen, där någon gett order om att soldaterna inte längre får bo kvar på logementen, utan att ge en förklaring till varför. Just denna händelse är symptomatiskt för hela omstruktureringsprocessen, där enskilda beslut inte förankras. De längst ut på linan kommandostyrs och känner därmed sig både negligerade och omyndigförklarade av ledningen. Kommandostyrning kan mycket väl användas också i Sverige under vissa förutsättningar, exempelvis dålig utbildningsståndpunkt. Sammantaget leder dock denna arbetsmetod snabbt till sprickor mellan dem som skall ledas och dem som leder.  Det handlar inte längre sprickor i putsen utan snarare en förskjutning av tektoniska mått. Ifall Försvarsmaktsledningen är medveten om att differensen mellan bilden som visas upp utåt och den bilden lägre chefer och soldater har är så stor och ändå inte försöker göra något åt det är situationen än värre.

”Gummimadrasshistorien” är inte en isolerad händelse, det är ett symptom på ett ledarskap i förfall. Debatten kan i nuvarande skepnad betraktas som en isolerad händelse där soldater gnäller för att de inte får bo gratis. Snarare är det bristen på en vettig personalpolitik och ett uruselt ledarskap som borde belysas. Kort sagt; behandlas folk ömsom som vuxna, ömsom som barn så är man snabbt ensam.

Tidigare inlägg:

SvD: Ur-inlägget, replik 1, 2, 3, 4, 5, 6

Jag tror det är alla.

 

EDIT: Ytterliggare ett inlägg, som mer skiftar fokus mot ledarskapet, äntligen.

Sommarplågor i all ära men finns det något värre inom musikens avgrunder än den som spelas i affärer runt jul? I varenda affär tvingas människor lyssna på julsånger. Och inte vilka sånger som helst utan just de som helt uppenbart tagits fram av sadister i diverse obskyra försök att frambringa så plågsama ljud som möjligt och samtidigt fortfarande kunna kalla det för "musik". Dessa människoföraktande människors främsta skapelse torde vara Whams "last christmas", ett stycke så fruktansvärt att det utan Chinas veto förmodligen varit upptaget i listan av vapen som totalförbjudits. En "låt" vars torterande verser hemsöker oss i nästan lika hög grad är "Felize Navidad". Det som gör denna skapelse betydligt värre än senapsgas är att den inte slutar. Varje gång man tror att det snart är slut med oljudet är det inte ens början på slutet. Det är som om butiksinnehavare inte vill ha kunder runt jul. Detta motsägs dock genom att "runt jul" verkar vara ett expanderande tidsspann; inom snar framtid kommer med storsta sannolikhet julsäsongen börja strax efter kräftskivepremiären, i synnerhet om Halloween begravs i den i samma hög som vänstertrafik och det imperialistiska systemet.

Danmark går snart till val igen och det återstår att se hur det går. Valet nämndes i radio innan och det spåddes då att det inte kommer att få särledes mycket uppmärksamhet i Sverige. Frågan jag ställer mig är hur mycket vi vet om Danmark och dess politiska system. De flesta vet nog vad Norges statsminister heter men är det verkligen rimligt att det ska till en bomb och ett massmord för att lära sig det? Hur många har koll på Finlands president eller Island? Om ni nu har namnen på dessa individer, vad heter motsvarande lands utrikes – samt inrikesministrar? Man borde nog snarare ha koll på dem än vem som leder allsång på skansen.

I ett helt avvikande ämne funderar jag försynt över varför det oftast går snabbare att få något levererat från exempelvis England än från Motala. Vid beställningar över nätet verkar det som om varorna levereras snabbare från andra länder än inrikes, vilket i förlängning torde leda till att den svenska näthandeln förlorar andelar till förmån för utrikes dito.

Service verkar inte vara något vi lägger så mycket vikt på i Sverige. Snabbkassor är ett bra exempel på detta. Snabbkassor, alltså obemannade kassor med själv-scanning, är en nedgång i service till samma pris. Utvecklingen från bemannade bensinstationer till snabbkassor med själv-scanning följer samma mönster; jobba mera själv och betala minst lika mycket som innan. Konceptet verkar tyvärr få allt mer genomslag vilket kommer att leda till fler sådana kassor, minskad personal och därmed högre priser för kunden samt större vinstmarginal för butikerna.

Jag kan tänka mig att betala mer för bättre service men inte att betala lika mycket för minskad dito. Då står jag hellre i kö o uthärdar stoiskt den framförvarande tantens försök att betala med kuponger och femöringar.

