Då var rysaren avgjord och Alliansen får än bättre siffror än i förra valet. Dagens tidningar präglas självfallet till stor del av att SD kom in i Riksdagen och hur S kunde göra sitt sämsta val på 96 år.

Gällande det förstnämnda så anser jag det föga oväntat, då man både politiskt och medialt försökt ignorera problemen SD ser och uppenbarligen en hel del väljare med, för den delen. Denna artikel på newsmill sammanfattar problematiken ganska bra. I övrigt så tror jag inte många väljare verkligen läser partiprogrammen innan de röstar. Nu har vi ett extremt högerparti i riksdagen. Att vi haft ett extremt vänsterparti där i nästan 100 år är ingen längre som reagerar på.

Att S misslyckades så kapitalt har jag väntat på ett bra tag. I mina ögon beror det mindre på Sahlin och mer på samarbetet med kommunisterna. En ännu större anledning är att S inte har kommit över att de inte är Sverige längre. Att det S står för, arga arbetare som tar strid mot det kapitalistiska etablissemanget, knappt finns kvar i Sverige. Det är helt enkelt så att även arbetare är medelinkomsttagare och att de problemen de haft tidigare faktiskt till stor del genom S försorg försvunnit. Därmed har S gjort sig själva överflödiga samtidigt som retoriken inte förnyats. S får helt enkelt hitta en annan käpphäst eller göra ännu sämre ifrån sig vid nästa val

Vi får se hur det artar sig med regeringsbildning nu. Trots allt så tror jag att det hade varit illa med maktskifte, då Röd-grön har fört en för hård kamp mot realiteten.

Det bor runt 6865854500 människor på jorden. Du är en av dem. Visserligen unik i många avseenden men förmodligen mindre värd än vad du själv tror. Självfallet beror detta på ett flertal parametrar; det är inte lätt att säga vad som gör någon till en värdefull individ utan dessa. Från utgångsläget att alla är lika mycket värda borde en enskild individ, som du själv, vara värd 1/6865854500 av den totala summan. Det kan vara mycket men behöver inte vara det. Problemet är att, starka politiska krafter till trots, människans värde är subjektiv och därmed är det upp till var och en att bestämma hur mycket. Utöver det så finns det anledning att utgå ifrån att de flesta är sig själv närmast; en tanke som man oftast kan föreställa sig som ringar på vatten, där varje ring symboliserar ett steg utåt jag - familj- utökad familj - närmaste vänner – bekanta – folk man träffat på sociala forum och okända. I fallet okända människor så tror jag ringarna oftast är fördelade geografiskt utgående från det man kallar hemort mot landets gränser, om man inte råkar bo i gränsområden. Därefter blir det svårare då kulturella likheter spelar in. Hur som helst så tror jag bestämt att människan mer eller mindre fungerar så oberoende av var denne växt upp.

Det finns ett enkelt test att bedöma hur man ligger till själv. Föreställ dig att du står iniför en situation där du behöver göra ett val mellan att rädda an av två individer. Det kan vara ett brinnande hus eller något annat. Förutsättningen är att bara en kan räddas. Sedan är det bara att placera två valfria individer i denna situation och fundera. De allra flesta kommer direkt veta vem de tänker rädda men det gäller också att erkänna det för sig själv utan att försöka haka upp sig på detaljer vem som ligger närmast eller ifall man kan rädda båda.

När detta är gjort kan man fundera hur stora de egna inre ringarna är och föreställa sig storleken på de nätverk man INTE är med i och man kan få en ungefärlig uppfattning om hur mycket man subjektivt är värd ur ett globalt perspektiv.

Även om man ser sig själv som en liten kugge i ett stort maskineri så är de flesta med stor sannolikhet ersättningsbara .

Slutsatsen är att vi som individer är försumbara. Som individer sett är vi rätt meningslösa. Det finns ingen anledning att tro något annat. Trots detta finns heller ingen anledning att bry sig om detta. Inse fakta, släpp det och lev väl. Man behöver inte vara betydelsefull för att göra gott och göra rätt för sig.

Föreställ dig att du har ett barn och ger denne veckopeng; för enkelhetens skull säger vi ett hundra kronor. Samtidigt kräver du av din avkomma att göra rätt för sig och betala för sitt husrum, sin mat, sina kläder, hygienartiklar, el, vatten, värme avlopp och så vidare. Även om ungen inte betalar fullt så är det lätt att se att det inte blir mycket till veckopeng kvar.  Vore det inte enklare dessutom att inte ge pojken eller flickan pengarna utan att först dra av kostnaderna och sedan dela ut det som blir kvar?

