Det är min personliga mening. Ni får tycka vad fan ni vill så länge jag får tro vad jag vill och utgå ifrån att det inte finns någon gud. Eller själ för den delen. Vidare anser jag att det är lika befängt att tro på gud som att tro på spöken, voodo, förutsägningar baserade på kaffesump eller inälvor eller för den delen enhörningar.

Humanisterna lanserar nu en kampanj för att reflektera över religionens inverkan på samhället. Förmodligen är huvudsyftet att rekrytera medlemmar men det kvittar för det är ett lite småroligt test. Testet finns här och oberoende av resultat skulle det vara lite skoj med debatt, då det av respekt verkar vara tabu att diskutera religion. I alla fall så länge den är etablerad. Försök att hitta på en egen religion och se hur lång tid det tar innan du får prata med psykakuten. I alla fall om den påhittade religionen innehåller uppenbarelser. Det är i min ringa mening helt befängt att man inte får kritisera eller att man måste hysa den djupaste respekt för vansinniga idéer och villfarelser, bara för att det kallas religion.

I Georgia, USA har en rivningsfirma rivit ett hus efter att ha fått GPS-koordinater. De rev fel hus. Jag ar mycket skeptiskt till att lita för mycket på teknik. Även om den i många fall underlättar, anser jag att det måste finnas alternativ att tillgå om tekniken havererar. Hela vårt samhälle bygger idag på användandet av kretskort i olika utsträckning, som är konstruerade av människor och till yttermera visso är tillverkade av den billigaste producenten. Varenda bil har datorer i sig, telefonin är datoriserad, transaktioner sker över nätet och vårt liv styrs allt mer av mikroprocessorer. Nu tror jag inte att datorerna kommer att göra revolt och försöka döda allt mänskligt liv utan tänker mer på vad människor är kapabla till. Jag litar inte på konceptet, då det gör oss så oerhört sårbara för yttre och inre påverkan, genom andra människor. Gick en bil sönder för 15-20 år sedan kunde den händige fixa en hel del själv, medan det är stört omöjligt att få vissa bilar att gå i över 50 km/h när bromslampan gått sönder. Det finns så oerhört många smarta lösningar på mycket idag och det borde det ha funnits för femtio år sedan med. Då satt det säkert någon som skeptiskt betraktade olika sorters nymodigheter och förutsade allmänt förfall och katastrof. Min egen kritik kan kännas igen här men för mig är det viktiga att man funderar på hur man tacklar att system inte längre fungerar. Förr eller senare kommer något att hända och har man då tänkt igenom det hela har man en rimlig chans att fortsätta ändå. Härvid kan det räcka om man betraktar teknik som hjälpmedel och inte som lösningen. Lösningen är fortfarande människan. Apropå teknik så kan jag fortfarande skratta år idén "det papperslösa samhället" som dök upp när datorer introducerades på arbetsplatser i stor skala. Det har väl gott sådär bra, tycker jag.

Det vare ett bra tag sedan jag skrev något och ännu längre sedan jag skrev något vettigt. Det känns just nu som om det kommer att bli mycket sporadiskt framöver av flera skäl. Skälen är jag själv inte helt säker på men det närmar sig semester med vettigare saker att göra än att skriva av sig. Dessutom har jag hamnat i någon form av mellanläge; jag har varken varit särledes irriterad eller glad utan det mesta bara rinner av mig som vatten av en gås. Jag har kommit halvvägs i Sandras exemplar av Dawkins Illusionen av Gud, som visserligen är mycket intressant men inte på något sätt uppseendeväckande. Den är nog mer spännande i USA där det är mer ovanligt att vara ateist. Utgår man ifrån att det inte finns någon gud i någon form är det på sin höjd intressanta aspekter författaren framför men ingalunda omskakande. Som jag tidigare nämnt tycker jag det är konstigt att man kan tro på en gud och håna dem som tror på magiker och spöken. Det som Dawkins tar upp som inte behandlats så mycket tidigare är respekten för religioner, att det verkar vara så att andras religioner måste respekteras till vilket pris som helst och inte får ifrågasättas, trots att själva grundidén är betydligt knasigare än att hävda att grisar kan flyga eller att universum vilar på en rosa elefant som lyssnar till namnet Gertrud.

