Jag börjar bli lite ambivalent till mitt bloggande. Uppenbarligen så gör jag det av en anledning, till ett visst syfte, Jag vet bara inte riktigt vilken anledning eller till vilket syfte. Det är kul att skriva och jag kan inte undvika att tycka att det är kul att få bekräftelse genom kommentarer, både på bloggen och personligen. Men utöver det? Kanske det är tillräckligt men någonstans känner jag att det inte är det. Hela grejen med bloggandet har jag Sandra att skylla; hon gav denna till mig när jag fyllde år senast, till min skräckblandade förtjusning. Henne kan jag dock inte beskylla för att jag använt den. Det faller helt och hållet på mig, likaså innehållet, som jag ibland funderar ett bra tag på men ofta också faller mig in medan jag skriver. En av anledningarna till skrivandet är nog viljan slänga ut en mer eller mindre väl formulerad tanke till allmän beskådan med den stora förhoppningen att någon annan tar sig tiden att läsa igenom alstret och sedan tycka till. En diskussion i skriftlig form är ofta mer givande än en muntlig dito då alla parter kan ta sig tid att fundera igenom innehållet och att formulera sig vist. Framför allt så hade jag nog hoppas på mer mothugg än jag fått. Det innebär att jag inte kan pröva mitt tyckande. Trots den subtila vink som bloggens namn ger så är det inte så att jag som liten unge fallit i visdomens gryta och därmed har alla svar. Väl medveten om att en betydligt större skara läsare hade samlats runt en blogg avhandlande enbart mode, vad jag ätit till frukost eller hur min avföring ser ut på måndagar väljer jag att inte göra det. I stället skriver jag om det som för tillfället upptar mina tankar för att få ut något ytterligare av det.

Även om min stil är ålderdomlig och min avsikt är att fortsätta skriva som den gubbe min bättre hälft anser mig vara själsligen (smaka på den!), är det ändå innehållet som är väsentligt. Så, ni tio-elva läsare jag kan tänkas ha, rasera det korthus av lögner, illa fabricerade fantasifoster och logiska kullerbyttor jag har haft den dåliga smaken att sätta på pränt och var delaktiga.

EDIT - redigerade länk. tnr 070715

Vi ska nog vara glada för partier som SD, MP, V, C, KD mm. Små partier som ger oss mångfald och låter andra, större och mera intetsägande partier att framstå som rimliga alternativ. Ett politiskt system som i exempelvis USA minskar mångfalden, leder till kompromisspolitik, gör fler människor halvmissnöjda och ingen glad. Dessutom så är det roligt med människor som brinner för något och helst inte vill kompromissa. Wetterstrand och Ohly, tycker jag är skoj. De VILL verkligen något. Tyvärr, för dem, för de inte bara en kamp för sina hjärtefrågor, i mångt och mycket för de en kamp mot realiteten. SD är ett annat skojigt parti. Just nu har de problem med främlingsfientlighet i leden. Vem hade kunnat ana det? Även om SD SKULLE vara ett främlingsfientligt parti så är det fortfarande antalet röster som avgör om detta är gällande norm eller ej, allt enligt demokratins spelregler. (Dock inte praxis, minns bojkotten av Österrike). Hur som helst så finns inget annat parti för folk ute på högerkanten att ty sig till för dem som är "mer höger än allmänt accepterat". Likaså vänsterns arga idealister, vilket vänstern inte lider lika mycket då det mer eller mindre är norm att tycka att högern utgör ett större hot än vänstern. De största partierna håller till i mitten för att de har bredast åsikter om allt, och minst karismatiska ledare. Mycket är svartvitt: Säger ett parti ja, förlorar man väljare åt ena hållet, säger man nej, förlorar man väljare åt det andra. Därför svarar ingen "ja" eller "nej" utan i långa invecklade haranger som ger väljaren möjlighet att tolka innebörden efter eget behag. Så vinns flest röster. Det tycker jag är synd och därför tycker jag det är kul att Obama blev chef i Amerikat. Jag har inte en susning hur det går men han har karisma, något jag saknar hos våra ledare.

- I wouldn't go so far as to call a dog filthy, but it's definitely dirty. But, dogs got personality, personality goes a long way.

