Jag kan inte mer än att känna förakt för hur lågt man kan sjunka då denna tidning faktiskt hävdar att de är seriösa i sin "nyhetsrapportering". Jag använder här citationstecken på grund utav artiklar som denna, vari det hävdas att ödet förde ihop HKH kronprinsessan och hennes gemål. Vidare så är det mer regel än undantag att byta mot publicitetsregel nummer 3; Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten under rubriken Ge korrekta nyheter. Jag vet inte vad jag ska tro men det verkar som om han åt upp lungan och inte kamraten som sådan. Utöver det står det klart och tydligt att det var hjärtat, något som sedan vederläggs då han lyckades ta fel på organen. Är detta ett tecken på yrkeskunnande? Det vore så mycket lättare om tidningen skulle satsa helhjärtat på smaskigt skvaller och ha en extra sektion med bara nyheter. Eller helt ta över En Ding, Ding, Ding Världs koncept och stå för det. Hur kan man sälja en tidning som allt som ofta har en pixlad bild på någon gärningsman i fyrfärgstryck över två (!) sidor eller fyller samma sidor med en jättebild visande en äng och påstå att det är brottsplatsen för ett eller annat brott. Det största nyhetsvärdet finner man oftast under horoskopen, kanske under seriena.

Då jag inte orkat sätta mig ner och fundera över de många sakerna tänkte jag mig ett lättsamt inlägg där jag tänkte slå ett slag för en hemsida, nämligen Failbook. Sidan samlar helt enkelt på idiotiska facebook-statusuppdateringar. Vansinnigt rolig och jag rekomenderar inte att man "bara tittar in lite" innan man ska gå och lägga sig. Jag brukar fastna.
Nedan ett axplock:

Slag under bältet?


Bra jobbat!


Det gäller att prioritera:


För övrigt verkade bröllopet i helgen vara en riktigt lyckad tillställning. Hoppas vår blivande regent fortfarande tycker det om några år och inte ångrar sig. Dito H maj:t.

Att media har stor makt låter sig knappast bestridas. Även detta ämne har jag tagit upp tidigare men jag tänkte denna gång knyta an på mitt inlägg om ”vad hände sedan”, nämligen att berätta varför media inte följer upp större historier på ett rimligt sätt. Det är så att det som säljer bäst är enskilda, klart begränsade händelser. Ibland sträcker sig dessa händelser något längre, men det måste finnas fler infallsvinklar. Ett exempel är kriget mellan Israel och Libanon som höll på under en mycket begränsad tid men under denna tid fick mycket fokus.  Orsaken är att det gick att mjölka den historien en hel del. Anfallet (fungerar alltid med reportage och flerfärgstryck på stridsvagnar) användandet av vit fosfor, den stackars Shalit (ett enskilt öde i en stor konflikt; hade han inte varit israelit hade man nog kunnat göra mer av det) som satt kidnappad, familjer som blev drabbade, HAMAS beskjutning av skolor med raketartilleri och fällningen av substridsdelar för att nämna några saker. Till allt detta fanns massor med bilder och en ofantlig mängd ”experter” finns som kan uttala sig om precis allt. Utöver det kan journalister enkelt flyga in i Israel och bo på fina hotell. Med andra ord är ett sådant krig en bra händelse. I motsats till exempelvis kriget mellan Ryssland och Georgien, där relativt få människor från början hade en åsikt (när det gäller Israel verkar alla ha en åsikt från början) Det ligger dessutom långt borta. Inte geografiskt men i den allmänna mediabilden, där USA oftast ligger betydligt närmare Sverige än exempelvis Finland, som fram till 1809 ändå var en del av Sverige. Sedan var det ju inte lätt att komma dit som journalist och hotellen är inte så bra heller.

Sammanfattningsvis så ser situationen ut som sådan att länder har en rangordning som bestäms av läsarens intresse. Denna rangordning är med största sannolikhet baserad på hur mycket som rapporteras, vilket i sin tur har med att göra hur många journalister det finns i landet som kan skriva om det. Detta leder i sin tur till att ingen vill vara utlandskorrespondent i Ulan Bator för att man nog får bekosta sin resa själv och att ingen kommer köpa reportaget.

Som det är i världen så består det som händer dock inte av enskilda händelser utan mycket hänger ihop. Att den Israelska soldaten Shalit kidnappades är bara en del i ett större perspektiv men ur mediasynvinkel är det bäst att ha en början och ett slut i syfte att kunna sälja historien. Det innebär att om det sker något som går att begränsa i tid och rum för att skriva ett eller några få reportage så görs det. Ofta är det dock inte den enskilda händelsen som är viktig utan hela kedjan; från början till slut. Det kostar dock mer kraft och energi för att följa ett skeende och ekonomiskt är det nog så att det ger mer klirr i kassan att skriva 15 artiklar om C-kändisar och helt okända som surfat utomlands och får notan (”Vem skall betala?”), om folk som vunnit på lotto, hittat ben i sina hamburgare eller uppträder med korta kjolar (”tros-chock”)samt att publicera några artiklar om valet i USA än att rapportera om saker och ting som faktiskt kan få en stor inverkan på oss.

Det var ett tag sedan jag skrev sist, vilket beror på flera saker, inte minst att jag varit för trött i skallen för att skriva. Nu känner jag dock att alla läsare (alla tre) känner sig lämnade i sticket, varför jag gör ett försök.

Först ut är Polen. Om Polen har jag skrivit lite innan, senast om flygplanskatastrofen och den anslutande ryktesspridningen. Är man konspiratoriskt lagd föll misstankarna snabbt på Ryssland, inte minst då det senaste bråket om massakern vid Katyn, som länge varit tabu i hela östblocket och, efter WP:s upplösande, ännu längre i Ryssland, föregicks av något helt annat, nämligen placeringen av amerikanska Patriot- robotar i Polen. Detta har uppfattats som hot mot Ryssland, som i vanlig ordning sätter likhetstecken mellan sin ekonomiska och strategiska zon.

I svensk media är det svårt att följa sådana saker noggrant och varför det är så kommer jag till i nästa inlägg. Hursomhelst har just den episoden slutat med att amerikansk trupp befinner sig i Polen med sagda robotar. Mig veterligen har det varit mycket tyst om det. Att den ryska flottbasen i Sevastopol/Ukraina får vara kvar i ytterligare ett antal år i utbyte mot billig gas är en annan sak som knappt omnämns i svensk media trots att det på ett eller annat sätt hade lett till konsekvenser att Ryssland hade varit tvungna att lämpa av svarta havsflottan någon annan stans.

Sedan några år tillbaka har min far samlat på ord och uttryck som kan härledas ifrån det tyska språket. Någon gång har jag sagt att jag skall lägga upp dessa på bloggen så det gör jag nu. Kommer ni på flera ord eller uttryck så lämna en kommentar och hjälp farsgubben i sitt samlande!

 

Ont krut förgås inte- Unkraut vergeht nicht

Fruntimmer-Frauenzimmer

Fogsvans - Fuchsschwans

Skimmel - Schimmel (hästen)

Bomull - Baumwolle

Invånare - Einwohner

Valthorn - Waldhorn

Fortbildning - Fortbildung

Munkskänk - Mundschänk

Fux - Fuchs (hästen)

Dass - Das Haus

Snälltåg - Schnellzug

Slagruta - Schlagraute

Skarprättare - Scharfrichter

Avdankad - Abgedankt

Frukost - Frühkost

Durkslag-Durchschlag

Oäven-Uneben

Vagnsida-Wangenseite (sidan i en trappa)