Grubblar
Nu när nyheten nått oss att ännu två svenskar stupat i Afghanistan är det lätt att tycka till om Sverige skall vara där eller ej. Det tänker jag inte göra här, det är regeringens och riksdagens uppgift. Däremot anser jag at tde gjort ett ytterst dåligt jobb att sälja sitt beslut till den svenska befolkningen. Ett vansinnigt dåligt jobb. Det jag funderar över är de som talar om ickevåldslösningar, ofta då de anser att våld är förlegat, barbariskt och inte hör en civiliserad värld till. De må tycka vad de vill men samtidigt undrar jag hur de kan misslyckas att inse att de för en kamp mot realiteten. I den riktiga världen så kan man inte alltid genom god argumentation hindra andra att bruka våld mot människor. Det spelar ingen roll hur mycket man förklarar sina ideal och söker sprida upplysningens sken över en pundare som står i begrepp att råna någon i en tunnelbana. Faktum är att pundaren vill ha kontanter och det som kommer att hindra honom från att ta det är våld eller hot om våld. Lika lite som att det går att tala sig ur varje hotfull situation, lika lite går det att skicka bistånd utan skydd till Afghanistan. Det går säkert att övertyga eller muta vissa Talibaner och försöken med det har också startat men det går inte med alla. Om medborgarens kontrakt med staten har jag skrivit flera gånger och Afghanistan är ett exempel på de länder, där det inte fungerar. I den bästa av världar har staten monopol på makt och den som förbryter sig mot någon annan blir bestraffad. Den afghanska staten har ingen monopol och ISAF försöker vinna den för att senare överlämna den till den afghanerna.
Våld löser definitivt inga problem som universallösning men det gör inte samtal heller. Det tragiskomiska är att det ofta är de som skriker mest mot användningen av militärt våld är de som kräver hårdare straff mot hustrumisshandlare eller kastration på pedofiler. Varför är det då ingen som kommer på den brillianta idén att tala dessa män (oftast) tillrätta?
" People sleep peaceably in their beds at night only because rough men stand ready to do violence on their behalf", som George Orwell kan ha sagt.
Tack Sandra för priset jag fick, vars regler jag självfallet inte kommer att följa.
Håller med dig till fullo. Har inte så mycket mer att tillföra förutom att jag inte alls anser att man ska samarbeta eller muta talibaner. Jag säger som vargjägarna:
"Det är bara å skjut."
Varje Taliban som av olika skäl slutar upp med sin verksamhet för landet närmare en stabil tillvaro. Jag ser inte varför det skulle vara dåligt. Sedan finns det en ohyggligt massa praktiska problem med att muta någon.
De är fanatiska fundamentalister. Jag tror inte att de kommer att sluta att vara det bara för att de får pengar eller annan muta. De är så insnöade på sin religion så att de till och med rättfärdigar mord på barn - då finns det liksom inte så mycket hopp.
Nej, det tror jag i och för sig inte heller. Men, som jag skrev, "Varje Taliban som av olika skäl slutar upp med sin verksamhet för landet närmare en stabil tillvaro. Jag ser inte varför det skulle vara dåligt. Sedan finns det en ohyggligt massa praktiska problem med att muta någon."
Att de är fundamentalister som ser det som sitt kall att dräpa alla som inte följer den lag de tror att gud ålagt människan att följa (som om gud inte skulle kunna fixa det själv om han skulle existera) gör det självfallet svårt att lyckas. Alla är dock inte Talibaner. Det finns en hel del medlöpare, opportunister och annat löst folk och att övertyga de som inte är helt inbitna förbättrar situationen avsevärt. Väpnad strid är bara en del i krigföringens verktygslåda.