När man har tänkt sända humorprogram som "Wipeout" eller "Grillad" anser jag å det bestämdaste att man först bör kontrollera om den sortens humor gör sig i Sverige. Humor, vågar jag påstå, är nationellt eller i alla fall geografiskt förankrad, vilket innebär att ett program som fungerat i Japan eller USA inte nödvändigtvis fungerar här. Inget ont mot Tyskland men de är bättre på fordon och vapen än humor och jag vågar hävda att ingen någonsin kommit på tanken att importera ett humorprogram därifrån. Trots att det finns några bra, faktiskt. Varför köper man då från USA utan granskning? Wipeout funkar i sin enkelhet. Det är alltid kul att se på när folk gör sig illa frivilligt, men kommentarerna är jag inte för säker på. Har man sett programmet på engelska så fungerar det hjälpligt men på svenska blir det bara plumpt. Det ordet kan med fördel användas för Svt:s satsning "Grillat". Konceptet är väl beprövat i USA och ofta underhållande men det finns en stor skillnad länderna emellan. Grillar man folk som Anna Bok eller Sanna Bråding blir det inte skoj. Snacka om att sparka på någon som redan ligger. De är redan tragiska i sig och utan att ha sett allför mycket utgår jag ifrån att minst följande ämnen tas upp: Fetma, One-hit wonder, fängelse och knark. Synd att Christer Pettersson är död, han skulle nog göra sig utmärkt som kandidat och, liksom de redan nämnda, bespara komikern arbetet att komma på roligt material. Det är ju däri tjusningen ligger. Att ta en välkänd och välpresterande människa som dessutom är omtyckt och skämta på dennes bekostnad kan mycket väl vara kul.

Ballar av stål kommer visserligen från England som generellt har en humor som liknar vår egen men programmet tycker jag är groteskt ointelligent. Det är direkt ledsamt att se på tv och känna att man blivit dummare under de minuter programmet släpar sig fram.

Så här ligger det till: Kyrkan, och för den delen allmänheten därtill, har nu debatterat om kyrkliga homovigslar skall tillåtas. Rent generellt anser jag att det borde tillåtas, då jag tycker man får göra som man vill så länge man håller sig inom lagens råmärken. Gör det dig dessutom lycklig är det bara att gratulera. Det stora problemet som jag ser det är att kyrkan frångår sin handbok, bibeln, rätt rejält om man tillåter detta. Men visst, för all del, kör på. Med tanke på att det inte går så bra för svenska kyrkan nu för tiden har jag ytterligare förslag: Sälj reklamplats i kyrkan och tjäna lite på gudstjänster. Det är trots allt ingen bra affärsidé att hålla gratis föreläsningar. Sätt upp stånd i vapenhuset och sälj tilltugg (månglare, någon?). Det går säkert att komma på massor man kan göra.

Antingen köper man att Bibeln är Guds ord och har denna skrift som bas för en religion eller så skiter man i det. Går man åt det sistnämnda hållet, hyckla inte med det utan gå "all in". Kalla det Bibeln 2.0 eller hitta på något helt nytt. Är det Guds ord, måste man väl ändå utgå ifrån att det gäller, då som nu. Som tidigare sagt spelar det mig föra roll åt vilket håll man bestämmer sig att gå i frågan. Det man måste bestämma sig för är om Bibeln skall vara ett styrdokument eller mer riktlinjer och då hur långt man kan gå innan det blir larvigt. En sak man kan säga om katoliker - De är jävlarimig konsekventa i alla fall



Inte bara fyrkantiga till sättet....-Popemobile!

Kommunism och till viss del socialism bygger till viss del på att människor är givmilda och vill andra väl utan baktanke. Jag tror det brister rejält här och hävdar att större delen av befolkningen gör något av drivkraften att det gynnar dem längre fram, på något sätt. Undantag finns, men är mycket få. Det fina med denna teori är att jag kan hävda att drivkraften är egoism i nästan varje fall och det skulle vara oerhört svårt att motbevisa detta, då det oftast gynnar den som utför goda gärningar.

-       Men, jag hjälpte en gammal tant att ta sig över vägen! Det ger mig ju inget.

-       Jo, du mår bra och andra tror att du är en hyvens grabb. Det kommer gynna dig.

Fundera på detta: Ökar eller minskar givmildheten om andra får reda på att man bidragit?




Dagens Lindström - 090404, dvs klicka på bannern till höger idag för bättre bild ->

Veganer. Vilka annars? Dessa lusekoftsbeklädda, långhåriga haschrökande, vänstervridna, asociala trädkramare och broccolifascister har nu trappat upp kriget mot alla oss som står för allt som är gott rent och rättfärdigt i världen, oss köttätare. Men ett flertal köttätare vägrar att låta sig underkuvas av Al- Qanin, eller vad dessa terrorister nu kan kalla sig, och manar till kamp. Ät mera kött! För varje glasbit som hittas skall tio djur dö, gärna så groteskt och utdraget som möjligt. Och inte ska vi stoppa där, synthmusik skall ackompanjera dessa djur till slaktbänken för att tillfoga djuren smärta på flera plan.

Vad blir nästa steg? Hälla nubb i salladen? Den gängse uppfattningen tycks vara att detta sabotage är början på en monumental kamp mellan folk som har annorlunda uppfattning om föda.

