Sverige är en global nyckelspelare. När Sverige gör politiska utspel lyssnar världen. Vi är del av FN:s säkerhetsråd och blir ständigt bjudna på G8-möten. Vår valutas väl och ve följs uppmärksamt, då både euron och dollarn är kopplade till den svenska kronan. OPEC biter självfallet på de oljeindränkta naglarna var gång stockholmsbörsen går ner. Vår dominerande ställning leder till att det över allt i världen lärs ut svenska i skolor och höstens val intensivbevakas redan i media runt om i världen.  Runt om Östersjön finns baser med svensk militär för att övervaka och skydda svenska intressen.

I en sådan kontext är det fullt förståligt att de partier som nu är i opposition nu har enats om att kräva att USA skall dra tillbaka alla sina förband som finns utanför själva USA. Själv kan man ju tänka sig att skrota några av de övertaliga kärnvapen vi har. De har ju, om sanningen skall fram, redan några år på nacken och de mer moderna har en betydligt bättre verkan ändå.

I en annan kontext, den som har lite förankring i realiteten, ser det ut som så att Sverige är en aktör som rör sig i periferin när de stora nationerna talar. Vi må exportera musik men språket är engelska. Vår valuta är beroende av euro och dollar och vad vi säger lyssnas det till om andra väljer det. Vi är, kort och gott, den trevliga grannen med rullator. Man lyssnar artigt men inte mycket mer än så.

Om en kommande rödgrön regering verkligen kommer att kräva ett avdrag av amerikanska trupper runt om i världen så kommer vi snarare betraktas som den jobbige, efterblivne och alkoholiserade granne ingen lyssnar på. Det är för mig helt ofattbart hur man, som politiker på toppnivå, kan ens fundera på att genomdriva något sådant.  De verkar både ha fått högfärdsgalenskap och hybris på samma gång.

En annan aspekt i det hela är konsekvenserna av ett sådant tillbakadragande. Krasst sett kommer det leda till fullkomligt kaos och, med största sannolikhet, till en global kapprustning utan dess like, då alla små länder som sett USA som garant för sin frihet plötsligt inser att de måste försvara denna själva.

 Men, vår försvarsindustri kommer nog att blomma…

Läs mer: Svd

Kronprinsessan vill att HM Konungen skall överlämna henne till Daniel ”Boxer- Robban” Westling. Ett gäng arga feminister med kyrkan (överraskande nog) i spetsen tycker detta är kvinnofientligt. Personligen tycker jag att alla som inte är inblandade skall skita högaktningsfullt i i vilken ordning man går in eller om man rider på grisar. Varför inte låta dem göra som de vill?

Vidare så har valkampanjerna från rödgrön sida handlat mest om arbete och det tåls att än en gång upprepa att jobb som skapas inom offentlig sektor för att stävja arbetslösheten är en vansinnig tanke då dessa inte genererar skatt. Slutsatsen så här långt är att den rödgröna politiken bildligt talat går ut på att ta ett gigantiskt sms-lån. Vid nästa kris, som kommer då ansträngningen att stävja nuvarande kris leder direkt till nästa, kommer Sveriges finanser anta grekiska proportioner. Förhoppningsvis har man sparat en slant att ge till färjekarlen då.

Folkpartiets utspel om en hållbar säkerhetspolitik har stött på patrull av försvarsministern, som upprepar sitt mantra om tillgänglighet. Problemet är att de förband som finns tillgängliga inte räcker till vid behov. Insatsorganisation 2014 (IO14) är inte ens baserat på en säkerhetspolitiskt analys. Björklunds uttalande är inte bara vettigt, det är i princip det enda som gjorts i ämnet. Hur säkerhetspolitik inte kan vara en valfråga är för mig ett stort mysterium. Eller, som han själv uttryckte det: ” Jag lovar att ska man vinna val i Sverige bör man ägna sig åt andra saker än försvarspolitik. Det är på allvar.”

Tyvärr har han nog rätt.

