Om bokbål och självcensur

Vissa böcker är faktiskt usla; riktigt usla. Att ta steget från att tycka så, till att uppmana folk att bränna böcker på bål är rätt stort. Själv har jag faktiskt en gång varit nära att slänga böcker men sedan tagit mitt förnuft till fånga och lämnat in dem till en loppis. Böcker slänger man inte hur som helst. I konceptet ”bok” finns, enligt mig, en inneboende storhet något speciellt som gör att det inte går att slänga dem hur som helst. Kanske för att böcker för mig är nära besläktade med idéerna om civilisationen.

Vad jag tänkte komma till är som ni förstår Vetlandapastorn Nilssons uppmaning att bränna Jonas Gardells böcker som jag efter episoden, föga oväntat, är rätt sugen på att läsa. Vad jag reagerat på är folks reaktioner, eller snarare brist på dessa. De flesta tycks ha skakat på huvudet lite förundrat över en stollig predikant från bibelbältet och sedan tänkt på något annat. Det blev en mycket liten sak av det hela. Hur skiljer sig denna händelse från andra religiösa hädelser i nutid?

Enligt min ringa mening är den enda skillnaden att de nu kränkta tillhör en annan religion; kristendom. Därmed blir det inget stort tema, ingen börjar gnälla om yttrandefrihet och religionsfrihet som om det vore två ytterligheter. I alla fall i Sverige. I USA, exempelvis, skulle förmodligen ingen reagera nämnvärt om en präst eller predikant hävdar att exempelvis homosexuella borde brännas på bål, då det finns en inte försumbar mängd kristna fundamentalister där . Tror ni mig inte så åk gärna till det amerikanska bibelbältet och hävda att Jesus var homosexuell och att det är varje kvinnas rätt att välja abort om hon så väljer.

Det jag vill få fram är att vi, trots att vi i många fall är alldeles ofattbart lättkränkta, inte har någon sådan känsla till religion att vi uppfattar hädelser som personliga. Det borde anses som en bra sak, om det inte vore för det faktum att vi är så snabba att känna oss kränkta å andras vägnar. Det är ett relativt nytt fenomen som åter igen påvisar att pendeln slagit för långt, att detta med att vara politiskt korrekta gått fullkomligt i självspinn.

I denna anda har självcensur blivit vardagsmat, där vi försöker att rätta till problem som inte är några problem men kanske kan bli problem längre fram för att någon någonstans eventuellt, kanske kan känna sig kränkt. Självcensur, om något är ett hot mot demokratin då den allmänna meningen är att man får utrycka sig fritt i tal och skrift, så länge man inte kränker någon. Och kränka någon, det riskerar vi att göra så fort vi inte längre pratar om fullkomliga oväsentligheter, om ens det.

Det finns en bra grundsats att leva efter: ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”.

Gör man det och råkar förolämpa någon annan så sker det. Det är inte hela världen. Man dör inte av det, man vaknar inte morgonen efter med utslag. Tycker man inte om det får man göra något åt det, exempelvis påtala problemet med den som förolämpat en. Fast det går ju inte förstås; den personen kan ju i sin tur bli förolämpad.

Att bli kränkt eller förolämpad torde kräva en motreaktion av något slag och den muslimska världen är generellt bra på att mobilisera folk för allmänna, masshysteriska möten, sjudande av kränkta. Om det skulle funnits några hundra konstnärer som Lars Vilks, skulle förmodligen protesterna komma av sig rätt fort; det tär på krafterna att vara kränkt. Fast å andra sidan skulle Vilks inte gjort det han gjorde om alla gjorde motsvarande saker. Han är känd på grund utav att han är relativt ensam i sitt skapande av religiöst hädande konst och just det är hans drivkraft, för att inte säga hans affärsidé.

Detta med kränkta, religiösa människor är kanske ett problem som skulle lösa sig av sig självt om vi bara ignorerar det.

Mer läsning: Jonas Gardell, DN


EDIT - Säga vad man vill om Lars Vilks, men sinne för dramatik har han allt:

"Jag fördes ut och hörde bara skrik och buller. Det var stökigt i en halvtimme, man var oförmögen att tömma salen. Jag kunde inte övernatta i Uppsala utan fick göra det på hemligt ställe i Stockholm." (DN)

Jag tror han sov rätt gott.  Tnr.121519


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0