Själv tror jag att det ligger till på följande sätt: Ett utpressningsförsök mot kronfågel beaktades inte, vilket ledde till sporadiska sabotage. Då det är relativt enkelt att skada ett företag, genom att skada dess namn, varumärke, kommer det drabbade företaget att undvika att läcka information om utpressningen. Den stora mediala uppmärksamheten har ju de facto lett till att flera kommuner undviker att servera kyckling helt. Denna uppmärksamhet har i sin tur lett till en hel del copy-cats på sina håll. Förmodligen människor som tror att de får miljonbelopp av de företag som är drabbade. Som tur är bor vi i Sverige och inte i USA, vilket innebär att man inte belönas finansiellt genom att vara dum i huvudet (exempelvis tanten på Mc Donalds med det heta kaffet, att torka hundar i micron, mm).

Angående veganer, så anser jag att man får göra som man vill, bara man inte påtvingar andra sin uppfattning. Då hamnar man i kategorin fundamentalist, och de är lika jobbiga hela bunten oberoende om de är kristna, muslimer, köttätare, veganer, republikaner, homofober eller feminister.
Ät vad ni vill, kräv generellt bättre mat och tugga maten 32 gånger så löser det sig nog



Millitant vegan?

När jag läser Expressen och Aftonbladet är så far jag känslomässigt fram och tillbaka mellan en avsky för allt vad folk heter och en oerhörd fascination för att folk faktiskt betalar pengar för att läsa smörjan. Egentligen är det samma sak. Ändå så läser jag båda dessa tidningars nätupplaga så gott som dagligen. Det gör jag av flera skäl; dels så tar dessa tidningar relativt lätt på frågan om det som skrivs är sant eller inte, vilket leder till att de oftast får ut en händelse först. Efter några timmar kan man sedan läsa vad som faktiskt hänt, med vettiga analyser och bakgrund till händelsen i en riktig tidning. Dels så tror så många att vad både Expressen och Aftonbladet skriver är sanning, vilket leder till att det närmast blir det. Låt mig utveckla. Fågelinfluensan, galna kosjukan och SARS var några av de "nyheterna" dessa tidningar drev både hårt och länge . Det i sin tur leder till att folk blir rädda, vilket i sin tur leder till att politiker känner sig piskade att agera. Underlåter de att göra så, hänger samma tidningar ut dessa politiker som inte bryr sig om folks presumtiva lidande varmed dessas chans till omval minskar kraftigt. Därmed bekräftar politiker att farhågorna om pandemi är sanna och historien tar sin gång. Hur många har dött i dessa ovan nämnda sjukdomar? 500? 1000? Hur som helst för få för att allvarligt oroa sig. Därmed anser jag att tidningar av detta slag är ett hot emot demokrati, samtidigt som fria ordet är en av demokratins stöttepelare. Läskigt blir det dock när just media på ovan redovisade sätt indirekt börjar styra politiker.

Förmodligen är dessa tidningar så populära genom sin unika blandning av skräck, livsstilsråd, ding-ding-världhistorier och råd för att döva samvetet. Nedan ett axplock ur dagens tidningar:

Miljontals datorer kan skadas av virus i natt

-  ointressant om man har uppdaterat virusskydd

Falukorven - fylld av "hemligt" kött

- Korv. Sedan urminnes tider allt som blev över ifrån slakten. Inpackat i tarmar. Sedan kan jag väl i och för sig hålla med om att vatten o de kemiska ämnen som binder det inte bör finnas där. Köp inte korv med stabiliseringsmedel.

Dricksvatten brinner direkt ur kranen  

- Ja, förmodligen...

Man försökte lura in pojke i skåpbil med godis
- Förutom syftningsfelet, det var mannen som hade godiset, inte skåpbilen, är detta ännu ett bra exempel på skräckhistorier.  " Pojken gick ensam hem från skolan. Detta är inte att rekommendera. Det är bra om föräldrar säger till sina barn att gå två och två eller tre och tre hem från skolan. Ännu bättre är förstås om föräldrarna kan hämta sina barn, säger Krister Sehlstedt."  Tänk alla ni som gått ensamma från och till skolan. Ni var förmodligen en hårsmån från ett öde värre än döden. Varje gång.

Så farlig är din telefon
 - Busringning till Hells Angels? Nä, man kan få cancer på hörselnerven. Jag kan inte undvika att tänka hur bra folk hade det för tusen år sedan. Folk måste levt i flera hundra år! Idag får man cancer av allt.

Som sagt, bara ett axplock. Jag avslutar med en artikel ur Aftonbladet, med rubriken "Uppsalamaffians ledare anhållen". Nu har jag inte bott i staden men jag misstänker att "den så kallade uppsalamaffian" bara är kallad så av just media, i synnerhet sensationsmedia. Att nu ledaren kallas "tjock-Steffe", är visserligen skoj men historien i sin helhet är inte särskilt spännande.

För att anknyta till överskriften är det alltid skoj att se tidningarna komma på nya ord. Vad i helvete är "superfakta"?