Jag har retat mig lite över användandet av ordet "sommarplåga" i radio. Det kan omöjligen vara något positivt, trots ivriga försök att få det att låta så.
Rent allmänt verkar en hel del bloggar minskat på inläggen den senaste tiden och jag kommer inte på någon annan anledning än att det är sommaren om nalkas med stormsteg (visserligen är det den 5 juni idag men det hade lika gärna kunnat vara oktober om man ser ut genom fönstret) och med den känslan att ta paus ifrån allt, även självpålagda plikter såsom skrivandet av en blogg. Känner jag mig själv rätt så kommer det inte ta så oerhört lång tid innan jag måste rätta till något som är fel eller tycker att jag måste rätta till något.

Till dess,

Lev väl

EDIT - Den sista meningen blev mer än lovligt skum. Kontentan ska vara att jag formodligen återkommer tidigare än anat. Tnr. 061517

Igår drog Israel igång en civilförsvarsövning av rang. Det som simulerades var raketbeskjutningar från Gaza och Libanon, simultana anfall med robot från Syrien och Iran, palestinska självmordsbombare en masse och naturkatastrofer. Delar av dessa hemskheter samtidigt. De som övades är dels räddningstjänster, politiska organ som var tvungna att ta beslut i det simulerade händelseförloppet och även också civilbefolkningen som skall ta sig till skyddsrummen när luftförsvarssirenerna börjar tjuta. Övningen ska hålla på i fem dagar, varefter den självfallet ska utvärderas. Om man nu ignorerar de tydliga signaler Israel sänder ut till sina grannar, finns det fortfarande en grundläggande tanke bakom stora övningar som dessa. De räddar liv. Det går aldrig att teoretiskt räkna ut till punkt och pricka hur människor reagerar. Om en ambulans tar sig till sitt mål på 10 minuter i normalfall, är det inte alls säkert att den hinner fram på 30 minuter när skiten träffar fläkten. Förutom att finslipa rutiner och få möjligheten att upptäcka brister i planerna är människan sådan att hon har större chans att klara sig om hon har gjort det hela en gång tidigare. I Sverige övar vi inte av olika skäl. Det vore kanske inte så dumt med tanke på hur dåligt krisberedskapen var exempelvis vid Tsunamin. Det ska nu vara bättre då rutiner fått en översyn. Om det inte testas vet man dock aldrig. Förr stod en hel del av informationen i telefonboken. Det gör det än idag men då knappt någon använder telefonboken längre spelar det en mycket liten roll. Dessutom är det bara en liten del av det som brukade står där som återges idag. Fundera på det när larmet går vid 1500 idag. Var finns ditt skyddsrum? Vad betyder signalen?

Jag tror inte att det är så bra att vi är så oerhört indoktrinerade i tron att aldrig något kommer att hända. Inte så att det finns någon anledning till panik men går det på röven gör det det ordentligt, främst för att det är fult att öva för det hemska.
Källor: Al- Jazeera, Räddningsverket

Enligt DN och Svd (från TT) har ett tjugotal svenskar rest till Somalia för att där strida för islamistgruppen al-Shabaab, varvid "en handfull" har stupat. Det skulle då vara dåligt för Sveriges rykte, vilket jag kan hålla med om. Svenskar har dock i alla tider dragit i härad av olika skäl. Krimkriget, Danmark- Preussen 1864, Preussen-Frankrike 1871, det första världskriget, Spanska inbördeskriget, andra världskriget, Korea, Vietnam, Israel och så vidare, till våra dagars konflikter i Balkan för att nämna de sista 200 åren. Trots en relativ liten befolkning kan man nog hitta en svensk i var enda större konflikt som pågått sedan vi tog steget över östersjön och började dräpa andra folk än danskarna. I senare tid verkar det dock som om de främsta utövarna av denna verksamhet verkar vara svenskar med utländskt påbrå. Är det först då det blir medialt intressant? Är problemet att de stödjer fel sida? Antingen är det förbjudet för svenska medborgare att ta värvning i någon annan armé eller stridande part i vilket fall det bör lagföras som brott, eller också så är det inte. I det senare fallet är jag intresserad av hur detta bokförs, då en svensk ostraffad medborgare kan bli säkerhetsklassad att ta del av hemliga handlingar och dylikt. Var ligger den individens lojalitet om denne redan visat sin beredskap att offra sitt liv för något som inte ligger i Sveriges intresse? Många frågor, färre svar. Det skulle vara intressant att ta reda på vad som driver de enskilda individerna till att ta ett sådant beslut. Förmodligen är det dock, som de senaste 500 åren, jämnt blandat från individ till individ mellan bland annat ideologisk övertygelse, äventyrslusta och tro. Allt går i cirklar.