Om man applicerar detta exempel på myndigheter och dess budget så blir i alla fall jag oerhört förvånad att det går till så, fast ännu lite värre. Staten ger myndigheten en budget och får sedan från denna budget betala för skatter, hyror, försäkringar och en hiskelig massa mer. Dessa pengar går alltså tillbaka till staten men skillnaden är att det finns en hel mängd människor anställda för att administrera. Så det som sker är helt enkel att pengarna snurrar runt mellan myndigheten och staten och därvid läcker pengar. Så länge alla summor är konstanta så går det ändå någonstans att budgetera för det man ändå  är ålagd av regering att lösa men så är det ju inte alltid. Skatter höjs, regler ändras och slutligen så är det så att statliga regler leder till att statliga myndigheter inte kan lösa de uppgifter de är ålagda eller löser dem betydligt sämre. En slutsats man borde ha dragit för länge sedan är att man inte bör åka karusell med mynt i fickorna.

Att helt enkelt göra undantag för myndigheterna borde vara enkelt och borde inte heller betyda mer än att myndigheterna kan koncentrera sig på att lösa sina respektive uppgifter.

Ponera att polisen hamnar i kläm när det gäller nya regler på hundar och gör bedömningen att skjuta ett antal polishundar och detta kom till allmänhetens kännedom skulle det bli ett ramaskri. Nu är mig veterligen inga hundar drabbade men företeelsen är densamma i alla myndigheter; effektiviteten minskar rejält för att pappa staten vill ha tillbaks veckopengen.

Nordkorea är ett trevligt ställe. I alla fall ser det ut så om man läser officiell statistik om landet. Folket kan till 99% läsa och skriva, dödligheten är låg och alla är lyckliga. Lyckligast är de över att ha en sådan förstående ledare i Kim Jong Il  som under så lång tid lett landet efter att ha efterträtt sin far Kim Il Sung som i sin tur besegrade de imperialistiska styrkorna under USA och dess vasaller i FN och hindrade dem från att att kuva det fredsälskande koreanska folket.

Hela bilden är så Disney-lik så att det blir löjligt. Den leende ledaren vars blotta närvaro får barn att le och fåglar komma flygande i en snövitliknande orgie av puttenuttigt får mig gång på gång att förundras över hur de gör för att behålla idyllen. Faktum är att Nordkorea är ett helt stängt land. Ingen reser in eller ut utan myndigheternas tillåtelse. I synnerhet är det ”ministeriet för folkets säkerhet” som beslutar om de viktigare sakerna som vad som visas på TV eller spelas i radio. För visst finns det media och möjlighet att ta del av denna. Med speciella radio – och TV-apparater i vilka man enbart kan emotta signaler från statlig radio . Allt annat är förbjudet. Den stängda marknaden och planekonomin har dessutom inneburit att Koreas folk har levt runt svältgränsen sedan i princip alltid. En nordkoreansk tant uttryckte sig om Kina med hänförelse då man kunde köpa ris utan ransoneringskort. Samtidigt finns det i Pyongyang ett snabbmatställe och karaokeställen. Dock så skiljer sig dessa något från vanliga diton. Snabbmatstället serverar bland annat ”köttfärs med bröd” för ca 13 kronor; mer än halv dagslön i genomsnitt. Karaokeställerna är statliga och för höga partifunktionärer. Det spelas enbart musik som är godkänd. Privata diton har funnits men är numer förbjudna i syfte att "krossa fiendens ränksmideri och för att fullständigt utmana dem som hotar det socalistiska systemets existens". Det finns internetkaféer som erbjuder sina kunder tillgång till ett par godkända sidor på world wide web. Förmodligen är det ett intranät. Morgonsur har skrivit ett inlägg om hur internet förmodligen hade sett ut om det hade kommit i början av 80-talet. Läs det så kanske ni kan skapa er en uppfattning om hur det ser ut i Nordkorea på den fronten.