"Förlåt. Det blev lite dumt. Jag dabbade mig." Så kan man säga. Eller så kan man påstå att man inte hade en aning om vad som sker i en organisation man på något sätt är ansvarig för. Personligen kan jag tycka att det inte spelar någon roll om man blev lurad eller inte när man formellt är ansvarig. Bit ihop, svälj skammen och sedan ge den som lurade dig ett helvete för det. För denne är ju också ansvarig, dock inte utåt. Det är lite intressant att se ett agerande hos svenska makthavare som påminner inte så lite om femåringars agerande i sandlådan; så länge saker går bra är de minsann ansvariga för allt, går det åt skogen har de inte det minsta med saken att göra. Är det någonting vi inte behöver rent generellt i Sverige, eller någon annan stans heller, så är det dåligt ledarskap. Gång på gång visar de människor som är ansvariga för Sveriges väl och ve att de inte tar det ansvaret.  Det är riktigt skrämmande. Tyvärr är det inget undantag att folk beter sig på det sätt LO-Wanja nu senast gjort. Beteendet grundar sig nog mycket på uppfostran. Barn som tidigt lär sig sina rättigheter men inte skyldigheter tror jag kommer att få svårt att ta ansvar. Media har inte direkt någon hämmande effekt på idiotin. Om man exempelvis vräker i sig 900 burkar Red Bull per år kan jag tycka att man får skylla sig själv om man inte mår bra av det.  I skrivande skull anser närmare hälften av 127683 röstande att Energidrycker skall ha 18-årsgräns. Ansvaret blir alltså föräldrarnas och/eller butiksinnehavarens. Är inte tanken att barn gradvis skall få mer och mer ansvar tills de blir myndiga? Är inte detta ett led i att bli vuxen? Just nu rör vi oss åt motsatt håll, vilket leder till katastrof så länge man förutsätter att man är en ansvarstagande ung, vuxen individ vid 18 års ålder. Ärligt talat, ju mer jag tänker på det, desto räddare blir jag. Tvinga barn att ta mer ansvar för sig själva eller höj myndighetsåldern till 21 igen. Nog tycker jag att "barn ska få vara barn" men för varje rättighet följer skyldigheter. Vill man betraktas som vuxen får man leva upp till det med och ta det ansvaret som därav följer.



Länk till Red Bull - pundaren

I debatten om flumskolan anser jag att målet förloras ur siktet. Det viktigaste kan omöjligtvis vara att alla tar studenten eller ens lär sig Viskan, Ätran, Nissan, Lagan utantill. (Jag har aldrig förstått varför, dessa åar är ju larvigt små jämfört med exempelvis Lule älv) Målet enligt mig måste vara att barn och ungdomar senare klarar sig i arbetslivet. Med detta i åtanke anser jag att debatten som sådan nästintill är överflödig. Det uppträdande som inte accepteras på en normal arbetsplats, kan inte heller accepteras i skolan.  Kom inte för sent, lämna in uppgifter i tid, stör inte, lös tilldelade uppgifter, visa hänsyn och respekt, tala i hela meningar. Självfallet behöver elever stöd men de behöver krav också.  Överbeskyddade från barnsben kommer eleven till skolan som under nio till tolv år gör sitt yttersta för att dölja att denne inte kan något genom att ignorera problemen . Så får barn exempelvis godkänt i ämnen de inte klarat av för att förhindra att de sticker ut. Detta leder till att de hamnar efter mer och mer, tills det inte går att rätta till längre. En elev på gymnasium vars engelskkunskaper ligger på en sjätteklassares nivå har inte längre möjligheter att ta igen det förlorade, men trillar så småningom ut med en studentexamen.  Studentexamen är således inte längre värt något, då nästan alla får den. Det leder till att det blir närmast omöjligt att inte läsa på gymnasium till förmån för en yrkesutbildning. Alla skall med.

Vidare ställer jag mig oerhört frågande till hur det kan vara så att en frivillig utbildning som gymnasiet är, inte kan ställa krav på eleverna att uppföra sig. Det är bara att kasta ut dem därifrån. Det är helt frivilligt att deltaga, följ reglerna eller gå hem. Skolan i dess nuvarande form leder till att begåvade barn tycker det är tråkigt, barn med särskilda behov ignoreras och anser det är för svårt medan den stora massan flyter med. Behandlas alla lika blir det sällan bra.

Den senaste antimobbingkampanjen som dragit igång innehåller en hel del humor. I videon, går en tjej igenom en korridor, förmodligen på en skola och sjunger stillsamt. Mycket puttenuttigt och man kan ju inte annat än att tycka synd om henne, för det är ju en liten gullig tjej. Ingen normal människa kan ju förstå att just hon blir mobbad. Och däri ligger själva poängen. Hade det varit en liten, tjock, finnig, allmänt ful unge med skränig röst, hur många skulle tycka synd om huvudpersonen i den utsträckning man nu gör? Det roliga är ju att "friends", som ligger bakom videon, (Det är en svensk organisation, varför heter den inte "vänner"? )verkar ha insett detta. ALLA medverkande är relativt snygga människor. Inte en tjockis, punkare, skelögt eller ens någon med glasögon i hela videon. Skojigt, tycker jag och påstår att det bidrar till hur idealet skall vara, något som inte direkt minskar mobbingen. Hur det nu är med det, folk kommer alltid att bli mobbade. Personligen tycker jag att skoluniform är enbart positivt vilket kan bero på mitt stora ointresse för mode rent allmänt. Tänk vad skönt det kan vara att dra på sig samma uniform varje dag och slippa fundera på vad som matchar. Tänk vad pengar man sparar!