SvD med flera skriver idag om en brittisk soldat som skall ha samlat på talibaners fingrar. Att våga sig på en psykisk diagnos är helt enkelt befängt i detta läge. Trots detta så tror jag att det kommer att uppdagas, som så många gånger förut vid liknande händelser, att soldaten i fråga ur ett psykologiskt perspektiv är fullt frisk. Denna tron grundas på alla andra händelser där fullt normala människor begått avskyvärda brott och vid undersökningar befunnits friska. Mediers och allmänhetens uppfattning är oftast att någon som begått ett brott som faller långt utanför ramarna är psykiskt sjuk och jag tror att detta är en ren försvarsmekanism som grundar sig på att vi är konstruerade för att finna förklaringar. En så enkel förklaring som att döma någon psykisk sjuk täcker in så pass mycket att ytterligare efterforskning inte krävs.

 

Det finns dock en annan, minst lika enkel förklaringsmodell som i många fall ger en hel del svar. Det är helt enkelt så att normativt beteende skapas av människor. Människor i en onormal situation uppvisar ofta ett för samhället i stor abnormt beteende, som dock i den abnorma situation de befinner sig i inte behöver sticka ut särskilt mycket.

 

Lyndie England, som gav Abu Gharib-skandalen ett ansikte, hade kanske en något låg utbildningsståndpunk men mig veterligen är hon inte psykiskt sjuk; ej heller var hon det vid tillfället då hon tjänstgjorde i Irak. Hon befann sig i en onormal miljö där gränserna för vad som var normalt försköts mer och mer tills det uppdagades av utomstående med makt att förändra.

 

En soldat som tjänstgör i exempelvis Irak eller Afghanistan under stor psykisk och psykisk press har med största sannolikhet redan fjärmat sig från samhällets norm, då det i många fall inte bara är godtagbart utan ofta önskvärt att dräpa andra människor. Utan att aktivt reflektera över vad man gör och ifall det man gör är acceptabelt är det förmodligen lättare än vad många tror att hamna i en situation då samhällets normbild skiljer sig markant från den egna gruppens dito.

 

Att tro att vanliga svenska soldater inte skulle kunna hamna i en liknande situation är befängt. Det som krävs är en onormal situation under en längre tid och en stark grupp. Någon form av psykisk störning i medicinskt hänseende har mycket lite med detta beteende att göra.

 

Det värdegrundsarbete som bland annat Försvarsmakten och polisen håller på med är en del i arbetet att se till att något liknande inte sker men tyvärr handlar detta arbete mest om att stävja förolämpningar, könsord och porr. Därmed missar man nog huvudsyftet: anställda som agerar inom operativ ram.

Läs mera: David Eberhard

Orginal (?) - raporten från Sky News

I efterdyningarna av nyheten att många ungdomar (var fjärde enligt undersökningen) tycker att det vore bra om Sverige styrdes av en stark ledare, som inte behöver bry sig om demokratiska val, har inte mycket hänt. Det kan synas mycket märkligt att inte mer har gjorts för att upplysa om vad avsaknaden av demokrati innebär. Det kan vara så enkelt att man missat att klart upplysa om vad diktatur innebär och i stället koncentrerat sig på "demokratiska värderingar" vilka ofta i sig har odemokratiska tendenser. Främst yttrar sig dessa tendenser i självcensur men inte sällan kan det upplevas som om personer blir straffade för att ha gett uttryck för åsikter.

- Det är skrämmande att vissa yngre har antidemokratiska värderingar. Forum för levande historia har genomfört värderingsundersökningar bland svenska gymnasieelever kring attityder mot judar, romer, muslimer, homosexuella och invandrare. Det finns en kärna av omkring 20 procent som uttrycker tydligt intoleranta attityder. Regeringen genomför också satsningar. Samtidigt visar många internationella studier att Sverige är en av världens bästa demokratier med både högt valdeltagande och stor respekt för mänskliga rättigheter. Men detta arbete måste ständigt pågå. Det man värnar vårdar man, säger demokratiminister Birgitta Ohlsson (länk nedan).

Intoleranta attityder är demokrati. Utan intoleranta attityder upphör all debatt och därmed också möjligheten att värna om demokrati. Problemet är samhällets självcensur där människor undviker debatt om allt som är bannlyst. Detta till den milda grad att böcker utgivna för ett halvt århundrade sedan censureras vid nyutgivningar. Denna absurditet leder till ett koncensustänkande utan möjlighet att aktivt kunna värna om demokrati och demokratiska värderingar.

Demokratiministern fortsätter med att hävda att: "Demokratin måste ständigt erövras. Ungdomar är en viktig målgrupp för regeringens satsningar på när det gäller demokrati, eftersom det är under ungdomsåren som en människas värderingar till stor del formas"

Undertecknad hävdar att det är just det som hänt. De senaste tio-tjugo åren har ungdomarna formats att inte tycka alls om ting som verkar odemokratiska varvid förståelsen för demokrati som koncept har reducerats till ett begrepp utan innebörd. Detta trots att det inte var länge sedan mängder av människor såg både nationalsocialismen och kommunismen som gångbara alternativ till statsskicket demokrati.