Det som fascinerar mest är dock det fullständiga ignorerandet av hur världen faktiskt ser ut och hur saker i realiteten är. Utan problem kan man enkelt hävda det man vill utan att bekymra sig om bevis eller annat. Man håller fast vid inslagen linje och kallar alla som vågar utmana denna med bevis för imperialistiska gangsters i USA:s ledband eller något motsvarande. Läsning på Nordkoreas officiella hemsida är intressant och skrämmande, då det som står där är den verklighet de lever i. Av en outgrundlig anledning finns också många i Sverige som faktiskt tror på detta enligt formeln USA=Onda, vilket innebär att motståndare till USA med automatik är goda. Det krävs inte långvarigt sökande på vänsterkanten som på allvar stöder allsköns regimer just av den anledningen. Det värsta är att dessa individer sällan lyssnar på sådant som man i allmänhet kan anse vara bevis som  dokument från människorättsorganisationer mm då dessa självfallet är i maskopi med USA och därmed bara svartmålar olika socialistiska paradis. Ett exempel på detta är den officiella historieskrivningen som gör gällande att Kim Jong Il är och alltid har varit bäst på allt. Och om det går för långt så hotar man lite snabbt med totalt krig. Denna gång med kärnvapen.

“Pyongyang and the today's North Korea is a socialist paradise where all the people have a life with dignity, without poverty and more than ever demonstrate the invincibility and union of the masses around the Leader.” (http://www.korea-dpr.com/koreajuche.htm)

Synen på demokrati i vårt land är högt skattad av de flesta men egendomlig. Sverigedemokraterna kommer eventuellt komma in i riksdagen i år vilket innebär att det då är ett av de partier som är får kallas folkvalda. Trots detta verkar ingen ha granskat deras valprogram på ett vettigt sätt och den rapportering som sker känns långt ifrån objektiv. Det sker på politisk nivå inga försök att verbalt attackera SD, i ett försök att osynliggöra dem. Diskussioner har förts ifall de skall få tala i skolor och i vissa fall har skolorna beslutat sig för att inte släppa in några partier alls i uttalat syfte att hindra SD från att tala med ungdomar.

Det borde inte ha någon betydelse vad SD enligt media står för då det är ett registrerat parti och bör ha samma förutsättningar som alla andra till en valkamp.  Till yttermera visso kan agerandet med att ignorera SD bita de etablerade partierna ordentligt i baken om de kommer in i riksdagen. Den förberedde överlever.

Sammanfattningsvis är det mer än märkligt att demokrati och yttrandefrihet bara ska gälla om man har ”rätt” åsikter.  Om alla vill elda däck på torget så är det upp till partierna att hörsamma eller övertyga om att det är rätt dumt. Detsamma gäller hanteringen av SD.

Sedan igår finns det i Sverige inte längre någon allmän värnplikt. Fast det gör det. Den är vilande som det så fint heter. Hur som helst så kan jag för mitt liv inte förstå varför man hela tiden har ställt yrkesarmé och värnplikt emot varandra.; skulle de två inte mycket väl kunna vara kompletterande?

En nation med Sveriges yta kommer aldrig kunna försvaras med den expeditionskår som Sverige nu ställer upp och det har heller aldrig varit meningen. Det innebär också att om det i framtiden skulle blåsa ogynnsamma vindar, måste värnplikten återinföras, och det i tid. Hur troligt är det att någon tar det beslutet? Och om det skulle ske, hur troligt är det att det tas i tid?

En värnpliktskull blir aldrig bättre än vad man hinner utbilda den på relativt kort tid, vilket var en stor nackdel som nu kan åtgärdas. Nämnas bör jag dock att våra värnpliktiga blev förvånansvärt duktiga på den korta tid de utbildades. Flera saker som faktiskt var bra med värnplikten kommer nu att försvinna; i synnerhet så kom folk i kontakt med försvaret och insåg att jobbet skulle passa dem, trots att de aldrig tänkt tanken tidigare. Det kommer inte hända nu, om man bortser från att arbetslösa kan uppmanas att söka tjänster som soldat eller att riskera att förlora ersättning (Jag vet inte om det är så, jag spånar efter att ha sett en platsannons från Af) . Vidare lärde sig en stor del i befolkningen grunderna i sjukvårdstjänst och dylikt vilket skolan nu behöver överta. Man kan säga att skolan behöver lägga krut på en hel del saker som de inte har behövt de senaste hundra åren. Men skolan löser nog det raskt och övertar samtidigt soldatundervisningen, som i korthet gick ut på hur vår demokrati fungerade och varför den var värd att försvara.