Idol är ytterligare ett tv-program jag inte följer men jag har förstått att det finns och på ett ungefär hur det är uppbyggt. Det verkar som om den säljande idén är att vem som helst kan bli en stjärna, bara denne kan sjunga. Pyttsan, säger jag. Är man ful, bemödar man sig icke. I alla fall har jag svårt att tänka mig att man sitter framför idol och plötsligt känner att det nog var befogat att köpa en wide screen tv bara för att få plats med hela artisten.  Om ni anser att någon ful människa någon gång hamnat i en position att ha en chans att vinna i andra mediala positioner än när det gäller frågesporter, hör av er.

Sandras senaste inlägg på sin blogg, Munkakvarn, behandlar någonting ytterst viktigt, intressant och till stor del kontroversiellt. Det handlar i allmänhet om rätten att få barn och i synnerhet om förståndshandikappades rätt till detta. Frågan är om det är en mänsklig rättighet att föröka sig eller inte.  Den naturliga reaktionen bör ju vara att det är barnets bästa som skall sättas främst, hela tiden. Redan den vägen är dock ytterst svår att följa, för vad är barnets bästa? Återigen handlar det om statliga riktlinjer och gränsdragningar av professionella tyckare. Emedan det kan anses fel att förståndshandikappade skall ha rätt till barn, är det rätt att människor med ärftliga sjukdomar skall ha det? Hur är det med knarkare? De kan vara mycket intelligenta men har ju visat att de inte kan ta hand om sig själva. Har folk som varit rattfulla visat att de är för ansvarslösa för att skaffa barn?

Fortsätter man i de tankarna hamnar man snabbt i frågor om det ligger i ett barns intresse att själv födas med en defekt varvid det lika snabbt uppenbaras att man inte kan diskutera vad som helst, inte ens på teoretiskt nivå. Yttrandefrihetens självcensur kan man väl kalla det, för det är definitivt inte rumsrent att diskutera eugenik.  Det finns två former av eugenik, positiv och negativ. Det förstnämnda är att främja fortplantning av individer med påstått goda egenskaper och negativ eugenik är att förhindra att påstått dåliga egenskaper sprider sig. Med andra ord vad varje hund. - katt eller hästuppfödare ägnar sig åt.

Kopplat till människor blir det något helt annat. Min tro är att orsaken att detta ej kan diskuteras grundar sig i att den humanistiska grundsynen är så oerhört djupt rotad. Alla människor är lika mycket värda. Att ifrån den tanken dra slutsatsen att alla har samma förutsättningar är pudelns kärna. Vi går så långt för att sudda ut skillnader i förutsättningar att det i vissa fall slår slint.

Vidare läsning: Tvärsnitt (Tidning utgiven av Vetenskapsrådet)

Nu har forskare i USA äntligen funnit något av vitalt intresse - fettgenen. Denna gen är enligt svt ansvarig för att omvandla kakorna man äter till fett. Äntligen! Dumma jag har hela tiden trott att det var mitt fel att jag blir tjock av att trycka i mig kakor. Det är alltså fettgenen. Varför gör inte regeringen något? De borde omedelbart testa hela befolkningen för att se vem som har genen och skydda dem. Varför reagerar inte media? De borde omedelbart skapa en upplysningskampanj i löpsedelform:

Fettgen funnen - DU kan vara drabbad!

Nåja, det kommer nog. Till dess kan jag fortsätta uppröra mig över Christer Elmehagen. En reporter frågade honom varför han hade tagit emot bonusen från AMF:s styrelse, varpå han svarade att den erbjudits honom. Därpå tyckte reportern att Elmehagen ju kunde ha tackat nej. Smart inlägg. Journalisthögskolan är visst inte vad den borde vara den heller. Just nu sitter jag och funderar på hur mycket av min lön jag skall lämna tillbaka, så att jag inte uppfattas som girig. Risken är ju annars att en feriepraktikant i Uddevalla (de får visst sämst betalt i Sverige) någonstans blir upprörd.

Ett privat pensionssparande verkar vara en god idé. Problemet blir nog att hitta någon som investerar mina pengar i vapenhandel. Det är en rätt stabil marknad.

