Folk i allmänhet sägs vara dåliga på att klaga direkt när något är fel eller stör en personligen. Detta sägs av någon anledning vara en folklig egenskap som ligger oss till last. Man bör ändå fundera över om den kritiken man så gärna vill framföra är befogad och om den är det, framför allt passa sig så att den inte blir missriktad. Under "missriktad kritik" kan falla att skälla på en växeltelefonist/receptionist, för att de hon arbetar för har gjort fel, gapa åt tågpersonal för att Sj är försenat, klaga på läraren för att ens unge har fått IG i samma ämne för tredje året i rad, trots att denne haft olika lärare, stå på ICA och kverulera över att innehållsförteckningen är skriven för finstilt; ja, att kverulera över huvudet taget. Det enklaste sättet att undvika detta är att uppvisa en självdisciplin som är något större än den genomsnittlige sprutheroinistens och därefter försöka att reda ut; "vad vill jag?" "Hade jag kunnat göra något åt det?" och slutligen "Vem kan ändra på det nuvarande tillståndet?" Förmodligen blir kritiken mer befogad, nyanserad och hamnar förhoppningsvis där den hör hemma

På plats #4 på min lista över saker jag genuint ogillar, hamnar således folk som gnäller om ting som är befogade,  fast därvid gnäller på fel människor.