Se på bilden. Se på den! Se vad synd det är om de små liven. De kunde dött. På riktigt.
Jag skäms när jag läser artiklar som denna. Skäms över att vara delaktig på något sätt; att ha läst den, att vara svensk, att tillhöra denna civilisation helt enkelt. Det låter drastiskt men allvarligt. Var skall detta självömkande i allsköns mediala sammanhang sluta? Det värsta är nog att barnen får vara med. Jag har skrivit om det förut och gör det igen.

Jag skäms för att det är helt uppenbart att någon, förmodligen i familjen, ringt aftonblaskan. Det är pinsamt att läsa om att någon gnäller offentligt om att ett batteri kortslutits. Hur kan detta ske i ett land som Sverige? Skandal! De t hela verkar varit en oerhörd traumatisk upplevelse. Lär ungen att hantera motgångar istället för att tvätta byken offentligt. Jag blir så trött på att saker som inte borde vara problem framställs som sådana. I stället för att analysera en händelse och dra lärdomar, så verkar i alla fall dotterns (offrets) slutsats vara att man inte skall vara tärna till Lucia utan tomte. För då brinner man minsan inte inne.
Vi har det för bra och ju bättre vi har det, desto fler problem ser vi.
Skärp er!

Ja, se vad synd det är om de små liven. De kunde dött. På riktigt.