Tyska ord och uttryck

Sedan några år tillbaka har min far samlat på ord och uttryck som kan härledas ifrån det tyska språket. Någon gång har jag sagt att jag skall lägga upp dessa på bloggen så det gör jag nu. Kommer ni på flera ord eller uttryck så lämna en kommentar och hjälp farsgubben i sitt samlande!

 

Ont krut förgås inte- Unkraut vergeht nicht

Fruntimmer-Frauenzimmer

Fogsvans - Fuchsschwans

Skimmel - Schimmel (hästen)

Bomull - Baumwolle

Invånare - Einwohner

Valthorn - Waldhorn

Fortbildning - Fortbildung

Munkskänk - Mundschänk

Fux - Fuchs (hästen)

Dass - Das Haus

Snälltåg - Schnellzug

Slagruta - Schlagraute

Skarprättare - Scharfrichter

Avdankad - Abgedankt

Frukost - Frühkost

Durkslag-Durchschlag

Oäven-Uneben

Vagnsida-Wangenseite (sidan i en trappa)


Svåra ord

Eller "varför jag anser att kraven i grundskolan är för låga och rubriksättare förtjänar att rådbråkas".



Men så är det ett rätt svårt ord också.

Stöld

Det känns som om jag stjäl Peter Englunds inlägg nu men det gör jag i ordets mening inte. Jag har tidigare skrivit om ord som fallit i glömska på denna sidan av det en gång fyrkantiga riket Sverige, men som på den andra sidan, Finland, ännu brukas. Den gången var det ordet pantfånge som självfallet är ett gammalt och mycket bättre, i min ringa mening, ord för gisslan. Nu har den ständige sekreteraren i Svenska akademin lagt upp tio ord som han gillar och bland dessa finns uttrycket att köpa på skuld, alltså att handla på kredit.
Jag tycker det finlandssvenka uttrycket är vansinnigt mycket bättre än det svenska då det på ett mycket tydligare och direktare sätt tydliggör vad man gör; man tar på sig en skuld.
Ytterligare ett uttryck jag ska försöka annamma, då det är vackert i sin enkelhet.
Desvärre glömmer jag dessa företaganden rätt snabbt.

EDIT- stavning. Tnr.172127

Språklig utveckling symtomatiskt för tidsandan?

Det är i alla fall vad jag tror. Tidsandan i detta fall, är att folk gör sitt yttersta att förekomma att någon blir kränkt eller stött, trots att det aldrig tidigare varit ett problem och trots att vi är människor och såmed förr eller senare kommer att bli kränkta, stötta, indignerade, irriterade, sårade eller förolämpade. Nu i veckan handlade det om en kyrka i Västerbotten, byggd som en lappkåta. Kyrkan heter, eller hette, "Kåtakyrkan". Nu har kyrkorådet i Storuman beslutat att den inte får heta så av ovan nämnda skäl och döpt om den till "Kyrkkåtan".
Jag blir trött när det läggs ner tid på så idiotiska saker av så idiotiska anledningar. I synnerhet när namnet enbart blir roligt om man är en illitterär sopa som inte vet vad en kåta är eller befinner sig någonstans mitt i puberteten då alla ord som ens påminner om sex blir lustiga.

Ursprungsartikeln ur DN
En språkforskare om namnbytet. Också det ur DN


Om ni känner er kränkta å samers vägnar för att jag liknat byggnaden vid en lappkåta tycker jag ni skall skriva ner era tankar på några ark, lägga arken i ett kuvert och slänga det. Alternativt skapa ännu en arg Facebook-grupp.

Tautologi

"Motsatsen"* till paradox är tautologi, populärt kallat "tårta på tårta". "Villkorslös kapitulation" är en tautologi, då en kapitulation redan definitionsmässigt är villkorslös. En onödig upprepning av innebörden med flera ord, således. Både tautologier, paradoxer och oxymoroner är lite smått spännande inslag i vårt språk, så jag tänker nog samla lite på dem här. "Gratis present" och "olöst mysterium" är två andra, om än betydligt tråkigare, tautologier.'


