Tänk vad enkelt vissa nationer har det. Vad jag tänker på är främst de som inte behöver bekymra sig om sådana petitesser som realitet. Man hävdar helt enkelt att det ligger till på ett visst sätt och ändrar inte en tum på sin historia, hur osannolik den än må vara och hur mycket än fakta talar emot detta. Exempel på sådana saker har främst kommit från gamla sovjetstater samt Ryssland, Nordkorea och Burma. Jag blir varje gång slagen av häpnad hur officiella uttalanden så uppenbart är påhittade utan att någon verkar reagera nämnbart. När det gäller väststater i allmänhet är mörkläggningar oftast något mer genomtänkta och uppbackade med fakta som kanske är äkta. Sådant har Kina, Burma med flera inga som helst behov att fabricera. De hävdar helt enkelt att det de säger stämmer och försöker inte ens övertyga tvivlare. Om vissa tvivlare ändå inte ger sig så tar de till världens äldsta knep och hävdar att tvivlaren enbart tvivlar för att denne är rasist, antisemit, hatar ryssar, kineser eller vad det nu må vara. Lätt som plätten är man onåbar och kan lugnt luta sig tillbaka och se hur tvivlarna lägger all energi för att övertyga om att de inte alls hatar landet, folkslaget eller religionen. Mycket spännande det där med politik.
När jag var yngre utgick jag ifrån att fakta var fakta, oberoende av vem jag var och vad jag trodde på. Så är det inte. Realitet är subjektiv.

Tyvärr leder vår rädsla för att bli beskylld att vara en dålig människa (kvinnohatare, homofober, rasister, kommunister och så vidare) också till att det kan vara mycket svårt att på ett konstruktivt sätt kritisera enskilda personer.  Slutklämmen är väl att det är alldeles för enkelt att kränka någon och därmed har man fel oberoende av fakta. Och om nationer är inblandade i sådant är det bara absurt.