Etiska regler för press, TV och radio
Nåväl, här kommer reglerna:
Etiska regler för press, TV och radio
Press, TV och radio skall ha största frihet inom ramen för tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen för att kunna tjäna som nyhetsförmedlare och som granskare av samhällslivet och för att kunna publicera det som är av vikt och betydelse för medborgarna. Det gäller dock att skydda enskilda mot oförskyllt lidande genom publicitet.
Etiken tar sig inte i första hand uttryck i en formell regeltillämpning utan i en ansvarig hållning inför den publicistiska uppgiften. De etiska reglerna för press, radio och tv är ett stöd för den hållningen.
I. PUBLICITETSREGLER
Ge korrekta nyheter
1. Massmediernas roll i samhället och allmänhetens förtroende för dessa medier kräver korrekt och allsidig nyhetsförmedling.
2. Var kritisk mot nyhetskällorna. Kontrollera sakuppgifter så noggrant som omständigheterna medger, även om de tidigare har publicerats. Ge läsaren/mottagaren möjlighet att skilja mellan faktaredovisning och kommentarer.
3. Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten.
4. Slå vakt om den dokumentära bilden. Var noga med att bilder och grafiska illustrationer är korrekta och inte utnyttjas på ett missvisande sätt.
Var generös med bemötanden
5. Felaktig sakuppgift skall rättas, när det är påkallat. Den som gör anspråk på att bemöta ett påstående skall, om det är befogat, beredas tillfälle till genmäle. Rättelse och genmäle skall i lämplig form publiceras utan dröjsmål och på så sätt att de kan uppmärksammas av dem som har fått del av de ursprungliga uppgifterna. Observera att ett genmäle inte alltid kräver en redaktionell kommentar.
6. Publicera utan dröjsmål Pressens Opinionsnämnds klandrande uttalanden i fall som rör den egna tidningen. Respektera den personliga integriteten
Respektera den personliga integriteten
7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.
8. Iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om privatlivets helgd.
9. Visa alltid brotts- och olycksoffer och deras anhöriga största möjliga hänsyn.
Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och deras anhöriga.
10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande.
Var varsam med bilder
11. Vad som i dessa regler sägs gäller i tillämpliga delar även om bildmaterial.
12. Bildmontage, retuschering på elektronisk väg eller bildtext får ej utformas så att det vilseleder eller lurar läsaren. Ange alltid i direkt anslutning till bilden om den är förändrad genom montage eller retusch. Detta gäller även vid arkivering.
Hör båda sidor
13. Sträva efter att ge personer, som kritiseras i faktaredovisande material tillfälle att bemöta kritiken samtidigt. Sträva också efter att återge alla parters ståndpunkter. Var uppmärksam på att anmälningar av olika slag kan ha till enda syfte att skada den som blivit anmäld.
14. Tänk på att en person, misstänkt för brott, i lagens mening alltid betraktas som oskyldig om fällande dom inte föreligger. Den slutliga utgången av en skildrad rättssak bör redovisas.
Var försiktig med namn
15. Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges.
16. Om inte namn anges undvik att publicera bild eller uppgift om yrke, titel, ålder, nationalitet, kön eller annat, som gör en identifiering möjlig.
17. Observera att hela ansvaret för namn- och bildpublicering faller på den som återger materialet.
Källa: PO-PON (allmänhetens pressombudsman - pressens opinionsnämnd)
fast dessa regler stämmer väl inte riktigt överrens med lagtext? har inte tryckfrihets eller yttrandefrihetslagen i huvudet nu dock.
Förmodligen inte, varför media själva har ålagt sig att följa etiska regler i syfte att inte falla i fällan att göra något för att det är lagligt. Det bör ju vara moraliskt försvarbart med.
synd att man inte ser det moraliskt försvarsbara oftare bara..
men det är svårt att dra en generell gräns över vad som är viktigt för allmänheten att veta och vad som helst borde vara opublicerat.
Jag kan tycka att det är lite märkligt att sätta upp dessa regler när de uppenbarligen inte följs och när det inte heller finns någon påföljd då de bryts.