*Frågan är om man kan kalla det motsatser. Är två ord som är lika motsatser till två som motsäger sig själva? Förmodligen inte, varför ett annat ord kanske hade varit bättre att använda.


Nakenchock på spritresa

Tidigare så var tidningar och litteratur mycket normgivande för språkets utformning. Jag hoppas verkligen inte att det fortfarande är så och påstår vidare att man har ett ansvar så fort man producerar text för allmänt beskådande. Att en hel del bloggare, i synnerhet tonåringar, exempelvis inte gör det är fullt förståligt, då de dels inte besitter tillräcklig kunskap i språkets bruk och dels inte förväntas ta ansvar för något annat de gör heller (är färgen rosa orsak eller symptom, måntro?).  Hur som haver är jag mäkta upprörd över att folk som borde kunna skriva (Jag hoppas i alla fall att de egentligen kan det. Innerligt.) väljer att å det grövsta missbruka språket som de titt som tätt gör, ofta samtidigt som de aktivt bidrar till att journalistkårens anseende sjunker. I varje fall i mina ögon. Kanske gör jag dem orättvisa då jag använder exempel från text-tv men det får stå för mig. "Skräckfosterföräldrar inför rätta". Oberoende av vad texten innehåller, så är de inte dömda. Epitetet "skräck" framför ordet "fosterföräldrar" visar tydligt att man inte har en oberoende rapportering, utan skapar opinion. Ett återkommande problem i medial rapportering, som jag tidigare hävdat i samband med den nya influensan.  Förutom detta är det verkligen irriterande med dessa mediala, påhittade ord som exempelvis "sexövergrepp". Ordet "sex" verkar vara allmänt accepterat att använda i nya ordkonstellationer. Det slängs friskt med ord som, Sexchock, -brott, och - fest och det är upp till läsaren att tolka innebörden, då det inte finns definierat. Om man betraktar ordet "barnsex" och jämför det med ordet "gruppsex" kan man lätt få intrycket att det som avses är barn som har sex. I meningen "Svensk greps för barnsex", blir innebörden en helt annan. Jag bryr mig föga om meningen "Svensk greps för sexuellt utnyttjande av barn" blir invecklad och byråkratisk, då det förmodligen är det som har skett.

Vidare är det synnerligen dumt att rubriksättare inte verkar avkrävas att de gått igenom en gymnasial utbildning eller behöver läsa texten de sätter en rubrik för. "Hel skola stängd - på läkares order" står det, då det helt tydligt har skett i samverkan mellan ansvariga och en smittskyddsläkare. Det framgår ur texten, varför möjligtvis "ordination" vore ett lämpligare ordval. Det är inte samma sak som "order". Löpsedelspråket urholkar svenskan och gör det fattigare, varför detta ofog hamnar på plats # 8 i min lista över saker jag genuint ogillar


En skeppa ovett

I dagens Svd står det om någon form av jakt på pedofiler som polisen bedriver i Kambodja. I denna artikel kan man läsa att flera dussin turister har blivit dömda. Frågan jag brottas med är om man verkligen använda ordet "dussin" om turister? Om man utvecklar det hela blir det ännu konstigare; ett tjog turister eller varför inte ett gross, som är tolv dussin, alltså 144. Kan man använda dessa räknetal på ordet turister? Det ligger lite fel i munnen, tycker jag, när man pratar om människor. Vilket de rent biologiskt är, oberoende av vad de har gjort.

För övrigt är jag nästan tre alnar lång; två alnar, en fot, en kvarter,  fyra tum och en fingerbredd, om jag har räknat rätt.

Envisas de anglosaxiska fåntrattarna med sina mått, kan väl jag.


Ord från den östra rikshalvan

"Rappakalja" är ett lustigt ord som kommer ifrån finskan. Lustiga ord gör det ibland. Det är hur som helst en betydelseutveckling från ordet rapakalja som betyder "osilat spisöl". Grumligt med andra ord.