Tycker man om att diskutera och debattera är det med förmodligen viktigare för demokratin att hävda helt vansinniga saker än att tiga. Själv kan jag börja med att hävda att bara odemokratiska länder har befattningar som innehåller ordet "demokrati" och att värdegrundsarbete i realiteten främst leder till minskad yttrandefrihet.

Självcensur är ett stort hot mot demokrati.

 

Till yttermera visso är Sverige ingen demokrati utan en konstitutionell monarki.

 

Länkar: DN, Regeringskansliet, Tanja Bergkvist (Av vilken jag stulit en länk, youtubeklippet samt några tankar)

 

Intolerans och inskränkningar i yttrandefrihet hör inte hemma i en demokrati värd namnet men den goda pretexten att stärka demokratin och minska hatet har mynnat ut i en sorts demokrati där alla får tycka vad de vill så länge de tycker rätt. Detta har skett under förevändningen att skydda olika personer eller grupper men även om syftet är gott innebär det inte att det fungerar som det är tänkt.

Sverigedemokraterna är i mina ögon ett enfrågeparti som starkt uttalat sig i invandrarfrågor och även om jag håller med Sverigedemokraterna om att integrationspolitiken och invandringspolitiken har skötts dåligt så vi olika uppfattning om lösningar på problemen. Dessutom så är det förmodligen så att de flesta håller med om att den genomförda politiken i dessa frågor varit otillräcklig. Varför har det då inte gjorts något åt detta? Min tro när att det beror på att alla förslag som ens antyder att invandring är ett problem kan bli avfärdade genom att spela in rasist- kortet. Det kväver effektivt alla ansatser till diskussion och i dagsläget verkar det vara mer eller mindre politiskt självmord att fortsätta på sin inslagna bana efter att någon bara mumlat ordet ”rassist”.  För rassist får man inte vara. Ej heller något annat som avviker från normer. Någon kan ju faktiskt bli kränkt.

I all sin enkelhet innebär detta censur och det rimmar dåligt med principen om yttrandefrihet. Rent praktiskt har det visat sig förödande, då man inte kan få till en vettig debatt om i princip något som rör människor. Vilket politik gör. Muhammad som rondellhund kanske var onödigt men borde konstnären ha rätt att sprida sina är alster? Självfallet. Var det olämpligt att ha ett spex där man bland annat har en slavauktion? Kanske det, men humor är självrenande. Om det inte är roligt så skrattar ingen.  Är det vettigt att införa lagar som begränsar yttrandefrihet? Självfallet inte då detta helt uppenbart leder till trångsynthet och intolerans, just det man vill skydda sig emot. Yttrandefrihet och tolerans är tänkta att fungera tillsammans; jag konfronteras av dina åsikter och måste tolerera att jag gör det, trots att jag inte delar dem. Idag fungerar det inte så. Det är snarare att så att den som uttrycker åsikter förväntas självcensurera dem så att motparten inte blir kränkt.

Vi har i vårt samhälle kommit till en punkt då folk verkar tro att en demokrati enbart fungerar om den är odemokratisk mot värderingar som inte passar in. Det är en skrämmande tanke och samtidigt finns det mycket som tyder på att det är så det är. De övriga regeringspartier försöker ignorera SD och därmed ignorera problemet, som förmodligen främst består i att det i en dialog finns en risk i att man måste hålla med om vissa saker. Det i sin tur är helt omöjligt. Hur skall man kunna hålla med SD? De är ju rasister och om jag håller med om något de säger, vad ställer det mig i för ljus? Att över huvudet taget förknippa debatten om migration med rasism är inte konstruktivt och direkt farligt. Den ende etablerade politiker som öppnat munnen i frågan är mig veterligen Nyamko Sabuni och jag misstänker att hon får hållas eftersom hon inte är vit. Som om människor med annan hudfärg inte skulle kunna vara rasister.

Debatten om bärandet av burka har dragit igång i flera länder i Europa och i Sverige reagerar vi på detta som om det vore något dåligt. Självfallet skall vi ha en debatt värd namnet. I USA har vi visserligen en hel del fundamentalister men ingen diskussion om bärandet av burka, förmodligen för att man skyr ett dylikt ingrepp mot den personliga friheten genom lagstiftning.

Att genom lagstiftning skydda vissa grupper, som ofta är mer homogena än den stora massan, skapar offer och inte jämbördiga individer.  Man lagstiftar om att de skall beskyddas och fråntar dem därmed effektivt möjligheten att representera sig själva som individer utanför sin grupp. Det i sin tur uppmuntrar knappast bilden av jämlika individer utan leder enbart till mer intolerans.