Att det finns kedjebrev stör mig egentligen inte. Det som stör mig är kamrater, vänner och bekanta, som utan att tänka det minsta skickar vidare dessa idiotiska påhitt. Allt för ofta trillar dessa förbi min inkorg.  Därifrån går de igenom minst två filter; Trovärdighetsfiltret och sannolikhetsfiltret. Det förstnämnda fungerar så att jag omedelbart raderar alla meddelanden som helt enkelt inte är trovärdiga. Dessa meddelanden varnar exempelvis för att jag blir utesluten ur msn, fb, mm om jag inte omedelbart skickar det vidare, eller påstår att jag kan få en massa pengar av bill gates för att Apple och AOL går ihop till ett företag. (Vad Bill gates har med dessa företag att göra förstår jag inte men detta meddelande finns i hundratals variationer och allt ifrån mobiltelefoner till datorer och pengar kan vinnas). Trovärdigt? Nja.

Om det nu är halvt trovärdigt, hur sannolikt är det? Hur i helvete skulle någon få reda på om ni vidarebefodrar dessa meddelanden till era vänner? Vore det så enkelt, varför retar sig folk på FRAlagen? Om det skulle stämma skulle företaget i fråga gå i konkurs omedelbart. Är det för bra för att vara sant, så är det inte sant.

Inte heller alla brev om våldtäktsdroger, borttappade barn eller cancersjuka tanter har ett uns av sanning i sig. Jag tar risken att dö i förtid, drabbas av olyckor eller att små kattungar lider fruktansvärt än att skicka dem vidare. Det finns sätt att göra något bra, att verkligen hjälpa folk. I 99% av fallen förutsätter det dock att man reser sig upp, går bort från datorn och på allvar tar tag i saken.

Avslutningsvis finns det ytterligare en sak man kan göra. Man måste dock lägga några sekunder på det.

www.justfuckinggoogleit.com

Skolan i Sverige är verkligen fantastisk. Den ger barnen verkligen vad de behöver, en grundläggande förståelse för demokrati, nämligen att individen är viktigast och att alla ska med. Den lilla, lilla nackdelen med skolan verkar vara att bildningsgraden sjunker snabbt. Sedan engelska infördes som obligatoriskt språk har vi blivit bättre och bättre på engelska. Tills nu, då denna generation är sämre på engelska än sina föräldrar. Detta bör dock vägas upp av det faktum att de tidigt får vara självständiga.  Att leva handlar om att välja och här lär sig barn och ungdomar verkligen. Problemet är att människor också ofta är lata och den enkla vägen inte alltid är den bästa. Men vad gör det så länge man har friheten att välja bort allt jobbigt, allt där man riskerar att dra en nitlott, inte behöver lära sig något, och inte behöver lämna in uppgifter i tid. Det viktigaste är ju att de gör så gott de kan efter sin förmåga.

Härliga tider, när dessa genomklipska, ansvarstagande ungar tar över ledartröjan och leder Sverige mot nya djärva mål!

Detta Youtubeklipp föranledde för övrigt mitt skrivande denna gång.

Faktum är att ett imperiums livslängd är begränsad. Någon gång börjar de utvecklas, når sin pik och förfaller därefter. Bland annat kan detta ses på Kina, Grekland, Egypten, Rom, Osmanska riket, Japan, Storbritannien och Sovjetunionen. Orsakerna för dessa stormakters förfall har varierat oerhört, liksom dess livslängd. Det faller sig alltså naturligt att anta att även USA förr eller senare kommer att förlora sin maktposition.  Det samma kan eventuellt sägas om Europa någon gång framöver men i nuläget är Europa ingen maktfaktor att räkna med, makten är alldeles för decentraliserad och för många viljor styr åt olika håll. Betraktar man EU:s agerande under Georgienkrisen förefaller detta uppenbart. Den stora frågan är dock vad som sker efter att USA förlorat sin position. Ett maktvakuum kommer alltid på olika sätt att fyllas, antingen delas den upp av flera olika aktörer eller så träder en eller kanske två storspelare in på scenen. De tre nu existerande staterna som skulle kunna ta den platsen är enligt mig Kina, Indien och till viss mån Ryssland.

Kina är nog den stat som överlägset snabbast kan agera, då de inte begränsas av folkets vilja och har störst muskler. De kan redan nu som USA:s största fordringsägare kan ställa krav, och utökar sin maktsfär oerhört, framför allt i Afrika. Som ständig medlem i FN:s säkerhetsråd kan de dessutom effektivt förhindra att deras åtagande störs. Än en gång kan detta ses i Afrika, i synnerhet Sudan.

Indien har, liksom Kina, en oerhört stor befolkning men än betydligt mer välutbildad. Dessutom är Indien en militär stormakt med kärnvapenkapacitet.  Tekniskt, ekonomiskt och militärt är Indien den dominerande aktören i området. Det som ligger Indien "till last" är att de inte verkar ha några stormaktsambitioner.