Svengelska

De som känner mig vet säkerligen om att jag fört en fåfäng kamp mot det anglosaxiska inflytandet i det svenska språket. Ett tag valde jag att kalla det ett korståg mot detsamma, men glömde bort det igen. Vissa ord låter lite bättre på engelska och då har vi helt enkelt knyckt det. "Shopping" är ett sådant ord, då det inte riktigt innebär samma sak som "inköp" eller "butiksrond". Åtminstone inte för mig. Ibland blir det bara löjligt. "Spinning" föreslås vara den engelska termen för något så svenskt som (grupp)motionscykling. Hur bra låter det? (grupp)motionscykling borde man rimligtvis kunna bedriva utomhus under det att man faktiskt förflyttar sin kropp genom landskapet. Spinning, i min ringa mening, låter oss inte göra det. Spinning kräver en lokal som luktar svett och ångest, samt att cykeln i fråga har ett hjul för lite och inte rör sig framåt nämnvärt. "Tejp" är ett annat exempel. Detta är en lite ny upptäckt för mig och även om jag inte vill gå så långt att jag skulle kalla mig liberal på äldre dagar, så finns det faktiskt ord som är bättre på engelska. Trots denna uppvisning av svaghet så bör man undvika att använda för många ord stulna från engelskan om det finns bättre ord på svenska. Vissa engelska ord fungerar dessutom väldigt dåligt ihop med det svenska språket, framför allt i skrift. En container, flera containers är inte bra, trots att det är rätt. Ibland blir det bara fel. "An athlete "är exempelvis inte samma sak som en "atlet". Det förstnämnda är en friidrottare eller gymnast medan det sistnämnda främst är benämningen på "en stark man". På grund utav detta kan det lätt uppstå förbistringar som redan, utan att krångla till det ytterligare, är relativt vanliga. Folk som ideligen måste blanda in engelska ord i sitt tal, i synnerhet om det finns en fastställd nomenklatur att luta sig emot är härvid inte till stor hjälp.


Kommatecknets betydelse

Jag måste bara kommentera denna artikel i Expressen idag. Inte innehållet, utan dess rubrik. "AMF:s krav: Betala tillbaka Elmehagen" innebär att antingen Elmehagen själv är valutan eller att Elmehagen är den som ska få pengarna. Kommasättning är viktigt för innebörden, ty underrubriken lyder: "Företaget vill att han betalar tillbaka 28 miljoner[sic] Elmehagen: "Nu kan vi äntligen sätta oss vid förhandlingsbordet". "Alltså är rubriken missvisande, det är Elmehagen som krävs på pengar. Och allt för att det saknas ett komma. Aftonbladet har i alla fall gjort rätt i sin rubrik om samma sak.

Som förtydligande på hur betydande kommatering kan vara så tänker jag återge ett klassiskt skolexempel: En dödsdömd hade bett om att bli benådad av härskaren i det rike han satt fängslad. Strax innan domens verksällande kom en skriven lapp från nämnda härskare: "Hänges icke friges".

Hur tolkar man det? Det var skoj, så jag bjuder på en till:
"Fungerar ej trasig"

EDIT- Expressen har ändrat sin rubrik och infogat ett komma på rätt plats. Tyvärr är det troligare att någon har kommenterat på artikeln än att författaren skulle ha läst min blogg...tnr.181706


Ännu ett ord

Då jag kom på mig själv att använda detta ord och förmodligen aldrig använt det tidigare, sparar jag det här, att användas betydligt oftare.

Ordet är kverulera, hemfalla åt kverulans och betyder att klaga ofta, i onödan och på ett irriterande sätt, och utan att försöka göra något åt saken. Ordet stammar från tyskans querulieren, och det har i sin tur sitt ursprung i medeltidslatin.


Källla: NE, Nordstedts etymologiska ordbok


Världens fulaste ord

Det finns en hel del ord som i sig själva är rätt vackra. Om de till råga på allt verkligen låter som dess innebörd, är det än bättre.