Jag kan för övrigt inte låta bli att fundera över vilka skrik det hade blivit om svenska soldater, skickade av regeringen, hade dödats. Också de hade varit frivilliga krigsmän.



Svenska legoknektar anno 2009 och 1630

Så höll Daniel Westling sin sjukdom hemlig. Jag tror det var Aftonbldets löpsedel idag. Min första tanke var: "Han höll väl käft om det". Men kan det vara så enkelt? Det är trots allt en löpsedelsrubrik, då måste det ligga något bakom. Men icke. Det var så enkelt. Ibland är det som att få en vits berättad för sig där man ser poängen redan från början men ändå inte vill tro att den är så förutsägbar och förväntar sig en oväntad vändning. Den vändningen kommer sällan och vitsen blir den besvikelse man egentligen trott. Så är d et med löpsedlar. Ett tag tänkte jag att att man kan kunde läsa löpsedlarna och dra slutsatsen att inget hänt det senast dygnet. Så är det inte. Idiotskvaller säljer visst bättre än nyheter som faktiskt har inverkan på folk. Det värsta är att man inte kan ¨låta bli att läsa dem. Jag känner mig lurad varje gång, samtidigt som jag misstänker att jag blivit lite dummare.

Hur svårt skall det vara? Om man betalar mindre än man tänkt för en vara sparar man pengar. Om man har ett konto där man lägger undan pengar varje månad sparar man pengar. Om man Väljer att inte köpa det där kilot godis spar man pengar. Om man jobbar och får lön för mödan så tjänar man pengar. Man tjänar inte ett öre på att köpa en extra stor burk kakor, man sparar pengar jämfört med styckpriset eller vad det nu må vara. Man kan däremot tjäna på att göra någonting, om man menar att man vinner på det. Fatta, Aftonbladet!

Egentligen tänkte jag skriva lite i går men tänkte nog inte en hel tanke på hela dagen. Man kan nog säga att jag tänkte fragmentariskt och att huvuddelen av sysslorna fungerade som om de vore totalt automatiserade. Hur som helst så var det två saker jag tänkte orda om. Det ena är Nordkoreas kärnvapensprängning. Kul att se att det går bra för Kim Jong Il och det folk han har satts att styra. Jag utgår helt krasst att det går bra då kärnvapenproduktion inte är särskilt lönsamt och hundratusentals nordkoreaner svälter ihjäl varje år. (Här gör jag en fuling och gissar; många svälter ihjäl, fruktansvärt många. Den förväntade medellivslängden är 31,1 år för män och 34,9år för kvinnor, av olika skäl.) Nordkorea är ett av de få länderna i världen där nyheter knappast kommer in eller ut. I Nordkorea finns det sexfiliga motorvägar men inga fordon, det finns internationella hotell med full bemanning dygnet runt men inga gäster. Kort sagt står de utanför realiteten men också folkrätt och anstand, vilket gör det extra dumt att de skaffar kärnvapen. De flesta stater med kärnvapen kan nog tänka sig att använda dessa om de känner sig existentiellt hotade. Hos Nordkorea är nog tröskeln för att känna sig så rätt låg. Hur som helst handlar det om inget annat än en simpel utpressning. Den nordkoreanska ledningen struntar i en svältande befolkning och vet att en väpnad intervention är lönslös; Med Seoul inom skjutavstånd och en gigantisk armé kan man vara relativt lugn.

Det andra jag kort hade tänkt orda om i går redan är Expressens tabbe när de intervjuade en tant som de trodde var Wanja Lundby-Wredin och tryckte både intervju och bild på den därintill okända tanten. Är någon överraskad? Om man inte är mer källkritisk än så och dessutom främst är intresserad av att sälja skvaller, blir det så. Det lär inte vara sista gången något sådant händer.