Orsaken varför jag länkat till Maciej Zarembas artikelserier tidigare är många men framför allt är syftet att jag tycker fler skall läsa dem. Det är skrämmande läsning och i alla fall jag har oerhört svårt att begripa acceptera att det är så här det ser ut i verkligheten. En känsla av tomhet sprider sig i mig; tyvärr en känsla jag känner igen: vanmakt.

Just på grund utav att det är så jag upplever det, hoppas jag genom denna sammanställning sprida Zarembas artiklar så att fler läser och förstår vart vi är på väg. Bara genom att göra medvetandegöra problem kan man göra något åt dem. Dessvärre anser jag att universallösningen på problem i vårt samhälle främst består i att ignorera dem.

Så vandaliserade komunen en skola

Så sänkte skolan kraven på läskunnighet

Den glömda läraren (Om artikelserien som sådan)

"Man måste låta rätt gå före galet" En skolas kamp mot överheten

Kommer det fler artiklar i samma ämne hamnar de här med.

Det kom fler:

"Sverige har slutat undervisa" Så förlorade lärarna sitt yrke

"Det är ingen vacker syn" Så tog teknokraterna kommandot över skolan



EDIT- rättade stavfel. Tnr. 101226

EDIT2- Ny länk  Tnr 131528

EDIT3- Ännu en sista länk och ändrat i "EDIT2" Tnr. 141953

Problemen med kärnkraftverken i Japan visar, som vid de flesta katastrofer igen hur människan är funtad. Många har nog även tidigare varit skeptiska till förekomsten av kärnkraftverk och i synnerhet på 70- och 80- talet var frågan oerhört laddad med bland annat den globala rörelsen Atomkraft-nej tack och i samband med den folkomröstning 1980vari linje 2 vann med knapp marginal.

Mot bakgrund av Harrisburg och nu, en olycka som hade kunnat gå illa och Tjernobyl, där det gick käpprätt åt helvete, kan man anta att folk är rädda för att något liknande skall hända igen. Och nu, med brinnande reaktorhus i Japan, ökar igen kraven på att omedelbart stänga kärnkraftverk.

Vad motståndarna sällan nämner är dock sin egen vilja att ransonera el framöver. Sedan 1971 har den globala energianvändningen ökat med 71 %. Vill man ligga kvar på samma nivå utan kärnkraft så kommer det att bli problem. Dessutom ökar energiförbrukningen med ca 2 % per år och har gjort det de senaste 25 åren.

Alternativen till kärnkraft är bland andra kolkraft, vindkraft, vattenkraft, solenergi och bioenergi. Redan idag använder vi oss av dessa alternativ, samtidigt som våra kärnkraftverk producerar energi . Även om jag har full förståelse för att folk anser att det är mörka krafter i kostym med bonusar och fallskärmar som har lurat i godtrogna människor att inte satsa på utveckling och forskning av de alternativa källorna, har det endast underordnad betydelse i sammanhanget. Det stora problemet är att folk kräver förändring men samtidigt vägrar att ändra sin livsstil.

Folk i gemen brukar ha mycket svårt att inse att de är en del av problemet när solidaritet anses enbart vara av godo. Så fort människor kritiserar samhället eller staten så exkluderar hon sig från dessa begrepp vilket enbart leder till en cementering av situationen och en fördjupning av sprickan mellan styrande del av folket och resten.

I min lilla värld är det mycket enkelt: Atomkraft i sig är inte problemet. Det är förvisso ej förnyelsebar energi och risken finns att man dör horribelt när något går åt skogen. Problemet är energiförbrukningen och den kan man göra något åt.

Släng TV och dator, ha bara på värmen i de rum du främst uppehåller dig, släck ytterbelysning och all annan belysning du inte nödvändigtvis behöver, handtvätta mera, sluta damsug, sluta lyssna på musik, kräv att kommunen skall stänga av ytterbelysningen, kräv förbud mot lysreklam, köp endast närproducerat och bygg snarast ett eget litet vindkraftverk. Därefter tycker jag du kan kräva omedelbar skrotning av samtliga kärnkraftverk.

Sluta betrakta problem som om du vore en del av lösningen. Det är du inte. Trots att du gått med i fem olika facebookgrupper som stödjer dig i dina åsikter.

FN:s säkerhetsråd har lyckats enats om något! Bara det tycker jag är anmärkningsvärt, i synnerhet då FN:s säkerhetsråd mycket sällan lyckas ena om någonting. När man bestämde sig för att intervenera mot Nordkorea, som sedermera blev det som kallas Koreakriget, användes FN som det skulle. Kina företräddes av Taiwan och Sovjet hade i protest mot detta trätt ur och så kunde resolutionen om intervention antas.