Visst är det så. Jag vet inte om jag håller med om att det skulle vara så svårt. Om någonting är viktigt för allmänheten så innebär det att ett undlåtande att publicera leder till konsekvenser. Det tycker jag är grundtanken i dessa regler - fundera över konsekvenserna.
Detta verkar dock göras allt mindre då fokus snarast ligger på att sälja tidningar vilket leder till att även "icke-nyheter" packeteras in smakfullt och säljs som viktig information.
Jag ska framöver utröna ämnet än mer i ett inlägg om just media.
Vidare har jag skrivit om ämnet tidigare.
http://minsvartvitavarld.blogg.se/2009/april/media-vs-demokrati.html
Så som lagen är uppbyggd faller ett brett område under tryck och yttrandefrihet, att endast publicera det som du anser vara nödvändigt blir omöjligt, dock antar jag att du endast syftar till just nyheter.
Ändå, vem vet när en undlåten publicering leder till konsekvenser? vad bör vi som medborgare ha rätt att veta? Om Reinfeldt är onykter, slår sönder en bil och går till strippklubb där ha är otrogen mot sin fru, är det då en nyhet vi bör få reda på eftersom det kanske påverkar han trovärdighet och moral även inom politiska sammanhang eller är det endast onödigt skaller?
Lösningen till att "sålla" vad som bör ubliceras som nyhet skulle antagligen vara att ha speciella lagar för just nyheter, vilket med all förmodan inte kommer inträffa.
Ett intressant och läsvärt inlägg om yttrandefrihet i allmänhet finns här: http://jheidbrink.wordpress.com/2009/09/29/fragan-ar-var-gransen-gar/
Det du nämner faller mycket väl under vad jag kallar nyheter då, som du säger, hans trovärdighet och omdöme starkt kan ifrågasättas. Av samma anledning anser jag att respektive nyhetsmedias omdöne och trovärdighet kan ifrågasättas starkt vid presentationen av icke-nyheter.
För att förtydliga så anser jag att det finns en skillnad mellan nyheter och skvaller. Saker som händer enstaka kattungar eller dokusåpabimbos är inte nyheter.
En av anledningarna för att jag retar mig på dessa icke-nyheter är att det faktiskt händer saker i världen dagligen som är viktiga men inte får utrymme då skvaller prioriteras. I Sverige verkar aftonblaskorna till stor del tagit över rollen "En Ding Ding Värld" tidigare hade. Den tidningen produceras mig veterligen inte längre. Detta blandat med lättnyheter samt ting som faktiskt är värt att veta, leder till en svårighet att faktiskt sålla. Min övertygelse är att man blir dummare av att läsa tidningen idag än för 20 år sedan. Man inte bara titta på en löpsedel och tro att ingenting av vikt har hänt. "Värsta grannfelderna i TV - så gick det sen" på en löpsedel innebär inte att inget viktigt inträffat, tyvärr.
Av den anledningen, och det du nämner är det bra att det finns etiska regler som ovan. Synd bara att de inte efterlevs.
Tillägg: Yttrandefriheten är en rättighet och med alla rättigheter föjler skyldigheter. I detta fall bör det vara att fundera på när man yttrar sig och när man struntar i det och går vidare. Alla efter sin förmåga men jag tror att de flesta, journalister inberäknade, har en egen uppfattning om vad skvaller är och vad som är nyheter. Det verkar dock som om så inte sker. För detta kan de etiska reglerna vara en stöttepelare.
Det är faktiskt inte helt gratis att bryta mot de pressetiska reglerna, enligt PO/PON. 10.000 kr får man böta om man har en upplaga på mindre än 10.000 exemplar. Tidningar med större upplaga får böta 30.000 kr om de fälls i Pressens Opinionsnämnd. Pengarna går, enligt PO/PON till att delfinansiera rådets arbete.
Tack för upplysningen!
Det jag då undrar över är varför inte fler fälls?
I synnerhet I.3. (Löpsedel, rubrik och ingress skall ha täckning i texten.) verkar sällan följas.