Hade det inte varit enklare att behålla värnplikten parallellt med en yrkesarmé? Ryssland har en värnpliktsarmé. Och yrkessoldater. Tyskland likaså.  Mig veterligen har ingen ens nämnt det i debatt. Det jag hela tiden hört är att värnplikten är ”otidsenlig”. Måhända men det är väl våld också nu när vi är så civiliserade och förståndiga att det nästan gör ont. De båda hade kompletterat varandra bra och det som hade behövts är egentligen inte så mycket. Justera försvarsanslaget så att värdeminskningen blir medräknad och skrota fortverket. Därefter gäller det att man kommer på ett vettigt sätt att mäta effektivitet i något annat än pengar så att leken med låtsaspengar (interdebiteringen) upphör. Som sagt småpotatis, bara…

Att media har stor makt låter sig knappast bestridas. Även detta ämne har jag tagit upp tidigare men jag tänkte denna gång knyta an på mitt inlägg om ”vad hände sedan”, nämligen att berätta varför media inte följer upp större historier på ett rimligt sätt. Det är så att det som säljer bäst är enskilda, klart begränsade händelser. Ibland sträcker sig dessa händelser något längre, men det måste finnas fler infallsvinklar. Ett exempel är kriget mellan Israel och Libanon som höll på under en mycket begränsad tid men under denna tid fick mycket fokus.  Orsaken är att det gick att mjölka den historien en hel del. Anfallet (fungerar alltid med reportage och flerfärgstryck på stridsvagnar) användandet av vit fosfor, den stackars Shalit (ett enskilt öde i en stor konflikt; hade han inte varit israelit hade man nog kunnat göra mer av det) som satt kidnappad, familjer som blev drabbade, HAMAS beskjutning av skolor med raketartilleri och fällningen av substridsdelar för att nämna några saker. Till allt detta fanns massor med bilder och en ofantlig mängd ”experter” finns som kan uttala sig om precis allt. Utöver det kan journalister enkelt flyga in i Israel och bo på fina hotell. Med andra ord är ett sådant krig en bra händelse. I motsats till exempelvis kriget mellan Ryssland och Georgien, där relativt få människor från början hade en åsikt (när det gäller Israel verkar alla ha en åsikt från början) Det ligger dessutom långt borta. Inte geografiskt men i den allmänna mediabilden, där USA oftast ligger betydligt närmare Sverige än exempelvis Finland, som fram till 1809 ändå var en del av Sverige. Sedan var det ju inte lätt att komma dit som journalist och hotellen är inte så bra heller.

Sammanfattningsvis så ser situationen ut som sådan att länder har en rangordning som bestäms av läsarens intresse. Denna rangordning är med största sannolikhet baserad på hur mycket som rapporteras, vilket i sin tur har med att göra hur många journalister det finns i landet som kan skriva om det. Detta leder i sin tur till att ingen vill vara utlandskorrespondent i Ulan Bator för att man nog får bekosta sin resa själv och att ingen kommer köpa reportaget.

Som det är i världen så består det som händer dock inte av enskilda händelser utan mycket hänger ihop. Att den Israelska soldaten Shalit kidnappades är bara en del i ett större perspektiv men ur mediasynvinkel är det bäst att ha en början och ett slut i syfte att kunna sälja historien. Det innebär att om det sker något som går att begränsa i tid och rum för att skriva ett eller några få reportage så görs det. Ofta är det dock inte den enskilda händelsen som är viktig utan hela kedjan; från början till slut. Det kostar dock mer kraft och energi för att följa ett skeende och ekonomiskt är det nog så att det ger mer klirr i kassan att skriva 15 artiklar om C-kändisar och helt okända som surfat utomlands och får notan (”Vem skall betala?”), om folk som vunnit på lotto, hittat ben i sina hamburgare eller uppträder med korta kjolar (”tros-chock”)samt att publicera några artiklar om valet i USA än att rapportera om saker och ting som faktiskt kan få en stor inverkan på oss.

Det var ett tag sedan jag skrev sist, vilket beror på flera saker, inte minst att jag varit för trött i skallen för att skriva. Nu känner jag dock att alla läsare (alla tre) känner sig lämnade i sticket, varför jag gör ett försök.