Sent omsider blev det regimskifte i Sverige och Moderaterna är det ledande partiet i den konstellation som kallas Alliansen. I denna veva har Moderaterna börjat kalla sig Det nya arbetarpartiet" och har härvid gjort en hel del snedtramp. Ska man leda någon, så finns det alltid sätt att plocka billiga ledarskapspoäng. Ett sådant knep är synlighet, man visar sig hos dem man är satt att leda. Lyckas inte det gör man små saker som visar på att man bryr sig om de sina. Det man gör behöver inte ha särskilt stor effekt, det viktigaste är känslan av att ledningen bryr sig. Eller så kan man välja att skita i det och visa att man inte bryr sig ett dugg, exempelvis genom att höja skatten på snus och öl och sänka densamma på vin. Vad sänder man då ut för signaler? Exakt de signaler arbetarrörelsen gillar att ta vara på. Inte nog med att man tog avstånd från den gruppen som mest brukar öl och snus, man gjorde en helomvändning i de ämnen som tidigare tycktes vara kärnfrågor, däribland inom försvarspolitiken. Inledningsvis började det bra med den förste försvarsministern på mycket lång tid som var insatt och visade att han inte bara var chef för ett departement utan också ledare. Detta tog abrupt slut när helt plötsligt finansministern blev överordnad minister i försvarsfrågor. Nu har vi en försvarsmakt utan effekt och en försvarsminister utan personlighet.  Man må tycka hur man vill om detta men det faktum att en närmast obruten tid av Sverige som enpartistat verkar vara över gläder mig. Det har hänt saker. Inte bara bra ting men det är fortfarande bättre än en politisk stagnation.

Det finns många intressanta aspekter när det gäller Socialdemokraterna och en av dem är att de behöver en hotbild. Länge har jag funderat vad 1 Maj-tågen går ut på och varför de alltid ska se så sura ut med sina röda fanor, sjungandes internationalen och protestera mot alla som inte är arbetare. Hur många socialdemokrater är arbetare, alltså arbetare som de gärna framställs, kroppsarbetare?  De kämpar mot det diffusa begreppet "borgarna", som i dagens Sverige var och varannan kan räknas till, inte minst inom arbetarrörelsen. Det slog mig någon gång att de som har mest på att förlora på att minskade klasskillnader och lönegap är just socialdemokraterna. Vad ska de då göra? Idag kritiseras allt som politiskt ligger höger om Socialdemokraterna för att vara roten till allt det onda, trots att det riksdagsparti som ligger längst åt höger internationellt sätt en smula raljant uttryckt fortfarande räknas som kommunister.  Som det ser ut i dagens Sverige är det relativt få som far dåligt. Mycket kan bli bättre men några tydliga klasskillnader eller proletariatets utsugande är det knappast frågan om. Ändå så lever retoriken från början av 1900-talet kvar, där arbetarna slogs för hyggliga arbetstider, rösträtt och andra saker som verkligen var viktiga. Den svenska avundsjukan gör att den fungerar idag också men problemet idag verkar främst vara att vissa har det alldeles för bra; den stora massan har det inte dåligt. Individualismen är en annan sak som Socialdemokraterna har lyft fram som en god sak. Till viss del håller jag med om att det kan vara bra men myntets baksida är att folk inte frågar vad de kan göra för sin stat utan kräver att staten skall göra en massa åt dem. Socialdemokraterna verkar av ovan nämnda skäl blomma upp bara i opposition. Då har de möjligheten att samla massorna och skylla allt som sker, från internationell finanskris till plötslig spädbarnsdöd, på de onda borgarna som har makten. De ser heller inga problem i att kritisera förslag som ursprungligen kommit från socialdemokraterna (FRA-lagen) bara för att fel parti klubbat igenom den. Under Sahlins vingar kan det gå lite hur som helst. Hon har fifflat med skatten, semestrat för skattepengar, varit en usel småföretagare och är en riktigt dålig ledare men hon har talets gåva. Utsikten att hon ska leda Sverige är rent ut sagt skrämmande; att leda Sveriges största parti verkar redan vara en övermäktig uppgift.

Den ryska tungviktsmästaren Nicolai Valujev var på jakt då ett vildsvin anföll dennes hund. Rädd att skada hunden sköt ryssen inte, utan brottade ner vildsvinet och skar halsen av det med kniv. Därefter åt han upp det.  Hur stor svinet var förtäljer inte historien.  Även om Aftonbladets rubrik som vanligt är missvisande och det inträffade på intet sätt är källkritiskt granskat är det ändå manligt.