Vissa böcker är faktiskt usla; riktigt usla. Att ta steget från att tycka så, till att uppmana folk att bränna böcker på bål är rätt stort. Själv har jag faktiskt en gång varit nära att slänga böcker men sedan tagit mitt förnuft till fånga och lämnat in dem till en loppis. Böcker slänger man inte hur som helst. I konceptet ”bok” finns, enligt mig, en inneboende storhet något speciellt som gör att det inte går att slänga dem hur som helst. Kanske för att böcker för mig är nära besläktade med idéerna om civilisationen.

Vad jag tänkte komma till är som ni förstår Vetlandapastorn Nilssons uppmaning att bränna Jonas Gardells böcker som jag efter episoden, föga oväntat, är rätt sugen på att läsa. Vad jag reagerat på är folks reaktioner, eller snarare brist på dessa. De flesta tycks ha skakat på huvudet lite förundrat över en stollig predikant från bibelbältet och sedan tänkt på något annat. Det blev en mycket liten sak av det hela. Hur skiljer sig denna händelse från andra religiösa hädelser i nutid?

Enligt min ringa mening är den enda skillnaden att de nu kränkta tillhör en annan religion; kristendom. Därmed blir det inget stort tema, ingen börjar gnälla om yttrandefrihet och religionsfrihet som om det vore två ytterligheter. I alla fall i Sverige. I USA, exempelvis, skulle förmodligen ingen reagera nämnvärt om en präst eller predikant hävdar att exempelvis homosexuella borde brännas på bål, då det finns en inte försumbar mängd kristna fundamentalister där . Tror ni mig inte så åk gärna till det amerikanska bibelbältet och hävda att Jesus var homosexuell och att det är varje kvinnas rätt att välja abort om hon så väljer.

Det jag vill få fram är att vi, trots att vi i många fall är alldeles ofattbart lättkränkta, inte har någon sådan känsla till religion att vi uppfattar hädelser som personliga. Det borde anses som en bra sak, om det inte vore för det faktum att vi är så snabba att känna oss kränkta å andras vägnar. Det är ett relativt nytt fenomen som åter igen påvisar att pendeln slagit för långt, att detta med att vara politiskt korrekta gått fullkomligt i självspinn.

I denna anda har självcensur blivit vardagsmat, där vi försöker att rätta till problem som inte är några problem men kanske kan bli problem längre fram för att någon någonstans eventuellt, kanske kan känna sig kränkt. Självcensur, om något är ett hot mot demokratin då den allmänna meningen är att man får utrycka sig fritt i tal och skrift, så länge man inte kränker någon. Och kränka någon, det riskerar vi att göra så fort vi inte längre pratar om fullkomliga oväsentligheter, om ens det.

Det finns en bra grundsats att leva efter: ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”.

Gör man det och råkar förolämpa någon annan så sker det. Det är inte hela världen. Man dör inte av det, man vaknar inte morgonen efter med utslag. Tycker man inte om det får man göra något åt det, exempelvis påtala problemet med den som förolämpat en. Fast det går ju inte förstås; den personen kan ju i sin tur bli förolämpad.

Att bli kränkt eller förolämpad torde kräva en motreaktion av något slag och den muslimska världen är generellt bra på att mobilisera folk för allmänna, masshysteriska möten, sjudande av kränkta. Om det skulle funnits några hundra konstnärer som Lars Vilks, skulle förmodligen protesterna komma av sig rätt fort; det tär på krafterna att vara kränkt. Fast å andra sidan skulle Vilks inte gjort det han gjorde om alla gjorde motsvarande saker. Han är känd på grund utav att han är relativt ensam i sitt skapande av religiöst hädande konst och just det är hans drivkraft, för att inte säga hans affärsidé.

Detta med kränkta, religiösa människor är kanske ett problem som skulle lösa sig av sig självt om vi bara ignorerar det.

Mer läsning: Jonas Gardell, DN


EDIT - Säga vad man vill om Lars Vilks, men sinne för dramatik har han allt:

"Jag fördes ut och hörde bara skrik och buller. Det var stökigt i en halvtimme, man var oförmögen att tömma salen. Jag kunde inte övernatta i Uppsala utan fick göra det på hemligt ställe i Stockholm." (DN)

Jag tror han sov rätt gott.  Tnr.121519

En advokatfirma har stämt svenska staten då en egyptisk man som fått en muslimsk, slöjbeklädd kvinna som juridiskt biträde, fått rätt att byta, efter att ha överklagat ett nekande beslut två gånger.