Sedan finns det fula ord. Ett av de fulaste ord jag känner till är "bäbis". Det skrivs visserligen oftast "bebis" men då många uttalar det som den förra varianten använder jag det som exempel. Det låter som en blandning mellan ett verktyg, motorfett och trolldeg. "Fittpiercing" är också ett groteskt fult ord.

Det finns ord som är roliga att använda, av eller annan anledning, exempelvis "infantil", som ju betyder barnslig, stammar från latin och har samma ursprung som ordet "infanteri". Roligt, för att det är sant.

Andra fina ord är; enär, ehuru, annorstädes, fordom, betagenhet, misär, stiltje, tordön, arv, damm, hage, karg, kärv, morgongåva, mareld, norrsken, oäven, löskekarl, beläte, sovel och sinnlighet.


Berika mig gärna med andra ord ni tycker är vackra eller fula.


Sak #2 jag tycker genuint illa om

Särskrivning. När det gäller det svenska språket borde det för det mesta vara lätt att veta när man ska skriva två ord ihop.  Det heter således lekplats, stekbord, rökfritt, sjukskötare och herrtoalett. Om man skriver ord som hör ihop isär, blir innerbörden inte vad man tänkt sig från början. Lek plats är ingen plats där man leker utan en uppmaning till en plats att leka. Att man inte är en sjuk skötare får vi verkligen hoppas, inte bara för skötarens skull utan också för dem han sköter om. Det vore ju dumt om de smittas med. Heter det Herr toalett borde rummet bredvid rimligtvis bli kallat fru toalett eller fröken toalett. Ja, ni förstår. Svenskan är lite fiffig i dessa avseenden. Det finns två halvrimliga förklaringar till varför särskrivningen verkar vara poppis, nämligen det engelska språkets allt större inflytande över det svenska och T9. Anglofieringen tänkte jag lämna därhän tills vidare, då det kommer ta för mycket plats. T9 kallas det som stavar åt er i mobilen. Det går sådär. Framför allt finns de flesta sammansatta ord inte som sådana utan bara för sig. Det innebär att man måste vara lite aktiv för att skriva rätt. Skriver man alltså "fylleringning" eller "gränssättande", så måste man skriva orden för sig och sedan ta bort mellanrummet. Annars gör man fel.  Det kan vara bekvämt att sedan spara dessa ord i sin ordbok, så slipper man göra om hela proceduren varje gång.

På allsköns produkter är texten särskriven eftersom designern tycker att det ser bättre ut att skriva exempelvis "Havre" på ena raden och "flarn" på andra. Det ser inte bättre ut. Det ser ut som om en illitterär sopa designat paketet. I vissa fall verkar folk helt enkelt tappat konceptet helt. Särskrivningar gör det svårare att följa med i texter, föreläsningar med mera. Under en synnerligen viktig genusföreläsning fick vi exempelvis reda på att det var förbjudet att erbjuda någon "sex tjänster".  Det borde betyda att fem tjänster är helt i sin ordning. Sju tjänster med, för den delen. Likaledes var "sex anspelningar" inte accepterade, och så vidare. Min behållning från den föreläsningen var att föreläsaren var en idiot.

Avslutningsvis en tyvärr helt autentisk text jag hittade som kommentar till ett youtubeklipp:

"Toppen bra höjdar låt och kanon bra talang full låt skrivare, jätte tråkigt bak slag för musik sverige när han gjorde uppe håll i låt skrivandet och skiv inspelandet."


För att citera Knatten: "Din svenskalärare måste dö! Begå seppuku, nu!"



Leninpris och Rikstermbank

Vid dagens funktionskontroll av internet hittade jag två länkar som var synnerligen intressanta. Det ena är Rikstermbankens hemsida, en sida som igår innehöll 53 000 uppslagsord. Det går att söka på allsköns facktermer och i många fall finns också översättningar till andra språk. Bra att ha om man inte vet vad exempelvis "ensning" eller "terrassering" betyder och vill veta det, kan slå upp det där.


