Det finns många intressanta aspekter när det gäller Socialdemokraterna och en av dem är att de behöver en hotbild. Länge har jag funderat vad 1 Maj-tågen går ut på och varför de alltid ska se så sura ut med sina röda fanor, sjungandes internationalen och protestera mot alla som inte är arbetare. Hur många socialdemokrater är arbetare, alltså arbetare som de gärna framställs, kroppsarbetare?  De kämpar mot det diffusa begreppet "borgarna", som i dagens Sverige var och varannan kan räknas till, inte minst inom arbetarrörelsen. Det slog mig någon gång att de som har mest på att förlora på att minskade klasskillnader och lönegap är just socialdemokraterna. Vad ska de då göra? Idag kritiseras allt som politiskt ligger höger om Socialdemokraterna för att vara roten till allt det onda, trots att det riksdagsparti som ligger längst åt höger internationellt sätt en smula raljant uttryckt fortfarande räknas som kommunister.  Som det ser ut i dagens Sverige är det relativt få som far dåligt. Mycket kan bli bättre men några tydliga klasskillnader eller proletariatets utsugande är det knappast frågan om. Ändå så lever retoriken från början av 1900-talet kvar, där arbetarna slogs för hyggliga arbetstider, rösträtt och andra saker som verkligen var viktiga. Den svenska avundsjukan gör att den fungerar idag också men problemet idag verkar främst vara att vissa har det alldeles för bra; den stora massan har det inte dåligt. Individualismen är en annan sak som Socialdemokraterna har lyft fram som en god sak. Till viss del håller jag med om att det kan vara bra men myntets baksida är att folk inte frågar vad de kan göra för sin stat utan kräver att staten skall göra en massa åt dem. Socialdemokraterna verkar av ovan nämnda skäl blomma upp bara i opposition. Då har de möjligheten att samla massorna och skylla allt som sker, från internationell finanskris till plötslig spädbarnsdöd, på de onda borgarna som har makten. De ser heller inga problem i att kritisera förslag som ursprungligen kommit från socialdemokraterna (FRA-lagen) bara för att fel parti klubbat igenom den. Under Sahlins vingar kan det gå lite hur som helst. Hon har fifflat med skatten, semestrat för skattepengar, varit en usel småföretagare och är en riktigt dålig ledare men hon har talets gåva. Utsikten att hon ska leda Sverige är rent ut sagt skrämmande; att leda Sveriges största parti verkar redan vara en övermäktig uppgift.