Hur mäter man effektivitet om ingenting produceras? Om statliga pengar går till exempelvis universiteten för att tillgodose behovet av lärare, hur bedöms summan? Hur mycket pengar skall gå till just detta universitet? Det logiska är ju att ge universitetet pengar per antagen student eller pengar för utexaminerad lärare.  Ju fler lärare, desto mer pengar. Enkelt! Detta innebär dock i sin tur att ju lägre kravs som ställs på eleven, desto mer pengar, då Universitetet de facto förlorar pengar för varje elev som inte når upp till kraven, som inte är lämpliga som lärare av olika anledningar.  Även om det inte är ett uttryckligt mål att "se genom fingrarna" på studenter som inte borde undervisa, tror jag lätt att man hamnar i den fällan. Ju mer pengar man har desto bättre utbildning kan man ju faktiskt bekosta!  

Nu tror jag inte att lektorer och dylikt tänker på pengarna per se, när de godkänner elever som lämnar in sina uppsatser efter deadline bara någon dag för sent. Stackarna hade ju bara otur med skrivaren, bilen, barnvakter, hälsotillståndet, vädret, bakfylla eller så har hunden tuggat i sig försättsbladet, böckerna har tagit slut och har till råga på allt glömt ta sin skrivkrampsspruta.

Detta beror snarare på det allmänna kravlösa samhället än den ovan nämnda logiska kullerbyttan. Om barn från tidig ålder får höra att det inte är dem som har brister i någonting, hur ska man då som vuxen inse att det faktiskt är ens eget fel om man försover sig? Det finns lärare på gymnasienivå som idag inte får underkänna elever som lämnar in arbeten efter utsatt tid. Bara de lämnar in sina alster skall dessa bedömas.

Åter till utgångsläget för detta inlägg. Hur mäter man effektivitet när inget produceras? Jag vet verkligen inte. Även om jag gärna vill ha förslag och ska fundera vidare så är jag osäker på om det finns någon vettig lösning på detta. Jag hoppas bara att brandkåren inte får betalt efter antal brander de släcker...

Avslutningsvis vill jag nämna några försök som är minst lika dåliga:

• Försvarsmaktens interndebitering. Resultatet är att det är billigare att exempelvis köpa ny materiell utifrån, med "riktiga" pengar vartannat år än att "hyra" denna från FMLOG, trots att materiellen i fråga är betald flera gånger om.
• Amerikanarnas försök att beskriva effektivitet i strider medelst "kill ratio". Uppenbarligen vanns Vietnamkriget med råge och i Irak går det ännu lysande.
• Polisens krav att låta si och så många bilförare genomgå utandningskontroll per månad, vilket leder till att folk får blåsa utanför dagis i rusningstid.
• Sovjetunionens planekonomi. Bland annat hade ett företag fått order om att tillverka ett visst antal kilogram sängar per år. Sängarna levererades självfallet i gjutjärn.

Det finns nog en mängd liknande exempel. Roa mig gärna med att berätta.