Kina är en bromskloss när det gäller Afrika och jag anser att de, som emotsatts till oss, inte är drabbade av kolonialtidens hemska  arvskuld och utnyttjar detta maximalt genom en expansiv neokolonialism. Vilket innebär att vi inte får till något beslut i FN:s säkerhetsråd om Somalia eller Darfur. Kina har intressen där och är of0ta uppenbarligen del av problemet och inte av lösningen.

Hur som haver, så har ett beslut glädjande nog tagits. I förlängningen innebär detta att trupp kan komma att sättas in. Jag hoppas att man innan dess sätter sig ner och tar den tiden det att det faktiskt inse att det inte handlar om stråtrövare utan om en i alla fall semifungerande försvarsmakt med både stridsvagnar och flyg. Förmodligen hoppas man i nuläget kunna lösa situationen genom höghöjd- lågriskbombningar som skall leda till att Libyens befolkning själva kan ta makten. Att med marktrupp gå in kommer, även om det går bra, binda upp trupp under många år framöver.  Detta innan man dragit sig ur Kosovo, Afghanistan och Irak.

Obama är nog inte intresserad att skeppa över  soldater till Libyska öknen men lägger nog en hangarfartygsgrupp utanför för att övervaka flygförbudszonen. Storbritannien har nog med förluster i Afghanistan och Tyskland likaså, samtidigt som man lade ned sin röst i säkerhetsrådet.

Så vem ställer trupp? Norge har överraskande sagt sig beredd att ställa upp utan att specificera med vad. Annars då? Frankrike är de som gnällt högst (förmodligen för att de i början stödde Ghadaffi) och borde backa upp sina pompösa tal om intervention med vapenmakt. EU då? Det finns militära resurser som EU i alla fall indirekt har till förfogande men den nation som äger förbandet har veto-rätt och de är hur som helst för små, förbanden.

Slutsatsen är den samma som vanligt; FN har ingen egentlig makt utan behöver militära aktörer för att agera. Oftast NATO.

Kul ändå att FN lyckats rösta igenom en resolution om militärt ingripande i ett suveränt land. Vi får se hur det utvecklas.

”The road to hell is paved with good intentions” har förmodligen Samuel Johnson aldrig sagt men ordvalet är passande för nyheten om hovrättens dom mot en översättare av manga-serier som innebär att denne är dömd sexförbrytare då han på sin dator, i översättningssyfte, haft tecknade bilder på vad hovrätten anser vara barn i sexuell kontext.

Lagen som kom till för ca tio år sedan reviderades 2010 att innefatta inte bara innehav utan även att betrakta sådana bilder. Läs den meningen en gång till.

Det är förbjudet att titta på bilder som innehåller barn i situationer som kan uppfattas vara sexuella.

Personligen anser jag det helt vansinnigt att en sådan lag kan existera i ett rättsamhälle. Om man väljer att enbart använda reptilhjärnan kan man mycket väl tycka att det är rätt åt de äckliga perversa pedofilerna som borde kastreras med en slö sax . Om man tänker lite längre så innebär det att du kan bli dömd om någon annan håller upp en bild, om du slår upp en konstbok eller ifall du betraktar en gammal staty så länge någon tycker att bilden har en sexuell kontext.  Bilden behöver inte avspegla en verklig händelse, det behöver inte vara ett fotografi  och bilden kan mycket väl skapats för 400 år sedan. Du kan bli dömd.

Bilden föreställer Bacchus och är målad av en snubbe som heter Baldassarre Franceschini ca 1670. Sagde konstnär målade kanske nakna barn till förbannelse: klassiska bilder med feta nakna barn, med eller utan vingar som var på modet på slutet av 1600-taleti. Jag tycker inte att hans bilder är särledes vackra men de kostar en hel del och finns att skåda på muséer.

Nåväl. Föreställ er att nu, efter att ni betraktat bilden ovan, diverse aftonblaskor skyltar med er nuna på löpsedlar med texten "Dömda sexbrottslingar nära dig! Vi har hela listan"

Verkar det lika vettigt med lagen nu? Hur skyddar man barn genom att förbjuda något som inte leder till offer? Rita några kopulerande streckgubbar och bli dömd för innehav av barnpornografi. Verkar det rimligt? Ska man snarare bli dömd om man är duktig på att rita? Vem i helvete gör bedömningen att de varelser (med svansar och andra skumma manga-attribut) är a) människor och b) minderåriga?

Ska det börjas med att, liksom en pryd påve (tautologi?) för ett antal hundra år sedan att slå bort könsorganen på statyer? Hur kan man tycka denna lag är vettig och samtidigt tycka att Lars Vilks får rita vad han vill?

Det går dessutom knappt att föreställa sig vad som blir nästa steg. Förbjuda folk att se våldsskildringar? Det är väl en bra idé; folk slipper att tänka på våld och ingen blir skadad. Inga Fantomentidningar, inga deckare, inga dokumentärer om krig, inga nyhetssändningar och inga fler repriser på MacGyver. Man kanske kan passa på att lägga ner polis och försvarsmakt för de sysslar ju med våld.