Källa och bild: Aftonblaskan

Under ett polisiärt ingripande i norra Sverige var ett av polisbefälen med, enligt utsago som observatör. Denne hade druckit alkohol innan och borde således inte ha varit där. Det är inte ok att dricka och sedan vara i skarp tjänst, oberoende om man är polis eller politiker som har jour. Så långt allt klart. Det jag finner oerhört uppseendeväckande är den ytterst dåliga vapenhanteringen poliserna uppvisade. Dels står poliserna redan från början så att ett eldöppnande omedelbart blir till ett polskt eldöverfall, det vill säga att skyttarna riskerar att öppna eld emot varandra och är lika farliga för varandra som för målet. Dels så öppnade en av poliserna eld på fem till tio meters håll och träffade en hel del men inte vad han siktade emot. Med säkerhetsomställaren på "automat" avlossade polismannen sitt vapen, tömde magasinet och träffade intet. Är man på ett sådant avstånd att man kan träffa med vapnet om man kastar det, skall man träffa om man öppnar eld. Gör man inte det har man övat sitt skytte för lite. Alldeles för lite. Att polisen a) sköt automateld och b) inte träffade är skamligt. Även om man skjuter med automateld så träffar man som hygglig skytt på första eldöppnandet. Att man inte gör det på 10 eldöppnanden (jag vet inte hur många skurar han sköt men har han skjutit innan borde det rimligtvis vara skurar om 3-5 skott) är skandal, vansinnigt amatörmässigt och skytten hade förmodligen inte ens platsat i motorcykelgäng som annars gör roliga saker som att såga av pansarskott med mera. Det borde varit fokus och inte den fulla polisen. Ge honom en käftsmäll, degradera honom till trafikpolis ett tag och sprid vad som händer om man är full i tjänsten. Sedan borde det vara obligatoriskt att skjuta med de eldhandvapen polisen har fler gånger än vid ett årligt prov. Om det inte har framgått med all tydlighet så är det visserligen fel att vara full i tjänsten. Att vara inkompetent är dock katastrofalt.
En av Sveriges största härförare genom tiderna, Johans Banér, var ett berusat geni medan en av hans motståndare, Gallas, var fullkomligt inkompetent även spik nykter.

Mona Sahlin ligger på Reinfeldt och regeringen att dessa gör för lite för att skapa nya jobb. Socialdemokraterna går till och med till EU-val på just jobben. Den delen förstår jag inte. Vad skall EU göra för att skapa fler jobb i Sverige? Det är väl snarare så att om de skulle göra något för att minska antalet arbetslösa, så finns det en rad länder som går före. Om jag förstått det rätt är det Socialdemokraternas strategi att få EU att använda den svenska modellen med kollektivavtal i hela EU, vilket rimligtvis huvuddelen av medlemsländerna inte direkt förordar, då just billig arbetskraft är bland de få saker som gör dem attraktiva. Jag förstår inte riktigt hur de har tänkt sig det hela men å andra sidan verkar de bara ha lösningar i opposition.

I övrigt gjorde jag ett test på DN där jag verkade stå närmast Piratpartiet. Då detta parti a) är emot FRA och b) är ett enfrågeparti kommer jag att gå emot resultatet. Som vanligt kommer jag rösta på det parti jag anser är minst skadligt för Sverige. Mitt politikerförakt har tyvärr närmat sig resignation vid det här laget. Det förstnämnda är främst grundat på två saker: Oförmågan att ge klara besked (fullkomligt logiskt men vansinnigt irriterande) samt det faktum att ett parti som har en bra idé blir motarbetad på grund av att det är just det partiet som kläckt den. En bra idé är en bra idé, oberoende om det var Ghandi eller Hussein som kom på den. Politiker måste sätta nationen främst, inte sitt parti. Också detta ser jag som en logisk följd utav systemet. Det betyder inte att jag gillar det.

EDIT- om iknappt någon röstar utom jag, blir min röst så mycket mer värd. Strunta i att rösta! Bojkotta EU-valet!
Tnr. 202115

Uppenbarligen kan man bli förlamad om man dricker vanlig läsk, skriver Expressen idag. Läser man artikeln nämns dock att de som blivit drabbade hävde i sig litervis av Coca Cola varje dag. Var är nyheten? Allt är giftigt i tillräckligt stora mängder. Det fick i alla fall jag lära mig som liten. Jag blir uppriktigt förbannad. Dels på dessa idioter till journalister som beskriver något som om det vore en sensation och dels på dessa människor som inte verkar fatta att det inte är särledes vettigt att trycka i sig en fjärding (31,4 L) läsk. Eller för den delen kaffe, Red Bull, vatten eller apelsinjuice. Ännu har politikerna inte reagerat men det är väl en tidsfråga innan en 18-årsgräns införs på läsk med. Vissa är helt enkelt dumma i huvudet. Det är så evolutionen arbetar.