Ryssland har de senare åren visat tydliga tendenser att återigen ta den plats i världen Sovjetunionens hade. Demokratiprocessen har snarast varit negativ och det har satsats mycket på att modernisera den ryska försvarsmakten.  I nuläget lider Ryssland oerhört under finanskrisen och de resurser som finns utnyttjas bara delvis. Ryssland har definitivt stormaktsambitioner och allt landet företar sig utanför dess gränser är utrikespolitik, från energileveranser över schlagerfestivalen till fotbolls-VM.

Hur det går återstår att se men det tåls att tänka på att den nuvarande världsordningen med stor sannolikhet är förgänglig. Själv tror jag att det andra Kina, Taiwan, ligger mycket pyrt till om USA skulle kollapsa.

När jag någon gång läste om OPEC (Organization of the Petrolium Exporting Countries) så började jag fundera. Eurons införande var nära förestående inom EU och förespåddes bli en stark valuta, betydligt stabilare än den då svängande dollarn. Vad hindrar OPEC att binda oljepriset till euron? Vad skulle det innebära för USA? Min fullkomligt okvalificerade gissning var att USA:s ekonomi skulle kollapsa. Idag tror jag inte att jag hade så fel. Framför allt med tanke på USA:s gigantiska statsskuld och dess i mina ögon inte så lite märkliga monetärpolitik

Pengar rent generellt ersatte byteshandel, eftersom det var praktiskt. Kortfattat och raljant ser utvecklingen ut så här: Inledningsvis bytte man saker och bedömde kostnader efter vad man hade för referensramar. Ett ägg är mindre värt än en höna, en höna är mindre värt än en yxa och en yxa kan bytas bort mot en liten silverring. Smycken i ädla metaller kom så småningom att bli måttstocken för alla varor, och smyckets vikt avgjorde värdet.  Detta ledde till att mynt börjades präglas. Dess värde bestod fortfarande av vikten. Av olika rutiga o randiga skäl ersattes myntens metall till legeringar och mindre värdefulla metaller. Värdet garanterades dock av staten som kunde lämna ut guld till samma värde som mynten. Detsamma gällde sedlar. Tills de nationella guldreserverna börjades avyttras. Numera är det alltså enbart folks tron på pengarna som håller uppe dess värde. Om tron förloras på pengarna (vars faktiska värde är oerhört långt ifrån det reella) går dess värde ner. En liter mjölk blir alltså inte direkt dyrare utan pengarna blir mindre värda. Det krävs 10 kr för en liter mot 8 kr innan. Av den anledningen är det viktigt att begränsa antalet sedlar och mynt på marknaden. Vid årsskiftet 2008/2009 fanns det ungefär 372 miljoner utelöpande sedlar till ett värde av 106,3 miljarder kronor.  Om man skulle fyrdubbla detta skulle pengarna bli betydligt mindre värda på en gång. Därför är det rätt höga straff för falskmynteri och det är inte ok för alla att äga en sedelpress.  Betänk för övrigt att det finns aktier med. Dessa kommer jag att avhandla separat någon gång, då denna företeelse i mina ögon är urbota dum.

USA har nu gått ut med att man ska täcka olika kostnader genom att öka pengamängden på marknaden med några hundra miljarder dollar. Efter detta har jag inte hört eller läst några reaktioner alls, besynnerligt nog. I och för sig är en nervärdering av den egna valutan bra för exporten, (varför vi kan vara tacksamma för att vi inte har euro utan har visst inflytande på vår ekonomi) men detta verkar helt vansinnigt. Tyskland försökte 1944/45 att producera mängder med $ och £ för att få USA:s och Storbritanniens ekonomier att kollapsa. Nåväl, själv är bäste dräng. Samtidigt som detta sker har budgetunderskottet för år 2008 nått 438 miljarder dollar. Prognosen för år 2009 är ännu värre - 1800 miljarder dollar.  Det är ca 14 500 miljarder kronor. Huvuddelen av krediterna bärs upp av Kina. Vad slutet blir på denna historia vet jag inte men det kommer oomkullrunkeligen bli spännande.

Källor: Sveriges Riksbank, Svd

Som jag tidigare skrivit om har vi lyxen att fördöma hur folk betedde sig bara någon generation tillbaka. Detta har lett till en fartblindhet som gör att vi inte kan se vad vi gör för fel. Vissa saker borde dock vara uppenbara. Som exempel vill jag nämna den afrikanska småkakan, negerbollen. Är den verkligen ett problem? Tydligen är den det enligt många. Det finns ju dem som tar illa vid sig och känner sig kränkta. Möjligtvis, men är det inte ett större problem att olika minoritetsgrupper gång på gång blir särbehandlade och hanterade med silkesvantar? Vad jag menar är att problem inte får kallas problem för att det kan vara kränkande. Är det extra synd om folk för att de har ett ickesvenskt ursprung? Varje gång någon blir särbehandlad, inte för att åtgärda de problem de har, utan för att de är annorlunda, ökar klyftan. Föreställ er att ni flyttar från där ni nu bor, tvärs över Östersjön och bosätter er i en mindre stad i Estland. Problem? -Jovars. Er utbildning gäller inte längre, ni får inte längre på egen hand söka arbete, ni blir slussade mellan olika utbildningar där ni inte lär er något och varje gång ni blir förbannade för att ni inte ens får möjligheten att ta ett jobb när det erbjuds, får ni en klapp på huvud. Ni förstår ju inte vad som är bra för er. Det gör däremot den Estländska staten. Situationen är absurd men det är bara att skratta och vara glad, ty ingen kallar längre köttbullar för "svenska bollar".