Peter Englund
uttalar sig idag på sin blogg oerhört skarpt över att religionsvetaren Mattias Gardell fått Jan Myrdals nyinstiftade Leninpris . Han har med denna bakgrund instiftat Pol Pot-priset och likaledes tilldelat Mattias Gardell detta. Skoj, men jag delar irritationen över den svagsinte fan som kommit på att uppkalla ett pris efter Lenin. Både DN och SvD nämner detta i oerhört korta ordalag (samma text från TT Spectra) och jag kan inte mer än fundera över vilket liv det hade blivit om priset hetat Idi Amin-priset, Saddam Hussein-Priset eller varför inte  Adof Hitler-priset

EDIT - jag hittade en felaktig preposition som jag geschvint rättade till. tnr 062207


Kränkt eller inte

Länge har jag påstått att en stor del av dem som säger att de blivit kränkta inte har det. Det beror främst på att jag tror att de bara har ett fattigt språk. Inte för att vilja skuldbelägga någon, men om det skulle hamna i rättegång får nog ansvariga utgivare av kvällspressen sitta inlåsta väldigt länge. Orsaken är att "KRÄNKT" passar på en löpsedel, "FÖRORÄTTAD" gör det inte. Inte heller "förolämpad", eller "förnärmad". Då jag anser att "kränkt" är ett ord som är så pass mycket allvarligare än övrigt nämnda, bör man använda dem med försiktighet. Detsamma gäller för övrigt "älska" och hata". Det är lite finessen med språk att vi kan använda en mängd olika ord för något som i sak är lika men där nivåskillnaden för vad vi vill uttrycka är avgörande. Att vara sur är exempelvis inte samma sak som att vara förbannad, vilket kan tyckas vara självklart. Det verkar inte vara lika självklart när det gäller ordet "kränkt", vilket leder till problem då man kan anmäla någon för kränkning och reglerna verkar vara sådana att det är upp till enskild individ om man de facto är kränkt eller inte. Känner jag mig kränkt är jag kränkt. Fundera på hur ordet används i dagligt tal, pressen och policies och jämför det med ordet "kvinnofridskränkning". Med ett större ordförråd kanske det går att undvika. Vill man dra till lite extra och visa sig på styva linan kan man alltid hävda att man känner sig indignerad.
 

Huruvida bilden är sann eller inte, vet jag inte, då jag inte lyckades med att kontrollera källan. Den är ändå trevlig, då den ger mina ord en viss tyngd.


Vi spiik rijly gohd inglish in Sviiden, får vi hävv najt rajder odubbat

-I Sverige, påstår ofta gemene svensk, är vi riktigt duktiga på det engelska språket, Att vi påstår det är kanske inte så konstigt då vi jämför oss själva med dem vi har kontakt med: finnar, danskar, norrmän, tyskar och på semestern spanjorer, Italienare, greker, thailändare och portugiser. Till syvende sist fransmän. Härvid gör vi någonstans fel, för att vara bra på ett språk är inte riktigt samma sak som att vara bättre än andra. I synnerhet om jämförande folkgrupp inte ens talar ett germanskt språk. För att kunna avgöra om man behärskar ett språk måste man självfallet jämföra sig med dem som talar det. Och där ligger vi i lä så in i helvete. Vi kan nog en hel del, kan ta oss fram, köper inte vintermössor när vi egentligen ville ha badbyxor och klarar med bravur ut att guida en engelsman genom IKEA [AJKIIA]. I alla fall när vi håller oss till det grova såsom bed, cupboard, living room och curtains. När det kommer till "förvaringsutrymme" så går det att omskriva eller använda sig av "space" i största allmänhet, men "vitrinskåp" är svårare. För att inte tala om alla köksredskap. Gå in i köket, öppna en låsa på måfå och kontrollera om du behärskar de engelska uttrycken för dessa redskap. (Jag utgår helt frankt att lådorna i köket till huvuddel innehåller just köksredskap.) Orsaken att jag skriver om detta är en artikel i SvD om detta som jag tyckte var läsvärd. Läs gärna kommentarerna. Vet man inte vad en hålslev är på svenska kanske man inte ska sätta sin ignorans på pränt...