Den dömde mangaöversättaren blev bland annat dömd av tingsrätten för denna bild, senare frikänd av hovrätten.

Just den här bilden var alltså olaglig att betrakta under en viss tid. Jag hoppas verkligen att barnen mådde bättre ett tag i alla fall för nu är plötsligt snusket tillåtet igen.

 

EDIT- Jag hade stavat Lars Vilks namn fel. Tnr 291610

Lektion ett (1)

Gör inte av med pengar du inte äger. I synnerhet inte om det inte är livsavgörande. En platt-TV är det inte.

Lektion två (2)

Att köpa på skuld är att försätta sig i skuld. Att låna för att betala lån löser inget problem

Lektion tre (3)

För många är januari en ekonomiskt ansträngande månad. Vintern och januari kommer, men behöver inte vara ett ekonomiskt Stalingrad. Planera för vintern, både ekonomiskt och vädermässigt. I tid.

Lektion fyra (4)

Att ha pengar kvar på kontot i slutet av månaden innebär inte att man kan shoppa. Det innebär att man kanske i framtiden kan klara av en oförutsedd utgift. Kalla det försäkring om det blir lättare.

Lektion fem (5)

Ett statligt socioekonomiskt skyddsnät är till för nödfall. Nödfall är inte ett begrepp som täcker in livet.

Lektion sex (6)

Du bär ansvaret. Inte för den ekonomiska situationen i Vitryssland men väl för att du spelade bort dina pengar i en vitrysk fond. Att kalla det hela för ”spekulation” är at försköna det faktum att du bedrivet hasardspel på global nivå.

Jag är intresserad i homeopati. Inte ämnet i sig utan mer mänskliga reaktioner därpå. Dessa går ofta att jämföra med religioner och det verkar som om förespråkarna och skeptikerna hamnar i exakt samma situationer i dialog. Å ena sidan finns de som ofta kallas skeptiker och som i gemen hävdar att då det inte finns en bevisad effekt ; tvärtom finns starka indikatorer på att homeopati inte fungerar så är hela konceptet humbug och kan därför avskrivas.

Å andra sidan finns förespråkarna som dock hävdar att man får tycka vad man vill och att de känner många som blivit hjälpta och att dessutom vetenskapen inte kan svara på allt.

I allt detta har de självfallet rätt, vilket blir ett problem. Man får tycka vad man vill men man kan inte tycka bort fakta. Newtons lagar är exempelvis just lagar och inte riktlinjer. Att det är jättemånga som blivit hjälpta bevisar inte att vad de blivit hjälpta av utan bara att de blivit bättre. Inte av vad.

Att vetenskapen inte kan svara på allt är det ingen som hävdar.  Om någon påstår någonting så bör bevisbördan ligga på denne någon och inte på dem som tvivlar. Men gång på gång hamnar vi som tvivlar i debatt med någon som hävdar saker utan att kunna backa upp det. Det finns ingen anledning att bevisa att gud inte existerar. Lika lite finns det någon anledning att försöka bevisa att spöken inte finns, att det inte finns någon judisk konspiration, att Haitis befolkning inte alls fått lida för sina synders skull, att el-allergi inte finns eller att bristen på astral-energi inte förorsakar krämpor, just för att bevisbördan ligger på dem som hävdat detta.

Ändå så försöker vi. Om och om igen och folk låter sig inte övertygas trots att allt tyder på att det är fel så in helvete.

Så, trots att jag allt som oftast uppskattar debatten, tänker jag sluta argumentera för sakers icke-existerande. I stället kommer jag att börja hävda ovidkommande och vansinniga saker och hävda att bevisbördan inte ligger på mig. Kanske slipper jag bli upprörd över folks inskränkthet då.

Av just denna anledning har jag också svårt för böcker som ”Illusionen av Gud” eller "Salvekvick och Kvacksalveri". De ger mig visserligen övertygande argument men jag behöver inte fler argument; jag behöver någon som kan bevisa att jag har fel. Till dess har jag rätt.

Diplomati är ofta betydligt viktigare än vad de flesta tror. Än större vikt skall nog tillskrivas underrättelseinhämtning; både öppen och dold. Mycket av denna verksamhet utgår ifrån ambassader  som länder har runt om i världen och syftar till att ge ett så bra beslutsunderlag som möjligt till sina respektive regeringar. Detta i sin tur skall mynna ut i kloka och avvägda beslut som ligger i fas med motpart och omvärld.  Att tro något annat är bara naivt.