Igår visades på "Uppdrags granskning" något intressant. Det handlade om att det i Sverige föds fler och fler barn med genetiska defekter. Detta kunde härledas till att många föräldrar till dessa barn var släkt. Så långt inga problem. Själv kan jag ju tycka att det är självklart att man inte skaffar barn med släktingar men i andra delar av världen är det sociologiskt och ekonomiskt ytterst viktigt att göra så. Och här blev det problem, för det vore ju diskriminerande att ta tag i detta då det inte drabbar främst invånare i en mindre by i norrbotten utan folk med annat etniskt ursprung ( Försök för övrigt att beskriva "etnisk" utan att använda ordet..) Jag tror att befolkningen i Sverige mycket snabbt hade blivit informerade med riskerna om det hade varit "ursvenskar" som var drabbade. Det värsta är att allt sker i bästa välvilja. Maciej Zaremba har återigen skrivit en tänkvärd text om den misslyckade integrationen.  

"The road to hell is paved with good intentions"

År 2004 uppgick hovets apanage till 90 miljoner kronor. Det innebär att varje svensk betalade in mindre än en tia till Hans Maj:t. Nu är ju den faktiska summan lite högre, då inte alla i Sverige levande människor betalar skatt. Ungefär 6 miljoner av dem är dock mellan 16 och 65 år. Om vi, för sakens skull, säger att hälften av dessa, ca 3 miljoner människor betalar skatt, så blir dessa stackare lidande och får tillsammans stå för Sveriges statschefs apanage. Den gigantiska summan uppgår till ca trettio svenska kronor. Per år. Att strunta i att ta den där ölen på krogen precis innan hemgång en enda gång bekostar allstå ett kungahus som gör Sverige till ett land utöver det vanliga. Tyvärr har jag inte hittat några siffror på vad kungafamiljen i rent reklamsyfte innebär för Sverige.

Utöver det faktum att det är larvigt lite som Kungahuset faktiskt kostar, utslaget på en tredjedel av dem som är bosatta här, är det min fasta övertygelse att ett kungahus i kris och krig skulle ge en stabilitet, vara en fast institution för svenskarna som en president inte skulle kunnat.  Betraktar vi våra grannländer Danmark och Norge under den tyska ockupationen framstår det som solklart, trots att den Norska familjen uppehöll sig i England.

Så länge man väljer att inte se några problem, vägrar inse att det kan bli illa längre fram i tiden, finns lyxen att gnälla över petitesser och gnälla, ja det kan vi.

Källor: World factbook, DN

... av Maciej Zarembas artikelserie om invandring och integrering. Läs dem, fudera,diskutera och kommentera gärna så får jag vara med.
Del fyra
Del fem

En sak jag länge funderat på är hur väder påverkar människor. Att man kan få förfrysningar och dö vid sträng kyla är inget som uppmuntrar till någon djupare tanke. Att humöret ändras så oerhört vid väderlek som allmänt betraktas som sämre, är dock intressant. Visst är det lite trist med slask, regn, blåst med mera, men för det mesta är vädret på inget sätt direkt gränssättande men får ändå vissa att bli nedstämda och på dåligt humör.  Man borde ändå vänja sig då vi i Sverige faktiskt har väder, varje dag året runt. Dagarna med bara solsken bör dessutom rimligtvis vara mera sällsynta än de utan. Att ha sol året runt borde därmed vara som att ha födelsedag varje dag, inte särskilt märkvärdigt alls. Det klimat vi har, med temperaturskillnader upp emot 60 grader, borde tvärtom göra oss mer flexibla och anpassningsfähiga än folk från länder med mer moderat väder. Det finns utöver det kläder att tillgå som i mångt och mycket låter oss bortse ifrån vädrets inverkan. Trots detta finns det folk som verkar ta rådande väderlek som en personlig förolämpning. Beror det på att det är typiskt svenskt att klaga på saker utom vår kontroll för att därmed hävda en plats i Sveriges största kollektiv, kollektivet "Dem Det Är Synd Om"?

För några veckor sedan var jag för övrigt i Österbotten. Det är trevligt att se att folk har mössa på sig när det är kallt. På sydligare breddgrader fryser man visst hellre än att förstöra frisyren. Det verkar finnas en temperaturgräns för dumhet.