Först ut är Polen. Om Polen har jag skrivit lite innan, senast om flygplanskatastrofen och den anslutande ryktesspridningen. Är man konspiratoriskt lagd föll misstankarna snabbt på Ryssland, inte minst då det senaste bråket om massakern vid Katyn, som länge varit tabu i hela östblocket och, efter WP:s upplösande, ännu längre i Ryssland, föregicks av något helt annat, nämligen placeringen av amerikanska Patriot- robotar i Polen. Detta har uppfattats som hot mot Ryssland, som i vanlig ordning sätter likhetstecken mellan sin ekonomiska och strategiska zon.

I svensk media är det svårt att följa sådana saker noggrant och varför det är så kommer jag till i nästa inlägg. Hursomhelst har just den episoden slutat med att amerikansk trupp befinner sig i Polen med sagda robotar. Mig veterligen har det varit mycket tyst om det. Att den ryska flottbasen i Sevastopol/Ukraina får vara kvar i ytterligare ett antal år i utbyte mot billig gas är en annan sak som knappt omnämns i svensk media trots att det på ett eller annat sätt hade lett till konsekvenser att Ryssland hade varit tvungna att lämpa av svarta havsflottan någon annan stans.

Sverige är en global nyckelspelare. När Sverige gör politiska utspel lyssnar världen. Vi är del av FN:s säkerhetsråd och blir ständigt bjudna på G8-möten. Vår valutas väl och ve följs uppmärksamt, då både euron och dollarn är kopplade till den svenska kronan. OPEC biter självfallet på de oljeindränkta naglarna var gång stockholmsbörsen går ner. Vår dominerande ställning leder till att det över allt i världen lärs ut svenska i skolor och höstens val intensivbevakas redan i media runt om i världen.  Runt om Östersjön finns baser med svensk militär för att övervaka och skydda svenska intressen.

I en sådan kontext är det fullt förståligt att de partier som nu är i opposition nu har enats om att kräva att USA skall dra tillbaka alla sina förband som finns utanför själva USA. Själv kan man ju tänka sig att skrota några av de övertaliga kärnvapen vi har. De har ju, om sanningen skall fram, redan några år på nacken och de mer moderna har en betydligt bättre verkan ändå.

I en annan kontext, den som har lite förankring i realiteten, ser det ut som så att Sverige är en aktör som rör sig i periferin när de stora nationerna talar. Vi må exportera musik men språket är engelska. Vår valuta är beroende av euro och dollar och vad vi säger lyssnas det till om andra väljer det. Vi är, kort och gott, den trevliga grannen med rullator. Man lyssnar artigt men inte mycket mer än så.

Om en kommande rödgrön regering verkligen kommer att kräva ett avdrag av amerikanska trupper runt om i världen så kommer vi snarare betraktas som den jobbige, efterblivne och alkoholiserade granne ingen lyssnar på. Det är för mig helt ofattbart hur man, som politiker på toppnivå, kan ens fundera på att genomdriva något sådant.  De verkar både ha fått högfärdsgalenskap och hybris på samma gång.

En annan aspekt i det hela är konsekvenserna av ett sådant tillbakadragande. Krasst sett kommer det leda till fullkomligt kaos och, med största sannolikhet, till en global kapprustning utan dess like, då alla små länder som sett USA som garant för sin frihet plötsligt inser att de måste försvara denna själva.

 Men, vår försvarsindustri kommer nog att blomma…

Läs mer: Svd

Kronprinsessan vill att HM Konungen skall överlämna henne till Daniel ”Boxer- Robban” Westling. Ett gäng arga feminister med kyrkan (överraskande nog) i spetsen tycker detta är kvinnofientligt. Personligen tycker jag att alla som inte är inblandade skall skita högaktningsfullt i i vilken ordning man går in eller om man rider på grisar. Varför inte låta dem göra som de vill?

Vidare så har valkampanjerna från rödgrön sida handlat mest om arbete och det tåls att än en gång upprepa att jobb som skapas inom offentlig sektor för att stävja arbetslösheten är en vansinnig tanke då dessa inte genererar skatt. Slutsatsen så här långt är att den rödgröna politiken bildligt talat går ut på att ta ett gigantiskt sms-lån. Vid nästa kris, som kommer då ansträngningen att stävja nuvarande kris leder direkt till nästa, kommer Sveriges finanser anta grekiska proportioner. Förhoppningsvis har man sparat en slant att ge till färjekarlen då.