Beslutsunderlag kan vara allt som påverkar motparten, däribland hur mycket enskilda politiker dricker, relationer och rykten. Ju mer information desto mindre risk att fatta ett tokigt beslut.  Självfallet är det intressant att läsa enskilda diplomaters bedömningar om olika ledare men finns det någon som är överraskad över att de finns? I olika medier framgår det knappt att alla länder sysslar med detta i mindre eller större omfattning. Så är det och så bör det vara.

Skadan med Wikileaks publicering är snarare att USA:s diplomatkår på något sätt kommer att tvingas garantera att det som sägs till dem i samtal inte blir offentliga. Det som hänt kommer att leda till en förtroendekris; inte för att de samlat underrättelser och skvaller utan för att det insamlade materialet läckt på ett nesligt sätt.

EDIT- Två stavfel. Tack, F. T. Tnr. 292308

EDIT2- Ytterligare två. Poäng till Alfahannen.Tnr. 301103

Nakenscannern – Det jag missade i det senaste inlägget var att kritisera kraftfullt fördöma det faktum att inslaget om densamma fick lika mycket sändningstid (ca två minuter) som den ”Demokratiska Republiken” Koreas beskjutning av Sydkorea. Korea är rätt långt borta, längre bort än närmaste integretetskränkande scanner men konsekvenserna anser jag kunna bli aningen större än att någon tycker det är jobbigt. Media kan bli betydligt bättre på att täcka in händelser som långsiktigt kan ha konsekvenser för oss i stället för att lägga energi på "tyck synd om enskilda personer/hundar/isbjörnar-reportage". Om man synar mediebevakningen så verkar det knappt hänt ett dugg i Afrika det senaste året, undantaget en handfull somaliska pirater.

 

Piratebay – Det tre är fortfarande skyldiga. Kommer en gräns sättas för hur långt ansvar man har för vad andra gör på ens domäner? Kan internetleverantörer bli dömda för att en av deras användare laddar hem barnporr? Om jag hyr ut en kolonilott och någon kokar amfetamin där, kan jag dömas? Om en dansk firma använder en svensk server för att sälja sina tjänster i Danmark, kan det vara ett brott i Sverige, trots att det är lagligt i Danmark och kunderna uteslutande är danska? Om det är så, hur kan Tjetjenska ”rebeller” använda svenska servrar trots att det är förbjudet i Ryssland?

Jag säger inte att det är samma sak men domen kan få konsekvenser som ännu ej kan förutses.

Apropå det; hur kommer det sig att man har för lite plats på datorn när det ligger hårddiskar ta mig fan över allt?

 

Arbetsmiljö – det finns en hel massa regler att följa för en behaglig och säker arbetsmiljö. Detta är i grunden en bra sak men ibland måste man inse att arbetets beskaffenhet gör att det blir svårt att alltid tillämpa generella regler. När Försvarsmakten skulle köpa in nya helikoptrar så fick de byggas om för att kabintaket var för lågt enligt gällande civila bestämmelser. Nu har det uppdagats att barnmorskor arbetar i en miljö som inte följer dessa regler. Födande mammor har visst den fula ovanan att skrika för högt. När mätningar gjordes så överskreds gränsvärdena, vilket innebär att det skall till hörselskydd eller munkavle till endera parten. Jag gissar på hörselskydd.

Andra yrkesmän som förmodligen har för höga bullernivåer torde vara alla som har prefixet ”barn” i sin yrkestitel. Det blir spännande att se vad som händer när någon börjar mäta på dagis, med mera. Lärare ligger nog också risigt till. De borde dock få välja munkavle åt ungarna framför proppar.

 

Snö – I år igen. Skräll! I år så kommer tak rasa, tåg stå stilla och folk frysa ihjäl. Och till våren börjar vi om igen som om det aldrig mer blir vinter. För inte allt för länge sedan var folk tvungna att förbereda sig på vintern. När nu ingen gör det mer så bör vi inte vara förvånade när allt går åt skogen.

Kortsiktighet- ditt namn är människa.

Nakenscannern har ånyo dykt upp i mediala sammanhang. Varför vet jag inte. Jag har en viss förståelse av att den används. Folk i allmänhet är rädda och tror att regler och apparater för ökad säkerhet ger ökad trygghetskänsla, trots att det motsatta är fallet. Jag har knappt någon förståelse för varför folk tycker illa om den, bilderna är, som en kollega så fint uttryckte det, inte runkvänliga. Självfallet har någon dum jäkel redan motbevisat detta och åkt fast för att ha onanerat medan han tittade på bilderna. Detta ser jag dock inte som en intäkt på att de som inte ville använda den har rätt; folk skulle bara veta vad människor gör med bilder på helt påklädda personer.

DN Debatt har idag en artikel skriven av straffrättsexpert Madeleine Leijonhuvfud, vari hon anser det fullt rimligt att lagstifta mot att uppträda berusad i närvaro av sina egna barn. Jag håller inte med alls.