Källor: Aftonbladet, Expressen

En man i 20-årsåldern hade visst otur idag.( Jag försöker att motverka att folk kallas ungdomar upp i 30-årsåldern. Om de inte är brottslingar. Då är de män redan vid 18 fyllda.) Han skulle in till sina föräldrar och när han höll i trappräcket och dörrhandtaget samtidigt fick han ordentligt med ström i sig. Ingen vet hur det kunde hända men en felaktig kopplad fläkt är misstänkt. Hur som helst hade jag inte tagit upp det om mannen i fråga inte hade kommenterat det hela på ett synnerligen intressant sätt: "Jag såg min själ framför mig." Som vanligt har Expressen totalt missat poängen i händelsen vilket retar mig. Hur såg själen ut? Om han såg sina föräldrar, såg han då igenom den? Hur visste han att det var sin egen själ han såg? Dåligt arbete av journalisten som intervjuade olyckskorpen. Hur kan man missa frågan? Vill han behålla svaret för sig själv? Jag tror inte, trots detta spännande avslöjande, på själens existens och, skeptiker som jag är, tror jag man kan se vad som helst med tillräckligt mycket ström genom hjärnkontoret. Otur hade han dock.

Hela artikeln (350 ord) finns här.

Om man skulle skrota alla kontanter, så skulle det bli svårt för kriminella. Svarta pengar skulle närmast försvinna eller utbetalas i annan valuta, vilket gör det enklare att spåra. Utan kontanter skulle förmodligen rån minska och utpressning blir inte alls lika skoj om mottagaren måste ange sitt kontonummer. (Det har i och för sig hänt, men tyvärr är inte alla brottslingar så dumma.) Pengar är dessutom inte värda pappret de är tryckta på egentligen. (Se här) Detta är något jag hävdat länge och får nu medhåll av tre synnerligen smarta individer på DN:s debattsida

Dokument utifrån är oftast sevärt. I går handlade det om extremhögerns frammarsch i Europa. Dokumentären var intressant och lite skrämmande. Sevärd dokumentär som finns på Svt Play. Sevärd, trots att titeln, Det våras för extremhögern, förmodligen var ett lustigt infall av någon journalist på Svt som drog paralleller till Mel Brooks gamla klassiker Det våras för Hitler. Den filmen fick för övrigt namnge en hel rad filmer, som inte hade något med vår att göra, exempelvis Blazing Saddles, som fick heta Det våras för sheriffen.

Även om jag redan har ondgjort mig över media vid ett flertal tillfällen så finns det mer att kritisera. Med en dåres envishet hävdar jag att en myndig person aldrig kan frånsäga sig ansvaret för sina handlingar, vilket media gör. Det hör på något sätt till grundreglerna att man som reporter inte behöver ta ansvaret för det man skrivit, så länge man håller sig inom vissa pressetiska gränser. Tanken är nog så god men fullkomligt vansinnig. Även om man i skrivande stund inte känner till vilken effekt orden kommer att få, så är man ändå den som skickar kulan i omloppsbana; någonstans dimper den ner och skytten är ansvarig. Även jag anser att journalister inte alltid kan vara rättsligt ansvariga för det som inträffar bör detta prövas oftare än så sker. Utöver detta måste de hållas moraliskt ansvariga. En annan aspekt är balansen och objektiviteten. Under balans menar jag att en händelse som återges bör granskas från olika vinklar, förutsättningslöst. Det innebär att värdeladdade ord enbart får förekomma i citat. Att således skriva om "terrorfamiljen" utan att ha annat än hörsägen att gå på anser jag inte vara god journalistik.

Maciej Zaremba har i dagens DN beskrivit rapporteringen kring ett fall av grannosämja i Haparanda. Måhända att det är sant vad som skrivits om den familj som dömdes till sammanlagt 22 år fängelse men mycket tyder på att de var dömda i förhand. Vem bär ansvaret för det?