Detta är grunddraget i en artikel, som innehåller en hel del till, som jag kommer att komma till men först tänkte jag flika in några saker.

-          Jag är osäker på om jag skulle vilja ha en beslöjad advokat som juridiskt biträde. Dels för att jag vill se på folk vad de menar när de talar, vilket är betydligt svårare om man bara ser ögonen och dels för att jag inte kan vara säker på om inte det ligger mig till last. Domaren kan ju ha negativa åsikter om islam. Hur man än vrider på det så har jag svårt att se fördelarna med en maskerad kvinna i en rättsal.

-          Jag är än mer osäker om jag vill ha rättshjälp av en människa som uppenbart är religiös. Det spelar härvid mindre roll vilken religion, jag vill inte riskera att mitt juridiska biträde ens för en mikrosekund tror att det är högre makter som styr rättegångens resultat.

Åter till historien: I denna härva så handlade själva målet om religion, då egyptiern sökte asyl i Sverige då han ansåg att han och hans familj var förföljda av… Ta-da! Muslimer! Det är nämligen så att mannen och familjen i fråga är kristna. Av den anledningen så kände inte mannen att han hade något förtroende för den troende muslimen som skulle företräda honom. Helt begripligt tycker jag, då det närmast borde vara missvisande för mannens historia om han känt att han kunnat lita på kvinnan.

- Det är otroligt att ett sånt här beslut kan fattas av en överrätt i Sverige. Det är otroligt kränkande, säger Ismo Salmi. [Från advokatfirman som den muslimska kvinnan jobbar på]

- Om det här domslutet får stå fast ser jag en fara för att andra advokatbyråer kommer att tveka att anställa jurister med slöja om det leder till svårighet att få förordnanden från Migrationsverket, säger han.

-Och?  , säger jag.

Religion har inget att göra i en rättsal, om inte målet handlar om just det. Kvinnan i fråga är säkerligen mycket kompetent men det ändrar inte på problemet att hon är maskerad. Självfallet måste det vara fritt för alla att utöva sina religioner men lika fritt måste det vara för alla att inte vilja vara delaktiga i den utövningen.

Detta anser jag vara den absolut viktigaste punkten; Fri konkurrens verkar sättas utom akt så fort religion är inblandad. Om jag vägrar ta i hand på en arbetsintervju på grund utav min religion, då anses jag vara diskriminerad om jag inte får jobbet. Om jag däremot skiter i att tvätta mig för att jag är en äcklig jävel kommer alla tycka att det är mitt eget fel, vilket det i och för sig är. Det står dock alla fritt att försöka skapa sig konkurrensfördelar emot övriga människor, såsom ett presentabelt yttre och undvika sådant som kan uppfattas som skumt. Men så fort religion är inblandat så blir det en helt annan visa. Det kan omöjligt vara så att man måste acceptera vad som helst så fort någon hävdar religion.



Artikeln i sin helhet: SvD

EDIT- Slöja : Tunt svagt genomskinligt tygstycke som bärs (av kvinna) framför ansiktet eller över håret[...] (Nordstedts svenska ordbok)
Det innebär att både de som kommenterat och undertecknad hade rätt om samma sak vi ansåg motparten hade fel om. Hädanefter skall jag dock vara tydligare och jag hoppas att media är det i samma utsträckning, då jag anser att det gör stor skillnad om någon döljer håret eller ansiktet bakom ett sådant, ovan nämnt tygstycke. Tnr. 161748

