Även om jag redan har ondgjort mig över media vid ett flertal tillfällen så finns det mer att kritisera. Med en dåres envishet hävdar jag att en myndig person aldrig kan frånsäga sig ansvaret för sina handlingar, vilket media gör. Det hör på något sätt till grundreglerna att man som reporter inte behöver ta ansvaret för det man skrivit, så länge man håller sig inom vissa pressetiska gränser. Tanken är nog så god men fullkomligt vansinnig. Även om man i skrivande stund inte känner till vilken effekt orden kommer att få, så är man ändå den som skickar kulan i omloppsbana; någonstans dimper den ner och skytten är ansvarig. Även jag anser att journalister inte alltid kan vara rättsligt ansvariga för det som inträffar bör detta prövas oftare än så sker. Utöver detta måste de hållas moraliskt ansvariga. En annan aspekt är balansen och objektiviteten. Under balans menar jag att en händelse som återges bör granskas från olika vinklar, förutsättningslöst. Det innebär att värdeladdade ord enbart får förekomma i citat. Att således skriva om "terrorfamiljen" utan att ha annat än hörsägen att gå på anser jag inte vara god journalistik.

Maciej Zaremba har i dagens DN beskrivit rapporteringen kring ett fall av grannosämja i Haparanda. Måhända att det är sant vad som skrivits om den familj som dömdes till sammanlagt 22 år fängelse men mycket tyder på att de var dömda i förhand. Vem bär ansvaret för det?