Folkpartiets utspel om en hållbar säkerhetspolitik har stött på patrull av försvarsministern, som upprepar sitt mantra om tillgänglighet. Problemet är att de förband som finns tillgängliga inte räcker till vid behov. Insatsorganisation 2014 (IO14) är inte ens baserat på en säkerhetspolitiskt analys. Björklunds uttalande är inte bara vettigt, det är i princip det enda som gjorts i ämnet. Hur säkerhetspolitik inte kan vara en valfråga är för mig ett stort mysterium. Eller, som han själv uttryckte det: ” Jag lovar att ska man vinna val i Sverige bör man ägna sig åt andra saker än försvarspolitik. Det är på allvar.”

Tyvärr har han nog rätt.

Vissa böcker är faktiskt usla; riktigt usla. Att ta steget från att tycka så, till att uppmana folk att bränna böcker på bål är rätt stort. Själv har jag faktiskt en gång varit nära att slänga böcker men sedan tagit mitt förnuft till fånga och lämnat in dem till en loppis. Böcker slänger man inte hur som helst. I konceptet ”bok” finns, enligt mig, en inneboende storhet något speciellt som gör att det inte går att slänga dem hur som helst. Kanske för att böcker för mig är nära besläktade med idéerna om civilisationen.

Vad jag tänkte komma till är som ni förstår Vetlandapastorn Nilssons uppmaning att bränna Jonas Gardells böcker som jag efter episoden, föga oväntat, är rätt sugen på att läsa. Vad jag reagerat på är folks reaktioner, eller snarare brist på dessa. De flesta tycks ha skakat på huvudet lite förundrat över en stollig predikant från bibelbältet och sedan tänkt på något annat. Det blev en mycket liten sak av det hela. Hur skiljer sig denna händelse från andra religiösa hädelser i nutid?

Enligt min ringa mening är den enda skillnaden att de nu kränkta tillhör en annan religion; kristendom. Därmed blir det inget stort tema, ingen börjar gnälla om yttrandefrihet och religionsfrihet som om det vore två ytterligheter. I alla fall i Sverige. I USA, exempelvis, skulle förmodligen ingen reagera nämnvärt om en präst eller predikant hävdar att exempelvis homosexuella borde brännas på bål, då det finns en inte försumbar mängd kristna fundamentalister där . Tror ni mig inte så åk gärna till det amerikanska bibelbältet och hävda att Jesus var homosexuell och att det är varje kvinnas rätt att välja abort om hon så väljer.

Det jag vill få fram är att vi, trots att vi i många fall är alldeles ofattbart lättkränkta, inte har någon sådan känsla till religion att vi uppfattar hädelser som personliga. Det borde anses som en bra sak, om det inte vore för det faktum att vi är så snabba att känna oss kränkta å andras vägnar. Det är ett relativt nytt fenomen som åter igen påvisar att pendeln slagit för långt, att detta med att vara politiskt korrekta gått fullkomligt i självspinn.

I denna anda har självcensur blivit vardagsmat, där vi försöker att rätta till problem som inte är några problem men kanske kan bli problem längre fram för att någon någonstans eventuellt, kanske kan känna sig kränkt. Självcensur, om något är ett hot mot demokratin då den allmänna meningen är att man får utrycka sig fritt i tal och skrift, så länge man inte kränker någon. Och kränka någon, det riskerar vi att göra så fort vi inte längre pratar om fullkomliga oväsentligheter, om ens det.

Det finns en bra grundsats att leva efter: ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”.

Gör man det och råkar förolämpa någon annan så sker det. Det är inte hela världen. Man dör inte av det, man vaknar inte morgonen efter med utslag. Tycker man inte om det får man göra något åt det, exempelvis påtala problemet med den som förolämpat en. Fast det går ju inte förstås; den personen kan ju i sin tur bli förolämpad.

Att bli kränkt eller förolämpad torde kräva en motreaktion av något slag och den muslimska världen är generellt bra på att mobilisera folk för allmänna, masshysteriska möten, sjudande av kränkta. Om det skulle funnits några hundra konstnärer som Lars Vilks, skulle förmodligen protesterna komma av sig rätt fort; det tär på krafterna att vara kränkt. Fast å andra sidan skulle Vilks inte gjort det han gjorde om alla gjorde motsvarande saker. Han är känd på grund utav att han är relativt ensam i sitt skapande av religiöst hädande konst och just det är hans drivkraft, för att inte säga hans affärsidé.