Under den senare medeltiden var det populärt med avlatsbrev. Dessa erbjöds efter bikt, botgöring och absolution som ett slags världsligt bevis på att absolution delats ut. Efter hand kunde man få i alla fall en partiell avlat genom att ge pengar till fromma gärningar och därifrån var steget inte stort att direkt betala för avlatsbreven. Denna försäljning hade flera fördelar. Utan att anstränga sig annat är ekonomiskt kunde syndare köpa sig absolution och således döva både ånger och samvete. Kyrkan tjänade pengar på breven (förmodligen snarare enskilda stift och biskopar), som skrevs av munkar (gratis arbetskraft), och köparen mådde bättre utan ansträngning. Om man föreställer sig hur man, med dagens metoder kan förenkla processen är vi nästan framme vid Facebook. Nu vet jag i och för sig inte vem som övertar kyrkans gebit men köparens roll är tämligen klar; Medelsvensson.

Mitt resonemang bygger på följande: De flesta grupper som skapas direkt efter att något dramatiskt inträffat ger sitt stora stöd till offren. Tusentals går med i gruppen som sedan lavinartat ökar i storlek. En sak som man direkt kan avfärda är att det som gruppen sägs stödja blir hjälpt. Ingen blir frisk för att någon tänker på en, vetenskapliga experiment har till och med kommit fram till att man blir sämre av förbön om man vet om det (rädsla att svika de som bett för en). Ingen blir mätt av en stor Facebook-grupp, ingen blir mindre skadad, våldtagen eller allmänt taskigt behandlad. Man skulle kunna hävda att det är trevligt om man finns i andras tankar och det kan jag hålla med om. Men hur många grupper handlar om svenska offer? Hur många av offren kommer över huvudet taget få reda på att en Facebook-grupp tillägnats just dem?

Då återstår ju bara att fastställa att grupperna är främst till för dess medlemmar. Ett enkelt och bekymmerslöst sätt att döva sitt samvete medelst musklick.

Inom Facebook-världen finns en annan liknande sak som är än värre; statusmeddelande, vari det hävdas att någonting sker och avslutas med ”bara 1 av 5 kommer klistra in detta i sin statusrad. Är du en av dem?!”

Till saken hör att det nästan alltid rör självklara saker som ”varje dag våldtas 15 barn” eller ”pensionärer har det inte så bra som de förtjänar”, ”cancer är dumt”, eller motsvarande. Tro fan att jag håller med. Men varför ska jag ens bemöda mig att klicka på en knapp eller kopiera ett statusmeddelande. Jag behöver inte det för att framstå som samvetsgrann. Jag vägrar att delta i dessa samvetets kukmätartävlingar och skrattade högst av alla när gruppen ”vi skänker två kronor per medlem till jordbävningsgrupper i Haiti” bytte namn till ”Svenska Nekrofiliföreningen”.  Man blir inte en sämre människa för att man inte klickar på knappar.

I ett liknande ämne är det i Thailand vanligt att man köper fåglar, fiskar eller sköldpaddor i syfte att frige dem. Man vill ju göra något gott. Det ironiska därmed är att man bidrar till infångandet i allra högsta grad, då dessa djur från början endast fångats in för detta ändamål

När man pratar om invandrare så tänker de flesta på folk som kommit till Sverige från ställen utanför Europa, men det kommer ju en hel del folk även från Europa. Varför är dessa inget ”problem” exempelvis för SD? De om några tar våra jobb och fruntimmer, driver upp huspriserna och skor sig på oss. Eller?

När det gäller invandring från västerländska industrinationer så märks inte det. Ingen bryr sig det minsta om deras integration och om hur viktigt det är att de hamnar i områden med många svenskar så att de snabbt kommer in. Ingen bryr sig ifall de smockar upp paraboler för att kunna se på tv på tyska, holländska, engelska eller vad det nu må vara.

Föreställ er en stadsdel med exempelvis holländare. De som bor där är holländare, till närmare 100%. Skulle ”vanliga svenskar” sky att gå dit? Skulle man, varje gång stadsdelen nämndes berätta om hur man blev påhoppad i tunnelbanan av dessa träskobeväpnade tulpanätare? Knappast. Snarare skulle det vara en relativt oexotisk stadsdel av radhus, en – och tvåplansvillor än något förortsgetto. Alla kanske inte pratar den bästa svenskan men de talar i alla fall engelska eller tyska och de har inga direkt skumma saker för sig.