Slutligen vill jag bara påpeka att det är så gott som omöjligt att komma upp på samma språkliga nivå som någon medelbegåvad, som har språket som modersmål. Det bör dock inte stoppa oss ifrån att försöka







Språkliga brister beivras

Va e de för fel på folk? E de tillräckligt att folk fatta va man säger eller ligger de mer i de?

Nog har jag förståelse för att man använder förkortningar för långa ord i allmänhet men att korta ner "det" och "vad", vinner man inget på. Förutom att måla upp en bild av att man verbalt befinner sig på en åttaårings nivå. Själv gillar jag vissa förkortningar; jag blev uppriktigt förtjust första gången jag skrev "SjvTpFo" utan att tänka mig för. Det finns dock ett värde i att korta ned ord som sjukvårdstransportfordon, då det är ett långt ord som tar tid och plats. "Vad" faller inte under samma kategori. För en gångs skull tror jag inte att de som skriver så här är lata. Jag tror att de inte bryr sig, vilket om möjligt är ännu värre. Det är inte nog att kunna tala med varandra så att den andre förstår innebörden.  Innehållet i det som framförs tolkas av mottagaren och bedöms efter olika kriterier, bland dessa också språket. I syfte att få gehör för sitt budskap bör man framföra det rätt. Det är helt enkelt så att man uppfattas som dummare än vad man är om man inte kan skriva rätt. Åt andra hållet fungerar det också. Man uppfattas som smartare än vad man i själva verket är om man besitter en grundläggande förmåga att bruka språket rätt. Det gynnar mig.



Nytt ord till min samling!

Senast igår hävdade jag att jag bara ska skriva "när jag verkligen har något vettigt att säga". Det har jag inte nu. Det är bara det att jag hittade ett ord som blev förtjust i och genast skrev ner på en lapp. Som jag kommer att tappa bort, som varje gång jag hittar trevliga ord, uttryck och fraser. Därefter glöms de bort. Men inte nu:

Pantfånge

Ordet är från fornsvenskan och betyder "gisslan", inte helt otippat. Detta måste användas i konversation! Tyvärr, eller egentligen dessbättre, kommer temat inte upp särskilt ofta.

Angående inläggen, så är det väl mest nyhetens behag som får mig att skriva just nu. Det lugnar nog ner sig så småningom.

Tiden då det var vedertaget att hytta med näven...

...är en svunnen tid. Jag gör det ändå, kanske just äv den anledningen (högst troligt; vad gör man inte för att sticka ut på ett ofarligt sätt?) . Uttryck fascinerar mig oerhört och många gånger är dessa så påtagliga och bildliga att jag inte kan låta bli att småle. "Ohängd" är ett sådant, att användas i meningar såsom "i Stockholm finns det en hel del ohängt folk". De borde alltså hänga men gör det inte. Förmodligen så lever de av samma anledning som att ordet "schavott" inte dyker upp i dagligt tal, sorgligt nog. på tyska kallades ordet också Blutgerüst, det vill säga blodställning. Det är inte ett särdeles vackert uttryck men betyder oomkullrunkeligen en sak och en sak alena. Andra spännande ord i samma kategori är: giljotinering, stegling och schavotterng.
Osökt tangerar jag ovan något annat spännande, nämligen dödsstraff. Återkommer om just det.
Det kommer senare komma fler spännande inlägg om språk och språkliga brister, vilka fascinerar mig.
Tills dess:
Vet hut!

Tillägg - Temat ovan tvingar mig att skriva nya inlägg snabbt för att undgå att bli stämplad som en morbid fan. - slut tillägg


RSS 2.0