Utgångspunkten för mitt ställningstagande är främst min fasta övertygelse att det redan är ett brott att strunta i sina barn. I de flesta tillstånd man än befinner sig i torde det stå alla klart att föräldrarna till ett omyndigt barn är ansvariga för dess företeelser. Det är därför barnet först blir straffmyndigt och sedan myndigförklarat. Om nu avkomman får för sig att drunkna i en pool när föräldern , förmyndaren, ligger och sover torde det därmed falla tillbaka på denne.  Om förmyndaren låter ett vapen ligga framme och en unge skjuter sig torde det vara den förstnämnde som bär ansvaret. OBEROENDE om föräldern är full eller inte. Det innebär att lagen inte behövs; det finns redan lagbundet ansvar.

Artikeln som sådan anser jag visar på ett konstigt synsätt som mer och mer fått fotfäste i Sverige; att lagstifta bort problem där befintlig lagstiftning är tillräcklig. Ett annat exempel på detta är den idiotiska regeln om promillegräns på fritidsbåtar som i realiteten tvingar folk boende i skärgården att ta sig hem på luftmadrasser när man tagit en öl till maten hos grannen en ö bort. Det får man mig veterligen göra medan det är strängeligen förbjudet att puttra hem i sin lilla skuta som med större sannolikhet bär lanternor. Enligt sjövägsreglerna så lyder den första regeln att alltid iakta gott sjömanskap.  Man kunde alltså redan innan noll-regeln bli bestraffad om man var full till sjöss

Utöver det kan genomförandet av en sådan lag få absurda proportioner. Ska det finnas en promillegräns? Annars är det ju närmast godtyckligt när någon uppträder berusat. Vem skall kontrollera vad som sker inom egna väggar? Konstant övervakning? Händer det utanför finns nog utrymme att åtala för berusat uppträdande på allmän plats eller dylikt. Till syvende och sist så är föräldern ansvarig. Med extralag eller utan. Ifall författaren vill ha en lösning på problemet så har jag en att erbjuda:

Staten övertar ansvaret för alla omyndiga personer. De uppfostras av staten och utbildas av denna till de yrken som anses behövas. Värdegrunden som skall vara förhärskande i Sverige implementeras och föräldrarna slipper ta ansvar. Då kan man bli full hemmavid med utan att några barn far illa.

Länk: DN

 

EDIT- Artikelns titel, "Bestraffa supande föräldrar som sätter barns liv i akut fara" är närmast komisk. Finns det verkligen inget utrymme i lagtexten som tillåter oss att bestraffa föräldrar som sätter barns liv i akut fara? Berusade eller ej? Tnr. 192232

Det är inte ofta jag funderar på något som inträffat och ställer mig frågan ovan men nu har det hänt. Vänstern vägrar ur sig vid överenskommelsen om Sveriges fortsatta engagemang och det blir en nyhet.

Om man har egna barn så kanske man blir dum på riktigt. Jag kan definitivt förstå att man vill skydda sina barn men måste samtidigt vara medveten att jag som förälder inte gör mitt jobb; förbereda ungen på Livet. Som kan vara både hårt och orättvist. Hjälper vi till om vi låtsas som om alla är snälla och världen rent allmänt är ett lyckligt ställe för alla? Ger vi knodden en bra verktygslåda för att klara sig skapligt om vi kringgår problem? Detta inlägg grundar sig på ett reportage som svt nyligen sände. En hop med dagisbarn blir utrustade med gps-sändare och kan inte springa ifrån gruppen varvid man riskerar att lära ut överlevnadstaktiken händer något sitt still och invänta hjälp som kanske inte är den bästa. Här är i alla fall klippet:

Sedan har jag funderat lite mer kring ämnet. Med en gps-sändare på varje unge så behövs det ju bara en dagisfröken på 20-30 barn. Det innebär att kommunerna kan spara in på tjänster. Och varför inte lägga lite pengar på att gräva ner slingor i marken och sedan ge ungarna varsitt halsband så de får en liten stöt när de kliver över? Det, tillsammans med videoövervakning och gps-sändare innebär att man kan centralisera övervakningen till ett kontrollrum med koppling till en jour som kan vara på plats inom 20 minuter om något, trots allt detta, skulle inträffa.

Det blir lätt komiskt när det faktiskt handlar om barn men om vi ser på hur det ser ut i samhället så är det inte så kul längre. SJ:s automatiserade verksamhet verkar vara ett utpräglat vackert väder-system, exempelvis. Kanske gps-sändare på gamla vore bra? De går ju vilse titt som tätt enligt media. Och ungdomar rymmer. Där kanske man ska plantera ett chip under huden så de inte överlistar målsman.

Enklast är väl att ”chippa” alla.