Det finns en stor skillnad mellan olika invandrare, men det talas inte om invandringen ur industrinationer för den är till den största delen problemfri. De söker sig hit själva, har oftast både pengar och en god utbildning och de hamnar inte i migrationsverkets händer. Dessutom ritualslaktar de inte små hundvalpar i badkaren, vässar framtänderna och ger sig ut på räder i syfta att gruppvåldta våra väluppfostrade ungdomar och allt vad de gör enligt kvällspressen. Som i nästa andetag tycker det är skandalöst att rasismen frodas i Sverige. Vilket den inte gör i och för sig men man får lätt den bilden.

Åter till migrationsverket: Tänk dig att du, med din utbildning och din självbild får för er att flytta till ett land som exempelvis Tyskland, och möter på landets migrationsverk som gör följande: Ger dig lite pengar och bussar dig till en barackby där du får en säng tilldelad. Än så länge tycker du kanske inte att det är så farligt. Kanske tycker du det då du två år senare sitter kvar i samma barack, alternativt i en liten hyreslägenhet och dag efter dag får gå till en sur kärring som visserligen fått uppgiften att lära er språket men dels inte bryr sig nämnvärt om hon lyckas eller ej och dessutom över tiden pratar med dig som om du vore sju år gammal. Ingen har besvärat sig att fråga vad du vill och du har inte behövt lyfta ett finger utom att traggla glosor, sitta still och hålla käften. Ingen vet dessutom vad du har för utbildning men utgår ifrån att du väl förmodligen vaktat får någonstans i ett land som har isbjörnar på gatorna. Jag tror du börjar bli less på det och kanske försöker prata med någon om att du faktiskt har en utbildning och vet att det är skriande brist på sådana som du i landet. Du får svaret att utan integrationskurs får du inga pengar och du kommer heller aldrig få jobb – eller uppehållstillstånd. ”Man måste ju ge för att få något. Inget är gratis”.

Faktum är att det i Sverige mig veterligen inte finns några som helst register över vilken utbildning folk som kommer hit har, eller vad de gjort innan. Inom EU går det, idag, att få sin utbildning erkänd, i vissa fall efter ett kunskapsprov. Kommer man utanför blir det svårt även om den utbildning man besitter säkerligen kan vara minst lika bra om inte bättre än den som erbjuds i Sverige.

Vad man kan se är i alla fall att integration fungerar snabbare om den inte är påtvingad i synnerhet om man har rätt hudfärg. Invandring till Sverige från västeuropeiska länder har pågått med högre eller lägre intensitet sedan flera hundra år och i princip aldrig har detta varit ett problem. Problemen uppstod först när det för första gången landade en neger i Sverige utan att vara hithämtad som attraktion. En stor del av dessa problem beror på att vi nu, liksom då, tror att dessa arma flyktingar inte kan ta hand om sig själva. Det om något är ett tecken på en nedvärderande människosyn. Jag brukar sällan ta upp sådana saker för de flesta gånger är det larv men i detta fall anser jag det vara viktigt; i synnerhet då vi går miste om kompetens. Det är skillnad på människor och människor, och så skall det vara. Men att behandla invandrare som barn för att de har mörkare hy och göra det tvångsmässigt gynnar ingen. Utöver det måste vi sluta att dra alla över en kam; det måste finnas språkkurser för såväl låg- som högutbildade. Jag är rätt säker på att de högutbildade som kommer skulle kunna stå arbetsmarknaden till förfogande inom några veckor bara de får ta eget ansvar och inte behandlas som barn. Utöver det bör Sverige aktivt rekrytera folk i bristyrken över hela världen och eventuellt betala både biljett och språkutbildning. Vi är inte så konkurrenskraftiga som vi tror och våra försök att hjälpa i samspel med ett socialistiskt tänk om att alla människor är lika och inte får vara annat leder till oerhörda kostnader utan att få valuta för pengarna.

EDIT - ändrat "grodätare" till "tulpanätare" på uppmaning av en holländsk ättling. Tnr021141