Detta med kränkta, religiösa människor är kanske ett problem som skulle lösa sig av sig självt om vi bara ignorerar det.

Mer läsning: Jonas Gardell, DN


EDIT - Säga vad man vill om Lars Vilks, men sinne för dramatik har han allt:

"Jag fördes ut och hörde bara skrik och buller. Det var stökigt i en halvtimme, man var oförmögen att tömma salen. Jag kunde inte övernatta i Uppsala utan fick göra det på hemligt ställe i Stockholm." (DN)

Jag tror han sov rätt gott.  Tnr.121519

En advokatfirma har stämt svenska staten då en egyptisk man som fått en muslimsk, slöjbeklädd kvinna som juridiskt biträde, fått rätt att byta, efter att ha överklagat ett nekande beslut två gånger.

Detta är grunddraget i en artikel, som innehåller en hel del till, som jag kommer att komma till men först tänkte jag flika in några saker.

-          Jag är osäker på om jag skulle vilja ha en beslöjad advokat som juridiskt biträde. Dels för att jag vill se på folk vad de menar när de talar, vilket är betydligt svårare om man bara ser ögonen och dels för att jag inte kan vara säker på om inte det ligger mig till last. Domaren kan ju ha negativa åsikter om islam. Hur man än vrider på det så har jag svårt att se fördelarna med en maskerad kvinna i en rättsal.

-          Jag är än mer osäker om jag vill ha rättshjälp av en människa som uppenbart är religiös. Det spelar härvid mindre roll vilken religion, jag vill inte riskera att mitt juridiska biträde ens för en mikrosekund tror att det är högre makter som styr rättegångens resultat.

Åter till historien: I denna härva så handlade själva målet om religion, då egyptiern sökte asyl i Sverige då han ansåg att han och hans familj var förföljda av… Ta-da! Muslimer! Det är nämligen så att mannen och familjen i fråga är kristna. Av den anledningen så kände inte mannen att han hade något förtroende för den troende muslimen som skulle företräda honom. Helt begripligt tycker jag, då det närmast borde vara missvisande för mannens historia om han känt att han kunnat lita på kvinnan.

- Det är otroligt att ett sånt här beslut kan fattas av en överrätt i Sverige. Det är otroligt kränkande, säger Ismo Salmi. [Från advokatfirman som den muslimska kvinnan jobbar på]

- Om det här domslutet får stå fast ser jag en fara för att andra advokatbyråer kommer att tveka att anställa jurister med slöja om det leder till svårighet att få förordnanden från Migrationsverket, säger han.

-Och?  , säger jag.

Religion har inget att göra i en rättsal, om inte målet handlar om just det. Kvinnan i fråga är säkerligen mycket kompetent men det ändrar inte på problemet att hon är maskerad. Självfallet måste det vara fritt för alla att utöva sina religioner men lika fritt måste det vara för alla att inte vilja vara delaktiga i den utövningen.

Detta anser jag vara den absolut viktigaste punkten; Fri konkurrens verkar sättas utom akt så fort religion är inblandad. Om jag vägrar ta i hand på en arbetsintervju på grund utav min religion, då anses jag vara diskriminerad om jag inte får jobbet. Om jag däremot skiter i att tvätta mig för att jag är en äcklig jävel kommer alla tycka att det är mitt eget fel, vilket det i och för sig är. Det står dock alla fritt att försöka skapa sig konkurrensfördelar emot övriga människor, såsom ett presentabelt yttre och undvika sådant som kan uppfattas som skumt. Men så fort religion är inblandat så blir det en helt annan visa. Det kan omöjligt vara så att man måste acceptera vad som helst så fort någon hävdar religion.



Artikeln i sin helhet: SvD

EDIT- Slöja : Tunt svagt genomskinligt tygstycke som bärs (av kvinna) framför ansiktet eller över håret[...] (Nordstedts svenska ordbok)
Det innebär att både de som kommenterat och undertecknad hade rätt om samma sak vi ansåg motparten hade fel om. Hädanefter skall jag dock vara tydligare och jag hoppas att media är det i samma utsträckning, då jag anser att det gör stor skillnad om någon döljer håret eller ansiktet bakom ett sådant, ovan nämnt tygstycke. Tnr. 161748